Den ariska renÀssansen

pyreaus_inspired_manifestation_horse_symbolism_apollo_full-e1476968580354-830x504

LĂ„t oss ta bladet frĂ„n munnen och undersöka det kontroversiella Ă€mnet om de mytomspunna arierna. Detta Ă€mne Ă€r ett oavslutat kapitel i mĂ€nsklighetens historia – och blir av allt större relevans nĂ€r nya genetiska belĂ€gg stĂ€rker de lingvistiska hypoteserna. För att reda ut skavanker och komma till klarhet behövs utöver empiriska studier en religiös avhandling om den ariska myten.

För varje Ă„r som gĂ„r blir attityder och uppfattningar som brukade vara helt normala och sansade stĂ€mplade som extremism. Att ha dessa ”gamla” vĂ€rderingar ses som tecken pĂ„ en dĂ„lig person. T.ex. kĂ€rlek till fosterlandet, vĂ€rnandet om naturliga könsskillnader, bevarandet av spirituella vĂ€rderingar och en stolthet över den vĂ€sterlĂ€ndska kulturen. Dessa civilisatoriska grundpelare hade omhuldats av varje civiliserad och utbildad person innan postmodernismen. Idag Ă€r samma uppfattningar stigmatiserade, och ”bör” inte bejakas. De tillhör den gamla, oupplysta, fördomsfulla tidsĂ„ldern och mĂ„ste svepas bort i ljuset av den högre sanningen att mĂ€nskligheten Ă€r ”en”, och att alla dess enheter Ă€r jĂ€mlika med varandra.

VĂ€nstern vill stĂ€ndigt reiterera denna plattityd, vilket tyder pĂ„ att de inte tror pĂ„ vad de sĂ€ger. Sanningen Ă€r att mĂ€nskligheten Ă€r bĂ„de ett och flera, och vi mĂ„ste först omfamna och realisera det personliga och det som Ă€r nĂ€rmast oss för att uppskatta det generella och hela. Men vi kan inte stanna vid det ”generella”.

Utan sĂ€rskildhet, ingen tillhörighet, och utan tillhörighet – ingen sjĂ€lvkĂ€nsla. Endast genom det personliga kan vi bli till det hela. Vi kan inte gĂ„ frĂ„n det abstrakta och generiska, till att bli nĂ„gonting i vĂ„rt inre. Utan sjĂ€lvtillrĂ€cklighet – ingen frihet.

Överallt i jordens alla hörn Ă€r nationalismen socialt pĂ„bjuden. I Tyskland och i Skandinavien — ”indoeuropeernas epicentrum” — Ă€r den förbjuden. Detta Ă€r inte en slump, utan ett spirituellt trauma. Andra vĂ€rldskriget gjorde oss förstummade samtidigt som socialdemokratin effektivt sövde ned oss i 40 Ă„rs tid.

Vi vill med rÀtta inte kÀnnas vid nÄgon kommunism eller nynazism, men inser inte att socialdemokratin Àr en barnvÀnlig kompromiss mellan de bÄda, som mutade oss istÀllet för att skrÀmma oss till lydnad.

Hur löser vi denna knut?

Enligt nordiska motstÄndsrörelsen Àr det Ànnu mera nazism, vilket Àr att gÄ över Än efter vatten. Denna organisation pÄstÄr sig representera folket, men förmodligen kan ett gÀng invandrare starta ett Kalle-anka-parti och bli mer populÀra bland folket Àn NMR.

Detta beror pĂ„ att ras Ă€r en vansinnig central tes att bygga politik kring, liksom en otillbörlig definition av ett folk. Ingen sund mĂ€nniska vill gĂ„ omkring och bli pĂ„mind om sin ras dagarna i Ă€nda – som om vi vore hundar pĂ„ utstĂ€llning – utan snarare vill hon definieras av sina kvaliteter som mĂ€nniska. Det finns ingen som har lust att förvandlas till ett politiskt djur, eller avvisa sin vĂ€nskap med en utlĂ€nning för att bli en ideologisk robot som via politisk bruksanvisning lĂ„tsas omfamna sina ”rasfrĂ€nder”.

Den hĂ€r typen av psykologisk vĂ€nster-infiltration har hĂ€mmat högern i decennier. Extremistiska filosofier attraherar de som bara kĂ€nner sig accepterade nĂ€r de tror att deras avvikande beteende inte kommer ses som onormalt. VĂ€nsterextremism — sĂ„ som kommunism och nynazism — Ă€r ressentimentfyllda ideologier som passar bĂ€st för fĂ€ngelser eller för massrevolter.

NĂ€r man rekryterar ur de mest skadeskjutna samhĂ€llselementen fĂ„r man instabila mĂ€nniskor som försöker dölja sin instabilitet genom ideologin och gruppen – vilka fĂ„r dem att kĂ€nna sig starka och pĂ„ rĂ€tt sida, varefter folkmord kan instigeras med gott samvete. Denna typ av rörelser kommer alltid vara marginella, och kan endast vinna mark genom vĂ„ld och reaktion.

Det enda sÀttet att övervinna vÀnsterglidning Àr att ha en rörelse som lÀgger ned mindre energi pÄ att försöka konvertera dÄliga mÀnniskor till bra idéer och mer energi pÄ att hitta och samla rÀtt mÀnniskor.

NÀr högern reser sig söker den undvika vitnationalismens misstag, som förlitade sig pÄ de alienerade vilket resulterade i att den blev en vÀrd för de mentalt instabila.

Socialism Àr inte lösningen pÄ socialism. Socialister, likt alla vÀnsteranhÀngare, dyrkar jÀmlikhet. De tror pÄ att staten Àr en familj. De tror att man inte kan ha ett samhÀlle utan socialism. DÀrför gillar de koncept som ras och arbetare, eftersom det Àr en bra metod för att utjÀmna inomfolkliga skillnader och skapa en monoton befolkning för att underlÀtta centralstyrning och konformism.

Problemet med alla sorts system dÀr staten tar resurser frÄn nÄgra mÀnniskor och anvÀnder dem för att gynna rasen, folket, umman etcetera, Àr av moralisk art.

Det Ă€r mysigt till en början — sĂ„ som folkhemmetℱ — tills folk inser att ”folkhemmet” behandlar dem som standardiserade IKEA-produkter pĂ„ löpande band. Denna sjĂ€lvförstĂ€rkande rundgĂ„ng av egenintresse mellan stat och medborgare gör att folk börjar utnyttja systemet, folket, korporativet, nationen etc utan att göra rĂ€tt för sig. De tilldelas medlemskap i kollektivet utan motkrav och förses med ”lebensraum”, bidrag eller andra förmĂ„ner som betalats av nĂ„gon annan gruppmedlems skatter, egendom eller blod. Detta tenderar oundvikligen att missbrukas i takt med att folk börjar begĂ€ra raspriviligierade visakort i brevlĂ„dan.

Nationalsocialism, sĂ„ som vitnationalister tĂ€nker sig, Ă€r gratis socialistiska förmĂ„ner baserade pĂ„ raslig karaktĂ€ristik – dvs en enkelbiljett till helvetet – sĂ„ som Hitlers Berlin.

Att dygdesignalera genom genetik Ă€r materialism och dödlig utilitarism, liksom det Ă€r att bygga politik pĂ„ ras. Att analysera livet i termer av maktförhĂ„llanden, ekonomi, patriotism, rasism eller sexualpolitik Ă€r objektivt och historiskt vĂ€nster; varför vitnationalister Ă€r vĂ€nsterprasslare – vilket kan ses genom deras ambition att fixa ekonomin, odla nationell stolthet, reagera pĂ„ vĂ€nsterns rasism och sexism m.m. Att t.ex. reagera pĂ„ homolobbyn och skapa konflikt genom att hetsa mot muslimer och invandrare torde vara en kontraproduktiv form av politisk retorik och signalering.

Att tolka livet via ekonomiska, nationella, rasliga och sexuella variabler Ă€r en del av modernitetens matrix – vilken interagerar med och befĂ€ster vĂ„ra falska sjĂ€lvbilder. Att bryta sig loss frĂ„n detta matrix krĂ€ver att vĂ„rt sanna jag förnimmar verkligheten bortom sociologiska abstraktioner och kortsiktig tillfredsstĂ€llelse. Den enda sanna oppositionen mot vĂ€nstern Ă€r att sĂ€tta spirituella mĂ„l som primĂ€ra och centrala i politiken. Om vi vill omvĂ€nda riktningen mot fördömelse och sjĂ€lvmord, mĂ„ste vi underordna alla objektiv till de spirituella mĂ„lens primat.

Vi mÄste resolut tillbakavisa modernitetens materialistiska, vetenskapsdogmatiska, positivistiska och hedonistiska fokus; och restaurera spirituella mÄl som det naturliga och universella fokuset och motivationen i det mÀnskliga livet.

En folklig vĂ€ckelse kan inte komma frĂ„n jordiska frestelser — den mĂ„ste komma frĂ„n ovanjordisk inspiration. Ras Ă€r dĂ€rför inte en kvantifierbar summa av individer, utan en kvalitativ mĂ„ttstock av ett ideal.

Vitnationalister anvĂ€nder ”arisk” som synonym för vit vilket Ă€r reduktionistiskt och gör att ordet ”arier” misstas för raslig identitet och preservation snarare Ă€n raslig idealism och förbĂ€ttring.

Vitnationalister anklagar folk till höger och vĂ€nster för att vara ”antivita” eftersom de har kopierat antisemit-tricket frĂ„n judarna. Men sannerligen mĂ„ste vi vara ”antivita”, eftersom vi mĂ„ste opponera oss mot abstrakta, ogreppbara, cementerade, fyrkantiga, stĂ€ngda konstruktioner, och istĂ€llet vĂ€nda oss till det personliga, levande, upphöjda och mottagliga.

Ras mĂ„ste först och frĂ€mst spegla kvalitet – inte kvantitet. Vitnationalism Ă€r dĂ€rför en blek kopia av sann nationalism och Ă€r lika intetsĂ€gande som ”negernationalism”, eller vĂ€nsterns ”mĂ€nnisko-fetischism”. Alltihop en amerikansk styggelse, som torde vara en dysgenisk konsekvens av amerikanens generiska, rotlösa natur.

En arisk renÀssans

Hakkorset representerar nĂ„got mycket djupare och Ă€ldre Ă€n nazismen. Den representerar ett folk som erövrade Europa, Indien, Iran och delar av centrala Asien. Ett nobelt slĂ€kte som utgör majoriteten av moderna central- och nordeuropĂ©ers genetiska och kulturella arv. Emellertid Ă€r det inte sjĂ€lvklart att den ariska rotrasens Ă€ttlingar nödvĂ€ndigtvis Ă€r arier. Att ha pĂ„brĂ„ frĂ„n folk som bar pĂ„ nobla drag garanterar inte att dessa kommer till uttryck i pĂ„följande generationer, pga defekta mutationer och bortblandning. Att vara arisk Ă€r alltsĂ„ i slutĂ€ndan inte att blott tillhöra en kvantitativ ras, utan Ă€r en kvalitativ benĂ€mning pĂ„ en Ă€del person med ”adlig” börd. Att vara arisk Ă€r inte av ”denna jord”, dĂ€rav termens mytomspunna rykte och odödliga natur.

Den moderna, marknadskosmopolitiska synen beskriver emellertid nordbor som ett kulturlöst och blekt folkslag som tappat sitt pigment och blivit stela efter tusentals Ă„r i en kall, obeboelig miljö – och att all berikning utifrĂ„n dĂ€rför endast Ă€r att betrakta som positiv.

De flesta interna stereotyper om svenskar Àr negativa och försynta.

Nationalsocialismen bejakade istÀllet en annan myt. Dvs att germaner Àr Àttlingar till ett folk som red in i Europa frÄn den eurasiska stÀppen och intensifierade blond och blÄögd nÀrvaro i regionen. Detta var den ariska myten, som sökte lysa upp bristen pÄ pigment och de transparanta ögonen med en kraftfull mytologisk flamma.

IEBS3

Det Ă€r tydligt att den efterkrigstida ordningen sökt förgöra denna myt, och lagt locket pĂ„, genom en medveten liksom omedveten skuldbelĂ€ggningsprocess. NĂ€r man slĂ€ckte den ariska myten, blev svenskar Ă„terigen det pigmentlösa, kulturlösa folk som mĂ„ste berikas av de exotiska och kulturellt ”överlĂ€gsna” folken frĂ„n syd.

Nationalsocialismens myt var kraftfull — sĂ„ kraftfull att man var tvungen att utplĂ„na tyska riket. Utmaningen för moderna europeiska nationalister Ă€r sĂ„ledes att damma av den ariska myten, och disassociera den frĂ„n nazismen, helt enkelt eftersom att den ariska myten Ă€r livsviktig för att lysa upp folket, och för helig för att svĂ€rtas ned av ressentimentfylld extremism.

Hitlers Tyskland var tvĂ€rtemot vad folk tror ett nĂ€rmast gnostiskt och ockult rike som inte var baserad pĂ„ nĂ„got vetenskapligt antagande av rasens materiella okrĂ€nkbarhet, eller nĂ„gon konkret lojalitet till vitnationalism; snarare var det en politiskt driven mytologi som annammade okontrollerbara, ovanjordiska förestĂ€llningar om arisk överhöghet. Man ville distansiera Tyskland frĂ„n de koloniala makternas brott och undvek att referera till tyskarna som vita (ett kolonialt begrepp), dĂ€r man föredrog den romantiska och öppna termen ”arier” för att referera till icke-judiska tyskar överlag. Det ariska idealet var först och frĂ€mst av kvalitativ, spirituell art. Det handlade om raslig idealism, snarare Ă€n raslig realism.

Historiska folkvandringar har fört med sig invasioner dĂ€r en starkare grupp tar vĂ€rdgruppens kvinnor och skapar en ny, uppdaterad hybrid över tid. Raser Ă€r sĂ„ledes inte ”rena” kategorier mer Ă€n vad de Ă€r ett genetiskt kontinuum. Att kategoriskt innesluta alla vita som ”vi” Ă€r sĂ„ledes att koppla bort sig frĂ„n mĂ€nskligheten sjĂ€lv – vilket mĂ„ste betraktas som en synd – och Ă€r inte kompatibelt med arisk universalism.

Hur kan vi koppla loss den ariska myten frĂ„n politisk extremism, och injicera den i folksjĂ€lens kollektiva medvetande — dĂ€r den hör hemma?

Vi vet att detta Àr det sista vÀnstern och dess lakejer vill, och att alla deras företag till syvende och sist gÄr tillbaka pÄ att förhindra denna ariska och spirituella renÀssans frÄn att intrÀffa. Vita etnomasochister kommer kalla dig för nazist, och invandrare kommer sÀga att iranier Àr de enda riktiga arierna vilka Hitler kulturellt approprierade ifrÄn. Mer sansade individer Àr medvetna om att indoeuropeernas Àttlingar klustrar i asiatiska och europeiska grupper, vilket innehÄller embryot till en framtida indoeuropeisk vÀrldsordning. En arier kan vara en iranier eller indisk Brahmin, lika vÀl som en svensk.

Arierna och Indien

indian_caste_system-768x648

Historien visar oss nÄgra lÀxor vart vÄr nuvarande riktning kommer att leda, vilket Àr vÄr radering och undanröjning ur historien. Vi kan titta pÄ exemplet Indien, som en gÄng var en nÄgotsÄnÀr vit nation, men idag bara har lingvistiska, juridiska och ekonomiska spÄr av den ordningen.

Indien utsattes i begynnelsen för en arisk invasion. De erövrande indo-arierna kallade sig för Haris (de blonda), och liksom hos grekerna var mÄnga av deras gudar blonda.

Alla indoeuropeiska folk har haft en trifunktionell syn pĂ„ vĂ€rlden. Arierna separerade sig in i tre klasser, eller kaster: Brahminerna – prĂ€ster och lĂ€rde; Kshattriyas – adel och krigare; och Vaisyas, bönder och hantverkare. Under de tre klasserna i Indien fanns de som kallades sudras, eller slavar, vilka var icke-ariska. Kastsystemet kan ses som vĂ€rldens mest lĂ„nglivade och elaborata system av raslig separation.

Även om kastsystemet överlevde in i modern tid, misslyckades det med att bevara den genetiska ariska rastypen. Överklassindier Ă€r aldrig blonda eller ljushyade, Ă€ven om de Ă€r lĂ€ngre och ljusare Ă€n andra indier och har vissa ariska drag. HudfĂ€rgsdiskriminering och en preferens för ljusare hy Ă€r Ă€n idag stark i Indien och bland den indiska diasporan.

Med andra ord invaderade de ljusa arierna en plats som ockuperades av de mörkare och försökte begrÀnsa de senare med nÄgot slags system av regler. I Indien ser vi att vad Àn den fÀdernesÀrvda Àtten var, sÄ blev den snabbt absorberad in i det moderliga ledet som bestod av asiater.

Denna ”gömda” historia Ă€r anledningen till att vĂ€sterlĂ€nningar undermedvetet dras en masse mot österlĂ€ndsk filosofi och religion.

Det ariska skönhetsidealet

Alla vill i hemlighet vara arier, vilket Ă€r varför termen har blivit tabulagd och innehĂ„ller sĂ„ stark vĂ€rdeladdning – eftersom den pekar mot ojĂ€mlikhet. Tredje riket var kĂ€nsligt för estetik och högaktade konsten – dĂ€r skönheten speglade de transcendentala ideal som uppenbarade ”Guds ansikte”.

I Asien — sĂ„ som i Afghanistan och Tajikistan — finns minoritetsgrupper som bĂ€r pĂ„ höga frekvenser pĂ„brĂ„ frĂ„n samma ariska eller indoeuropeiska urstam.

kalash-500x360

Andra vĂ€rldskriget var sĂ„lunda inte en kamp mellan ”demokrati och totalitarism” – det var en spirituell kamp mellan en indoeuropeisk vĂ€rldsordning, mot ”vĂ€sterlandets” anglo-zionistiska, teknoekonomiska, globala och sjĂ€llösa marknadssamhĂ€lle.

Genom stigmatiseringen av den indoeuropeiska myten, har blont hĂ„r och blĂ„a ögon blivit synonymt med skam, fĂ€rglöshet och brist pĂ„ kultur. Europeiska kvinnor har dock alltid stĂ„tt i högt global kurs, vilket bekrĂ€ftas av muslimska harem som tog in ljusa kvinnor. Asiater har ofta europeiska skönhetsideal. Globalt sett tycks det ”ariska” idealet stĂ„ högt i kurs, eftersom nordiska kvinnor frekvent anses vara de vackraste i vĂ€rlden, med sina recessiva, homogena och sĂ€llsynta drag.

Det verkar som om det finns en objektiv preferens för skönhet – och dĂ„ specifikt vit skönhet – samtidigt som vita har förlorat sin rasliga sjĂ€lvkĂ€nsla, och ser pĂ„ sig sjĂ€lva som fĂ€rglösa och kulturlösa mĂ€nniskor som mĂ„ste berikas med kinamat och charterresor. Detta Ă€r motsĂ€gelsefullt, och visar att det finns ett behov, en lucka som mĂ„ste fyllas av ett ariskt mytos – utan negativa rasistiska konnotationer.

Ras Àr alltsÄ en vÀsentlig komponent av den ariska nationalismen, men myten Àr nationalismens levande flamma. Det betyder att alla européer, och mÄnga asiater, kan ingÄ i en gemensam arisk paraply-gemenskap med en förenande myt och inneboende hierarki baserad pÄ kast och indoeuropeisk DNA.

Samma sak kan ses hos judarna, som inte sÀllan Àr mestadels vita, men identifierar sig med sin judiska historia och genetik. Detta betyder att etnicitet och identitet Àr flytande och inte helt korrelerar med genetik. Nationalismen har bÄde jordiska och ovanjordiska egenskaper.

Slutsats

Det som hittills avfÀrdats som vilda nazistiska fantasier visar sig alltsÄ vara en full realitet.

Den europeiska mĂ€nniskan tycks behöva Ă„teruppvĂ€ckelsen av en brinnande arisk myt som kan vĂ€cka en indoeuropeisk vĂ€rldsordning dĂ€r svenskar kan kĂ€nna gemenskap med sina kvarvarande ljusögda kusiner Ă€nda bort i Iran och Indiens civilisationer, och vĂ€rna dem genom diplomatiska Ă„tgĂ€rder och kulturella evenemang – likt muslimerna gör med varandra.

Den ariska rasen Àr en idealisk arketyp mot vilken vi biologiskt och kulturellt mÄste smida vÄra nuvarande populationer, sÄ att den ariska rasen för vÄra Àttlingar inte Àr det förflutna utan framtiden.

Svastikan Àr en för nobel symbol för att anvÀndas i smutsiga politiska syften eller för att baktalas av pÄstÄdda antirasister. Det mÄste vara varje hederlig persons mÄl att Ätervinna svastikans universella magi, sÄ att den en dag slutar vara inkorrekt associerad med rasism, och ÄtergÄr till att bli en symbol för den transcendentala civilisation som Àr öppen för alla som Àr nobla nog att leva den.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Antropologi, Historia, Kultur och har mÀrkts med etiketterna , , , , , , , . BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s