Folket som försvann

Bildresultat för freedom art

Modern politik är av naturen en vetenskap som är avskild från samhällets faktiska funktion. Den ägnar sig åt abstraktioner eller koncept som existerar av sig själva och refererar till sätten vi organiserar de medel som sörjer för vår överlevnad. Dessa koncept är kraftfulla, i det att de låter oss göra förändringar i systemet som helhet, men är också farliga eftersom de kan vara missledande om de inte längre representerar en situations faktiska förhållande.

Innan modern politik var mänskligheten indelad i glorifierade stammar. Dessa ”nationer” bestod av folk med samma värderingar och kultur, som styrde sig själva i enlighet med dessa ideal, och därför inte kunde grupperas med andra.

Med uppkomsten av den moderna staten grupperades ”länder” inte längre genom nationellt arv, utan via politisk ändamålsenlighet, vilket gjorde att den förstnämnda formen av politik ansågs vara passé. För att kunna motivera folk att agera för samhällets fortsatta drift organiserade man dem runt abstraktioner, så som ”frihet” eller gemensamt religiöst intresse, och antog att det skulle fungera lika bra som den föregående organiseringen.

Nu när vårt samhälle avancerat i tiden kan vi skönja några fundamentala fel i denna åskådning. Våra samhällen har förlorat förmågan att säga nej till destruktiva idéer, och har som resultat varit oförmögna att undvika katastrofer som överpopulation, förorening, kriminalitet, kulturmarxism, droger osv. Där tidigare samhällen kunde peka på en gemensam kulturell standard och säga nej, försöker moderna samhällen vara ”all-inclusive” och ”jalla jalla, Sverige åt alla”.

Roten till denna syn ligger i det moderna samhällets behov att producera arbetare för sina maskiner och krig. Av denna anledning behandlar alla moderna samhällen individer som abstrakta enheter som kan gjutas till vad som än behövs genom fortbildning och lagar. Denna syn kan kallas för utilitarism eller decentralisering, men hade sin upprinnelse i en betydligt mer oskyldig idé: att ett samhälle baserat på individuell ekonomisk konkurrens behandlar sina arbetare mest rättvist.

När vi börjar bygga ett samhälle runt den abstrakta ”individen”, och antar att alla är likadana, applicerar vi ett högre normaliseringstryck än vad som tidigare varit fallet genom historien. Blotta naturen av en sådan idé både frigör arbetaren att tjäna mer pengar, och lägger band på alla som reser sig över den lägsta gemensamma nämnaren; vilket gör det till både frihet och förtryck på samma gång. För att hålla sina arbetare nöjda måste ett sådant system föra en grandios retorik kring ”frihet”, och utlova att stödja vad helst varje individ begär.

Denna facilitativa samhällssyn är därför av sin natur utan ledarskap eftersom det existerar bara för individen, och eftersom den inte har några gemensamma mål tillgodoses inte möjligheten för individen att arbeta för någonting större än självet.

Konsekvensen av denna ologiska design är att civilisationen, medan den är upptagen med att skörda sina arbetares frukter, också är aktiv i att ena dem kring alltmer simpla politiska mål. Eftersom det inte finns några gemensamma mål förutom det fortsatta förvaltandet av individen, kretsar de politiska ändamålen vanligtvis runt mer ”frihet” och färre hinder som kan leda mot ett gemensamt mål. Detta gör att altruism blir ekonomiskt ofördelaktigt jämfört med självintresse.

Som resultat av denna upplösande process har vi idag ett samhälle som är så inkluderande att ingen längre kan välja vem de vill godkänna i sitt medlemskap. Medan detta är välmenande är det destruktivt eftersom det innebär en normalisering av populationen och en reduktion av individens frihet att leva som de vill och associera sig med vem de vill pga ”integration”.

Den som läst sin historia vet att sådana tendenser är vanliga vid civilisationers fall. Grekland, Egypten, Rom och Indien gick igenom samma process: först en förlust av känslan av gemensamma värderingar, för att sedan bli kosmopolitiska, multikulturella samhällen som enas av inget högre än ett begär för handel och prylar. Som resultat eroderades både deras kulturer och arv vilket ledde till försvagning pga normalitet och status-quo. När problemen väl kom i antågande blev de enkelt krossade pga en oförmåga till kollektiv handling och motvärn.

Vi ser nu samma sak i vårt moderna system. Inte bara är det dåligt för miljön och vårt folk, men det är också destruktivt för våra själar, eftersom det avskärmar oss från den kollektiva processen att sträva utifrån en känsla av samhörighet, och lämnar oss som abstrakta, idealiserade, individuella arbetare som värderas bara efter arbete. Av denna anledning har många inte bara farhågor om vårt samhälles riktning i verkligheten, men de drabbas också av ett andligt tomrum orsakat av brist på syfte förutom självuppfyllnad. Civilisationen är uttråkad och dess medlemmar blir som resultat inåtvända och överdrivet fokuserade på sig själva.

Den nationalistiska reaktionen på denna kollisionskurs är ett hälsotecken. Utvecklingen av nationalistiska partier kom kort efter upprättandet av den moderna nationalstaten, vilken som sagt är kategoriserad av politisk tro och inte önskad livsstil. Där moderna samhällen försöker konkurrera ut varandra med abstrakt retorik, så som skenfäktningen mellan kommunism och kapitalism, vädjar nationalismen till att lämna tomma abstraktioner och omfamna verkligheten. Inget mera babbel, inga fler skrifter och inga doktriner eller tomma ord.

Nationalism adresserar verkligheten genom att gruppera oss enligt arv, för att sedan representera detta arvs intressen, inte genom att engagera sig i abstrakt internationell politik och finans, utan genom att försäkra sina medborgare en skälig livskvalité och en traditionell livsstil.

Viktigast av allt avvisar nationalism idén att ett fungerande samhälle kan formas av folk med fundamentalt skilda intressen. Dess mål är inte, i likhet med de grandiosa ideologierna kommunism och kapitalism, att ta över världen med ett monopoliserande abstrakt politiskt ideal.

I denna typ av samhälle, i motsats till alla moderna samhällen, återgår pengar och politik till sina roller som funktioner för att uppnå befolkningens mål. De blir verktyg för ändamålet, istället för ändamålet i sig. Det liberaldemokratiska samhället är baserat på den motsatta principen, att det inte finns något ändamål (livet är meningslöst etc), och att pengar, bekvämlighet, prestige osv, uppnås för sin egen skull. Nationalistiska samhällen inser att abstraktioner inte kan eftersträvas för sin egen skull, eftersom bara livet själv utgör ledstjärnan.

Nationalism innebär att inte vilja forma alla eller ta över världen för abstrakta ideal som ”verkar” bättre, eller starta krig eftersom någon hatar ”vår frihet”.

När man accepterar nationalismens visdom är nästa steg att implementera det. Nationalismens fokus på verkligheten skapar ett verkligt samfund och fokuserar på kultur och folk, istället för att skapa byråkratier som försöker passa in alla i en pepparkaksmall kallad ”individen”. Fokus dras tillbaka från internationell politik genom att undvika jakt på pengar eller abstrakta ideologier, och riktar blicken inåt mot medborgarna.

Det är viktigt för nationalister att förstå skillnaden mellan nationalism och modernism och fokusera på de praktiska problem som hotar kulturens stabilitet. Lyckligtvis bibehåller våra samhällen fortfarande mycket av sin traditionella kultur, men några generationer till med modernistisk politik riskerar förgöra det i en översvämning av massprodukter. Vi måste ersätta modernitetens välljudande men tomma abstraktioner med ett fokus på det dagliga livet, vilket kräver att vi ger upp den falska dikotomin mellan modern höger- och vänsterpolitik som anses nödvändiga. Trots allt har vi ingen lojalitet till en politisk entitet, utan en praktisk sådan: evolutionen och vårt folk selekterat genom kultur och arv.

Sansad nationalism uppmuntrar samhällstillväxt. Vår kultur har kuvats till förmån för TV och elektronisk musik, och folket värderas bara utefter sin vinst- och konsumtionspotential. Som konsekvens har det svenska folket försvunnit. Nationalism ändrar denna beklagliga historiska trend, och utgör ett hopp för människan. Vi befinner oss i ett dödläge med kognitiv dissonans som folk. Å ena sidan lever vi normala liv, men innerst inne vi är hotade av politisk korrekthet. Feminister talar sig varma om kvinnokamp och global kärlek, men innerst inne är de olyckliga neurotiker. Politisk korrekthet är århundradets stora sjukdom som dödat tiotals miljoner människor i Europa, Ryssland, Kina, och runt i världen. ”PK-ism” är inte ett skämt – den är dödligt seriös. Politisk korrekthet är kulturell Marxism, dvs marxism översatt från ekonomiska till kulturella termer.

Om vi jämför politisk korrekthet med de franska revolutionärerna och jakobinerna är parallellerna tydliga: tänk endast i egalitära termer eller få ditt liv förstört, blir fängslad eller lynchas. Om vi förlorar mot denna mentalitet, går vårt samhälle samma väg som jakobinerna, sovjetunionen och rödgardisterna i Kina. Alla kommer tvingas efterapa den officiella ideologin och svälta tillsammans medan vi för krig mot de som inte håller med.

Folkmord sker inte bara fysiskt – det sker andligt och psykiskt. Vänstern svävar omkring i sina abstraktioner, men ingen vet vem eller vad de tjänar. Deras ”vi” är betydelselöst, och saknar substans. Det kan vara vad som helst, och ingenting.

Sveriges öde ligger hos de fria själar som ännu inte dragits med i modernitetens avgrundsdjup.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Historia, Ideologi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Folket som försvann

  1. Ping: Folket som försvann — Den nakne kejsaren 🐸 – Life, Death and all between

  2. Ping: Folket som försvann – Micaels Lidéns Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s