En esoterisk guide till andlig kĂ€nnedom

Relaterad bild

Andlighet innebÀr att kliva ur sin personlighetsbubbla och lÀmna över sig till det som religionen uppfattar som Gud. Det innebÀr att vara inÄtvÀnd mot sitt eget inre liv, sÄ att man fÄr kunskap om Gud i enlighet med ens egen livskÀnsla och ens egen grund. Man Àr befriad frÄn intrycket av skapade ting och Àr innesluten i sig sjÀlv i sanningens borg. Detta skapar integritet, och skiljer sig frÄn den moderna individualistens inÄtvÀndhet, som Àr helt fokuserad pÄ den yttre personligheten och spegelbilden.

Detta Ă€r varför vĂ€nstern vill avskaffa religion, eftersom den skvallrar om att livet Ă€r större Ă€n vad vi rĂ„r pĂ„ och förhindrar mĂ€nniskor att strykas med i trender och hĂ€mmar konsumism. Demokratin Ă€r beroende av ett utflĂ€kt, lĂ€ttillgĂ€ngligt och utĂ„tvĂ€nt samhĂ€lle. De flesta mĂ€nniskor Ă€r inte andliga, de Ă€r sinnebundna, oavsett om de Ă€r religiösa eller inte. Översinnlighet mĂ„ste jobbas pĂ„ genom meditation, integritet och ett utvecklande av medvetandet. Det Ă€r inget man ”fĂ„r” genom inlĂ€rning, texter, socialisering, varma ord eller genom att bekĂ€nna fĂ€rg. Vad du ”fĂ„r” Ă€r förlĂ„telse, men Gud Ă€r inte gratis. Man mĂ„ste sĂ„ledes skilja pĂ„ andlighet och massreligion. Det finns mĂ„nga religiösa fanatiker som lever genom sina kĂ€nslor och Ă€r förblindade inför logiska och verkliga frĂ„gor. Dessa mĂ€nniskor Ă€r farliga, precis som rasfanatikerna och klasskrigarna.

PĂ„ sĂ€tt och vis Ă€r andlighet att vara asocial, men rĂ€tt ord Ă€r introspektiv. Dvs man resonerar inte utifrĂ„n sociala och populĂ€ra dogmer och abstraktioner – utan man kringgĂ€rdar den sociala förmedlingen, censuren och tittar pĂ„ verkligheten och dess mönster direkt. Man resonerar intuitivt, via psykiska arketyper vilket gör att man ser hur saker och ting Ă€r bakom demokratins pratkvarn, dĂ€r folk fĂ€ktas med vĂ€derkvarnar. Med andra ord kommunicerar man med Gud, inte med mĂ€nniskor – och drar sina slutsatser dĂ€refter.

NÀr vi fokuserar pÄ oss sjÀlva, vilket vi gör eftersom signalerna frÄn vÄra egon och sociala grupper Àr i vÄra huvuden och Àr dÀrför starkare Àn vÄr verklighetsuppfattning, sÄ förlorar vi vÄrt egentliga mÄl och ersÀtter det med mÀnskligt inÄtvÀnda mÄl. Dessa Àr till stor del symboliska, sÄ som att andra personer ska gilla oss eller en idé som Àr populÀr och verklighetsförnekande.

Den verkliga anledningnen till att moderna mÀnniskor ogillar religion Àr att den tittar in i djupet pÄ oss. FörvÀrldsligade individualister gillar inte detta, utan föredrar att operera pÄ ytan och klamra sig fast vid toppen pÄ isberget samt lÀgga locket pÄ nÀr det kommer till det vi inte kan kontrollera medvetet. MÀnniskans kollektiva undermedvetna Àr en objektiv realitet som existerar oberoende av individuella sinnens abstraktioner och önsketÀnkande. Religion adresserar vÄrt sjÀlsliv och gÄr djupare Àn formella regler, politik och ekonomi, vilket gör moderna mÀnniskor obekvÀma, och fÄr dem att rygga tillbaka. Som resultat konstruerar de en nidbild av Gud som en 4-Äring hade skrattat Ät, och kallar det för fantasi.

Man lĂ€r sig inte att spela gitarr genom att köpa en gitarr och kalla sig gitarrist. Man lĂ€r sig genom att spela – helst genom en lĂ€rare. Hur mĂ„nga prĂ€ster lĂ€r kristna att vara andliga? Är de sjĂ€lva andliga? Kanske, kanske inte. PrĂ€sterna Ă€r menade att vara ledare som ska förmedla visdom, men idag tycks de mest intresserade av att anpassa sig till det liberala mĂ€ngdvĂ€ldet.

Ju mer hyperaktiv – dvs ju mindre en person stĂ„r ut med eller behĂ„ller sinnesjĂ€mvikt i stillhet och tystnad liksom i det dagliga livets turbulens, desto mindre andligt förankrad. Extroversion Ă€r förvisso ett personlighetsdrag, men den som inte har tolerans för ledan kan inte pĂ„stĂ„s vara andlig. Idag anses det felaktigt att passivitet Ă€r lika med ”lathet”, eftersom man förvĂ€xlar att vara aktiv med fysisk aktivitet. Att passivt svepas med i sina sinnesintryck och begĂ€r Ă€r inte att vara aktiv. En elev som fĂ„r MVG pĂ„ allt i skolan Ă€r inte nödvĂ€ndigtvis aktiv. Aktiv Ă€r den som inte reagerar pĂ„ vĂ€rlden, och som synbart kan framstĂ„ som passiv. Aktiv Ă€r den som bemĂ€strar sitt inre – en meditatör Ă€r sannerligen mer aktiv Ă€n nĂ„gon som stressar pĂ„ vĂ€g till jobbet eller en tvĂ„ngsmĂ€ssig kroppsbyggare. Fysisk aktivitet och dietism Ă€r idag synonymt med att vara hĂ€lsosam, medan rökning, kontemplation ses som dĂ„ligt. Men sanningen Ă€r att man kan vara en gymmande narkoman, och en hĂ€lsosam rökare. Idag tror unga mĂ€n att de Ă€r ”tuffa” om de har tillrĂ€ckligt med muskler och energi för att gĂ„ till jobbet varje dag. De Ă€r ”aktiva”.

Eftersom vi lever i töntarnas och feministernas epok prisas emaskulerad medgörlighet, fjĂ€sk och dygdesignalering medan den synbart passiva och otrendiga ”utbölingen” nedvĂ€rderas. NĂ€r ett samhĂ€lle saknar ledare och förebilder kammar den som Ă€r ”coolast” pĂ„ att vara stadsbo hem vinsten. Detta gĂ„r hand i hand med demokrati och den otyglade individualismen — År 1789 bestĂ€mde sig demokratiska reformivrare att ett gĂ„ng för alla bekĂ€mpa och svartmĂ„la kungar, aristokrater, ledare och gudar till förmĂ„n för ”medborgaren” och penningen. Bakslaget kulminerade i snĂ€ll totalitarism och kĂ€ndisdyrkan. Man kan jĂ€mföra dagens PK-ism med dĂ„tidens jakobiner, med tydliga paralleller: tĂ€nk endast i egalitĂ€ra termer eller sĂ„ kommer ditt liv att bli förstört, Ă€nda tills de fĂ„r makten dĂ„ du kommer att fĂ€ngslas och dödas utan gudomlig rĂ€ttsskipning.

Eftersom det nobla idealet svartmÄlades, har folk idag en instinktiv motvilja mot  auktoriteter (ytterst sÀtt Gud) eftersom de vet om att det hotar deras demokratiska semester. PÄ medeltiden svarade samma personer att Gud Àr nödvÀndig eftersom auktoritet fortfarande hade legitimitet, idag svarar de istÀllet att religiositet Àr galenskap. Med andra ord gruppmentalitet i motsatt format eftersom pöbelstyret vann den historiska kampen.

Vi har den djupa kontemplativa uppmĂ€rksamheten att tacka för mĂ€nsklighetens kulturella prestationer, som i demokratins tidevarv har ersatts av ett Ă€ndlöst babbel. T.o.m. prĂ€sterna babblar och Ă€r inne i sitt huvud istĂ€llet för att bejaka tystnaden och ge plats för kontemplativ mellantid – sĂ„ som indiska guruer eller japanska zen-munkar. Dessa utgĂ„r frĂ„n tystnaden innan de börjar tala, i vĂ€st översköljer vi tystnaden med ord – istĂ€llet för att anvĂ€nda ord för att berĂ€tta om verkligheten, gör vi orden till mĂ„l utan faktisk respons och stĂ€nger dĂ€rför in oss sjĂ€lva i en sprĂ„klig ekokammare som genljuder Ă€ndlöst i vĂ„ra överstimulerade huvuden.

Moderna mÀnniskor Àr rÀdda för tystnad eftersom det tvingar dem att konfronteras med Gud i takt med att den moderna lögnen bubblar upp till ytan. De föredrar ett liv som multitasktande Facebookare med förströdd uppmÀrksamhet. Detta förhindrar den djupa leda som Àr nödvÀndig för insikt och konstruktivitet.

Man ska inte alltid prata för sakens skull. I andlig kommunikation (i motsats till underhÄllning) Àr ord menade som pekpinnar mot nÄgot som gÄr bortom orden, inte som abstrakta mÄl i sig sjÀlva. Religion har blivit en karikatyr eftersom man stirrar sig blind pÄ bokstÀvernas framkallade bilder, istÀllet för att se dem mer som symboler som talar om för oss eviga sanningar i mÀnsklig form. Ord kan anvÀndas i beskrivande syfte, men i takt med att demokratin lÀrde sig lÀsa kom lÀnder att domineras av manipulativa sladdertackor. Modern kommunikation Àr fylld av abstraktioner som existerar av sig sjÀlva, vilket blir riskabelt nÀr de slutar korrespondera med verkligheten.

Detta Àr en fÀlla som förhindrar riktig andlighet eftersom man blir bokstavsbunden och spenderar dagarna i Ànda med att bada i distraherande ord istÀllet för att meditera och utveckla medvetandet genom att fokusera pÄ den verkliga vÀrlden. Bön Àr givetvis bra om det sker meditativt eftersom det tillÄter utveckla en personlig relation med ledan och tillvaron, men inte om det blir ett upprepande av formler sÄ som muslimsk bön. Protestantismen var ett tveeggat svÀrd i andligt avseende, eftersom den fick oss att upptÀcka och vÀrna sjÀlvet men ocksÄ skiftade fokus frÄn andlighet till sinnlighet och formalism. Andlighet Àr att vara responsiv till verkligheten direkt, inte att reagera pÄ den genom dogmatiska filter. FrÄgan Àr alltsÄ om man reagerar och förströr sig med ord, eller om man Àr i resonans till dem.

MÀnniskor uppfostrade med vÀsterlÀndsk standard har generellt en inre kontrollkÀnsla, syftandes att de upplever sina liv som dikterade av inre faktorer sÄ som sjÀlvstÀndiga val, vÀrldsbild, sÀtt att hantera kÀnslor etc. Muslimer och demokrater Àr fostrade att uppleva sina liv som kontrollerade av utomstÄende faktorer och stimulans. Allt urartar i enlighet med Guds eller ideologins vilja, och hans/dess pÄbud i form av religiösa lagar, traditioner och patriarkala/statliga auktoriteter lÀmnar lite utrymme för individuell preferens.

SamhĂ€llet kommer alltid prĂ€glas av sin tids dogmer, men som individ gĂ€ller det att se igenom det och försöka kultivera en mer personlig relation till Gud – vilket görs möjligt genom ingen annan Ă€n Jesus Kristus. Jesus Ă€r den vĂ€sterlĂ€ndska andlige sökarens examination – de som blint förkastar eller gör om honom till en pacifistisk grönsak har Ă€nnu inte förstĂ„tt hans relevans för sig sjĂ€lva, vĂ€rlden och historien. Anden och mĂ€nskligheten utvecklas och blir global, men andlig globalisering skiljer sig frĂ„n vĂ€nsterns vĂ€rldsliga och sprĂ„kliga globalism). Kristus förenings- och frĂ€lsningspotential Ă€r outtömlig och möjliggör en personlig och symbolisk relation till andra folk och kulturer.

Moderna kristna Àr dock dÄliga representanter av Jesus eftersom de tycks göra om honom till en grönsak och anvÀnder honom som en snuttefilt. Man mÄste vara kristen pÄ rÀtt sÀtt vilket i dagslÀget innebÀr att det inte gÄr att förlita sig pÄ nÄgon institution utan jobbet mÄste göras sjÀlv.

Varför Jesus och inte Tor eller Oden eller Zeus? DÀrför att dessa Àr primitiva, lokala exklusiva naturgudar men kan inte skapa global samsyn eller slutgiltig frÀlsning. Jesus historiska gÀrning och ande förenar och gÄr djupare Àn blott det naturliga planet, frÄn det psykiska in i det översinnliga och transcendenta. Kristus fÄr oss att upptÀcka oss sjÀlva, och Àr en mer sofistikerad och utvecklad andemedvetande Àn vÄra gamla folkgudar. Detta kan vare sig Muhammed eller Zeus göra. DÀrmed inte sagt att det finns en nödvÀndig motsÀttning mellan dessa, utan snarare representerar de olika spirituella epoker och kontexter. Polyteistiska naturgudar Àr lÀgre manifestationer av den Högstes vilja.

Att acceptera Jesus betyder inte att man Ă€r en ”jude”. Det betyder att man förhĂ„ller sig moget till sin egen historia och lĂ„ter den kristna traditionen berika ens egen hemvist samtidigt som man fĂ„r utökad anknytning till Europa, Gud och vĂ€rlden. Genom att bejaka det andra stĂ€rker man och blir medveten om det egna, och vice versa. Ju mer mĂ€nniskan utvecklades desto mer föll hon in i den fysiska vĂ€rlden, Ă€nda tills Jesus kom för att visa vĂ€gen tillbaka. Alla spirituella traditioner eller individer som aktivt avvisar Jesus Ă€r dĂ€rför inte sanna. Jesus Ă€r den centrala gestalt som lyfter upp vĂ€rlden. Uppenbarligen Ă€r han den evolverade formen av spirituell sanning. Ingenting annat kan ena vĂ€rlden pĂ„ det andliga planet. Givetvis kan endast Guds son ena vĂ€rlden, och nĂ€r vi enas i Jesus kan vi sluta lĂ„tsas enas genom politik och respektera varandra som vi Ă€r. Framtiden Ă€r nödvĂ€ndigtvis global, Jesus Ă€r global och finns dĂ€r pĂ„ andra sidan katastrofen som utgör vetenskaplig rationalism. Att stĂ€nga av Gud Ă€r dĂ„ligt för hĂ€lsan, och det finns inget exempel i historien pĂ„ ett fruktbart samhĂ€lle utan andlighet.

Misstaget nationalister gör nÀr de argumenterar för nationalism Àr att de godtar vÀnsterns spelplan och krÀver land och territorium baserat primÀrt pÄ vÀrldsliga faktorer vilket gör att de faller i den politiskt inkorrekta fÄran, istÀllet för att argumentera för nationalism baserat pÄ folkligt andrum och hemvist eftersom vÀrlden Àr en kamp om plats och idéer. Vi behöver plats för att frodas utan att störas av spirituellt lÀgre och invasiva arter och inte bli kontaminerad av krockande vÀrldsbilder och muslimsk luft.

RĂ©nĂ© Guenon, Freidrich Nietzsche och Julius evola delade alla tron pĂ„ mĂ€nniskans hyperboreiska, nordliga ursprung, och en pĂ„följande solidifiering och degradering. Enligt dessa esoteriker var Hyperborea den gyllene erans nordliga centrum av civilisation och spiritualitet; mĂ€nniskan kommer inte frĂ„n apan, utan ”devolverar” progressivt in i ett aplikt stadium dĂ„ hon förirrar sig fysiskt och andligt frĂ„n hennes mystiska och överjordiska hemvist i nordpolen, och ger efter för sydpolens demoniska energier – den starkaste punkten av materialisation. Den fysiska homo sapiens kommer frĂ„n Afrika, men vĂ„r Ande nedstiger naturligtvis frĂ„n norr. MĂ€nniskan har alltsĂ„ tvĂ„ ursprung, och mĂ„ste upprĂ€tthĂ„lla balans utan att utvecklas för mycket Ă„t det ena eller andra. Kampen mellan materialism och metafysik Ă€r skenfĂ€ktning eftersom det inte behöver vara antingen den ena eller andra.

Uppdelningen mellan sekulĂ€r och religiöst Ă€r en falsk dikotomi. I vĂ„r tid, dĂ€r varje tecken pĂ„ liv bortom det fysiska möts med nervositet, har termen ”sekulĂ€r” Ă€ndrat mening. Det betyder nu att vara helt avlĂ€gsnad frĂ„n religion, och vara baserad i materialism och relaterade argument och inget annat.

Sekularism Ă€r en kristen idĂ© som betyder Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. FrĂ„n början betydde det ungefĂ€r, ”du behöver inte religion för att uppskatta detta”. Detta implicerade i sin tur en tvĂ„faldig karaktĂ€r pĂ„ vad som diskuterades: det kunde hĂ€rledas genom fysiska medel eller metafysiska, men var inte begrĂ€nsat till en av de tvĂ„ sĂ€tten att se pĂ„ verkligheten, eftersom Guds medvetande Ă€ven var utstrĂ€ckt i vĂ€rlden. VĂ„r verklighetsuppfattning uppstĂ„r i mötet mellan sinnesvarseblivningen och den reala idĂ©vĂ€rlden. Det finns mĂ„nga empiriska bevis för andliga ting. Empiriska bevis Ă€r baserade pĂ„ vad folk upplever, och det finns mĂ„nga upplevelser av andlig sort. Det finns ingen kategorisk dikotomi mellan ande och materia, och ett vanligt misstag mĂ„nga gör Ă€r att mĂ„la upp en artificiell spricka mellan det empiriska och det andliga, i ett försök att skydda det andliga.

Det materiella och metafysiska existerar i kontinuitet, utan att helt avlösa varandra. Dvs det metafysiska inkluderar det fysiska i en typ av monism. Detta betyder att vad som Àn Àr idealiskt enligt metafysiska medel ocksÄ kan hÀrledas med materialistiska medel fram till samma sanning. Allt som krÀvs Àr Àrlighet.

Det kanske Ă€r dags att omdefiniera ordet ”sekulĂ€r”. MĂ€nniskan Ă€r religiös, inte ”sekulĂ€r” – det enda som i slutĂ€ndan motiverar henne Ă€r religion – pĂ„ gott eller ont. SekulĂ€r betyder dĂ€rför inte att sparka ut religion genom dörren. Snarare betyder det att man kan uppnĂ„ det med eller utan religion, men samma logik, sunt förnuft, Ă€rlighet och realism som ger dig nĂ„got rĂ€tt svar kommer ta dig till sanningen antingen i en fysisk eller metafysisk kontext. SĂ„ lĂ€nge nĂ„got Ă€r baserat i logos verklighet Ă€r det rĂ€tt oavsett religion – eftersom Gud Ă€r ett. Gud Ă€r inte ett ”objekt” som ska ”bevisas”. Gud Ă€r logos och den högsta moraliska principen – det sakrosankta ideal som lĂ„ter oss höja oss över oss sjĂ€lva. Utan det ramlar vi ned pĂ„ vĂ„ra huvuden som svĂ€ller upp och fĂ„r hjĂ€rnskakning. Bibeln Ă€r en realistisk text och alla moderna parodier och plattityder Ă€r som bĂ€st missförstĂ„nd av den heliga skriften och som vĂ€rst förvanskningar för personlig vinning.

Ateism, hedendom, ockultism, sekularism m.m. har alla sjÀlvet i centrum. NÀr man ber till en gud i en panteon eller nÀr man förkastar Gud helt, har man satt sig sjÀlv och sina begÀr i centrum av ens universum. Det Àr ingen överraskning att vi inte kan enas om gemensamma mÄl.

Ingenting i religion motsÀger verkligheten. Vad vi behöver Àr logiska, klara och realistiska tankebanor, som kommer att vara kompatibel med bÄda sidor av mÀnniskans perceptuella mynt. Det Àr nÀr vi tappar balansen och fÄr slagsida som illusioner tycks uppstÄ.

Den modernistiska Guden har blivit inget mer Ă€n subjektivitetens idol. Vi kan inte tala om vad Gud Ă€r för nĂ„got. Tystnad Ă€r dĂ€rför det bĂ€sta sĂ€ttet att tala om en oförklarlig Gud. Att sĂ€ga vad denna Gud Ă€r vore att falla tillbaka pĂ„ en objektifierande och ontologisk GudsförestĂ€llning. Vi kan tala om Jesus, men den heliga Gud vi söker Ă€r inte en sista ontologisk princip, eller en Gud som ”existerar”, utan en Gud av kĂ€rlek som krĂ€ver sjĂ€lvöverlĂ„telse.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Religion. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s