Det osynliga folket – svenskarnas gömda historia

Bildresultat fĂƒÂƒĂ‚ÂƒĂƒÂ‚Ă‚Â¶r 'The Homestead' John Steuart Curry

Den mest ambitiöse socialisten tror att vi har nĂ„tt en punkt i historien dĂ€r vi kan kapa historiens ankare och flyga ivĂ€g pĂ„ en oĂ€ndlig semester. Detta inkluderar att abstrahera bort det svenska folket sĂ„ att man ”slipper” ha rötter eller Ă„taganden. Svenskt finns inte. Ironiskt nog Ă€r sjĂ€lvförnekelse typiskt svenskt, sĂ„ man behöver inte bli alltför förvĂ„nad av dessa makabra utspel. VĂ€nstern har dock rĂ€tt i att det inte Ă€r helt enkelt att definiera och förklara vad som Ă€r svenskt, vilket gör att de mest ihĂ€rdiga av kosmopoliter helt enkelt antar att svenskt inte finns eftersom deras lösslĂ€ppta Youtube-hjĂ€rnor saknar förmĂ„gan att uppfatta och uppskatta vad som Ă€r svenskt.

NÀr vÀlfÀrdspatrullen förnekar Sverige och svenskarna kan det lÄta sÄhÀr: Svensken Àr, enligt forskningen, en genetisk blandning av jÀgare, nomader och invandrare frÄn olika lÀnder sedan tusentals Är tillbaka! Alla medborgare i Sverige skulle dÀrför rent teoretiskt kunna utvisas frÄn vÄrt land! Nej till rasism!

Det Ă€r ett bra försök, men kastar tyvĂ€rr ut barnet med badvattnet, eftersom det Ă€r just vad en folkgrupp Ă€r, dvs en blandning av olika historiska befolkningar. Etniciteter Ă€r kristalliserade genetiska kontinuum som reflekterar mĂ€nniskors migrationsmönster. Att en befolkning bestĂ„r av förgreningar i ett övergripande slĂ€kttrĂ€d betyder inte att man inte utgör ett genetiskt utprĂ€glat folk. NordeuropĂ©er Ă€r vĂ€ldigt homogena överlag, men Ă€ven inom denna europeiska undergrupp finns det skillnader. Alla dessa nĂ€rbeslĂ€ktade folk Ă€r distinkta nog för att uppvisa etniska sĂ€rdrag. Förutsatt att man drar generella riktlinjer – för Ă€ven inom ett folk finns det skilda fenotyper. GrannlĂ€nder smĂ€lter in i varandra, och inget folkslag existerar av sig sjĂ€lv, vilket inte Ă€r detsamma som att de inte existerar, eftersom det gĂ„r att klassificera dem i genetiska kluster.

Genetiska svenskar finns alltsĂ„, Ă€nda ut i kvistarna. Man kan jĂ€mföra med den mindre högupplösta, generaliserade och utspĂ€dda amerikanen, som saknar definierande drag och endast kan falla tillbaka pĂ„ ”vit”.

För en svensk blir det dock lite pinsamt att framhĂ€va sig sjĂ€lv pĂ„ detta vis. Den svenska nationalkaraktĂ€ren har formats ur mĂ„nga Ă„rhundraden av kamp mot naturelementen i ett vidstrĂ€ckt, kallt och glest befolkat land. De hĂ„rda livsvillkoren ledde till en specifik psykologisk anpassning till dessa villkor. För gamla tiders svenskar gĂ€llde det att gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng finna praktiska lösningar utan att roffa Ă„t sig sjĂ€lv för mycket. Syftet med organiserandet av samhĂ€llet har dĂ€rav tenderat att bli detsamma som dĂ„ man konstruerar en maskin – dvs att fĂ„ den att arbeta friktionsfritt.

Den realistiska frÄgan blir dÀrför om mÄngkultur faktiskt gynnar det svenska samhÀllet, eller inte. Det beror pÄ konsekvenserna. Har det skett för snabbt och vÄrdslöst? FrÄgor som fÄ vÄgar eller vill stÀlla. Det verkar som om vi lever under en ideologi med nÀrmast ockulta drag. En ideologi som stÀndigt söker gömma sanningen, nÀr alla egentligen vet hur det ligger till. Med pseudo-humanitÀra förevÀndningar och en folkfientlig vÀrdegrund begÀr den en programmerad Ätlydnad till den föreliggande ideologin som verkligheten inte kan bÀra upp.

VÄr tids ideologiskt utnötta sossebefolkning har svÄrt att vÀrna sin egenart och omedelbart inse de konsekvenser som vÄr nordliga bosÀttning för inte sÄ lÀnge sedan hade. Sverige var Ànda inpÄ 1900-talet ett av de fattigaste lÀnderna i Europa, b la pÄ grund av det hÄrda klimatet med dess lÄnga kalla vintrar och korta odlingssÀsong. Idag klagas det mest över nÄgon gÄng svÄrstartade bilar, strulande telefoner eller dyra rÀkningar, medan vi bekvÀmt inhandlar maten i överfyllda livsmedelsaffÀrer.

I det förindustriella Sverige fylldes nÀstan all tid av kampen mot naturkrafterna, och relationerna mellan mÀnniskor var i hög grad arbetsrelationer, som för övrigt bÄde barn och gamla ingick i. De svenska hushÄllen var först och frÀmst produktionsenheter.

Fritid fanns visserligen, men inte dötid. Fritid utgjordes av gemenskap i kyrka och högtider. Livet dominerades emellertid av arbete. Det fanns antagligen fĂ„ förutsĂ€ttningar att utveckla ett rikhaltigt kĂ€nsloliv. Den sparsmakade stĂ€llning som kĂ€nslor och kĂ€nslouttryck som Sverige har idag har antagligen sitt upphov i den förgĂ„ngna tidens existentiella villkor. Den internationella stereotypen av svenskar som osociala, trĂ„kiga och inĂ„tvĂ€nda samt kulturlösa Ă€r dĂ€rför tĂ€mligen ignorant. Det stĂ€mmer ju förvisso att socialdemokratins singelmamma-samhĂ€lle inte tycks hinna producera mycket kultur över korvstroganoff och tv-serier, men den svenska nationalkaraktĂ€ren Ă€r inte ett personligt val – det Ă€r en naturlig lĂ€ggning. Kanske Ă€r det dĂ€rför Sverige idag visar upp tydliga drag av forcerad översocialisering.

Individer som inte har tid, ork eller stimulans att intressera sig för andra mĂ€nniskors immateriella sidor, tenderar att kommunicera med varandra om praktiska förehavanden och upprĂ€tthĂ„lla sina relationer med hjĂ€lp av handlingar snarare Ă€n med ord. Det var sĂ„ Sverige reste sig över naturens försĂ„t, inte av sig ”sjĂ€lv” – utan via hĂ„rt arbete. Det Ă€r dĂ€rför bĂ„de ignorant och respektlöst att som Mona Sahlin sĂ€ga att svensk kultur inte finns, bara för att den saknar extraverta och kryddstarka drag. Svensken finns först och frĂ€mst pĂ„ insidan, och det Ă€r dĂ€r man mĂ„ste leta. De kanske inte syns till en början, ungefĂ€r som troll i skogen.

PĂ„ utsidan kommer man bara se skog, snö och folk som gör sitt. SĂ„dan var den svenska landsbygden, dĂ€r huvuddelen av befolkningen levde lĂ„ngt in pĂ„ 1900-talet. Idag gĂ„r alla omkring med sina telefoner och tror att de existerar av en ”slump”. Jag kunde vĂ€l lika gĂ€rna fötts som ”afrikan”, Ă€r den gĂ€ngse uppfattningen.

De som i efterhand flyttade till de vĂ€xande tĂ€torterna tillhörde alltsĂ„ ett relativt fĂ„ordigt och praktiskt inriktat folk, som var vana att till allra största delen se folk av sin egen sort. Deras tankevĂ€rld var formad av arbetsliv och praktiska angelĂ€genheter — hur man fĂ„r saker och ting gjorda. JĂ€mför det med mellanösterns klankrig eller för den delen, dagens svenska oĂ€ndligt kompromissande pratkvarn till riksdag.

För bondesamhĂ€llets nytillkomna medlemmar gĂ€llde att bita ihop tĂ€nderna och fortast möjligt lĂ€ra sig sysslorna. Förmodligen Ă€r det hĂ€rifrĂ„n den svenska ”blygheten” och konformismen, kĂ€nslokontrollen och konforma anpassningen till andra för att bli accepterad hĂ€rstammar ifrĂ„n.

Orsaksbakgrunden till den svenska mentaliteten hör sekundĂ€rt de institutioner, som för densamme vidare, alltsĂ„ de socialiserande förlopp som startat med hur barnen handhas under de första levnadsĂ„ren. SamhĂ€llets offentliga organ, de ur kollektivet framvuxna organisationerna och myndigheterna tycks i hög grad syntetisera och gestalta kulturens grundmönster. I den svenska byrĂ„kratin blir den svenska ”opersonligheten” Ă€nnu mer opersonlig, troheten mot regler och det likformiga bemötandet mot var och en tar form av en överordnad princip och framtrĂ€der inte lĂ€ngre som en tendens med mĂ„nga undantag. Sveriges politiska och kulturella historia prĂ€glas av personlig ansprĂ„kslöshet, frĂ„nvaro av allt skryt och framhĂ€vande av sig sjĂ€lv. Men det hör ju ocksĂ„ till att vara civiliserad.

I det moderna Sverige behöver mÀnniskor mycket mindre Àn i mÄnga andra lÀnder anvÀnda sig av samtal och informella kontakter för att t ex söka arbete och bostad, för att fÄ ut handlingar och information av myndigheter m.m. SamhÀllssystemet Àr starkt tekniskt formaliserat och innebÀr lika behandling av alla. Dessa arrangemang betyder ett minimum av social kontakt och förutsÀtter principiellt inte heller nÄgot specifikt aktivt engagemang vid de tillfÀllen, dÄ kontakter ansikte-mot-ansikte fordras. En introvert och socialt inaktiv person Àr dÀrför inte dramatiskt missgynnad vid myndighetskontakter, till skillnad frÄn i sydligare breddgrader. Kontakter, mutor, argumentationsförmÄga, aggressivitet, charm, hjÀlper i Sverige mycket mindre Àn pÄ mÄnga andra hÄll i vÀrlden. Och detta har sin sÀrskilda anledning, som vi ska komma till.

Generellt gynnar inte det svenska samhĂ€llssystemet utvecklandet av ett socialt aktivt och energiskt sĂ€tt att förhĂ„lla sig till mĂ€nniskor utanför kretsen av familjemedlemmar, vĂ€nner och arbetskamrater – samtidigt som det förutsĂ€tts att man ska kunna lita pĂ„ de formella och opersonliga offentlighetsrelationerna.

Den homogena befolkningen mötte förhÄllandevis sÀllan frÀmlingar, som till livsstil och vÀrderingar skilde sig frÄn gemene man. Som en konsekvens av detta har psykologiskt intresse och social improvisationsförmÄga fÄtt relativt mindre tillfÀlle att utvecklas i Sverige, jÀmfört med de mÄnga lÀnder som genom Ärhundradena kÀnnetecknats av sin blandning av etniska grupper och sprÄkgrupper. LikasÄ har homogeniteten sannolikt minskat risken för konflikter, dvs sÄdana som kan uppstÄ pÄ grund av olikhet i vÀrderingar och allmÀn gruppanimositet. En kultur som endast kunnat referera till sig sjÀlv, som den svenska, har Àven som konsekvens att individen förutsÀtter att andra mÀnniskor Àr som de verkar, menar det de sÀger. Yttre beteenden förutsÀtts ha samma betydelse bland andra mÀnniskor som för en sjÀlv och ens nÀrstÄende. Andra kommunikativa signaler Àn talet spelar i sÄdana kulturer mindre roll Àn vad fallet Àr i kulturer med skilda interna kontexter. I en sÄdan kultur blir det lÀttare att kategorisera och förutsÀga mÀnniskor och deras beteende.

Efter andra vÀrldskriget har Sverige varit synnerligen stabilt och ekonomiskt framgÄngsrikt. Denna lÀgre grad av samhÀllsstress har bidragit till relativt fÀrre interpersonella konflikter. Den framtrÀdande pragmatismen torde i sin tur motivera mÄnga svenskar att medvetet undvika hindrande konflikter, t ex genom att föreslÄ kompromisser. Kanske Àr det dÀrför den mÄngkulturella politiska apparaten blivit en oÀndlig kompromiss av daltande istÀllet för ta konflikter och faktiskt lösa dem. Kanske Àr det dÀrför vi idag lider av en oförmÄga att kunna sÀga nej?

NĂ€r vi förstĂ„r svenskarnas kollektiva psyke pĂ„ detta vis förstĂ„r vi den svenska statens rĂ€ttmĂ€tiga funktion. Om man lever i ett samhĂ€lle med lĂ„g interpersonell pĂ„litlighet, sĂ„ som i en levantinsk kultur med mycket mĂ€nniskor runtomkring, dĂ€r varje grupp försöker konkurrera i egenintresse, sĂ„ fĂ„r man ett samhĂ€lle med lĂ„gt förtroende, eftersom man behandlar utgrupper, medlemmar som inte Ă€r av ens stam, vĂ€ldigt annorlunda gentemot sin egen grupp. I den nordvĂ€steuropeiska, protestantiska hemisfĂ€ren Ă€r ingen nĂ„gon avlĂ€gsen slĂ€kting frĂ„n nĂ„gon annan. Detta gav upphov till ett samhĂ€lle med högt kollektivt förtroende som förlĂ€ngde tillit frĂ„n den personliga familjen till allihopa, dĂ€r kĂ€rnfamiljen utgjorde samhĂ€llets grundsten. Situationen var alltsĂ„ att man hade en enorm förlĂ€ngd genetisk familj som var vĂ€ldigt homogen, och det fanns inga utgrupper – det fanns inget koncept för ”utlĂ€nning”. Kyrkan kallar det för kĂ€rlek men i sjĂ€lva verket Ă€r det ett indo-europeiskt beteende som reflekterar att man bodde i ett hĂ„rt klimat dĂ€r alla Ă€r beroende av varandra och dĂ€r folk spelar roll.

Europas norra hemisfÀr Àr unikt i det att hela samhÀllet blev ens förlÀngda familj (universalism). I öst- och Sydeuropa finns istÀllet en lojalitet mot familjen och samhÀllet medan staten Àr fienden. I Nordeuropa valde man civilrÀttslig universalism, och det fanns aldrig nÄgon egentligen underklass mer Àn en homogen medelklass. AlltsÄ mer verklig individualism och mindre tribalism medan den individuella tilliten förlÀngdes till kollektivet.

Det kosmopolitiska/levantinska argumentet Àr att bevara grupptillit och pÄ nÄgot sÀtt förlÀnga det till alla, men det finns ingen mekanism för att göra det förutom trosdogmer. Den nordeuropeiska modellen Àr att anvÀnda civilrÀtt istÀllet, och ett villkor att vara sanningsenlig.

Ghettot utgör Ă„ sin sida den levantinska modellen, som utgörs av skilda grupper med ingruppsmoral och utgruppsmoral, tvĂ„ olika saker som Ă€r kodifierade i judisk lag dĂ€r utgruppen Ă€r ”oĂ€ktingar”. Den levantinska moralkoden Ă€r alltsĂ„ binĂ€r, och den reproduktiva strategin Ă€r att stötta sin slĂ€kt. I Nordeuropa Ă€r alla slĂ€kt vilket i globalismens tidevarv leder till att vi misstolkar detta som mĂ€nniskans naturliga tillstĂ„nd, nĂ€r det i sjĂ€lva verket Ă€r vĂ€ldigt onaturligt.

Detta underlÀttade framvÀxten av nationalstater med lÄg korruption snarare Àn klanbaserade samhÀllen prÀglade av nepotism och konflikter mellan klaner. Kyskhet och förbudet mot kusinÀktenskap banade vÀg för en framtid av större och mer öppna samhÀllen dÀr staten, inte klanen, skulle komma att tillgodose sociala tjÀnster.

Sverige var i hundratals Ă„r unikt i sin förvĂ€gran mot nepotism. De superindividualistiska svenskarna har alltid varit stolta över att aldrig hjĂ€lpa vĂ€nner och familj att skaffa jobb eller andra förmĂ„ner – eftersom det vore orĂ€ttvist mot andra kvalificerade personer.

Denna moral Ă€r sĂ„ djupt rotad att vi glömmer att det inte Ă€r nĂ„gon universell företeelse. I de flesta delar av vĂ€rlden ser folk det som en moralisk pliktskyldighet att hjĂ€lpa familjemedlemmar, klanmedlemmar och blodsbröder in i nyckelroller. En majoritet av svenskarna tror emellertid att alla som kommer till Sverige kommer adoptera svenska vĂ€rderingar och bli frigjorda ”individer” – nĂ„got som alla mĂ€nniskor Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n evolverade för.

I det protestantiska Europa lyckades kyrkan med att reglera bort inavel samtidigt som folk skaffade relativt fĂ„ barn. I Mellanöstern gifter man sig med sina kusiner vilket Ă€r logiskt eftersom det behĂ„ller egendom inom familjen. HĂ€r försöker man slussa ut barnen ur familjen och  göra dem sjĂ€lvtillrĂ€ckliga – dvs fokus pĂ„ smĂ„ familjeenheter dĂ€r avkomman snabbt kan slussas ut pĂ„ marknaden och in i den förlĂ€ngda familjen.

Detta missbrukas av dagens globalister och deras familjefientliga politik. KÀrnfamiljer Àr sköra konstruktioner eftersom de förlitar sig pÄ hög tillit frÄn alla. Detta förstörs idag och slutar upp i singelmammornas land, vilket fÄr negativa konsekvenser. Tillit Àr faktorn som avgör huruvida man ens kan ha ett samhÀlle som respekterar privat egendom.

Anledningen till att det finns en efterfrĂ„gan för staten Ă€r pga den skall kunna gĂ„ i god för oetiskt beteende och upprĂ€tthĂ„lla gemenskap. Genom upprĂ€ttandet av en stat höjer man kostnaden för bedrĂ€geri i utbyte mot statsmakt. LĂ„g tillit innebĂ€r högre transaktionskostnader i socialt liv (sĂ„ som i tredje vĂ€rlden). Den vĂ€sterlĂ€ndska modellen Ă€r att skapa incitament för att delta i den frivilliga marknaden för ekonomisk produktivitet. Detta Ă€r vad som skapar tillit med lĂ„ga sociala transaktionskostnader. Tvister kan lösas i rĂ€tten pĂ„ basis av att man helt enkelt Ă€r en medborgare och inget annat, och det enda valet folk har Ă€r att delta produktivt i samhĂ€llet. Statens rĂ€ttmĂ€tiga funktion Ă€r alltsĂ„ att koncentrera makt för att undertrycka parasitism och driva folk in i marknaden. Problemet med stater Ă€r emellertid att man transfererar parasitism till byrĂ„kratin, men idealet Ă€r att bruka organiserad tillĂ€mpning av makt för att undertrycka kriminellt, oetiskt, omoraliskt och konspiratoriskt beteende – och pga det ge upphov till en stat med höga indirekta kostnader och minskad personlig risk.

Svenskar och vÀsterlÀnningar lyckades med att undertrycka parasitism mer Àn nÄgon annan civilisation, och skapade ett pÄlitligt samhÀlle genom förÀdling, homogenitet och ÀganderÀtt som försÀkrades under civilrÀtten.

Svensk nationalism innebĂ€r alltsĂ„ inte rasism eller tribalism — utan en högburen individualism med trofast respekt för det gemensamma goda.

Demokratin hÀmnades pÄ Hitler genom att tillÄta okontrollerad mÄngkultur, vilket överrumplade vÀrdlÀndernas förmÄga att absorbera bieffekterna i form av lÄg social tillit, raskonflikt och brist pÄ kultur. VÀnsterns plan Àr tydlig: för oss tillbaka till apstadiet genom att pÄpeka att vi alla har tvÄ ben och tvÄ armar och kommer frÄn Afrika.

Vi kan omvÀnda processen, genom att undvika bÄde extremism och sjÀlvbedrÀgeri. Att hitta det verkliga Eddans och folksagornas Sverige Àr att söka efter en plats som Àr fysiskt gömd. Det Àr den moderna materialismen, dvs förnekandet av vÄr besjÀlade natur, som gömmer det verkliga Norden. Endast nÀr vi har ett medvetande som Àr redo att acceptera Svea rike som en andlig realitet, kan vi pÄbörja fÀrden som leder till hemkomst. Innan det Àr för sent.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist frÄn Uppsala. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. NÄs privat via bloggens kontaktformulÀr.
Det hÀr inlÀgget postades i Antropologi, Psykologi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s