Att föreställa sig Lennons (van)föreställningar

75e8939f4001e0f0b4b053ae40790267

Det är snart femtio år sedan John Lennon nedtecknade signaturmelodin till Det Kommunistiska Manifestet och det är hög tid att ta ett djupt andetag, hålla för näsan och dyka in i textraddan av föreställningar för att granska hur mycket av John Lennons uppmaningar som överensstämmer med nutiden och försöka utreda om resultatet verkligen är så övergripande positivt som han själv förutspår.

Musikstycket känner alla igen – Ett ikoniskt pianoriff kompletteras med artistens uppmaningar till lyssnaren att föreställa sig diverse hokuspokus och hur implementerandet av detta vaga hokuspokus kommer resultera i en bättre värld. Även om John Lennon nog var musikalisk ska vi snart se att hans överskattade ideologiska pladder lämnar mycket att önska och att en mer oförblommerad och mer verklighetstrogen version av samma musikstycke återfinns i Disneyfilmen Lejonkungen där dramats antagonist, Scar, lovar konungarikets hyenor guld, gröna skogar och mätta magar om bara han får komma till makten.

I den första versen uppmanas lyssnaren att föreställa sig en värld utan varken paradis över våra huvuden eller helvete under våra fötter, en värld där vi lever för idag. Ett mer träffsäkert förkroppsligande av precis allt som är fel med nuvarande ordning är svårt att formulera – Helvetet finns inte längre under våra fötter eftersom vi lever i det och befolkningen blir allt mer hedonistisk och får allt högre och högre tidspreferens. Koncepten himmel och helvete har ersatts av en gigantisk och expansiv statsapparat som är så fokuserad på att ”leva i nuet” att den glömmer allt vad framtid heter och tappar alla förankring till historien vilket resulterar i krig, inflation och skuldsättning och en befolkning som tappar kontakten med sig själv, sin kultur och sina ambitioner.

Jättetrevligt, Johnny. Verkligen.

I den andra versen ombeds vi föreställa oss en värld utan nationer och utan religion och hur detta skulle innebär en värld utan krig. När jag nu följer Johnnys uppmaning och blundar för att föreställa mig en sådan värld ser jag en värld där den organiska mässan som utgör en nation med tillhörande kultur har ersatts med staten som gör intrång på privat egendom och individuellt självbestämmande. En centraliseringsprocess som förnekar förtryckta minoriteter att leva som de själv önskar i sina alldeles egna nationer och en gränshantering som skapar oreda i samhället. Jag har föreställt mig, John. Men, jag ser inte hur detta resulterar i en fredlig och konfliktfri värld. Tvärtom. Och varför skulle religionsfrihet vara något dåligt?

I refrängen påpekar Johnny att han kanske trots allt bara är en drömmare, men också att han förmodligen inte är ensam och alla bara ansluter sig kan världen bli ett. Den första invändningen är här att Johnny inte är en drömmare, utan att han är en fullkomligt naiv idealist som inte vet skillnad mellan utopi och dystopi och den andra invändningen är vilka tusan detta ”vi” som vi uppmanas ansluta oss till utgörs och vem fan är denna ”världen” som äntligen ska bli en? Och ett med vadå? Nej du, John. Jag tycker det låter rätt illa det här.

I den sista låtversen ombeds vi föreställa oss att det inte finns några ägodelar och varken girighet eller hunger och i dess ställe ett slags ”mänsklighetens broderskap”. Här behöver vi inte längre knipa igen ögonen riktigt och aktivt koncentrera oss på uppmanad föreställning. Här kan vi istället öppna ögonen och se oss omkring för faktum är att det faktiskt funnits – och fortfarande finns – länder som tillämpat denna föreställning i praktiken (Sovjetunionen, Kuba, Nordkorea, Vietnam, Venezuela, Zimbabwe, Kambodja mfl) och det har, helt utan undantag, alltid slutat i humanitär katastrof. Inte kul, Johnny. Inte kul.

Som vi ser finns det egentligen ingen anledning att sitta och fantisera då det vi av Herr Lennon uppmanas föreställa oss faktiskt redan, i mångt och mycket, är vad som finns omkring oss. Vi lever i den lennonianska utopin och vi kan krasst konstatera att Johnnys dröm är en mardröm.

Johns väg till fred, broderskap och en värld där vi ”bara är”, är i själva verket en kompass som tar oss till krig, hat och frustration. Allt det han tycker bör avskaffas för att nå dit, är egentligen vad som behöver implementeras. Global harmoni nås genom lokal harmoni och en sådan förutsätter religion (kultur), nationsgränser och egendomsrätt. Det bör även finnas saker värda att dö för och människan bör blicka mot framtiden med dåtiden som referensram för att stabilisera ett ”nu” som håller för ett ”sedan”. Att ”leva i nuet” är neobuddhistisk flams som förmodligen, egentligen, konnoterar mer spirituellt djup än genomsnittlig, brajrökande lennonit vill- eller ens kan förstå.

 

Annonser

Om Tyler Durden

Antropolog med libertariansk läggning som skådar rådande samhällsordning ur frihetligt perspektiv.
Det här inlägget postades i Satir. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s