Det socialiserade blindstyret

zombie_road_signs_02

I mÀnniskans vÀrld existerar tvÄ lager: det externa lagret, inom vilken vi kÀbblar och utbyter information, och ett underliggande lager, dÀr faktiska orsakssamband gör sig gÀllande. Hur kan vi urskilja vad som presenteras för oss pÄ bioduken frÄn vad som sker bakom kulisserna?

Den grekiska filosofen Platon förklarar detta via en grottmetafor, dÀr mÀnniskor misstar sina skuggor som kastas pÄ grottvÀggen för den bakomliggande verkligheten. Det Àr vÄr tendens att missta effekter för orsaker i sig sjÀlva, som överskuggar det underliggande mönstret till förmÄn för sinnlig blindgÄng.

Vi kan bara förstÄ den underliggande strukturen genom att uppfatta vÀrlden bortom den del av oss som medvetet rationaliserar och anvÀnder sprÄket. Mönster mÄste utrönas pÄ en mer hÄrfin nivÄ Àn uppdiktade symboler, vilket krÀver att vi blickar in i vÄra inre jag dÀr vÄr intuition vistas. Genom att eliminera alla rationella tankar öppnas porten till den intuitiva förstÄelsen.

NÀr vi gör detta framtrÀder mindre smickrande sanningar om mÀnniskans psykologi och den fasad hon mÄlat upp som modernt samhÀllsideal.

Social demokrati, eller socialdemokratiℱ , förvandlar sina medborgare till socialfall. NĂ€r civilisationen börjar socialisera Ă€ndrar den fokus frĂ„n hur den fungerar till hur den ser ut, vilket gör att vi mister sikten – likt en dĂ„re som talar i telefon och kör samtidigt. Den riktiga verkligheten övermannas av en socialiserad skenvĂ€rld som nu dominerar scenen. Detta gör att vi börjar förtrycka vĂ„r inre intuition till förmĂ„n för den sociala impulsen. För att affirmera denna spegelsjuka börjar civilisationen sminka sig sjĂ€lv och importerar folk frĂ„n nĂ€r och fjĂ€rran för att skapa en kosmetisk illusion av uppmĂ„lad samhörighet. I sjĂ€lva verket likar det mer ett zoo, med mĂ„nga olika arter som ”samexisterar” eftersom de blir mutade med lĂ€genheter, rĂ€ttigheter och underhĂ„llning, men i sjĂ€lva verket inte har nĂ„got gemensamt. Detta Ă€r varför vĂ€nstern papegojaktigt mĂ„ste upprepa mantran om antirasism och mĂ„ngkultur, eftersom den egentligen inte tror pĂ„ vad den sĂ€ger utan försöker manipulera sakernas tillstĂ„nd.

Ett tydligt symptom pĂ„ att katten Ă€r borta och rĂ„ttorna dansar pĂ„ bordet Ă€r att samhĂ€llet blir en kacklande hönsgĂ„rd. Folk förvandlas till ”social justice warriors” eftersom kollektivet lĂ„ter alla individer bli ”prinsessan pĂ„ Ă€rten” genom att sakta men sĂ€kert konsumera sig sjĂ€lv. Den hĂ€r typen av dödsryckningar sker bara i civilisationens slutskede, och kan liknas vid en hjĂ€rndöd patient som hĂ„lls vid ”liv” via respirator. De som försvarar social demokrati mĂ„ste dĂ€rför inbilla sig att patienten Ă€r vid liv, och rationalisera den energikrĂ€vande respiratorn som en nödvĂ€ndig metod för att legitimera den konstgjorda andningen – alltmedan samhĂ€llet förvandlas till ett vĂ„rdhem.

Detta utilitĂ€ra beteende bestĂ„r liksom socialt #metoo beteende av ett ”utifrĂ„n och in”-tĂ€nk. IstĂ€llet för att konsultera vĂ„r intuition och lĂ€ra kĂ€nna oss sjĂ€lva sĂ„ att vi via uteslutningsmetoden kan veta vad som Ă€r riktigt utanför oss, stirrar vi oss blinda pĂ„ vĂ„ra ”externa jag” i relation till gruppen. Vi fastnar i ett permanent fĂ„gelperspektiv och tĂ€nker pĂ„ hur vi framstĂ„r rent facebookmĂ€ssigt. Denna typ av socialt neurotisk sjĂ€lvdistans gör att vi hoppar ut ur oss sjĂ€lva och drabbas av skrĂ€mselhicka medan vi mister vĂ„r autenticitet. Detta sker eftersom vi blir alienerade individualister som lever i en anonym, konstgjord storstad dĂ€r det sociala spelet – att framstĂ„ som nĂ„got – blir viktigare Ă€n att bli den man Ă€r.

För att berĂ€ttiga sin individualism, försöker vissa understryka sin individualitet genom att vara extra ”annorlunda” eller ”unika”. Detta sker helt pĂ„ den ytliga nivĂ„n eftersom det görs för gruppen sĂ„ att gruppen försvarar individen, inte frĂ„n nĂ„gon djup inre, intuitiv övertygelse.

Som resultat ser vi en ökande fetischism av extern utklĂ€dsel som bestĂ„r av kolliderande och motsĂ€gelsefulla element i ett försök att hitta en unik ”look” varigenom individen kan signalera att ”hen” höjt sig över massan.

Denna proletariatets upplösning av samhĂ€llsordningen Ă€r emellertid dömd att kollapsa över tid eftersom nĂ€r alla Ă€r ”icke-konformistiska” blir icke-konformitet den nya konformiteten.

NÀr vi inser att moderniteten Àr konformitet kan vi separera ytan frÄn strukturen. Konformitet stöttar massan, vilken i sin tur stöttar medlemmarnas individualitet men kedjar fast dem i ett ömsesidigt beroendeförhÄllande vilket fÄr individen att bli externaliserad, eller agera för andras bekrÀftelse för att mottaga sitt sociala diplom.

VÀnstern var baserad i löftet att den traditionella auktoritÀra ordningen skulle ersÀttas med ett system som byggdes runt individen. Ett toppstyrt system för att pÄdyvla individualitet, vilket var en sjÀlvmotsÀgelse som fick oss att drunkna i formaliteter samtidigt som vi blev alienerade.

Om vi verkligen vill ha ett liv som tjÀnar oss och byggs runt och frÄn individen, Àr implikationen en grov mildring av externa tvÄngströjor som ekonomi, politik, regler och andra systemkomponenter. IstÀllet för att administreras likt en vÄrdcentral blir livet smÄskaligt och baserat pÄ familjen, med en vÀlfÀrd som garanteras av ett aktivt civilsamhÀlle.

Detta Àr mer naturligt, eftersom mÀnniskan Àr biologiskt anpassad till att leva i smÄ personliga grupper och i lokala territorium. I ett sÄdant samhÀlle kÀnner alla varandra men respekterar det privata, till skillnad frÄn dagens förslutna samhÀlle dÀr alla Àr anonyma i det offentliga men blottade i det privata. Detta eftersom vi blev sÄ ensamma att personlig integritet fick ge vika för Facebook som tog över vÄra liv och vÄra hem. Det moderna samhÀllet objektifierade inte bara vÀrlden, utan som resultat Àven mÀnniskan, som blev ett anonymt och opersonligt subjekt bland andra jÀmlikar.

Socialiserad demokrati ger oss individualism och rĂ„nar oss pĂ„ individualitet. Att vara en demokrat Ă€r dĂ€rför en förskönad omskrivning av en individ som gĂ„r i flock Ă€ven nĂ€r kompassen Ă€r trasig – och likt en edsvuren tjurskalle insisterar pĂ„ samma kollisionskurs.

Medan demokrati ser bra ut och fÄr folk att idealisera pacifism och rÀttigheter, Àr det i sjÀlva verket en dödsfÀlla som försvaras av en barbarisk interaktion som maskeras genom ett dÄrskapens kollektivavtal. Detta betyder att folk vill kÀnna sig trygga genom sociala försÀkringar, men lÄngsiktigt tar kÄl pÄ sig sjÀlv, pÄ samma sÀtt som en kedjerökare lyfts upp genom kortsiktiga nikotinkickar men brinner upp pÄ insidan.

Folk undrar hur vĂ€nsterradikalerna tog över samhĂ€llet. Detta Ă€r hur – genom förskönad social barbarism som spelar pĂ„ folks begĂ€r, tills dess att all offentlig makt utgick frĂ„n Facebook och toppmoderna feminister ersatte naturliga ledare.

Denna parallella process av strukturellt sönderfall och social kosmetika fÄr demokratin att se fredlig ut. Tills vi vinner tillbaka vÄrt öde som individer och folk kommer vi aldrig bli stabila, hur ivrigt vi Àn försöker fly vÄr natur.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Psykologi, SamhÀlle. BokmÀrk permalÀnken.

2 kommentarer till Det socialiserade blindstyret

  1. Conny Lundberg skriver:

    Denna eminenta text Ă€r verkligen riktigt ”elak” 😉 och beskriver sanningen under alla de
    glittriga pajaskostymerna som kallas godhet och att ”öppna hjĂ€rtat”. Kudos för denna analys!

    Liked by 2 people

  2. Ping: Det socialiserade blindstyret — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s