NĂ€r fasaden kracklerar, vinner vi tillbaka Gud

BrokenGlass

Den moderna vĂ€sterlĂ€nningen förkastar Gud som möjlighet och ideal. Religion ses som irrelevant – alternativt som en utsmyckning pĂ„ demokratins fasad. Att lyda under nĂ„got Ă€r det vĂ€rsta vi vet. Gud ses som en förbrukad produkt eller avliden gammal farbror, och pĂ„minner folk om forna tiders tyranner som förvred vĂ€rlden i politiskt syfte och inte lĂ€t alla göra som de ville. Vi mĂ„ste dĂ€rför uppmuntra en ny, bĂ€ttre syn pĂ„ religion och Gud.

Frasen ”Gud Ă€r död” Ă€r modernitetens poetiska motto. En mĂ„lande kontrast stĂ„r att finna mellan en föregĂ„ende tidsĂ„lder, dĂ„ mĂ€nniskor trodde pĂ„ Gud och baserade sina liv och institutioner pĂ„ honom, samt den nya tidseran som blev spirituellt steriliserad, varefter samhĂ€llet gavs en ny och praktiskt taget diametralt motsatt orientering. Detta innebĂ€r att vi gick frĂ„n en vĂ€rldsbild i vilken vĂ€rlden förestĂ€lldes likt en gjuten lerkruka med en upphovsmakare och inneboende lag, till en vĂ€rldsbild som behöll lagen för sig sjĂ€lv men struntade i upphovsmakaren. Konsekvensen blev att vi skiftade fokus frĂ„n att fullborda skapelsen till att bryta sönder den och se vad som finns dĂ€r i – likt ett barn som öppnar en present innan julafton.

Det allmĂ€nna förkunnandet av ”Guds död” innebar en reaktion mot den icke-vĂ€rdsliga kristna vĂ€rlden vilken understryker asketism och den ”osynliga krigföringen” mot mĂ€nniskans fallna natur och vĂ€rlden för att Ă„terförenas med Gud och himmelriket. Den nya filosofins uppfinnare deklarerade den kristna guden som död och ersatte honom med mĂ€nniskan, vilket resulterade i otrogenhetens universella triumf. Gud fick inte plats i den demokratiska gemenskapen. I hans plats började man idolisera yttervĂ€rldens skepnad, vilket var som att titta ut genom ett fönster och förvĂ€xla glaset med utsikten. Detta skapade en skiljevĂ€gg mellan mĂ€nniskan och det spirituella, liksom den vĂ€rld hon var invĂ€vd i.

Idag Ă€r kyrkan blott en kastrerad statist i en pjĂ€s som utgör samhĂ€llet sjĂ€lvt, med ett liturgiskt liv som pĂ„minner mest om en simulerad efterliknelse av en svunnen spiritualitet. Det skenbara syftet med dessa fenomen Ă€r att göra religionen mer ”riktig” för samtida mĂ€nniskor, genom att anpassa kyrkan till ”kundkretsen”, vilket fĂ„r helt motsatt effekt eftersom man slutar svara inför Gud.

Eftersom man inte kan skilja mellan kyrka och show business samt mellan Kristus och vÀrlden, avslöjar godhetsapostlarna att Gud Àr död i deras hjÀrtan, och att endast vÀrldslig upphetsning kan framkalla en reaktion i dem sjÀlva och deras postkristna utstyrsel. Resultatet blir att normalt folk lÀmnar kyrkan i drivor, eftersom samtiden förvandlar kristenheten till en inkörsport mot liberalismens ÄtervÀndsgrÀnder.

Detta förvandlar i sin tur vĂ„ra samtida eminenta andliga sökare till bortkomna psykedeliska dĂ„rar som försöker droga sig till meningen med livet. Dessa Ă€r inte sena med att frĂ„ga dig om du ”tror pĂ„ Gud”, ungefĂ€r pĂ„ samma sĂ€tt som ifall man ”tror pĂ„ demokrati”. En ordlek utan svar och en kuggfrĂ„ga som skymmer sikten. Vad menar vi med Gud? Vem Ă€r det som tror? Vad menar vi med tro? Vem Ă€r det som frĂ„gar och varför?

Blind tro Ă€r motsatsen till tillit. Ju mindre man verkligen tror pĂ„ nĂ„got, desto mer hĂ€ngiven och mĂ„n blir man om att hĂ„lla fast vid det. Det Ă€r ingen som ”tror” och ber för att solen ska gĂ„ upp i morgon, eftersom alla vet att den kommer att göra det. Att ”tro” pĂ„ Gud Ă€r att reducera akten till en krystad förhoppning, och förvandlar det religiösa subjektet till en dogmatisk rĂ€knenisse som försöker förhandla sig till himmelen. Uppriktig gudshĂ€ngivenhet handlar mer om att överlĂ€mna sig till nĂ„got som man inte vet rationellt finns eller inte, och inte kan reduceras till sinnlig tro. Genom att sluta klamra sig fast vid Gud, uppenbarar sig detta primordiala vĂ€sen. Tro förvandlas istĂ€llet till en vilja att bli den man Ă€r och liera sig med sanningen. Denna sortens andlighet transcenderar blind tro till att följa sitt kall, varefter det kvittar det om vi ”tror” eller ej, eftersom tron endast kan komma till uttryck i levernet och inte pĂ„ pappret.

Gudfruktighet Ă€r en psykologi som vidgar vĂ„ra spirituella artĂ€rer och lĂ„ter anden besinna och befrukta vĂ„rt vĂ€sen. Det Ă€r motsatsen till tro. Ett vördnadsfullt förhĂ„llningssĂ€tt till varat och livet som i det forna skapade ett högtstĂ„ende kulturliv, eftersom det tillĂ€t folk att bli förvissade och förtröstansfulla kreatörer i sitt eget livsverk, vilket fick kreativiteten att flöda. Eftersom Gud var ”urmakaren” blev civilisationen en avspegling av hans verk.

Ur ett reduktionistiskt – socialt och psykologiskt perspektiv – representerar Gud objektivitet och hierarki. Objektivitet existerar hos Gud, men inte i vĂ€rlden. För oss Ă€r allt subjektivt, men vissa har mer rĂ€tt Ă€n andra beroende pĂ„ signalstyrka. Förklaringar av fenomen skapar ett intervall och distanserar subjekt frĂ„n objekt. Livskvaliteten existerar inte i ett dualistiskt subjekt-objekt-förhĂ„llande. Kvalitet Ă€r en tredje entitet som ger upphov till subjekten och objekten. Ur gudomligt perspektiv Ă€r det yttersta mĂ„let med mĂ€nskligheten att medvetet förena subjektet med objektet och uppnĂ„ transcendens ur dualismens förbindelser. För att denna realisation ska ske mĂ„ste vi i vĂ„rt fallna tillstĂ„nd först möta domedagen, eftersom vĂ„r syndfulla kollisionskurs mĂ„ste komma till sin nödvĂ€ndiga Ă€nde innan vi kan realisera oss i Anden.

Vi mÄste söka objektivitet för att rÀtta oss mot nÄgot, likt en radio som försöker fÄ in rÀtt kanal. Detta nÄgot mÄste vara högre Àn mÀnniskan, sÄ att vi kan strÀva bortom oss sjÀlva och förhindra att det uppstÄr personlighetskulter och hybris. Psykologiskt representerar Gud tillit till oss sjÀlva och livet, istÀllet för att klamra oss fast vid vÄra begÀr och personligheter, och ryckas med i trender och grupptryck. Individen mÄste kunna vÀnda sig till Gud och vÄga slÀppa taget, och dÀrmed initiera den urladdningsprocess som Àr naturens lag och leder till förlösning. En vilja att anta Guds existens, och dÀrmed dedikera livet till nÄgot meningsfullt.

Form Ă€r förgĂ€ngligt, och dĂ€rför Ă€r den uttalade och explicita religionen mindre viktig Ă€n sjĂ€lva gudsförhĂ„llandet. En ateist kan vara mer implicit gudfruktig Ă€n en kristen, eftersom Gud finns i de som uppfyller sitt kall – och bryr sig mindre om mĂ€nniskans formulerade preferenser. Gud Ă€r kĂ€rlek och att vara ren i hjĂ€rtat Ă€r att bli ett med Gud oavsett vilken religion man tillhör i skallen. I vĂ€rlden uppstĂ„r allt och försvinner, förutom de bestĂ€ndiga ideal vi lyckas föra över till historien.

Religionen Ă€r ett hölje som ger yttre sammanhang, men Guds yttersta realitet Ă€r formlös och transcenderar alla inomvĂ€rdsliga religioner. MĂ„let Ă€r inte att ”övertyga” vĂ€rlden om Jesus sanning, vilket Ă€r ett förlegat demokratiskt handikapp. MĂ„let Ă€r att internalisera Jesus essens i vĂ€rlden, vilket transcenderar formen och gestalten Jesus. Ingenting som vi kan greppa Ă€r i nĂ€rheten av Gud. Vi kan inte dra ned, endast upphöja oss. Sann spiritualitet Ă€r vördnad inför Gud, vilket inte Ă€r synonymt med att ”politiskt” böja sig fem gĂ„nger om dagen mot en ”osynlig monark” och upprepa paragrafer likt en grammofonskiva som hakat upp sig.

Vi Ă€r nere pĂ„ jorden i spirituellt syfte och skall upp igen, eftersom livet Ă€r en vertikal hierarki och inte en horisontell kamp mot ”orĂ€ttvisor”, vilket Ă€r som att rita en cirkel och möta sig sjĂ€lv pĂ„ andra sidan.

Frihet i vÄr nuvarande era Àr idén att jÀmlikhet ska tillÄta varje person att vÀlja hur de ska agera utan hÀnsyn till social ordning, kultur, arv eller vÀrderingar. Pluralism Àr idén att ingen kan ha mer rÀtt Àn nÄgon annan eftersom alla Àr jÀmlika, och att religion Àr blott ett livsstilsval i demokratins konsumentvÀlde.

Den spirituella renĂ€ssansen mĂ„ste initieras frĂ„n höger eftersom vi tror pĂ„ en ordning högre Ă€n individen – en parallell av logisk, naturlig samt gudomlig ordning och hieraki. Det gudomliga och naturliga Ă€r tvĂ„ manifestationer av samma idĂ©.

Till skillnad frÄn vÀnstern har inte högern en paketlösning pÄ allt, och tror inte pÄ utopi. Vi gillar det som Àr gott, vackert och sant och siktar mot det, medan vi vet att vi aldrig helt kommer att uppnÄ det.

Konservativa litar inte pÄ mÀnniskan, vilket kristna beskriver som syndafallet. MÀnniskan föds imperfekt och mÄste förbÀttra sig i enlighet med Guds vilja. Moralisk karaktÀr Àr lika viktigt som intellektuell kraft. De flesta mÀnniskor Àr inte sÀrskilt Àrliga och gör vad som Àr opportunistiskt för dem och hittar sedan pÄ argument för att ge sken av att vad de hÄller pÄ med Àr av godo.

För att bli helt konservativ och dÀrmed gudfruktig mÄste en individ helt och hÄllet göra slut med all egalitarism. Det Àr inte bara fel utan ett massivt distraktionsmoment som leder oss ivÀg frÄn frÄgor som vi borde lÀgga ned vÄr tid och energi pÄ. VÀnstern Àr ett fel i sig sjÀlvt, och representerar synden eftersom den tror att mÀnniskan föds god och börjar förhandla med synden.

Högern Ă€r realism och vĂ€nstern Ă€r individualism. En individualist tror att den individuella mĂ€nniskan Ă€r alltings högsta mĂ„tt, dĂ€r allt annat — naturen, social ordning, logik, andlighet, gudar/Gud — mĂ„ste tjĂ€na individen som verktyg mot utopin som inte finns. Detta förnekar möjligheten med mening i livet, vilken finnes genom förbindelser pĂ„ en högre nivĂ„ Ă€n individen.

VĂ€nsterns logiska slutpunkt Ă€r ett rationellt inferno som försökte lista ut vĂ€rlden och slutade upp i hjĂ€rnhinneinflammation. Högerns vĂ€g Ă€r stĂ€ndigt öppen eftersom den uppmuntrar oss att sluta klamra oss fast och lita pĂ„ vĂ„r intuition som kan guida oss mot en bĂ€ttre plats. Inte ”höger” i ideologisk mening, utan som en instĂ€llning till livet sjĂ€lvt.

Just nu lever vi en sociala bubbla, dÀr folk runt omkring oss sÀger vad de vill att vi ska tro ska vara sant, vilket smittar av sig pÄ media, politik och forskning. Det Àr en kombination av kÀlborgerlig konsumerism och behovet för varje person att inkluderas som lika viktiga som fÄr oss att svÀva ivÀg frÄn realiteten. Som resultat anpassar vi oss till att leva i en vÀrld av signaler, dÀr folk signalerar sina preferenser genom yttre attribut för att imponera pÄ gruppen. Tjusningen med demokrati Àr att den som kritiserar makten blir alienerad frÄn befolkningen, vilket betyder att folket Àr en oorganiserad massa som kÀbblar inombords men aldrig förmÄr revoltera mot olÀmpliga makthavare.

Men under den vĂ€rlden, eller utanför den, finns en annan vĂ€rld, dĂ€r vi ser verklighetens struktur i sig sjĂ€lv. Demokrater vill inte höra om detta, eftersom det hade avbrytit deras kollisionskurs som bestĂ„r av idĂ©n att den mĂ€nskliga individen Ă€r samhĂ€llets största enhet. De vill inte stĂ€llas till svars inför sanning, logik, tradition, arv, intuition eller gudom, eftersom det Ă€r ”roligare” att leva i apornas planet.

Att blicka in i strukturen krÀver mer kontemplation och involverar frÄgan om vÄrt syfte, vilket implicerar att mÀta vÄra handlingar i termer av vÄr kallelse istÀllet för vÄra metoder. Detta krÀver i sin tur att vi söker vÄr intuition för att ta reda pÄ vad som faktiskt innebÀr ett gott liv för oss och vÄra medmÀnniskor.

NĂ€r vi inser detta förstĂ„r vi den verkliga anledningen varför vĂ„r samtid inte gillar idĂ©n om Gud. Om vĂ„ra ungdomar uppmuntras till att utveckla en personlig relation med en himmelsk Fader kommer de kanske inte vilja konsumera nĂ€sta superhjĂ€ltefilm eller hĂ€nga med i trender. Om de börjar tro pĂ„ Gud, kanske de – ”Gud förbjude!” – börjar ifrĂ„gasĂ€tta demokratins upphovsrĂ€tt pĂ„ deras sinnen!

Det Àr enkelt att svÀva pÄ ytan och göra oss sjÀlva till mÄl samtidigt som vi möblerar om naturen i demokratins avbild. NÀr vi gör det, fördömer vi oss sjÀlva till trivialitet och meningslöshet.

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist frÄn Uppsala. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. NÄs privat via bloggens kontaktformulÀr.
Det hÀr inlÀgget postades i Psykologi, Religion. BokmÀrk permalÀnken.

En kommentar till NĂ€r fasaden kracklerar, vinner vi tillbaka Gud

  1. Ping: NĂ€r fasaden kracklerar, vinner vi tillbaka Gud — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s