Den ogudaktiga bohemen — Buddhism i väst

images (1)

Häromsistens deltog jag i en buddhistisk meditations-retreat som pågick under 10 dagar. Centret var beläget i Östergötland, och är Nordens enda i sitt slag. Att delta är helt gratis, och grundaren är den numer framlidne gurun S.N. Goenka – en f.d. burmesisk affärsman som fann buddhismen och övergav näringslivet. Senare kom han att sprida dessa center till västvärlden, vilka drivs helt på donationsbasis och via frivilliginsatser. Som elev har du s.k. servare som jobbar för dig – med matlagning, väckning och assistans – vilka själva är gamla elever som ”jobbar på sin karma”. Buddhism är baserad på principen att ge utan att förvänta sig något tillbaka, och det var synnerligen intressant att befinna sig i en sits där ingenting längre kunde betraktas som ”ens eget”. Målet var att eliminera begär och fastklamrande, men jag kunde ändå inte skaka av mig en obehaglig känsla av opersonlighet som detta gav upphov till. Låg det någonstans en hund begraven?

Plötsligt befann jag mig i en dröm där jag färdades tillbaka till barndomen och morfars självsnickrade sommarstuga – där varje kvadratmeter och möbel hade en aura av hans avtryck. Sedan vaknade jag tvärt av något som tycktes klappa på min hand och jag såg mig omkring på mitt rum – vems är det här stället egentligen? Till skillnad från ett hotell där du betalar för ditt rum, gick inte detta center spåra tillbaks till vare sig din egen eller någon annans ficka. De ville ju trots allt ”klä av våra egon”, men det förändrade inte att allt kändes tomt och ensligt – som ett spökhotell! Var det inte rentav så att buddhismen offrade individens äkthet (själen), som den misstog för blotta kroppen och sinnet?

Cynikern i mig växlade mellan frustration, hopp och förtvivlan – men tillslut underkastade jag mig tekniken och läran. Det var 10 mycket påfrestande dagar, där man levde som en hungrig munk i ädel tystnad, isolation och heltidsmeditation. Samtidigt var det en mycket givande och banbrytande praktik, som jag rekommenderar alla spirituellt inklinerade personer att prova på – eller bara för den som vill bort från storstadens myller och få sig en reality-check. För det var precis vad det var. Givetvis fanns där på plats en hel del hippies och vänsterfolk, varför lärarna var noga med att påpeka att vi inte var där för att leka ”förnimmelseleken”, och att buddhism är baserad i realism – att se på saker som de är, inte som man vill att de ska vara. Ett konstaterande som naturligt fick mig att dra på smilgroparna.

På den 10e dagen bröts den ädla tystnaden för alla som lyckats stanna kvar, och jag förvånades över hur intensivt en del började socialisera med varandra. Kanske var det min introverta natur som överreagerade, men det dröjde inte länge innan jag lade märke till den översocialisering som tenderar göra sig påmind hos pacifistiska bohemer. I förbifarten lyssnade jag på ett gäng bohemer som påpassligt stod och på amerikansk engelska smutskastade Donald Trump, samt var ivriga med att understryka att vi alla är en.

Jag fann det synnerligen uppseendeväckande, att samma personer som påpekade att vi alla är ”en”, inte ens i detta ”fredens hus” mitt på landet kunde sluta tänka på Trump och politik, vilket ju bara kan betyda att karln måste gjort ett djupt intryck.

Å andra sidan verkade de inte ha kommit särskilt ”djupt” in i sin meditation, med tanke på att de i klassisk manér visade prov på det hat de säger sig förneka, trots att poängen med buddhism är att inte reagera på begär eller motvilja. Dylika personer är förevigt dömda att vara fästa vid sina personligheter – eftersom deras ideologi knappast tillåter någon djupdykning i kropp och själ, hur mycket de än låtsas vara buddhister. Meditation är en konstform och rimligen tar det flera år att bli ”bra”, precis som med alla andra konstformer. Tyvärr lever vi i en värld där allt ska vara klart på ett ”knapptryck”.

Det här med mänsklig enighet måste sannerligen redas ut, för inte var jag ett med dem iallafall. Nog för att vi alla i absoluta termer är en och samma kropp, men när vi söker efter enighet måste vi göra det på rätt sätt. Det är många som bejakar mänsklig enighet, men som gör det med fel intentioner – på fel sätt. Att förespråka upphävandet av gränser och en enad mänsklighet kan tyckas sympatiskt på utsidan, men kan aldrig ske helt på det yttre planet.

Vänstern söker denna förmodade enighet på ett horisontellt plan, som dessutom är ideologiskt motiverat, vilket aldrig kan bli på riktigt, och riskerar urarta i en imploderande sammansmältning, upplösning och global enformighet. Enighet kan inte uppstå på det fysiska eller mentala planet (där dualism och separation är en realitet), utan måste ske på det spirituella planet. Om enighet sökes på det horisontella planet, finnes endast dess falska och artificiella variant – med ett tillgjort samförstånd.

Enighet måste förstås vertikalt, vilket ur kristen syn innebär att söka kontakt med Gud, för endast på detta sätt kommer vi kunna relatera till vår näste på rätt sätt. Om vi försöker etablera enighet utan Guds ljus kommer vår kreation bli till ett standardiserat förtryck, eftersom den horisontella axeln är av expressiv, hierarkisk art. Enighet kan endast finnas i Gud, och dit måste vi rimligtvis tillbaka.

Men inte genom att retirera tillbaka på ett naivt medvetande så som när vi är barn och allt ”verkar som ett”. Alla hippies och avgudadyrkare har missförstått problemet, och som resultat är deras lösning naiv som bäst men mestadels självsvåldig och spirituellt hedonistisk – rentav fördömande!

Buddhism är lockande för moderna intellektuella som söker något form av djupare förståelse i vår spirituella ödemark, men det kan vara en riskfylld spirituell ansats för västerlänningar. Buddhismen sammanfaller med vårt moderna sätt att tänka lite för bra, och kan lätt omformas till att bekräfta våra fördomar – t.ex. via dess dekonstruerande natur och avsaknad av en personlig Gud, vilken inte tycks ge plats åt någon transcendent skönhet och personlig själ – vilket ur ett samhällsbyggande perspektiv bara kan leda till anarkism och kommunism i slutändan.

Buddhismen är en avknoppning ur hinduismen, och växte fram under en brytningstid i Indiens religiösa historia. Det var en tid av social oro och upplösning. Folk kunde inte längre kommunicera med gudarna och började misstro dem. De tidiga buddhisterna levde i celibat, var vegetarianer, gjorde avkall på sin samhällsanknytning och var utan fast bostad. De accepterade inte familjen och släkten som ett yttersta värde. Fria från familjeband och ekonomiska förpliktelser livnärde de sig på bidrag. De var individualister som var starkt kritiska mot det ariska/vediska prästståndet. Många buddhister kom från städerna, där det fanns andra nätverk än de släktbaserade kontakter som präglade byarna. Alla dessa faktorer möjliggjorde individualism.

Det är möjligt att folk blev ‘upplysta’ genom buddhism mer än någon annan religion, men introduktionen av buddhistisk filosofi till en västerländsk publik och mentalitet är som vi ser inte helt oproblematisk.

Buddhismen är en impersonalistisk och dekonstruerande religion. Den reducerar individen till egot eller det separata jaget, men att den självspeglande principen hos en människa enbart är ett ”illusoriskt skynke” är ett djärvt antagande. Att själen kan transcendera ”jaget” och bli ”ett med skapelsen” betyder inte att själen inte existerar. Poängen med skapelsen är sannerligen att det individuella och det universella samexisterar. Gud är livets personliga sida, och utan denna aspekt av personlighet finns empati, men det finns inte kärlek eller hem.

Kristendomen är personalistisk och har en substanssyn på världen. Den tror på en personlig Gud, en personlig själ och en familjär tillvaro. Man kan känna förtrolighet inför och tillhörighet i världen, som är skapad och därmed vördnadsvärd i Guds namn.

Buddhismen förnekar substanserna. Det finns inget individuellt jag som grundval för subjektet, och inget världsjag som grundval för objektet. Allt liv är lidande och självet måste därför upplösas. Kristendomen lär oss om syndafallet, men att självet kan frälsas, helas och transformeras.

Frågan är om inte det gör hela skillnaden.
Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Filosofi, Religion och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den ogudaktiga bohemen — Buddhism i väst

  1. Conny Lundberg skriver:

    Tack för en mycket analytisk och väl uttryckt förklaring av uttrycket ”vi är alla en” som så uppenbart missbrukas på ideologiska grunder. Det du skriver är klockrent och mycket enkelt att förstå för den som begrundar och analyserar begreppet vilket tyvärr inte alla mäktar göra.

    Gilla

    • Admin skriver:

      Tack för att jag kunde stå till tjänst. Ja, det är viktigt att inse skillnaden mellan inre samstämmighet och ytlig konformism – något som lätt kan förväxlas och manipuleras.

      Gilla

  2. Ping: Den ogudaktiga bohemen — Buddhism i väst — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

  3. 5ven55on skriver:

    Själen existerar inte på samma sätt som gud existerar. Gud är bortom tiden medan själen bara finns så länge kroppen finns. Att bli ett med skapelsen innebär att själen upphör att existera. Om du kan fortsätta att vara ett med skapelsen finns inte själen ens medan kroppen finns. Så ur det gudomliga perspektivet finns ingen själ (eftersom den bara är ett kort fenomen som blixtrar förbi i evigheten).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s