Om

Den nakne kejsaren Àr en konservativ blogg som driver politiska och moralfilosofiska frÄgor ur ett esoteriskt och psykologiskt perspektiv. Bloggen drivs ideellt av tvÄ eldsjÀlar och skriver för alla konservativt sinnade som Àr villiga att blicka bortom den sociala signalpolitiken, och in i den bakomliggande realiteten. Vad Àr det egentligen som driver mÀnniskan, bortsett frÄn hennes politiska och ekonomiska förevÀndningar? Idén Àr att vi inte kan bedriva sund politik om vi inte först förstÄr mÀnniskan, vilket innebÀr att stÀnga av det sociala brus som utgör den moderna demokratin och söka vÄr intuition.

Skribenter utsÀtts för prövningar eftersom det kan vara lockande att konstruera budskapet runt vad publiken tror borde vara sant, vilket lockar fler men begrÀnsar vad som kan sÀgas eller skrivas. Det kan vara frestande att skriva med kÀnslorna, eller skriva ursÀkter för gruppens misslyckanden, och hitta syndabockar istÀllet för lösningar. Den nakne kejsaren existerar för att motverka denna gruppmentalitet.

VÄr strÀvan Àr att dekonstruera vÀnsterparadigmets heliga kor och pÄtala att kejsaren Àr naken, samt bana vÀg för en ny politisk och kulturell ordning fri frÄn humanistiska villfarelser. I egenskap av realister vill vi undvika ideologiska skygglappar för att kunna navigera med klar sikt, sÀtta rÀtt diagnos och bidra med trÀffsÀkra analyser. Vi siktar bort frÄn 1900-talets ideologiska efterdyningar, mot praktiska lösningar och andlig kÀnnedom. Detta betyder att vi bejakar vissa tabun, men tar avstÄnd frÄn de extrema rörelser som vanligtvis förknippas med dem. Vi sÀllar oss till den traditionalistiska skolan och avsÀger oss dÀrmed all form av moderna massideologier, sÄ som demokrati och socialpolitik liksom nazism och raspolitik.

VÄr extremism Àr att avvisa misslyckad policy och orealistiska planer sÄ som mÄngfald, jÀmlikhet, demokrati, etno-bolsjevism och annan nonsens som tillfredsstÀller grupper nÀr de predikas men misslyckas i realiteten.

Att uppfatta verkligheten som den Àr innebÀr att gÄ bortom lingvistiska och sociala kategoriseringar, samt se mellan raderna pÄ degenererade och förstelnade vÀrdesystem. Vi upplever emellertid vÀnster- och högerbegreppen som anvÀndbara eftersom de tycks reflektera arketypiska realiteter om mÀnniskans villkor. Ytterst sett upplever vi högern som en representant av livets vertikala och spirituella princip (ojÀmlikhet), samt vÀnstern som livets materiella och horisontella princip (jÀmlikhet). För högern Àr vi jÀmlika inför Gud och tillÄts dÀrför vara ojÀmlika inför varandra. För vÀnstern Àr vi empiriskt ojÀmlika eftersom vÀrlden Àr orÀttvis, och vÄra skillnader mÄste suddas ut sÄ att vi kan vara jÀmlika i teorin.

VÀnstern vill stöpa om verkligheten och naturen till massans fördel, medan högern i sin essens vill anpassa sig efter dess diktat. Högern Àr naturligt traditionsbÀrande och bejakar auktoritet, medan vÀnstern Àr ett tappert försök att domesticera naturen och göra individen till ledstjÀrna. Detta menar vi har haft förödande konsekvenser. Det Àr tydligt att den liberala moderniteten har havererat civilisationen och miljön. Eftersom alla broar Àr brÀnda mÄste vi blicka bortom mÀnskliga konventioner och basera vÄr moral efter vad som uppnÄr goda resultat, istÀllet för vad som smickrar flest mÀnniskor.

Konservativ realism innebÀr att konservera det bÀsta av det förflutna och strÀva mot sjÀlslig blomstring. Att Äteruppliva den europeiska civilisationen innebÀr ett ÄterupprÀttande av en traditionsbunden, hierarkisk och statisk samhÀllsstruktur. VÄr högerpositionering Àr dÀrför inte synonym med modern konservatism och marknadsliberalism; tvÀrtom Àr vi i allra högsta grad kritiska till individualism och kapitalism; men vi menar att demokratin och vÀnsterns egalitarism Àr den största boven i dramat.

Även om vi sympatiserar med begrepp som vĂ€lfĂ€rd och solidaritet sĂ„ Ă€r vĂ„ra medel att nĂ„ de mĂ„len vitt skilda frĂ„n vĂ€nsterns totalitĂ€ra metoder. Eftersom vĂ€nstern homogeniserat hela det politiska spektrumet framstĂ„r alla opponenter som höger”extremister”, Ă€ven om det saknas riktiga högerpartier i Sverige.

Det finns i Sveriges riksdag ingen verklig opposition till liberalismen; alla partier hĂ€rrör ur dess filosofiska grundval och mĂ€nniskosyn. Partierna skiljer sig nyansmĂ€ssigt, men inte pĂ„ djupet. Endast den kvantifierande tillvĂ€xtideoligins ramar Ă€r tillĂ„tna att bilda opposition kring. Den sĂ„ kallade liberala ”högern”, Ă€r dĂ€rför en vĂ€nsterprodukt. Systemet Ă€r riggat för att inte rubba skendemokratins maktbalans.

En riktig höger kan aldrig vara ”demokratisk” i modern bemĂ€rkelse, eftersom den tror pĂ„ en okrĂ€nkbar integritet mellan individ och Gud. Individen har det slutliga ordet, inte massan. Individens fria vilja Ă€r heller aldrig förbehĂ„llslös. SjĂ€lvförverkligade individer kan endast alstras ur levande kulturella traditioner, inte som atomiserade subjekt i ett fragmenterat globalistsamhĂ€lle. Den liberala demokratin Ă€r dĂ€rför fundamentalt meningslös och hedonistisk, om Ă€n smickrande pĂ„ ytan. Den uppmuntrar oss att identifiera oss med vĂ„ra externa personligheter, och förhindrar oss frĂ„n att transformeras till hela individer. Förnuftet kan uppnĂ„ mycket, men mĂ„ste alltid vara rotat i en högre ordning. Annars börjar den spinna pĂ„ sin egen axel och blir till en dödslek som inte leder till kvalitativa landvinningar, och som sĂ€tter vagnen framför hĂ€sten.

Den nakne kejsaren mÄste dö.

Annonser