Den moderna politikens andliga defekter

Bildresultat för leftist materialism

Höger och vänster genljuder djupare realiteter än de rent politiska, vilket låter rimligt när man beaktar att detta är en värld byggd på interaktionen mellan komplementära motsatspar. När vi klär av högerns och vänsterns substantiella attribut kan vi skönja att högern är baserad på kvalitet och vänstern är baserad på kvantitet. Alternativt är högern baserad på livets vertikala aspekt medan vänstern följer en horisontell linje. I sin ursprungliga form har båda således en legitim validitet och det finns rum för båda. Men något har gått snett på vägen.

Även om det finns rum för båda och att båda på sitt eget sätt är nödvändiga så har den ena företräde över den andra precis som den vertikala axeln har företräde över den horisontella. Kvalitet måste komma före kvantitet, eftersom verkligheten annars förstelnar.

Livet är gjort av ande och materia som jobbar tillsammans och det torde vara uppenbart att det spirituella kommer före det materiella i detta förhållande. Den senare är ett uttryck av den förra. Anledningen till att den sanna högern är spirituell är pga dess medvetenhet om Guds primat.

Den moderna demokratin har alltså satt vagnen framför hästen.

Att vänstern relaterar till den materiella världen torde inte vara svårt att se. Sedan dess början har den inte gjort någon hemlighet av dess fokus på denna värld och att ”rätta felen” så som den upplever dem ur en materialistisk synvinkel. När den anammar en spirituell attityd, kan man se att dess spiritualitet omsveps i mänsklig form, där sociala hänsynstaganden alltid kommer före spirituella, och de senare ses i ljuset av de förra.

Enligt vänstern så är den sociala gruppen det enda som spelar roll. Vilken hudfärg, vilket kön, vilken religion, vilken ekonomisk status osv är det enda som avgör ditt värde som människa. Värdet och konsekvenserna av vad du faktiskt gör, hur du faktiskt beter dig, vad du säger eller inte säger hänger på vilken grupp du tillhör och inte på vad du gör, hur du beter dig eller vad du säger.

Exempelvis så kan (enligt vänstern) en kvinna inte vara sexist, en färgad inte vara rasist. Det är ok att sparka uppåt, eftersom vänsterns drivkraft är att ersätta kvalitet med jämlikhet. På detta sätt hoppas man kunna reducera mänskligheten till en kontrollerbar och konformistisk massa som är bromsad från att nå en högre förståelse än den materialistiska. Detta är varför sådant som rasism och sexism har blivit sekularismens motsvarande dödliga synder.

I verkliga fall kan jag inte tänka mig något som är mer rasistiskt eller sexistiskt än att värdera en handling eller ett beteende beroende på hudfärg och kön.

Kort och gott, gruppen är allt. Notera att vilken grupp man tillhör bestäms helt av materialistiska attribut. Vänstern erkänner inte en naturlig ordning som är baserad i en arketypisk realitet som reflekterar vår långt gångna evolution som art. För dem är allt en kulturell eller social konstruktion.

Hårdraget ses den vita majoriteten som förtryckare av de färgade, män ses som förtryckare av kvinnor och rika ses som förtryckare av fattiga (eftersom allt tolkas genom pengar och makt). Dessa orättfärdigheter måste därför ”botas” via jämlikhet och ekonomisk omfördelning. Perifera minoriteter slår ihop sig i politiska gäng för att sko sig på majoriteten, samtidigt som arbetarklassen polariseras mot den ”exploaterande” medel- och överklassen (som idag består av vänsterborgerligheten själv). Alltså en konfliktbaserad världssyn.

Detta låser in individen i en gruppmentalitet och hen har ingen chans att lösgöra sig från gruppen eftersom kollektivismen lamslår den individuella autonomin. Priset vänstern måste betala för sin kollektiva slagkraft är att medlemmarna ger upp sin individualitet, i utbyte mot att varje individ får ta del av gruppens sociala förmåner och skyddsvärn. På så sätt kan individen känna sig stark genom gruppen, även om det innebär ett inre fångenskap. För att gruppen ska fungera måste de samsas genom jämlikhet, dvs att alla tänker och gör likadant.

Denna yttre sammanhållning är emellertid vansklig. Kollektivism innebär att samhällets intressen måste sättas före individen, men i vänsterns bemärkelse är samhällets intresse inte någonting högre än individen själv medan gruppen är en social konstruktion som utgörs av individer. Skillnaden mellan individualism och kollektivism är alltså skenbar. Gruppens enhet är konstlad, eftersom alla i gruppen är individualister, och går med i gänget för yttre maktanspråk snarare än inre samhörighet.

För att bli en del av gruppen säljer de sin själ, som kompenseras av utvändiga ego-personligheter som ofta är excentriska för att ge ett sken av en unik image, vilken förstärks genom den ideologiska gruppidentiteten som är helt avhängig yttre egenskaper. Notera att här pågår två parallella och till synes motsägelsefulla fenomen. Å ena sidan är de individualister, å andra sidan säljer de sina verkliga personer och sin individualitet eftersom de till syvende och sist är helt underkastade gruppens abstrakta primat. På detta sätt kan ingen individ ställas till svars för sina handlingar, eftersom vänstern alltid ingår i utsatta grupper, samtidigt som alla individer i den förtryckande gruppen måste axla ansvaret som ofrivilliga förtryckare!

Motsatsen till abstrakt är personlig, vilket innebär att vänstern består av impersonalister. Kollektivism skyr det tänkande och kännande subjektet, som får ge vika för gruppens representativa fallenhet, och det finns ingen personlig relation till världen som sådan. Subjekten har inte ens någon kontakt med objekten i fråga, eftersom personen är frånvarande. I dess plats opererar ideologen, som endast har en instruktionsbaserad syn på verkligheten. Personen i sig har som bekant sålt sin själ och det finns inget utrymme för autenticitet och individuell agens. Som kompensation använder subjektet i fråga istället sin artificiella personlighetsdräkt för att forma om verkligheten efter eget tycke, vilket innebär att någon verklig kontakt med världen och sinnesobjekten aldrig uppnås. Eftersom det inte finns några fria individer och personer, måste också äganderätten avskaffas. Allting måste förvaltas kollektivt och delas upp i portioner via externa metoder, samtidigt som våra inre egenskaper aldrig får komma till uttryck.

Vänstern har alltså vare sig någon kontakt med den inre eller yttre verkligheten, och befinner sig i ett sterilt ingenmansland. Utilitarismen är dess enda metod, eftersom den stänger ute Kvaliteten själv. Den förstår inte intuitionen, vilken uppkommer på en förintellektuell nivå. Den fungerar genom ideologi vilket betyder en teori om hur den tror att saker och ting borde vara. Realiteten måste komprimeras till den ideologiska boxen. Bitar som inte passar in måste avslås och avvisas som lögner och fördomar.

Vänstern är således ofta undermedvetet motiverade av ett hat mot Gud. Den Högsta Personliga Guden är odelbar, men har samtidigt givit oss individuella själar som fragment av sin egen kropp. Utan den individuella själen finns ingen person. Enligt impersonalisterna är alla människor manifestationer av samma opersonliga världsande, vilket innebär att vi inte lever vidare efter döden, eftersom ingen fanns där från första början. Personen finns alltså bara i våra huvuden, och vi är ingenting mer än kroppens biokemiska sammansättningar. Alla kroppar dör och uppkommer genom detta absoluta medvetande, men du har inget eget sådant, förutom din fysiska karaktär. Vänstern opererar alltså under det metafysiska antagandet att du inte finns, och det enda du kan göra är att klamra dig fast vid din påklistrade identitet samtidigt som du följer med strömmen medan du jagar dina hjärnspöken.

Tvärtemot den moderna synen vilar inte förtrycket i religionen, utan i ideologin. Lösningen mot denna sjukdom är alltså att vi måste överge ideologi och återuppta en religiös attityd till livet som ser essensen bortom sig själv, bortom subjekt och objekt. Detta inbegriper ett förkunnande av vad vi verkligen är, inte bara som intellektuella utan som fullkomliga varelser.

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Filosofi, Religion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s