Skolskjutningarnas orsaker

Bildresultat för gun control or self control

I veckan informerades vi om ytterligare en skolskjutning i det förlovade landet. Dessa skeenden kommer numer som ett brev på posten, och tycks vara en del av det demokratiska landskapet. För massmedia utgör skolskjutningar välkomna fenomen, eftersom de kan frossa i sensationalismen (speciellt om det var en Nazist™ som sköt) samtidigt som de höjer den sociala kostnaden för att bära vapen och sänker den sociala kostnaden för att desarmera folket. Massmedia är statens bästa vän, eftersom de är experter på att piska upp stämningen och bana väg för mer social kontroll och konformism. 

När skolskjutningar sker, är demokratin inte sen med skylla på allt utom det faktiska problemet. Riktiga problem bottnar nämligen i orsaker som inte liknar deras effekter. Väljarkåren å andra sidan älskar att behandla effekter som orsaker. De tror att om de kan reglera eller muta effekten, kan de få orsaken att försvinna. För dem är skolskjutningar orsakade av skolskjutningar, och om de kan tvinga dessa fenomen att vara mindre praktiska, så kommer problemet lösas.

Om människor röker för mycket, höj tobaksskatten; om folk dricker för mycket, stäng systembolaget tidigare; om det sker bilolyckor, tvinga folk att använda bälten etc. Denna överviktiga sovjetmentalitet saluför idén att om folk skjuter ned skolor så borde vi ta deras vapen, och på det sättet kanske de blir mindre galna, desperata, miserabla, självmordsbenägna och destruktiva. Detta verkar som en trevlig och enkel paketlösning (se bara på det fredliga Skandinavien!) som förlitar sig på sanktioner som implementeras i ett steg, vilket är enklare än de indirekta, stegvisa responser som behövs för att ändra orsaker.

Demokratiska hjärnor har alltså fått allt om bakfoten: vapen orsakar inte mord, utan mord leder till att folk vänder sig till vapen. Med andra ord reagerar folk på våld genom att förbereda sig på våld. Om våld är vanligt, så som i mångkulturer, så tänker folk i termer av våld, vilket leder till att miserabla och självmordsbenägna människor vänder sig till att använda vapen mot andra.

När folk tror på att deras samhälle kommer straffa de dåliga och motverka våldskultur, är de mindre benägna till skolskjutningar; när de tappar hoppet om godhet och rättvisa, vänder de sig till självdestruktiv hämnd.

Detta leder oss till ett nytt perspektiv på skolskjutningar. Istället för att se till vapen, måste vi se till en våldskultur utan möjlighet till vedergällning, vilket leder till att folk internaliserar sitt raseri tills det brister och anfaller samhället själv genom att attackera de mest sårbara. Vi lever i en kultur där pacifism ses som moraliskt, vilket skapar individer som undertrycker sin aggressivitet och därmed tappar kontroll över den. Detta leder till otillfredsställda och missförstådda socialfall som förvandlas till tickande bomber.

Detta synsätt skrämmer folk eftersom när vi eliminerar syndabocken, måste vi beakta det otänkbara: att någonting vi gör som en del av vardagslivet i väst har gått fel och att skolskjutningar bara är en effekt av det. Ungefär som drogmissbruk, rattfylleri, hemmavåld, korruption, föroreningar, depression och ensamhet, verkar skolskjutningar utgöra en del av det egalitära samhället.

I västerlandets sista dagar är det få som kan hantera verkliga problem, och motiveras istället nästan exklusivt av ett begär för icke-problem att föra korståg mot så att vi kan ignorera de egentliga problemen.

Eländet suppstår ur det moderna livets psykologiska terror. Som en blandad mångkultur finns ingen social standard och vi är konstant alienerade. Eftersom ingen kan enas kring politik, kretsar det sociala livet kring trivialiteter. Vi tog bort kultur och ersatte det med trygghetsvärdar och köpcentrum. Pengar verkar vara allt som folk bryr sig om eftersom vi förstörde vår kultur för att bli jämlika. Detta leder oss till skolskjutningar, dvs maktlöshet + ilska + narcissism — begäret att checka ut med buller och bång och ta med sig ofrivilliga resenärer på köpet.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Psykologi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s