Om

Den nakne kejsaren är en konservativ blogg med psykologiska och religiösa undertoner. Västerlandet befinner sig i andlig kris, och behöver gedigen själavård. Detta söker vi förtjänstfullt tillhandahålla, genom att ta tjuren vid hornen och vända ut och in på politikens konstlade framsida. På den nakne kejsaren drar vi ned byxorna på det officiella narrativet och du får den barnförbjudna versionen av historien. Du får följa med bakvägen och se om den utvändiga kartan stämmer överens med verkligheten. Här drar vi undan skynket och kastar ljus över människans inre vampyr genom en psykologisk exponering av samtidens fenomen.

Bloggen drivs ideellt och söker genklang hos alla törstande själar som är villiga att blicka bortom den sociala signalpolitiken, och in i den bakomliggande realiteten. Vad är det egentligen som driver människan, bortsett från hennes politiska och ekonomiska förevändningar? Idén är att vi inte kan bedriva sund politik om vi inte förstår människan före systemet, vilket innebär att stänga av det sociala brus som utgör den moderna demokratin och söka vår intuition. Genom denna metod hoppas vi klargöra saker som de konventionella socioekonomiska frontförklaringarna av människan och politiken inte kan tillgodose. Målet är att gå till botten med idéer, och dra ut ogräs med rötterna.

Vi ämnar undersöka, diagnostisera och råda bot på den dissonans som har uppstått mellan den moderna människans inre själsliv, och översocialiserade personlighet. Vi hoppas kunna fullfölja denna andeutdrivning, utan att själva bli förhäxade i processen.

Skribenter utsätts för prövningar eftersom det kan vara lockande att konstruera budskapet runt vad publiken tror borde vara sant, vilket lockar fler men begränsar vad som kan sägas eller skrivas. Det kan vara frestande att skriva med känslorna, eller skriva ursäkter för gruppens misslyckanden, och hitta syndabockar istället för lösningar. Den nakne kejsaren existerar för att motverka denna gruppmentalitet.

Vår strävan är att dekonstruera vänsterparadigmets heliga kor och påtala att kejsaren är naken, samt bana väg för en ny politisk och kulturell ordning fri från pseudo-humanitära villfarelser. I egenskap av realister vill vi undvika ideologiska skygglappar för att kunna navigera med klar sikt, sätta rätt diagnos och bidra med träffsäkra analyser. Vi siktar bort från 1900-talets ideologiska efterdyningar, mot praktiska lösningar och andlig kännedom. Detta betyder att vi bejakar vissa tabun, men tar avstånd från de extrema rörelser som vanligtvis förknippas med dem. Vi sällar oss till den traditionalistiska skolan och avsäger oss därmed all form av moderna massideologier, så som demokrati och socialpolitik liksom nazism och raspolitik. Vi har inga som helst rasistiska anspråk, och har själva invandrarbakgrund. Vi är mångkulturen, och har levt dess konsekvenser på personlig nivå. Vi vet vad mångkultur innebär, och vad det inte innebär. Vi vägrar låta vare sig oss eller svenskarna dras i smutsen av vänsterns fulspel.

Vi är realister, och vår extremism är att avvisa misslyckad policy och orealistiska planer så som mångkultur, jämlikhet, demokrati, etno-bolsjevism och annan nonsens som tillfredsställer grupper när de predikas men misslyckas i realiteten. Mångkultur är bara ett symtom på ett långt mycket värre problem som bottnar i andliga och ideologiska orsaker.

Att uppfatta verkligheten som den är innebär att gå bortom lingvistiska och sociala kategoriseringar, samt se mellan raderna på degenererade och förstelnade värdesystem. Vi upplever emellertid vänster- och högerbegreppen som användbara eftersom de tycks reflektera arketypiska realiteter om människans villkor. Ytterst sett upplever vi högern som en representant av livets vertikala och spirituella princip (hierarki), samt vänstern som livets materiella och horisontella princip (jämlikhet). För högern är vi jämlika inför Gud och tillåts därför vara ojämlika inför varandra. För vänstern är vi empiriskt ojämlika eftersom världen är orättvis, och våra skillnader måste suddas ut så att vi kan vara jämlika i teorin.

Detta är den grundläggande skillnaden mellan den sekulära vänstern och den religiösa högern, och det kan inte finnas någon förening mellan de två. Antingen är det dem eller oss. Våra metafysiska antaganden är kontradiktoriska till varandra, och en av dem måste vara fel, dvs vänsterns reducerade och begränsade syn på livet. Detta förvandlar oss till zombies. Vänstern vill stöpa om verkligheten och naturen till massans fromma, medan högern i sin essens vill anpassa sig efter dess diktat. Högern är naturligt traditionsbärande och bejakar auktoritet, medan vänstern är ett tappert försök att domesticera naturen och göra individen till ledstjärna. Detta menar vi har gått för långt och haft förödande konsekvenser. Det är tydligt att den liberala moderniteten har skadat civilisationen och miljön. Eftersom alla broar är brända måste vi blicka bortom mänskliga konventioner och basera vår moral efter vad som uppnår goda resultat, istället för vad som smickrar flest människor. Vår skadade spirituella infrastruktur måste repareras.

Konservativ realism innebär att konservera det bästa av det förflutna och sträva mot själslig blomstring. Att återuppliva den europeiska civilisationen innebär ett återupprättande av en traditionsbunden, hierarkisk och stationär samhällsstruktur. Vår högerpositionering är därför inte synonym med modern konservatism och marknadsliberalism; tvärtom är vi i allra högsta grad kritiska till individualism och kapitalism; men vi menar att demokratin och egalitarismen är den största boven i dramat.

Även om vi sympatiserar med begrepp som välfärd och solidaritet så är våra medel att nå de målen vitt skilda från vänsterns toppstyrda metoder. Vi vill stärka civilsamhället och familjen, istället för staten och individen. Eftersom vänstern homogeniserat hela det politiska spektrumet framstår alla opponenter som höger”extremister”, även om det saknas riktiga högerpartier i Sverige.

Det finns i Sveriges riksdag ingen verklig opposition till liberalismen; alla partier härrör ur dess filosofiska grundval och människosyn. Partierna skiljer sig nyansmässigt, men inte på djupet. Endast den kvantifierande tillväxtideologins ramar är tillåtna att bilda opposition kring. Den så kallade liberala ”högern”, är därför en vänsterprodukt. Systemet är riggat för att inte rubba skendemokratins maktbalans. Sverige är demokratiskt i teorin men kommunistiskt i praktiken.

En riktig höger kan aldrig vara ”demokratisk” i modern kollektivistisk bemärkelse, eftersom den tror på en okränkbar integritet mellan individ och Gud. Individen har det slutliga ordet, inte massan. Men individens fria vilja är heller aldrig förbehållslös. Självförverkligade individer kan endast alstras ur levande kulturella traditioner, inte som atomiserade subjekt i ett fragmenterat globalistsamhälle. Den liberala demokratin är därför fundamentalt meningslös och hedonistisk, om än smickrande på ytan. Den uppmuntrar oss att identifiera oss med våra externa personligheter, och förhindrar oss från att transformeras till hela individer. Vi vill uppluckra den falska dikotomin mellan individ och kollektiv.

Vi lever i ett konsumentparadis av oändliga produkter och gränslös underhållning, men vi behöver mer än att tillfredsställa våra personliga begär. Demokratin får oss att svepas med i trender, vilket ger oss en känsla av frihet, men förbinder oss till vad andra gör, vilket skapar den kris man alltid kan förvänta sig av gruppmentalitet och konformism. Trender är som ett substitut för livet självt. Istället för att upptäcka mening — dvs korrespondens mellan inre ordning och yttre aktivitet, börjar folk söka distraktionsmoment. Det yttre eftersträvas för att forma det inre, i hopp om att tillräckligt många deltar för att få det att verka viktigare än verklighetens bestämmelser. Folk börjar undvika verkligheten och sig själva. Temporär tillfredsställelse tar över varaktig livsglädje.

Förnuftet kan uppnå mycket, men måste alltid vara rotat i en högre ordning än sig själv. Annars börjar det spinna på sin egen axel och blir till en dödslek som inte leder till kvalitativa landvinningar, och som sätter vagnen framför hästen. Den nakne kejsaren avfärdar modernitetens fundamentala axiom (förkastandet av Gud till förmån för frikopplad rationalism), och försöker istället blicka mot en mer andligt integrerad framtid.

OBS: Bloggen är ett anonymt projekt. Vi kan nås privat via bloggens kontaktformulär. 

Annonser