Tillbaka till familjen

Bildresultat för human primate skeletons

NÀr vi tittar korrekt pÄ mÀnniskan, dvs som en biolog, psykolog eller prÀst, kan vi se att mycket av mÀnniskans beteende inte alls Àr sÀrskilt logiskt eller rationellt, utan snarare likt klipska apor applicerar logik pÄ fördomar för att berÀttiga primitiva impulser.

Vad som verkar som en ”logisk” diskussion Ă€r i sjĂ€lva verket vĂ€ldigt primitiv, och pĂ„minner inte sĂ€llan om en grupp apor som bröstar upp sig, smyckar ut sig med glĂ€nsande stenar för att dygdesignalera, fixa partners och försĂ€kra sig om de bĂ€sta grenarna pĂ„ frukttrĂ€det. Om mĂ€nniskan Ă€r en fallen Ă€ngel, sĂ„ Ă€r apan en fallen mĂ€nniska. Det sĂ€gs att apor i fĂ„ngenskap onanerar tvĂ„ngsmĂ€ssigt, vilket kan förklara den moderna demokratins porrepidemi. Vi Ă€r demokratiska hĂ€rmapor som Ă€r fĂ„ngade av vĂ„ra dĂ„liga antaganden om mĂ€nniskans fundamentala natur.

Detta förklarar mÀnskligt beteende bÀttre Àn nÄgon annan modell. Vi Àr fallna halvprimater och halvgudar med en plats i den sociala gruppen; vi Àr mÄna om att försvara denna plats sÄ att vi inte tappar mark, och som bonus vill vi resa oss till en högre rang, med baktanken att konkurrera ut andra apor och bli herren pÄ tÀppan. FrÄgan Àr om vi kan göra detta med elegans, eller som lömska tyranner. Egalitarism, individualism och demokrati uppmuntrar det sistnÀmnda.

Kulturmarxisterna har dock lĂ€rt oss en mĂ€rklig mĂ€nniskosyn. Även fast de erkĂ€nner att de Ă€r apornas Ă€ttlingar tror de framför allt att vi Ă€r datorer. De för ideologiskt krig mot naturen och Ă€r inbillade i förnuftet, vilket innebĂ€r att de varken har förmĂ„ga att se mĂ€nniskans animaliska eller andliga vĂ€sen. Om de helt hade gĂ„tt upp i slĂ€ktesprocessen hade de Ă„tminstone haft lugnet hos ett djur, men de Ă€r hyperaktiva, arga, multitaskande ego-humanister som lever i en virtuell önskevĂ€rld. Ibland mĂ„ste vi vara apor, men de lĂ„ter oss varken fĂ„ utlopp för fĂ„r lekfulla, vĂ„ldsamma och territoriella apnatur, samtidigt som de förnekar sjĂ€len. De Ă€r bokstavligen fast i ingenmansland, och tjĂ€nar nĂ„gon eller nĂ„got annat. Likt lömska apor försöker de dölja nĂ„got sĂ„ att egot kan avancera.

Enligt traditionell visdom bör vi lita mer pĂ„ vĂ„r animaliska sida Ă€n vĂ„rt förnuft, och syntetisera den med vĂ„r ande. Vi Ă€r Guds barn och familj, samtidigt som vi Ă€r primater som föredrar de sina. NĂ€r man följer naturens ordning behöver man inte krĂ„ngla till det. Precis som apor, Ă€r mĂ€nniskor beroende av sin familj (i förlĂ€ngningen ras). I en sansad politisk filosofi borde dĂ€rför familjen vara suverĂ€n – inte individen. Familjen Ă€r en balans av horisontell och vertikal makt som förlitar sig pĂ„ ojĂ€mlika bidrag mot ett delat mĂ„l, istĂ€llet för jĂ€mlika bidrag mot ett externt mĂ„l, som blir fallet i kontrollbaserade system.

MÄnga defekter i vÄrt samhÀlle som beskylls pÄ kapitalism Àr i sjÀlva verket aspekter av den byrÄkratiska pyramidstrukturen. Utan social ordning (dÀr varje person har en hierarkisk rank och en horisontell specialisering) blir konkurrens destruktivt. Om stabilitet finns först, begrÀnsas tendensen för moralupplösning och sedefördÀrv.

En typisk pyramidbaserad eller endast vertikal struktur förlitar sig pĂ„ att mĂ€nniskor Ă€r utbytbara klossar, varav somliga reser sig genom att försöka vara ”flĂ€ckfria”, vilket resulterar i att varje person konkurrerar mot alla andra för samma förmĂ„ner. Detta uppmuntrar lömskhet genom att tvinga folk in i ett defensivt sinnelag, varpĂ„ de exploaterar organisationen för sina egna syften, vilket tar sig i uttryck i att tvehĂ„gsna element blir befordrade eftersom de ”hĂ„ller igĂ„ng systemet” istĂ€llet för att försöka uppnĂ„ organisationens mĂ„l.

Om ett folks uppmĂ€rksamhet förflyttas frĂ„n andliga spörsmĂ„l till materiella erövringar – alltsĂ„ vad som Ă€n fungerar som medel för att avancera mĂ€nsklig samvaro till mĂ€nniskans kroppsliga behov och bekvĂ€mlighet – kommer livets hela riktning att Ă€ndras gradvis. Medlen blir till mĂ„let. Civilisationen Ă€r kvantitativ istĂ€llet för kvalitativ.

Som konsekvens blir vi helt materialistiska, eftersom det inte finns nÄgot annat att tro pÄ Àn vÄr egen vÀllust, medan all översinnlig hopp och tro vi har kommer tyna bort nÀr vi ser den banala fulheten breda ut sig runtomkring oss som en reflexion av vÄrt besudlade inre. Detta gör oss till smygfegisar som Àr rÀdda att riskera vÄr bekvÀmlighet för nÄgon eller nÄgot förutom rent pÄtagliga resultat.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi, Psykologi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s