Veganska maffian

NotcolliNär du ser en heltidsanställd grönsakspredikant komma emot dig med veganska manifestet så är det bäst att fly fältet. Dvs, om du inte vill ha en lektion i vegansk moralism som får dig att framstå som en kallblodig, köttätande psykopat som lika gärna kunde varit kannibal. Alternativt en ”oupplyst” stackare som är förtryckt av den ”förlegade köttnormen”. Kossorna ska givetvis också ha mänskliga rättigheter, samtidigt som din hjärna förvandlas till broccoli.

Den ideologiska veganen – som inte sällan är undernärd av sin identitetslösa sojadiet – måste kompensera sin energiförlust genom att dygdesignalera och värva nya veganer, så att de kan känna att det är värt mödan att byta ut svensk husmanskost mot torra nudlar och överprisade vegobiffar. De kan predika för dig i en timme om djur och natur eftersom de främst bryr sig om att få sin idé att se så frän ut som möjligt, vilket betyder att djuren och naturen egentligen är en sekundär angelägenhet till människans behov. Deras mål är att förvandla dig till en grönsak. När du sedan påminner dem om att de endast ser på miljön i termer av dödlig utilitarism och domesticerade djur istället för att se på naturen i termer av sig själv och inte i förhållande till antropomorfa perversioner, inser de att ni befinner er i skilda universum.

Kosthållning och hygien har idag blivit hysteri, till den grad att folk frenetiskt dissekerar sin diet så att de kan leva så länge som möjligt samtidigt som de förvandlas till hypokondriker. Om man inte vill bli förgiftad idag måste man förvisso inta en kunskapsbaserad hållning till sin kost, men problemet av mänskligt livsuppehälle är fortfarande av kvantitativ snarare än kvalitativ art. Man bör varken äta för lite eller för mycket. Om du är världens ”nyttigaste” muskelknutte som äter mer än en häst, är du fortfarande en idiot. Vad människan stoppar i sig är dessutom mindre viktigt i förhållande till vad som ”kommer ut”. Att försöka vara renlig på utsidan kan inte kompensera för ett smutsigt själsliv.

Veganism har många fördelar, men intentionen och motiven är viktigare. Skippar du kött för att du är en fanatiker, eller för att det verkligen är/känns bättre? Dvs, anpassar du dig till realiteten, eller anpassar du realiteten efter dina fördomar – tills du inbillar dig till att hata kött? Moderna veganer tillhör ofta den senare kategorin, och poserar sedan som öppensinnade frontfigurer för en ”grön framtid”.

En öppensinnad person tar dock inte kategorisk ställning för eller emot köttätande respektive veganism. Man bör istället först titta på konsekvenserna, och sedan anpassa sin kost. En världsomfattande vegansk revolution skulle sätta ett stopp för djurhållning. Inga fler trevliga svenska bondgårdar, med glada grisar och kor. Landet förvandlas istället till en livlös åker som försöker producera rotfrukter till sina medborgare – som fixerat sig på att importera soja och tofu från andra sidan planeten samtidigt som de låtsas vara miljövänliga.

Hoppsan, inte ett särskilt trevligt scenario tänker du, eftersom domesticeringen av boskapssdjur råkar vara en av mänsklighetens bästa uppfinningar, och du adopterar istället en balanserad vegetarisk kost som innehåller mejeriprodukter samt kött och fisk på helgerna. Inga konstigheter. Istället för att låtsas leka räddaren i nöden eller bli ett hälsofreak tar du det bästa av båda sidor, och förvisar det sämsta. Du respekterar både köttätare och vegetarianer, så länge de har en sund inställning till mat och inte förvandlar dieten till livets viktigaste aspekt.

Människan är en allätare men också ett rovdjur längst upp i näringskedjan. Vi mår bra av att äta så som våra förfäder åt – men idag har svenskar utvecklat extremt kräsna och patetiska matvanor. Allt fler blir allergiska i en eller annan form pga globaliseringen. I begynnelsen av 1900-talet distribuerades mat från lokala gårdar och mindre marknader, och eftersom dagens konserveringsmedel inte fanns åts maten färsk. På grund av att artificiell gödsel inte fanns och behandlad mat inte var vanlig blev dieten näringsrik. De som hade tillgång till denna rena och ekologiska mat var knappast undernärda. Fattigdom behöver inte nödvändigtvis betyda svält. Det kan istället innebära en sund livsstil.

Våra mor- och farföräldrar blev inte ”offer” för olika dieter, reklam som sålde in osund mat, dryck och överdrivet kaloriintag. På det viset hade de en sund ämnesomsättning och de åt riktig mat enligt kroppens behov. De konsumerade mat när den fanns tillgänglig. De åt alla delar av djuret – mineralrik brosk/märg och näringstäta inälvor. Ben från djur användes för att ge ”kraft” åt soppor och inälvor hade en särskild plats på middagsbordet. Dessa matvaror var värderade utifrån sina medicinska egenskaper och kastades därför aldrig. Man hade ingen paranoid inställning till mat som fashionabla veganer med ätstörningar.

Man gick inte till läkaren när man kände sig ”sjuk”. När de äldre generationerna fick feber och blev sjuka tog man det lugnt och väntade till det gick över. De åt soppor och vilade ut. De nyttjade kroppens naturliga och självläkande mekanismer mycket bättre än idag. Maten var medicin vare sig de insåg det eller inte. Läkarbesöken handlade oftast om att behandla skador efter olyckor och livshotande sjukdomar.

Om vi låter grönsakspredikanterna ta över vår inställning till mat kommer de inte dröja länge innan de tvingar oss alla att leva på piller och multivitamintabletter.

Problemet är inte att döda ett djur och äta det – djur dör helatiden, och vi alla ska dö. Huvudsaken är att leva ett värdigt liv, människa som djur. Man kan därför bojkotta industriell djuruppfödning för att mätta miljoner jämlika människor som kräver billig mat och fri avelsrätt, utan att vara emot köttätande per se. Problemets rot är egalitära konsumtionsmönster – dvs demokrati – som kräver en allt expanderade och förbrukande marknad.

Detta avslöjar veganernas verkliga intentioner. De äter inte grönsaker primärt för att det skulle vara nyttigt, utan av negativa och defensiva skäl. De är rädda för död och blod – och revolterar undermedvetet mot den manliga arketypen att försörja sin familj genom jakt.

Det är den moderna veganens överkänsliga storstadsmentalitet och motvilja mot naturen som gör henne så avstötande.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Etik, Satir. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s