Antirasismens bakomliggande agenda

Bildresultat för antiracism

Av någon anledning klarade sig mänskligheten utan begreppet rasism under merparten av sin historia. Idag lever vi i en värld av paradoxer, där vi både är mer antirasistiska och mer fixerade vid ras än någonsin. Antirasistisk retorik används för att låtsas framhäva människan när man i själva verket underminerar henne. Vad är det som egentligen pågår?

Jämlikhetens förkämpar baserar sin identitet på att förneka ras och framhäva en andligt, psykiskt och fysiskt standardiserad variant av människan (ungefär som ett paket Cornflakes), vilket betyder att deras människosyn bottnar i rasistiska antaganden. Istället för att vara xenofober är de xenofiler vilket är en annan form av rasism som förespråkar mångkultur eftersom det skapar ett exotiskt och lösryckt landskap utan standarder för individualisten att vistas i. Ju mer blandat, desto mindre sticker anomalier ut, precis som på tivoli.

Förevändningen för att skapa och upprätthålla detta människo-zoo är att vi alla är ”människor” på insidan, och att det därför är häftigare ju mer olika vi är på utsidan. Stort utbud och billiga varor, precis som på Lidl! Antirasisterna måste därför motarbeta den mänskliga mångfalden, så att vi alla kan vara flaggviftande medlemmar av den externa, objektiva mänskligheten som påstås vara ett. Denna enhetsidé annammar antirasisterna från österländsk icke-dualistisk filosofi, som säger att separation är illusion, och klär det i varma termer om fred så att vi kan samsas på kompis- och hudfärgsnivå. Detta inverterar icke-dualismens andliga mål, genom att försöka likrikta oss på det dualistiska materiella planet genom pacifism. För vänstern ses spiritualitet i termer av människan, istället för tvärtom. Traditionell spiritualitet är hierarkisk och livet har en bakomliggande enhet som uttrycker sig i en ordnad och differentierad mångfald.

Antirasister tror alltså att vi inte är enade, och att vi måste enas genom egalitära metoder. Vad de säger är inte synonymt med vad de tror. De tror på separation, och att enighet måste ”uppnås” genom gruppmentalitet och gängbildning. Om de verklighen trodde på bakomliggande andlig enhet i bestämd form, skulle de inte kunna legitimera sitt tygellösa sociala snickeri.

Antirasister förnekar därför inte ras, utan använder rasiskortet som ett invektiv för att förneka själen. Målet är att ena oss som jakande medlemmar av den ”mänskliga rasen”, vilket innebär att man ser på människan ungefär som en affärsidé. Detta är den demokratiska biverkningen av materialism, där ideologin förvandlar sina människor till omkringresande slit-och-släng-produkter. Den antirasistiska människosynen är fundamentalt kapitalistisk eftersom den ser på planeten som ett tivoli och människan som en global konsument samt låtsas klä det i en humanistisk människosyn.

Paradoxalt nog förstör det antirasistiska enhets-tänket allt som är unikt med en kultur, och gör om den till en accessoar, så att olika grupper kan hålla i hand och bilda en rökridå av fredsfloskler och ”allsång på skansen”. Genom att understryka mänskligheten försöker antirasisterna dubbel-bekräfta att vi är jämlika människo-skal så att ingen ska märka att vi är mer än så. Syftet med detta är att få upphovsrätt på mänskligheten som ett globalt varumärke, så att allihopa kan vara världsmedborgare och permanenta turister på vift.

Detta avslöjar gruppens individualism. Varje individ vill minimera risker och maximera belöningar, och bildar ett kollektiv som absorberar konsekvenserna av dekadent individuellt beteende och belönar de som återbekräftar gruppens ”enhet”. I detta antirasistiska drömtillstånd är alla problem någon annans fel, och individen kan skapa sig själv utan referens till förfäder, naturen, logik eller det gudomliga.

Verkligheten blir valfri eftersom man bara behöver interagera i den mänskliga biosfären och inte med naturen. Här existerar alla i en liten bubbla, där det gäller att få så många som möjligt att hålla med om en idé eller köpa en pryl, eftersom det som är populärt är eftersträvansvärt.

Antirasisterna drivs av en vilja att göra om människor liksom djur till standardiserade kulturprodukter. Att blanda upp mänskligheten sker i syfte att odla fram den perfekta konsumenten – som saknar ras, religion, mål eller minne och därför kan fyllas med vilket skräp som helst. Ju mer generaliserad och ju mindre speciell, desto mer socialt formbar.

Evolutionen har sett till att olika grupper, så som social klass, ras och kön är ojämlika på många sätt. Eftersom antirasisterna identifierar sig på gruppbasis, blir de extra känsliga mot skillnader mellan grupper trots att det inte säger något om individens värde. Eftersom antirasisterna inte accepterar individen och lever i en värld av kollektiv likriktning måste de bekämpa skillnader. För dem är det gruppen som styr perceptionen, och självständiga individer ses som själviska hot mot ”solidariteten”. Om ojämlikhet upptäcks så är det bättre att sopa det under mattan. Detta slutar upp med ett ”one-size-fits-all”-samhälle där ingen kan föverkliga sig själv och där alla tävlar sinsemellan om att höja sig över gemene man.

Antirasister resonerar från gruppen och bakåt till individen. Framför sig ser den en social verklighet, där gruppen är spegeln som återspeglar den personliga upplevelsen som ett ego. Individens värde och självbild är primärt bunden till gruppen.

Den realistiska ansatsen är att börja hos individen som en suverän entitet och inbakad del i ett större sammanhang, istället för att se individen som en medlem av gruppen allena och därmed räcka över sin själ till den kollektiva massans företrädesrätt. Individualism är förgänglig eftersom individen endast består av en utelåst självbild som speglar sig mot gruppens granskande blickar men aldrig växer inifrån. För vänstern kommer den ”mänskliga” gruppidentiteten först, som följs åt av en extern personlig identitet som visar upp sig för världen. Men eftersom även gruppidentiteten är baserad på materiella attribut så finns det ingen plats för självet och därmed inte heller för något folk.

I ett friskt samhälle borde inre egenskaper komma först och manifestera sig i en differentierad kulturell ordning. Den yttre grupptillhörigheten borde alltså vara en avspegling av den inre kvaliteten. En verklig familj är immanent och behöver inte definieras utifrån. Om individen definieras utifrån, är han begränsad, men om han definieras genom sin inre kärna, kan han blomma ut.

Om man lever bara genom sin yttre aspekt, kommer man gå på autopilot och fungera via sinnesretningar, likt en robot som reagerar på knapptryckningar. På det yttre planet är vi ett djur som konfronterar en natur, men om vi vill vara mer än ett sällskapsdjur måste vi känna vår inre natur. Om vi inte gör detta, kommer vi kompensera förlusten med uppblåsta egon och förbli klipska apor. Vi kommer mata våra egon med social bekräftelse och våra sinnen med njutning, och vi kommer basera vårt välmående på dessa kvantitativa faktorer. Eftersom vänstern fungerar på denna basis, blir de arga på de som har mer och legitimerar klasskrig eftersom deras självvärde är baserat på hur mycket de har av någonting.

Att per automatik reagera negativt på rasskillnader är i sig en rasistisk attityd eftersom det i själva verket inte finns någon anledning att reagera negativt på biologiska skillnader. Om man känner sig nödgad att beskydda minoriteter från rasism, så betyder det att man ser ned på deras förmågor som vuxna och självständiga människor. Detta avslöjar sanningen om antirasisterna, som ser ned på minoriteter genom att a priori förknippa dem med utsatta grupper.

Folk som är osäkra på sig själva kommer alltid reagera negativt och personligt på saker och misstolka dem fast det inte ens var riktat till dem eller menat som något dåligt. Fast vi inte har antytt något om en individs värde, känner sig antirasister automatiskt triggade så fort svarta eller muslimer hamnar i underläge. Detta indikerar att de inte är anti-rasister, utan tvärtom smygrasister som identifierar sig på ras- och gruppbasis eftersom de annars inte hade varit så emotionella. En person som blir retad för att vara tjock tar åt sig bara om han baserar sitt självvärde på sitt utseende. Vänstern baserar alltså sitt och andras självvärde på utseende. Det är inte förrän man blir drabbad av egoism, klamrar sig fast vid sin kropp och reducerar allt till en människo-centrerad syn som det totalitära sinnet manifesterar sig.

Om man ser på sig själv som orsak och världen som effekt, kommer man bli defensiv mot världen och försvara självbilden mot naturen. Förr i tiden såg man sig själv som en effekt av Gud, som manifesterade sig i många olika former. Det fanns ingen anledning att bli allergisk över ras eller sur på världen, eftersom man inte identifierade sig med rasen eller kollektivet. Bara om man identifierar sig med sitt ego kan man bli osäker på sin ras, vilket åter konfirmerar att antirasister är rasister, eftersom de upphöjer människan som ett apdjur och förnekar människan som gudomlig varelse. Detsamma kan givetvis sägas om låtsashögern, dvs allehanda neonazister.

Om man gör rasen till människans främsta karaktärdrag eller identitetsmarkör, gör man henne till ett politiskt djur. Detta är i grund och botten en defensivt ideologisk 1900tals-patologi.

Om rasen kommer först, så är alla vita jämlika och blir accepterade medan invandrarna måste åka hem. Detta är en fyndig egalitär manöver: om alla gömmer sig bakom rasen så slipper de att bli ojämlika i ett mer naturtroget samhälle. Istället blir alla medborgare lika mycket värda egalitära delar men på bekostnad av deras individualitet. Som kompensation abstraheras gruppen till en konformistisk massa som vägs upp av en karismatisk diktator som får agera ansiktet utåt och bilda personlighetskult, dvs 1900-talet i repris.

En person som inte är självgod tänker på verkligheten som den är. En självgod person tolkar verkligheten i termer av sig själv. Eftersom vänsteranhängare inte är naturliga ledare, kan de inte veta skillnaden mellan god auktoritet och dålig auktoritet, och kommer därför projicera en bild av Hitler på alla som vill göra slut på dagiset. Men eftersom människan är en primat, kommer hon alltid söka efter ledare. Problemet med demokrati är att det inte finns några ledare, vilka ersätts av kändisar och animerade superhjältar. Demokratin dyrkar bilden av kändisar, och gör om dem till idoliserings-objekt men glömmer personen där bakom som tynar bort i ett hav av dårskap.

Politiker, som aldrig består av naturliga ledare, börjar föraktas av folket, och demokratin börjar förakta sin egen skapelse samtidigt som den är beroende av underhållningen.

Den moderna människan vill kontrollera hela skapelsen, istället för att släppa taget och acceptera sin givna roll i en värld som är mycket större än vad hon rår på. Detta tyder på att västerländska psyket är rubbat, vilket gör det faktum att antirasister vill hjälpa människor i krig trots att de själva är hjälplösa skrattretande, och endast ett försök att dölja sin egen hjälplöshet genom att fokusera på någon annans och på så sätt få en värmande känsla av att vara i en ”bättre” position.

Antirasismens mörka hemlighet är att dekonstruera och rekonstruera mänskligheten inte i Guds avbild utan i i form av en helt materiell varelse utan någon spirituell bakgrund. Anti-rasism och anti-sexism är medlen för att uppnå detta olycksaliga mål.

Med detta kommer också en fundamental insikt. För att opponera oss mot mångkulturen behöver vi inte bli rasister. Tvärtom så behöver vi bli människor. Vid detta laget avslöjas antirasister, rasister och globalister som självhatande dårar, och vi kan göra slut på den kollektivism som hämmar oss alla.

 

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Psykologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s