Lyckofällan

Bildresultat för the nordic model

Med jämna mellanrum kan vi läsa statistiska rapporter i stil med att ”Finland är världens lyckligaste land”, eller ”Norge är världens bästa land för kvinnor”. Varje gång blir man paff över den naiva och enkelspåriga mätningen av lycka och välgång. Dessa mätningar tycks mest vara en avledningsmanöver ifrån det faktum att demokratin gått i baklås, och att det moderna samhället kokar oss långsamt. Det råder en stor diskrepans mellan materiellt överflöd och andlig välmåga. Att vi befinner oss i slutskedet av en lång romersk semester är uppenbart när man ser till kulturen, där det mesta är fake och imitation varvat med hysteriska utspel.

Det är lätt att bli lurad av media liksom offentliga experttyckare, eftersom alla bär falskt vittnesbörd i något avseende. Media får oss att tro att jordens undergång är här genom att blåsa upp enskilda händelser. Statistiska rapporter vittnar istället om att människors — i synnerhet underklassens — livskvalitet och materiella standard ökat explosionsartat de senaste decennierna, och att världen är fredligare än någonsin.

Ingen får med hela bilden, vilket leder till blinda fläckar.

Om vi ska vara objektiva finns mycket med den moderna världen som är en stor förbättring gentemot det förflutna. Människor lyfts upp ur absolut fattigdom och får en skälig levnadsstandard i allt högre grad. Det finns inte längre något officiellt slaveri i väst och det är mindre orättvisa i världen. Vetenskapens avancemang har gjort livet lättare och lett till större frihet åt stora delar av populationen. Upplysningsvärderingar har resulterat i politisk liberalisering, fri information osv. Listan kan göras lång.

Man kan säga att saker och ting alltid har gått mot det bättre, och inte bara materiellt. Vi har gjort många moraliska avancemang och man kan lära sig vad som helst via internet och bibliotek. Vem som helst kan bli vad som helst.

Så vad är problemet?

Problemet är att vi lever i väldigt ondskefulla tider, och det har inget med ”ekonomi” eller fysiskt välbefinnande att göra. De uppenbara förbättringarna förblindar oss inför den mer subtila ondskan – som är svår att se. Välstånds-fetman har skymt den spirituella kollapsen, som inte kan ”mätas”. Det är denna andliga kollaps som oundvikligen leder till att allt blir fake.

När man fokuserar på en nivå av livet — det världsliga — så kommer man förbättra den nivån. Men om man samtidigt negligerar högre och mer fundamentala nivåer så kommer man ta ett steg fram och två steg bakåt. Den västerländska evolutionen präglas sedan reformationen och franska revolutionen av denna tudelade process, på gott och ont. Vi har kommit på dekis socialt och kulturellt, men våra bankkonton har vuxit tack vare att teknologi har givit oss massiv kontroll över naturen. Likt tonåringar som hittat nycklarna till spritskåpet och inte kan motstå frestelsen har vi blivit alkoholiserade av oss själva och lämnat efter oss ett bakrus av sopor, avfall och försvagade ekosystem. Det som var menat som en kristen tanke om individens metafysiska jämlikhet inför Gud har exploaterats och missbrukats.

Vår samtida utilitära moral som uppmuntrar oss att ”leva loppan” styrker en anti-spirituell attityd. Oavsett om det handlar om vetenskap, konst, utbildning, kultur, giftermål, sexualitet och könsrelationer — överallt prioriteras världsliga angelägenheter över andliga realiteter. Hur korrupt man än ha må varit i det förflutna så behöll man den andliga länken och detta är den primära orsaken till att idag är den mest oupplysta tiden i den mänskliga historien. Vi kan ”saker” – men har glömt och mörklagt vilka vi är. Vi har koncentrerat all vår energi på yttre ting; sådant som är observerbart inför våra sinnen, och övergivit vad som inte är lika fullt så skönjbart.

Den tysk-koreanske filosofen Byung-Chul Han beskriver träffande problemet i sin bok Trötthetssamhället:

Förra århundradet var en var en epok som tydligt skilde på innanför och utanför, på vän och fiende, på eget och främmande. Främlingsskapet och annorlundaheten desarmeras idag av konsumtionsformler och sterilisersade urbana miljöer. Det främmande ersätts av det exotiska. Turisten bereser det.

Vi behöver inte oroa oss för spetälska eller influensapandemier – som vi lämnat bakom oss tack vare medicinsk teknik. Det begynnande 2000-talets patologiska landskap präglas istället av neurala sjukdomar: depression, uppmärksamhetsstörning, hyperaktivitet, personlighetsstörning och utmattning. Detta är inte infektioner, utan själsinfarkter som beror på ett övermått av positivitet.

Vi lever under positivitetens våld, som uppstår vid överproduktion, överprestation och överkommunikation; ett neuralt våld som inte beror på någon immunologisk negativitet. I motsats till det negativa och historiska våldet verkar det genom ett övermått av positivitet, precis som cancerceller, genom ändlös tillväxt, utväxt och metastas. Ett virus som rör sig i systemets hjärta, innanför murarna. En fantomliknande fiende som breder ut sig, sipprar in överallt och tränger in i maktens alla sprickor.

Positivitetens våld förutsätter ingen fiendskap. Det utvecklas just i ett tillåtande och pacificerat samhälle. Världens positivisering frambringar nya typer av våld som är immanenta i systemet självt, och berör därför inte immunförsvaret. En härdsmälta hos jaget pga överhettning av för mycket lika.

Prestationssamhället befriar sig alltmer från negativitet genom avreglering. Detta leder till ett ”yes, we can”-samhälle som bränner ut sig självt. Den moderna depressiva människan är utmattad av ansträngningen att bli sig själv. Depressiv blir man av det samhälleliga imperativet att bara tillhöra sig själv, som i kombination med prestationstrycket framkallar psykiska infarkter. Det är inte bara självet, utan själen som bränns ut. Den nya människotypen är värnlöst utelämnad åt övermåttet av positivitet och saknar all suveränitet. Vi exploaterar oss själva frivilligt, utan yttre tvång. Hierarkiernas bortfall leder inte till frihet – prestationssubjektet överlämnar sig åt den tvingande friheten att maximera prestationen, som går hand i hand med en känsla av frihet.

Nu kan vi börja skönja den aktivitet som sker bakom händelser i vår tid och innan dess. Denna kraft är som ett spöke. Den gömmer sig i sitt eget mörker och har absorberats av länder och människor så att det blir osynligt. Vänsteretablissemangets blickar är emellertid avslöjande. Man kan se människor med omänsklig, urholkad blick som tyder på att de är någon annans redskap, likt en cyborg som tappat sitt manus.

När köpmannaklassens andligt infantila världsbild och Mc Donald’s-mentalitet dominerar kan man inte heller förvänta sig annat. Vi lever under en total oförmåga att sätta gränser, både för oss själva och för samhället.

Vilka bestämmer egentligen i vårt samhälle? Vem törs ifrågasätta den eviga ekonomiska tillväxten och miljöproblemen? Vem vill ta upp ekonomiseringen av människan? Vem törs koppla utmattningsrelaterade sjukdomar till systemfel? Uppåt 80% av befolkningen känner inget engagemang för sitt arbete, varför?

När målet är självet allena tar världen slut med vår personliga död; varpå inget spelar mer roll än vårt livs tidsspann, och hur vi kan utnyttja saker i syfte att glorifiera våra personer, begär och maktanspråk. Detta leder till att vi konsumerar allt runtomkring oss så att vi kan bli bekräftade av vår egen närvaro.

Bristen på förmågan att koppla sig till världen utöver något som går tillbaka på att bekräfta oss själva reducerar världen till enbart materiellt värde; det transcendentala och gudomliga når inte längre fram. Denna övertro på jaget på bekostnad av allt annat leder till solipsism. Eftersom självet inte återspeglas i den externa världen är det en instabil övertro som kollapsar inåt mot girighet, ressentiment och ett begär att förstöra. Detta föder neokommunister som tycker synd om sig själva eftersom de inte har någon meningskälla i sitt liv. Mening kopplar upplevelsen av livet med individens inre kärna som gör att man förstår livet som en god och sansad process utanför individen, och som får en att känna sig hemma i sin existens. Utan detta tar vänstermentalitet över och folk blir bittra och skämmer bort sig med offermentalitet, sex och ändlösa bakfyllor.

Avnarrativiseringen av världen har gjort livet naket. Scientisterna sade åt oss att vidskeplighet och religion måste bekämpas, men det visade sig att de hade dålig människokännedom. Resultatet av utbredd ateism bland folkflertalet är tydligt: brist på mening = missbruk, hedonism och etnomasochism. Folk vill ha dogmer, och om kyrkan inte tillgodoser det går de till kulturmarxisterna och adopteras deras dogmer. Vi vet nu hur det slutar, och har möjlighet att välja en bättre väg.

Av brist på lugn och ro leder vår civilisation till ett nytt barbari.
– Nietzsche

Devil-in-Disguise-Graphic-Tee-Shirt

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Psykologi, Religion, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lyckofällan

  1. Conny Lundberg skriver:

    Du har så rätt i att det vi inte ser som kan vara både större än vi själva men samtidigt vara oss själva i evolutionens sken, det är avsaknaden om insikt om detta som bryter ned den fysiska människan både till psyke och själ.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s