Samexistens förutsätter civiliserade attityder

Bildresultat för african american family pre civil rights

Vare sig rasism eller påtvingad assimilation kommer lösa några problem gällande invandringsfrågan. Lösningen ligger i fredlig och frivillig separation, där alla grupper går sin egen väg och bejakar sin identitet. Först när kulturen är folkligt förankrad, kan fredlig samexistens uppstå. Det är statens assimilationspolitik – dvs viljan att generalisera och sammanpressa befolkningen samt reducera dem till ”individer” – som gör att grupper krockar med varandra och blir osäkra på sin identitet. Som konsekvens uppstår en allergisk atmosfär där folks offentliga maskering inte överensstämmer med deras privata intentioner. Detta skapar ett låst samhälle, där ingenting verkligt kan diskuteras eftersom någon kan bli förolämpad, vilket gör att vi försöker lägga ned dubbelt så mycket energi på den inslagna vägen genom ännu mer påtvingad integration, demokrati och välfärd.

En hemläxa finner vi i hur Amerika såg ut innan 68-rörelsens kulturella nedmontering. Svarta och vita var separerade, och båda gjorde sin grej. På det hela taget mådde både den svarta och vita befolkningen mycket bättre, eftersom man respekterade varandras olikheter och kunde lära sig av varandra. Svarta och vita kunde sitta i sina egna kyrkor utan att känna sig ”uteslutna”, och behövde inte göra intrång på varandra. Det fanns ärbara konservativa afrikanska familjer som tog till sig civiliserade och kristna värderingar och kunde leva sida vid sida med sina vita medmänniskor.

Det som var naturligt innan jämlikhetens korståg var den organiska sociala ordningen i vilken afro-amerikaner hade en sammanhållning med sammansatta familjer i egna samhällen. Den ‘politiska segregationen’ som rådde var inte del av denna naturliga ordning och var i strikt motstånd med alla amerikaners (inklusive vitas) värderingar och mål.

Med segregationens uppbrott slapp företagare, andra privata aktörer och privatpersoner äntligen diskriminera mot sin vilja, men med uppbrottet tillkom också välfärdsstatens expansion med tillhörande program och lagstiftning som var direkt skadliga för, framförallt, samhällets mest utsatta minoriteter.

Via generösa bidrag, löne- och bostadsregleringar, vapenlagar, invasiv skolpolitik och den sexuella revolutionen, luckrades den naturliga sammanhållningen i det afro-amerikanska samhället upp; skilsmässorna ökade, skolresultaten sjönk, trygghetskänslan minskade och arbetslösheten steg.

Afro-amerikanerna fråntogs så väl sin individuella agens och sina incitament att ta ansvar för sina egna liv och förvandlades till vänsterns alldeles egna bomullsplockare, mottagliga för Statens kapitalförstörande och godhetsförklädda manipulation.

Detta exempel visar att vi måste undvika både rasism och påtvingad assimilation, och sikta på välvillig nationalism. Vithets-nationalismen präglas av omoraliska element eftersom de ser ned på andra grupper. De ser på nationen som sin egen, istället för att se sig själva som en del av nationen. De gottar sig i att den vita världen är mer utvecklad än den afrikanska, trots att detta beror på naturliga omständigheter och att det därför finns ett moraliskt incitament för den vita världen att faktiskt hjälpa Afrika, istället för att anamma primitiv klanmentalitet. Men för att civiliserad invandring ens ska kunna ske i någon som helst rimlig omfattning, måste vänstern avskaffas – och deras importerade valboskap måste deporteras. Invandring måste ske med rätt intentioner, inte via skenheliga maktanspråk. Detta inkluderar att distansera sig från alla rasister som poserar som den vita världens beskyddare, när de i själva verket bör förpassas till de fängelser och ghetton där de hör hemma.

Individualism och mångkultur är problemet, inte enskilda grupper. Att hetsa mot andra grupper, vare sig judar eller islamister, för att stärka den egna ställningen och förtroendet är uppenbarligen inte en fruktbar politisk strategi. Fungerande samexistens kräver civiliserade attityder, vilket innebär att säga nej till det moderna samhällets människofientliga likriktning och ”välfärd”. Invandring är inte längre en ekonomisk fråga. Det är en etnisk, kulturell och demografisk fråga. Politiken har inte kunnat lösa några problem och nu är det upp till oss att stärka vårt eget civilsamhälle.

Annonser
Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Några tankar om valet

508411-650x

Efter en valrörelse som slutade i att svenskarna – för en gångs skull – röstade tillräckligt hårt för att det skulle bli rätt och där vi – för en sångs skull – slapp de ryska trollen, står det klart att svenskarna är nöjda med tillvaron då valresultatet är ett tydligt eko av klassiskern ”Det har Aldrig varit Tryggare”. Av detta kan konkluderas, inte att svensken är dum i huvudet, utan att den svenska folksjälen helt enkelt inte är kompatibel med parlamentarism och demokrati. Ja, faktum är faktiskt att svensken inte ens behöver demokrati.

Den svenska kulturen är djupt präglad av jantelagen; att öppet och självsäkert stå upp för sina åsikter är inget som uppmuntras och ovanpå detta tillkommer en konflikträdsla där dispyter med arbetskollegan hellre diskuteras med frugan hemma vid middagsbordet än att ta tag i den med berörd part. Det är också viktigt att rätta sig efter ledet och inte sticka ut hakan och detta skapar också ett slags avsky för förändring, ty om familjära mönster bryts, måste någon sticka ut hakan och ta tag i skutan.

Ovannämnda karaktärsdrag är emblematiska för svensk politik i helhet där alla partier drar åt samma socialdemokratiska håll och där riksdagsdebatter, när de jämförs med övriga europeiska länders diton, framstår som en livestream från ett bibliotek. Sverigedemokraterna som ska föreställa parlamentets ”radikala röst” är inget undantag till regeln; de senaste åtta åren har största delen av arbetet gått ut på att rätta sig efter ledet och det mest ironiska av allt måste ändå vara att Jimmie Åkesson är för svensk för sitt eget mål – en revolutionär rörelse kan inte ledas med jantementalitet.

Utöver den djupgrodda jantementaliteten präglas också svensken av en djupt ingrodd sossementalitet; efter 100 år med Socialdemokraterna vid makten har dess alla skapelser blivit en så naturlig del av svenskens verklighetsuppfattning att en värld utan dem är fullkomligt otänkbar. Svenska partier kommer alltid vara socialdemokratiska och eftersom svensken är en konflikträdd socialdemokrat kommer han rösta på de socialdemokratiska partierna tills allting fallit ihop och kanske till och med efter det.

Pudelns kärna är att Sverige inte behöver demokrati eftersom demokrati är ett medel för konfliktlösning som förutsätter en stadig motvalsmentalitet – komponenter är som är direkt främmande för den svenska folksjälen. En folksjäl som är gjord för den verklighet den är sprungen; små byar med liten befolkning och autonoma landskap. Kanske är det så att Sverige, helt enkelt, är en naturlig monarki och inte en grekisk demokrati?

Publicerat i Kultur, Politik, Samhälle | Lämna en kommentar

Hur vänstern projicerar sin egen rasism på ”högerextremister”

Bildresultat för negro caricature

Vänstern har svårt för karikatyrer och karaktärsdjup, eftersom deras breda och storskaliga varumärke urholkar människans essens. Istället premieras en generell pepparkaksmall som appliceras på alla. Som resultat saknar de självdistans och respekt för individens suveräna integritet. Detta karaktärsmord tillåter dem att bilda en ansiktslös skock av neurotiska ideologer som tar över samhället.

Deras ideologi representerar det enda goda i en mörk värld. Det finns ingen Gud, ingen mening, och ingen glädje i livet själv, och som konsekvens försöker de hitta mening i sina medmänniskor. När alla håller med varandra känner de ett värmande täcke över sin utelämnade natur.

Deras världsbild är emellertid bakvänd. De tror att världens framsida där ute är på riktigt i sig själv, medan den saknar en substantiell interiör. I realiteten är det tvärtom. Som religiösa arketyper visar oss är världen där inne mer verklig än denna värld, som är en påläggskalv. Som konsekvens blir de spegelsjuka.

Eftersom de omedvetet internaliserat en världsligt sinnad och maskinmässig verklighetsbild, börjar de klassificera saker och ting i objektiva kategorier och stirrar sig blinda på fysiska attribut. Detta objektifierande medvetande gör dem till prylgalna åskådare i en förtingligad världsbild vars synliga effekter de misstar för orsakerna. Eftersom de är så identifierade med sin fysiska form, som bestämmer deras självvärde, blir de utseendefixerade och extra känsliga mot skillnader. När någon således betonar skillnader, upplever de det som en personlig attack mot den jämlikt slätstrukna massan, och kategoriserar det som rasism eller sexism. Eftersom de identifierar sig med den lägsta gemensamma nämnaren kan de inte tolerera stereotyper. Om man framställer en ”utsatt” grupp med stereotypiska drag, tar de det personligt, inte för att de är antirasister, utan eftersom de är omedvetna rasister som känner sig träffade av beskrivningen eftersom de innerst inne identifierar sig med hur de själva och andra ser ut. De är gudlösa generalister till sin natur.

De gör detta eftersom de har svårt att acceptera att den yttre formen är en reflektion av den inre karaktären. De klamrar sig istället fast vid det yttre skalet, så att de kan definiera sig hur de vill inuti som ”personer”. Självdistansen kringgärdas av en inåtvänd självupptagenhet, liksom en allomfattande gruppmentalitet, där individen inte tilldelas någon värdighet i sig själv – eftersom hon saknar själ och endast är materiellt betingad. Hon är endast en reflektion av en homogeniserad grupp, men saknar predisponerat karaktärsdjup. Detta måste vägas upp av en konstruerad personlighet. I själva verket är de alltså hemliga rasister, eftersom de bara ser människans ytterskikt, som klassificeras i rangordnade grupper. På 30-talet mätte de skallar, idag mäter de kön och hudfärg. Som konsekvens sänker de både sin egen och minoriteters självkänsla.

Publicerat i Psykologi | Lämna en kommentar

Det osynliga folket – svenskarnas gömda historia

Bildresultat för 'The Homestead' John Steuart Curry

Den mest ambitiöse socialisten tror att vi har nått en punkt i historien där vi kan kapa historiens ankare och flyga iväg på en oändlig semester. Detta inkluderar att abstrahera bort det svenska folket så att man ”slipper” ha rötter eller åtaganden. Svenskt finns inte. Ironiskt nog är självförnekelse typiskt svenskt, så man behöver inte bli alltför förvånad av dessa makabra utspel. Vänstern har dock rätt i att det inte är helt enkelt att definiera och förklara vad som är svenskt, vilket gör att de mest ihärdiga av kosmopoliter helt enkelt antar att svenskt inte finns eftersom deras lössläppta Youtube-hjärnor saknar förmågan att uppfatta och uppskatta vad som är svenskt. Läs mer

Publicerat i Antropologi, Psykologi | Lämna en kommentar

Det är inte rasism att ställa krav

Demokratin har väldigt svårt för att kalla en spade för en spade, vilket leder till omskrivningar och begrepp som urvattnas, vilket resulterar i missriktad pajkastning. Vem är rasist och vem är inte det? Vem vet. Jag är inte rasist, men jag ger inga villkorslösa bifall för några människor. Åtminstone tar jag inte för givet att människor är goda. Jag gillar mänsklighet, men ogillar idioter, och ogillar att demokratin sanktionerar idioter. Jag ser ingen anledning att låta ”alla” rösta, eller låta mig själv rösta om jag inte demonstrerat något värde, eller innehar något producerat kapital som står på spel och som jag kan väga min röst mot. Tesen att låta alla rösta som enbart en sällskapslek är galen. Antingen så har man en insats i samhället, eller så har man inte det. Politik borde vara en angelägenhet för vuxna, inte debutanter som är avskilda från samhällets produktivkrafter. Resultat är viktigare än mänskliga intentioner. Om ”medmänsklighet” betyder att beskatta produktiva för att finansiera icke-produktiva och stegra köpkraften samtidigt som flyktingar flyttar in och bildar billigt valboskap så är det en väldigt dålig idé. Läs mer

Publicerat i Etik | Lämna en kommentar

Självinsikt

 

Ingen automatisk text tillgänglig.

Det är energikrävande att packa upp och kartlägga den moderna patologin, men likväl är det ett jobb som måste göras. Individualism får oss att föreställa oss större än vad vi är i proportion till verkligheten, och som om vi vore mästare över de krafter som råder omkring oss.  Alla tror att deras ”jag” befinner sig i världens centrum, och att tillvaron samt världen ”där ute” är som ett 360-graders fält av nedladdningsbara appar som cirkulerar runt ”individens” huvud. Läs mer

Publicerat i Etik, Filosofi, Okategoriserade

Moderna personkulter som bör bekämpas

Relaterad bild

Låt oss syna de förgrundsfigurer som givits för mycket spelrum och inflytande i dagens samhälle. Dessa posörer har blivit samhällets frontfigurer, och måste förpassas till de mentala institutioner och sociala periferier där de hör hemma. Så att vanliga människor och familjer återigen kan hamna i centrum utan att frukta för sina liv.

Läs mer

Publicerat i Satir | 3 kommentarer