Demokratins sociala konsekvenser

classicaltrainingmain-cred-jessebalgley.jpg.644x432_q100

NĂ€r vi vĂ€xer upp lĂ€r vi oss tidlös visdom: lita inte pĂ„ frĂ€mlingar, hĂ„ll dig borta frĂ„n dĂ„rar, lĂ€gg inte nĂ€san i blöt, var dig sjĂ€lv, vĂ€lj inte dina vĂ€nner efter popularitet och fall inte för grupptryck.. Men stöd för all del demokrati! – ”det moraliskt överlĂ€gsna grupptrycket” dĂ€r individualister delar upp sig i ”lag” och lĂ„tsas vara ”ett folk” med kollektiv visdom (i sjĂ€lva verket jĂ€mlika individualister med varsin trasig kompass som leder Ă„t olika hĂ„ll och drar samhĂ€llskroppen ur led).

Demokrater vill bĂ„de ha kakan och Ă€ta den. Deras definitiva moraliska imperativ Ă€r det absoluta fria valet, som ger dem möjlighet att ”klĂ€ttra pĂ„ varandra” och kanske sluta upp som som rika försĂ€ljare, fotbollsproffs eller Hollywood-skĂ„disar. Vem vet? Vad som helst för att slippa ”könsnormativt” och vuxet arbete som hantverkare och husmorska!

En gĂ„ng i tiden fanns kulturella aktiviteter, religiösa center och konst som var kulturspecifik. MĂ€nniskor kunde njuta av avskildhet samtidigt som de kĂ€nde tillhörighet och kunde trĂ€ffa likasinnade. KastvĂ€sendet accelererade detta genom att sĂ€tta dem i en social grupp av folk med liknande förmĂ„gor och attityder. Idag befinner vi oss i en levande mardröm dĂ€r PK-fĂ€llor förhindrar oss ifrĂ„n att kommunicera. Svenskar kan vara vĂ€rldens mest psykiskt förtrycka folk, men sĂ„dant rĂ€knas ju inte eftersom det inte fĂ„ngas upp i ”statistiken”. MĂ€nskliga rĂ€ttigheter innefattar ju rĂ€tten för afrikaner att Ă€ta sig feta pĂ„ Mc Donalds.

Demokraten kan endast kĂ€nna sig vĂ€rdefull baserat pĂ„ vad hen roffar Ă„t sig med tidens gĂ„ng – alltsĂ„ hur mycket hen stĂ€rker sitt personliga varumĂ€rke med pengar, varor, identiteter och kompisar. I sig sjĂ€lv Ă€r hen bara ett tomt ark, och blundar dĂ€rför inför sin egen mĂ€nskliga natur, vilken mĂ„ste kompenseras med stĂ€ndigt uppdaterad programvara för att kĂ€nna tillfĂ€llig mening. Hen Ă€r ju bara en fysisk kropp, och försummar sitt sjĂ€lsliv. Likt en hund vill hen bli dresserad och underhĂ„llen. InstĂ€llningen till andlighet gĂ„r inte djupare Ă€n att framkalla extas med psykedeliska droger, och dĂ€rmed trivialisera och förtingliga det heliga – genom att dra ned det gudomliga pĂ„ individnivĂ„ – och ”upptĂ€cka” kosmos genom sensuell berusning (och varför inte lite sex efter det).

Demokrati belönar dig om du följer reglerna, men förringar vad som hĂ€nder i ditt inre – eftersom den endast behöver det yttre skalet av mĂ€nniskan (likt en tjuvjĂ€gare som snor pĂ€lsen men dödar sjĂ€lva djuret).

Först tvingar staten dig att gĂ„ i skolan, vilket gör att du lĂ€r dig saker om yttre fenomen samtidigt som din sjĂ€l sugs ut genom bakdörren och ditt inre marineras och grillas tills du förvandlas till en neurotisk Coca-cola-fantast. Efter detta fattar du inget om dig sjĂ€lv, men Ă€r bra pĂ„ att rabbla upp fakta och mantran. Demokratin lĂ€r dig att tĂ€nka pĂ„ saker, men trivialiserar sjĂ€lva tĂ€nkandet medan du förvandlas till en sexuell dĂ„re med orena intentioner och ett besudlat sjĂ€lsliv, utan att du förstĂ„r vad som hĂ„ller pĂ„ att ske. Hurra för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter! Nu Ă€r du fĂ€rdigkokt och har tappat all sjĂ€lvstĂ€ndighet och emotionell sjĂ€lvförstĂ„else. Nu Ă€r du inte lĂ€ngre sjĂ€lvmedveten – utan slussad in i en antirealitet dĂ€r du drivs av omedvetna impulser medan du tror att du navigerar sjĂ€lv.

Som en ”kropp” Ă€r du en unik yttring av livet, men demokratin gör att fĂ„ lĂ„ter sin naturliga inkarnation komma till uttryck, eftersom vi konstant försöker kopiera vad andra gör. Skolan förvĂ€rrar detta och fĂ„r oss att göra saker vi inte Ă€r intresserade av. Vi slutar upp med att studera sĂ„dant som alla andra studerar, jobba med sĂ„dant som inte intresserar oss eftersom vi försöker ”bli” nĂ„got.

Denna zombifiering och auktion av det sociala livet, dĂ€r den som charmar flest kammar hem vinsten, stöper om kulturen och politiken till en marknadsförd teater dĂ€r politiker förvandlas till papegojor som upprepar samma slogans och mantra tvĂ€rs över nationsgrĂ€nserna – eftersom karriĂ€ren hĂ€nger pĂ„ att sĂ€ga det som de flesta vill höra. Allting blir ett spel för galleriet, verkligt ledarskap försvinner och drunknar i massans kakofoni och individens megalomani. Allt som kunde kallas för lagsport och samarbete, fĂ„r ge vika för individuell uppblĂ„sthet.

Allt som Àr unikt och vackert ersÀtts med ett uniformt draperi av torkade floskler. Bakom kulisserna skrattar de verkliga klÄparna Ànda vÀgen till banken, i takt med att nÄgra blir rika och resten blir kaffenarkomaner som jobbar till de stupar.

VÀlfÀrdsstaten och konsumtionssamhÀllet driver processen. Kommunism/socialism har samma mÄl som kapitalism. Genom tron pÄ konsumentens företrÀde, Àr dessa ekonomier baserade pÄ att maximera mÀnskliga begÀr som tillgodoses genom exploateringen av Àndliga resurser, eftersom tillvÀxt blivit heligt i sig sjÀlvt.

MĂ€nniskorna som blir aktiva personligheter – alltsĂ„ de som Ă€r bĂ€st pĂ„ att blĂ„sa upp sin fernissa – Ă€r de som fĂ„r makten och pengarna, och som gör att de kan köpa sig ut ur ghettot och ta sig fram i det individuella ”racet”. Paradoxen med demokrati Ă€r att alla lĂ„tsas vara en men i sjĂ€lva verket förbrukar varandra. Alla bryr sig om rĂ€ttigheter, men ingen bryr sig om mĂ€nniskan. RyggmĂ€rgs-socialisterna ryggar instinktivt tillbaka pĂ„ ”fascisterna” och ”kastsystemet” som inte tillĂ„ter alla vara lika individualistiska. Individualister vill nĂ€mligen klĂ€ttra pĂ„ samhĂ€llsstegen  av sociala anledningar, istĂ€llet för att bidra till gruppens vĂ€l och ve.

Denna lagliga maffia agerar som cancer pĂ„ gruppen och Ă€ter upp den inifrĂ„n, dĂ€r allt som inte fĂ„r individen att kĂ€nna sig trygg och jĂ€mlik blir tabu. Livet intar ett bisarrt, köttsligt vĂ€rde i sig sjĂ€lvt, oberoende av vad man lĂ€mnar för eko efter livet – dĂ€r den som lever lĂ€ngst och blir rikast ”vinner”.

Med jÀmna mellanrum dyker en Breivik upp för att offra slumpmÀssiga individer för massans svek och vÀcka oss frÄn dvalan. NÀr detta sker fÄr massan panik och börjar Àgna sig Ät distraherande aktivitet, sÄ som att tala om kÀrlek och gemenskap, plantera trÀd och bekÀmpa rasism. Ingen kommer adressera problemets orsak, vilket Àr att gruppen saknar sjÀlvkontroll eftersom allt Àr uppochner.

Lösgöringen av kapitalet och de sociala rollerna banar vÀg för en hierarkisk inversion, dÀr stat och storfinans börjar monopolisera marknaden tills allt Àr en enda centraliserad byrÄkrati och varje offentlig plats Àr en business. Nu styr pengar allt, och den som Àr bÀst pÄ finansiell opportunism a la Bert Karlsson blir överklassens ansikte utÄt. Samma personer som hade tvingats i exil pÄ medeltiden, blir samhÀllets nya ledare och experttyckare.

Detta översta sociala skikt annammar samtidigt vÀnsterideal, eftersom sexuell frihet, feminism och jÀmlikhet rÄkar spela metoo#-sossarna i hÀnderna, tills de blir avslöjade som pedofiler. Nu mÄste nÄgra hÀngas sÄ att resten kan komma undan med sin dekadenta livsstil.

Eftersom vi tappar hoppet om oss sjĂ€lva till den grad att vi inte vill skaffa barn mĂ„ste vi fortsĂ€tta importera en kastlös underklass och manifestera det kastsystem alla svansviftare till demokrater opponerar sig emot, med en permanent skara alienerade invandrare som kommit till fel land och aldrig kan bli en del av kulturen och nĂ„ upp till sin potential. Lösningen blir att nedmontera den inhemska kulturen och göra alla till amerikaner sĂ„ att vem som helst kan kĂ€nna sig ”hemma”.

Efter detta Ă€r cirkelgĂ„ngen fullbordad, och medelsvensson kan nu avnjuta sina nya undersĂ„tar i form av billig arbetskraft och exotiska restauranger – sĂ„ att hen kan Ă€ta sushi och fokusera pĂ„ ”karriĂ€ren” samtidigt och bli till ett multitaskande djur.

Showen gĂ„r vidare, Ă€nda tills ”fel” president blir vald i USA och demokrati inte Ă€r sĂ„ roligt lĂ€ngre eftersom samhĂ€llstoppen som hastigast blev pĂ„komna som vĂ„ldtĂ€ktsmĂ€n, lögnare och charlataner.

Hur kan en fascist vara sĂ„ populĂ€r? – börjar demokraten frĂ„ga sig, som inte kan tĂ€nka sig ett liv utan popularitet.

Är det inte lustigt att en popularitetstĂ€vling styr samhĂ€llet, samtidigt som folk klagar pĂ„ att allt blivit sĂ„ ytligt och ”ombytligt”. Demokratisk dubbelmoral innebĂ€r att stödja samma system som smittar av sig pĂ„ kulturen – som man sedan börjar hata.

I demokratin Ă€r inget personligt och meningsfullt – allt Ă€r abstrakt, upplöst och generaliserat. Genom att ”tycka synd” om romerna och afghanerna kan man kĂ€nna sig fin i kanten eftersom man sjĂ€lv Ă€r ”utbildad”, och samtidigt rentvĂ„ individuellt ansvar, trots att alla vet att det Ă€r bĂ€st att kolla fickorna nĂ€r en zigenare stötte till dig. Detta patetiska begĂ€r att undanröja mĂ€nniskan för vad hon Ă€r – med alla hennes brister – för att legitimera demokrati Ă€r sannerligen ett historiskt lĂ„gvattenmĂ€rke.

Men vÀsterlandet fÄr precis vad det ville ha.

VĂ€nstern var rotad i apostasi och ateism – förkastandet av Gud, kristendomen och kyrkan. IstĂ€llet för ett liv Ă€gnat strĂ€van mot helighet ville vi ha ett sekulĂ€rt samhĂ€lle baserat pĂ„ strĂ€van efter lycka – och nu har vi det. FrĂ„n att bygga samhĂ€llet runt kloster och kyrkor gick vi till att samlas kring köpcentrum, och valde att sĂ€lja nĂ€sta liv för detta liv.

Vi ville ha underhĂ„llning, och massmedial distraktion. Vi valde att ansluta oss till massmedia-hysteri före det mĂ€nskliga samhĂ€llet eller avskildhet – vi fick det.

Vi ville avvisa sunt förnuft och tro att livet Ă€r hur Ă€n vi vĂ€ljer att definiera det – och massmedia försĂ„g oss med en vĂ€rld som fick det att hĂ€nda.

NĂ€r man ger folk röstrĂ€tt, förĂ€ndrar man dem. De slutar tĂ€nka pĂ„ mĂ„let, och börjar fokusera pĂ„ kompromissen, eller hur de ska fĂ„ tillrĂ€ckligt mĂ„nga mĂ€nniskor pĂ„ sin sida för att segra i vilken frĂ„ga som Ă€n tilltalar dem mest. Som en sidoeffekt skapas grupper som Ă€r skickliga pĂ„ politisk intrig, men glömmer att tĂ€nka pĂ„ effekterna av sina handlingar och istĂ€llet fokuserar pĂ„ hur populĂ€ra dessa Ă€r sĂ„ att gruppen kan bli mĂ€ktig – allt medan skogarna skövlas och ISIS planerar sin nĂ€sta terrorattack – eftersom verkligheten fortsĂ€tter bortom den sociala cirkelgĂ„ngen.

Demokrati förvrÀnger sÄledes oss psykiskt och moraliskt likvÀl som politiskt. Lösningen mÄste komma via en uppbrytning med denna centraliserade masshysteri.

Jesus blev hĂ€ngd för att han kom i Guds namn, eftersom ”demokratin” endast dyrkar de som kommer i sitt eget, och projicerar sedan sin egen megalomani pĂ„ verkliga helgon, vilka offras för vĂ„ra egna synder.

NĂ€r ett samhĂ€lle erövras av sin tumör, spenderar folk all sin tid genom att rationalisera bort tumörens problem genom att förklara den som ”godartad”. Nu gĂ€ller det att förbruka civilisationen för allt vad det Ă€r vĂ€rt, eftersom ”man lever bara en gĂ„ng”.

Vettig kritik drĂ€nks emellertid i det demokratiska surret, dĂ€r alla har en Ă„sikt om hur ”vi” bör lösa problem.

”Vi” kan ju börja med att knipa igen och lyssna vad tystnaden har att sĂ€ga, istĂ€llet för att bli andligt förstoppade av Ă€ndlös information.

Tystnaden sĂ€ger ”sluta teoretisera” och ta ditt förnuft till fĂ„nga, sĂ„ att vi kan Ă„tergĂ„ till mer naturtrogna samhĂ€llskonstellationer som faktiskt fungerar och inte behöver ”tĂ€nkas ut” av examinerade apor med storhetsvansinne.

MÀnniskan Àr anpassad till att leva i smÄ, lokala hembygder dÀr alla kÀnner varandra och dÀr individer vÀnder sig till Gud istÀllet för varor och tjÀnster för rÄd och hjÀlp. Detta kallas bondförnuft.

De flesta samhÀllsdebattörer analyserar sociala skeenden ur ekonomiska eller politiska filter, men fÄ tittar pÄ mÀnniskan sjÀlv och vad som driver henne. Genom trendiga analyser och feministiska teorier, kan individualisten gömma sin moraliska förruttnelse.

Om vi inte kan tillgodose vĂ„ra naturliga behov först och förankra oss i naturen och Gud – finns ingen mening med att lĂ„tsas vara sofistikerad eftersom sikten kommer vara skymd. IstĂ€llet för att börja med planeten och universum som utgĂ„ngspunkt, mĂ„ste vi börja med kroppen som utgĂ„ngspunkt, samt lĂ€ra kĂ€nna, utforska och iaktta den och vĂ„r omedelbara omgivning innan vi blickar ut mot vĂ€rlden och försöker supa in planeten samtidigt som vi försöker fĂ„ kontakt med rymdvarelser.

För att detta ska ske krÀvs det att vi krossar den externa spegel vi stirrar oss blinda pÄ, och inser att allt som sker utom oss reflekterar vÄrt inre.

En dag kanske vi kan vakna upp, och veta att demokrati inte finns. Masshysterin och kakofonin har lagt sig. IstÀllet för att lyssna pÄ morgonnytt sÄ att du kan rösta rÀtt i nÀsta val, öppnar du fönstret för att vÀdra och det enda som hörs Àr fÄgelkvitter, och du kÀnner en inre harmoni inom dig medan du sipprar pÄ ditt kaffe.

Äntligen lugn och ro.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i SamhÀlle, Satir, Sociologi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s