Samexistens förutsätter civiliserade attityder

Bildresultat för african american family pre civil rights

Vare sig rasism eller påtvingad assimilation kommer lösa några problem gällande invandringsfrågan. Lösningen ligger i fredlig och frivillig separation, där alla grupper går sin egen väg och bejakar sin identitet. Först när kulturen är folkligt förankrad, kan fredlig samexistens uppstå. Det är statens assimilationspolitik – dvs viljan att generalisera och sammanpressa befolkningen samt reducera dem till ”individer” – som gör att grupper krockar med varandra och blir osäkra på sin identitet. Som konsekvens uppstår en allergisk atmosfär där folks offentliga maskering inte överensstämmer med deras privata intentioner. Detta skapar ett låst samhälle, där ingenting verkligt kan diskuteras eftersom någon kan bli förolämpad, vilket gör att vi försöker lägga ned dubbelt så mycket energi på den inslagna vägen genom ännu mer påtvingad integration, demokrati och välfärd.

En hemläxa finner vi i hur Amerika såg ut innan 68-rörelsens kulturella nedmontering. Svarta och vita var separerade, och båda gjorde sin grej. På det hela taget mådde både den svarta och vita befolkningen mycket bättre, eftersom man respekterade varandras olikheter och kunde lära sig av varandra. Svarta och vita kunde sitta i sina egna kyrkor utan att känna sig ”uteslutna”, och behövde inte göra intrång på varandra. Det fanns ärbara konservativa afrikanska familjer som tog till sig civiliserade och kristna värderingar och kunde leva sida vid sida med sina vita medmänniskor.

Det som var naturligt innan jämlikhetens korståg var den organiska sociala ordningen i vilken afro-amerikaner hade en sammanhållning med sammansatta familjer i egna samhällen. Den ‘politiska segregationen’ som rådde var inte del av denna naturliga ordning och var i strikt motstånd med alla amerikaners (inklusive vitas) värderingar och mål.

Med segregationens uppbrott slapp företagare, andra privata aktörer och privatpersoner äntligen diskriminera mot sin vilja, men med uppbrottet tillkom också välfärdsstatens expansion med tillhörande program och lagstiftning som var direkt skadliga för, framförallt, samhällets mest utsatta minoriteter.

Via generösa bidrag, löne- och bostadsregleringar, vapenlagar, invasiv skolpolitik och den sexuella revolutionen, luckrades den naturliga sammanhållningen i det afro-amerikanska samhället upp; skilsmässorna ökade, skolresultaten sjönk, trygghetskänslan minskade och arbetslösheten steg.

Afro-amerikanerna fråntogs så väl sin individuella agens och sina incitament att ta ansvar för sina egna liv och förvandlades till vänsterns alldeles egna bomullsplockare, mottagliga för Statens kapitalförstörande och godhetsförklädda manipulation.

Detta exempel visar att vi måste undvika både rasism och påtvingad assimilation, och sikta på välvillig nationalism. Vithets-nationalismen präglas av omoraliska element eftersom de ser ned på andra grupper. De ser på nationen som sin egen, istället för att se sig själva som en del av nationen. De gottar sig i att den vita världen är mer utvecklad än den afrikanska, trots att detta beror på naturliga omständigheter och att det därför finns ett moraliskt incitament för den vita världen att faktiskt hjälpa Afrika, istället för att anamma primitiv klanmentalitet. Men för att civiliserad invandring ens ska kunna ske i någon som helst rimlig omfattning, måste vänstern avskaffas – och deras importerade valboskap måste deporteras. Invandring måste ske med rätt intentioner, inte via skenheliga maktanspråk. Detta inkluderar att distansera sig från alla rasister som poserar som den vita världens beskyddare, när de i själva verket bör förpassas till de fängelser och ghetton där de hör hemma.

Individualism och mångkultur är problemet, inte enskilda grupper. Att hetsa mot andra grupper, vare sig judar eller islamister, för att stärka den egna ställningen och förtroendet är uppenbarligen inte en fruktbar politisk strategi. Fungerande samexistens kräver civiliserade attityder, vilket innebär att säga nej till det moderna samhällets människofientliga likriktning och ”välfärd”. Politiken har inte kunnat lösa några problem och nu är det upp till oss att stärka vårt eget civilsamhälle.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s