Antirasismens bakomliggande agenda

Bildresultat för antiracism

Av nÄgon anledning klarade sig mÀnskligheten utan begreppet rasism under merparten av sin historia. Idag lever vi i en vÀrld av paradoxer, dÀr vi bÄde Àr mer antirasistiska och mer fixerade vid ras Àn nÄgonsin. Antirasistisk retorik anvÀnds för att lÄtsas framhÀva mÀnniskan nÀr man i sjÀlva verket underminerar henne. Vad Àr det som egentligen pÄgÄr?

VÀrldsvÀnstern baserar sin identitet pÄ att förneka ras och framhÀva en andligt, psykiskt och fysiskt standardiserad variant av mÀnniskan (ungefÀr som ett paket Cornflakes), vilket betyder att deras mÀnniskosyn bottnar i rasistiska antaganden. IstÀllet för att vara xenofober Àr de xenofiler vilket Àr en annan form av rasism som föresprÄkar mÄngkultur eftersom det skapar ett exotiskt och lösryckt landskap utan standarder för individualisten att vistas i. Ju mer blandat, desto mindre sticker anomalier ut, precis som pÄ tivoli.

FörevĂ€ndningen för att skapa och upprĂ€tthĂ„lla detta mĂ€nnisko-zoo Ă€r att vi alla Ă€r ”mĂ€nniskor” pĂ„ insidan, och att det dĂ€rför Ă€r hĂ€ftigare ju mer olika vi Ă€r pĂ„ utsidan. Stort utbud och billiga varor, precis som pĂ„ Lidl! Antirasisterna mĂ„ste dĂ€rför motarbeta den mĂ€nskliga mĂ„ngfalden, sĂ„ att vi alla kan vara flaggviftande medlemmar av den externa, objektiva mĂ€nskligheten som pĂ„stĂ„s vara ett. Denna enhetsidĂ© fĂ„r antirasisterna frĂ„n icke-dualistisk New Age-filosofi, som sĂ€ger att separation Ă€r illusion, och klĂ€r det i varma termer om fred sĂ„ att vi kan samsas pĂ„ kompis- och hudfĂ€rgsnivĂ„. Detta inverterar icke-dualismens andliga mĂ„l, genom att försöka likrikta oss pĂ„ det dualistiska materiella planet genom pacifism. För vĂ€nstern ses andlighet i termer av mĂ€nniskan, istĂ€llet för tvĂ€rtom. Traditionell spiritualitet Ă€r hierarkisk och livet har en bakomliggande enhet som uttrycker sig i en ordnad och differentierad mĂ„ngfald.

Antirasister tror alltsĂ„ att vi inte Ă€r ett, och att vi mĂ„ste enas genom egalitĂ€ra metoder. Vad de sĂ€ger Ă€r inte synonymt med vad de tror. De tror pĂ„ separation, och att enighet mĂ„ste ”uppnĂ„s” genom gruppmentalitet och gĂ€ngbildning. Om de verklighen trodde pÄ bakomliggande andlig enhet, skulle de inte kunna legitimera sitt tygellösa sociala snickeri. Eftersom deras ideologi gör dem isolerade, kan de bara ”enas” via politiska sĂ€llskapslekar.

Antirasister förnekar dĂ€rför inte ras, utan anvĂ€nder rasiskortet som ett invektiv för att förneka sjĂ€len. De vill överskölja livets mysterium med sensationsfylld emotionalism genom en retorik som talar till vĂ„r lĂ€gre natur – kĂ€nslorna och den fysiska kroppen – snarare Ă€n sjĂ€len. De Ă€r mer besvĂ€rade över ”social rĂ€ttvisa” i denna vĂ€rld Ă€n frĂ€lsning i nĂ€sta.

MĂ„let Ă€r att ena oss som jakande medlemmar av den ”mĂ€nskliga rasen”, vilket innebĂ€r att man ser pĂ„ mĂ€nniskan ungefĂ€r som en affĂ€rsidĂ©. Detta Ă€r den demokratiska biverkningen av materialism, dĂ€r ideologin förvandlar sina mĂ€nniskor till omkringresande slit-och-slĂ€ng-produkter. Den antirasistiska mĂ€nniskosynen Ă€r fundamentalt kapitalistisk eftersom den ser pĂ„ planeten som ett tivoli och mĂ€nniskan som en global konsument, samt lĂ„tsas klĂ€ det i en humanistisk mĂ€nniskosyn.

Paradoxalt nog förstör det antirasistiska enhetstĂ€nket allt som Ă€r unikt med en kultur, och gör om den till en accessoar, sĂ„ att olika grupper kan hĂ„lla i hand och bilda en rökridĂ„ av fredsfloskler och ”allsĂ„ng pĂ„ skansen”. Genom att understryka mĂ€nskligheten försöker antirasisterna dubbelbekrĂ€fta att vi Ă€r jĂ€mlika mĂ€nniskoskal sĂ„ att ingen ska mĂ€rka att vi Ă€r mer Ă€n sĂ„. Syftet med detta Ă€r att fĂ„ upphovsrĂ€tt pĂ„ mĂ€nskligheten som ett globalt varumĂ€rke, sĂ„ att allihopa kan vara vĂ€rldsmedborgare och permanenta turister pĂ„ vift.

VĂ€nstern gillar att plocka upp sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor som möjligt och rulla dem till en snöboll, för att sedan sĂ€ga att ”vi” agerar tillsammans. Detta frampressar lydnad och ökar vĂ€nsterns makt, och avslöjar gruppens individualism. Varje individ vill minimera risker och maximera belöningar, och bildar ett kollektiv som absorberar konsekvenserna av dekadent individuellt beteende och belönar dem som Ă„terbekrĂ€ftar gruppens ”enhet”. I detta antirasistiska drömtillstĂ„nd Ă€r alla problem nĂ„gon annans fel, och individen kan skapa sig sjĂ€lv utan referens till förfĂ€der, naturen, logik eller det gudomliga.

Verkligheten blir valfri eftersom man bara behöver interagera i den mÀnskliga biosfÀren och inte med naturen. HÀr existerar alla i en liten bubbla, dÀr det gÀller att fÄ sÄ mÄnga som möjligt att hÄlla med om en idé eller köpa en pryl, eftersom det som Àr populÀrt Àr efterstrÀvansvÀrt.

Antirasisterna drivs av en vilja att göra om mĂ€nniskor liksom djur till standardiserade kulturprodukter. Att blanda upp mĂ€nskligheten sker i syfte att odla fram den perfekta konsumenten – som saknar ras, religion, mĂ„l eller minne och dĂ€rför kan fyllas med vilket skrĂ€p som helst. Ju mer generaliserad och ju mindre speciell, desto mer socialt formbar.

Evolutionen har sett till att olika grupper, sĂ„ som social klass, ras och kön Ă€r ojĂ€mlika pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Eftersom antirasisterna identifierar sig pĂ„ gruppbasis, blir de extra kĂ€nsliga mot skillnader mellan grupper trots att det inte sĂ€ger nĂ„got om individens vĂ€rde. Eftersom antirasisterna inte accepterar individen och lever i en vĂ€rld av kollektiv likriktning mĂ„ste de bekĂ€mpa skillnader. För dem Ă€r det gruppen som styr perceptionen, och sjĂ€lvstĂ€ndiga individer ses som sjĂ€lviska hot mot ”solidariteten”. Om ojĂ€mlikhet upptĂ€cks sĂ„ Ă€r det bĂ€ttre att sopa det under mattan. Detta slutar upp med ett ”one-size-fits-all”-samhĂ€lle dĂ€r ingen kan föverkliga sig sjĂ€lv och dĂ€r alla tĂ€vlar sinsemellan om att höja sig över gemene man.

Antirasister resonerar frÄn gruppen och bakÄt till individen. Framför sig ser den en social verklighet, dÀr gruppen Àr spegeln som Äterspeglar den personliga upplevelsen som ett ego. Individens vÀrde och sjÀlvbild Àr primÀrt bunden till gruppen.

Den realistiska ansatsen Ă€r att börja hos individen som en suverĂ€n skapelse och inbakad del i ett större sammanhang, istĂ€llet för att se individen som en medlem av gruppen allena och dĂ€rmed rĂ€cka över sin sjĂ€l till den kollektiva massans företrĂ€desrĂ€tt. Individualism Ă€r förgĂ€nglig eftersom individen endast bestĂ„r av en utelĂ„st sjĂ€lvbild som speglar sig mot gruppens granskande blickar, men aldrig vĂ€xer inifrĂ„n. För vĂ€nstern kommer den ”mĂ€nskliga” gruppidentiteten först, som följs Ă„t av en extern personlig identitet som visar upp sig för vĂ€rlden. Men eftersom Ă€ven gruppidentiteten Ă€r baserad pĂ„ materiella attribut sĂ„ finns det ingen plats för sjĂ€lvet och dĂ€rmed inte heller för nĂ„got folk.

I ett friskt samhÀlle borde inre egenskaper komma först och manifestera sig i en differentierad kulturell ordning. Den yttre grupptillhörigheten borde alltsÄ vara en avspegling av den inre kvaliteten. En verklig familj Àr immanent och behöver inte definieras utifrÄn. Om individen definieras utifrÄn, Àr han begrÀnsad, men om han definieras genom sin inre kÀrna, kan han blomma ut.

Om man lever bara genom sin yttre aspekt, kommer man gÄ pÄ autopilot och fungera via sinnesretningar, likt en robot som reagerar pÄ knapptryckningar. PÄ det yttre planet Àr vi ett djur som konfronterar en natur, men om vi vill vara mer Àn ett sÀllskapsdjur mÄste vi kÀnna vÄr inre natur. Om vi inte gör detta, kommer vi kompensera förlusten med uppblÄsta egon och förbli klipska apor. Vi kommer mata vÄra egon med social bekrÀftelse och vÄra sinnen med njutning, och vi kommer basera vÄrt vÀlmÄende pÄ dessa kvantitativa faktorer. Eftersom vÀnstern fungerar pÄ denna basis, blir de arga pÄ de som har mer och legitimerar klasskrig eftersom deras sjÀlvvÀrde Àr baserat pÄ hur mycket de har av nÄgonting.

Att per automatik reagera negativt pÄ rasskillnader Àr i sig en rasistisk attityd eftersom det i sjÀlva verket inte finns nÄgon anledning att reagera negativt pÄ biologiska skillnader. Om man kÀnner sig nödgad att beskydda minoriteter frÄn rasism, sÄ betyder det att man ser ned pÄ deras förmÄgor som vuxna och sjÀlvstÀndiga mÀnniskor. Detta avslöjar sanningen om antirasisterna, som ser ned pÄ minoriteter genom att a priori förknippa dem med utsatta grupper.

Folk som Àr osÀkra pÄ sig sjÀlva kommer alltid reagera negativt och personligt pÄ saker och misstolka dem fast det inte ens var riktat till dem eller menat som nÄgot dÄligt. Fast vi inte har antytt nÄgot om en individs vÀrde, kÀnner sig antirasister automatiskt triggade sÄ fort svarta eller muslimer hamnar i underlÀge. Detta indikerar att de inte Àr anti-rasister, utan tvÀrtom smygrasister som identifierar sig pÄ ras- och gruppbasis eftersom de annars inte hade varit sÄ emotionella. En person som blir retad för att vara tjock tar Ät sig bara om han baserar sitt sjÀlvvÀrde pÄ sitt utseende. VÀnstern baserar alltsÄ sitt och andras sjÀlvvÀrde pÄ utseende. Det Àr inte förrÀn man blir drabbad av egoism, klamrar sig fast vid sin kropp och reducerar allt till en mÀnnisko-centrerad syn som det totalitÀra sinnet manifesterar sig.

Om man ser pÄ sig sjÀlv som orsak och vÀrlden som effekt, kommer man bli defensiv mot vÀrlden och försvara sjÀlvbilden mot naturen. Förr i tiden sÄg man sig sjÀlv som en effekt av Gud, som manifesterade sig i mÄnga olika former. Det fanns ingen anledning att bli allergisk över ras eller sur pÄ vÀrlden, eftersom man inte identifierade sig med rasen eller kollektivet. Bara om man identifierar sig med sitt ego kan man bli osÀker pÄ sin ras, vilket Äter konfirmerar att antirasister Àr rasister, eftersom de upphöjer mÀnniskan som ett apdjur och förnekar mÀnniskan som gudomlig varelse. Detsamma kan givetvis sÀgas om lÄtsashögern, dvs allehanda neonazister.

Om man gör rasen till mÀnniskans frÀmsta karaktÀrdrag eller identitetsmarkör, gör man henne till ett politiskt djur. Detta Àr i grund och botten en defensivt ideologisk 1900tals-patologi.

Om rasen kommer först, sÄ Àr alla vita jÀmlika och blir accepterade medan invandrarna mÄste Äka hem. Detta Àr en fyndig egalitÀr manöver: om alla gömmer sig bakom rasen sÄ slipper de att bli ojÀmlika i ett mer realistiskt samhÀlle. IstÀllet blir alla medborgare lika mycket vÀrda egalitÀra delar men pÄ bekostnad av deras individualitet. Som kompensation abstraheras gruppen till en konformistisk massa som vÀgs upp av en karismatisk diktator, som fÄr agera ansiktet utÄt och bilda personlighetskult, dvs 1900-talet i repris.

En person som inte Àr sjÀlvgod tÀnker pÄ verkligheten som den Àr. En sjÀlvgod person tolkar verkligheten i termer av sig sjÀlv. Eftersom inbitna demokrater inte Àr naturliga ledare, kan de inte veta skillnaden mellan god auktoritet och dÄlig auktoritet, och kommer dÀrför projicera en bild av Hitler pÄ alla som vill göra slut pÄ dagiset. Men eftersom mÀnniskan Àr en primat, kommer hon alltid söka efter ledare. Problemet med demokrati Àr att det inte finns nÄgra ledare, vilka ersÀtts av kÀndisar och animerade superhjÀltar. Demokratin dyrkar bilden av kÀndisar, och gör om dem till idoliserings-objekt men glömmer personen dÀr bakom som tynar bort i ett hav av dÄrskap.

Politiker, som aldrig bestÄr av naturliga ledare, börjar föraktas av folket, och demokratin börjar förakta sin egen skapelse samtidigt som den Àr beroende av underhÄllningen.

Den moderna mĂ€nniskan vill kontrollera hela skapelsen, istĂ€llet för att slĂ€ppa taget och acceptera sin givna roll i en vĂ€rld som Ă€r mycket större Ă€n vad hon rĂ„r pĂ„. Detta tyder pĂ„ att vĂ€sterlĂ€ndska psyket Ă€r rubbat, vilket gör det faktum att antirasister vill hjĂ€lpa mĂ€nniskor i krig trots att de sjĂ€lva Ă€r hjĂ€lplösa skrattretande, och endast ett försök att dölja sin egen hjĂ€lplöshet genom att fokusera pĂ„ nĂ„gon annans och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„ en vĂ€rmande kĂ€nsla av att vara i en ”bĂ€ttre” position.

Antirasismens mörka hemlighet Àr att dekonstruera och rekonstruera mÀnskligheten, inte i Guds avbild, utan i i form av en helt materiell varelse utan nÄgon andlig bakgrund. Anti-rasism och anti-sexism Àr medlen för att uppnÄ detta olycksaliga mÄl. Ras Àr vÀnsterns frÀmsta vapen, och avsikten Àr att förstöra vÄra samhÀllen. Kultur, lÀrdom, tro, arv och familj ska vÀck. Deras enda mÄl Àr att ha makt, vilket de legitimerar genom att utlova jÀmlikhet till alla; eftersom jÀmlikhet inte existerar i naturen ger det dem carte blanche att roffa Ät sig total makt och designa oss till perfeka zombiedrönare som tjÀnar mörkrets furste.

Med detta kommer ocksÄ en fundamental insikt. För att opponera oss mot mÄngkulturen behöver vi inte bli rasister. TvÀrtom sÄ behöver vi bli mÀnniskor. Vid detta laget avslöjas antirasister, rasister och globalister som sjÀlvhatande dÄrar, och vi kan göra slut pÄ det mÄngvÀlde som hÀmmar oss alla.

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Psykologi och har mÀrkts med etiketterna , , , . BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s