Vad ”firar” vi på nyår?

d610e9c1e3832cd4009bdde5423dab91--dance-of-death-tattoo-studio

En av de mer märkliga aspekterna av det moderna livet är att vi tycker att det nya året ”börjar” den första januari. Vi firar en skev tidsuppfattning, mer än naturvärldens naturliga cykler och dess frukter – som var fallet förr i världen.

Alla sansade människor vet att ”nyår” är en meningslös, kommersiell låtsas-festival. Tiden på året då vi släpper loss som mest och önskar varandra gott nytt år – en orgie av festande över att vända på kalendern, så att vi kan börja om på ”nytt” och sluta upp lika miserabla och alkoholiserade nästa år.

Emellertid är det inte ett nytt år på något meningsfullt sätt – ingenting nytt händer den 1a januari?

Ju mer vi är bortkopplade från medvetenhet om och kontakt med naturvärlden; desto mer blir våra trosuppfattningar och seder godtyckliga, absurda och emot sunt förnuft – och desto bättre för den demoniska agendan: ju mindre rotade och ju mer desorienterade, desto lättare kan vi förföras och omdirigeras.

Varför firar vi då denna meningslösa numeriska förändring?

Just precis för att den är meningslös. Att fira nyår första januari är beviset på ett samhälle på drift – ett samhälle som glömt de viktigaste sakerna i livet.

Nyår är en perfekt ”högtid” för en modern värld som tror på ingenting – bokstavligen. Dvs att ingenting är vad den tror på och firar in i döden.

Låt oss festa och dricka i ingets namn; vem kan förolämpas av det?

Grått nytt hår!

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Satir. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vad ”firar” vi på nyår?

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Nå, tillåt en hängiven bloggläsare att framföra en spontan parentes.
    I mångt och mycket förmår man konvojera den här märkbart gravallvarlige skriftställarens andemening och därmed utgjuta en djup suck över den tidsanda som präglar de flesta arma själar.

    Emellertid ställer det sig naturligt för vår del av människornas jämmerdal att börja det nya året i januari, trots att den stora massans lössläppta och icke sällan övermodiga sedvänjor går stick i stäv med vad en djupt troende kristen anser vara ett värdigt och respektabelt välkomnande, och därmed lämnar en hel del övrigt att önska avseende måtta, eftertanke och besinning.

    Vidare kan det förmodligen vara av underordnad betydelse vilket datum nyåret anländer, alldenstund de fåvitska och hedonistiska medborgarna oavsett årstid icke torde missa ett tillfälle att pokulera och kopulera samt hemfalla åt allsköns styggelser; i stället för att betänka hur snabbt vårt människoliv förflyter och vart vi egentligen är på väg – frågeställningar och reflektioner som borde ställa sig naturliga då ett nytt år gör entré.

    Trots att den kristna ideologin och dess värderingar utgör fundamentet till de västerländska samhällskonstruktionerna, vilket befrämjat en sund dynamik och jämförelsevis demokratiskt frihetlig och allmän anda, har destruktiva krafter i form av strategiskt konstruerade irrläror och allsköns desperata vanföreställningar lyckats invalidisera och förhåna de ideal och ledstjärnor som under så månget sekel lyst vår väg. Detta framgår mycket tydligt av Svenska Kyrkans demoralisation och riktningsavvikelse, där det teologiska förfall som förslavat det klerikala skrået gjort att de förtappade prelaterna icke ens blygs inför att offentligt ringakta och förneka dess centralgestalt, Jesus Kristus.

    Det fåtal av oss som förmått behålla vår fasta övertygelse och till och med stärkts i tron, inser att den fåfänga och självupptagna nutidsmänniskan som jagar allt vad förgängligt är, sedan länge förgätit att den största gåva som någonsin förlänats mänskligheten är Guds Son och det nimbusomhöljda frälsningserbjudande Han givit oss. En sådan varaktig rikedom mäktar ingen dödlig uppbåda, och det gäller att ta den tillvara samt ta sig i akt för den lede frestaren och hans försåtliga anslag.
    Andreas, munter helnykterist 🙂

    Liked by 1 person

  2. Keyser Söze skriver:

    Nåväl, jag förmodar att nyår har sin charm för det sekulära samhället, men jag reitererar att man egentligen inte firar något verkligt meningsfullt, utöver ett kalenderskifte. Det är en massa ståhej och fyrverkerier – för praktiskt taget ingenting. Det är ju inte så att man firar Jesu återkomst, precis. Om det ska vara så mycket fyrverkerier så borde det ju rimligen stå för någonting också – förutom att vi är på väg mot ingenstans och upprepar samma trötta procedur år efter år. Ett spel för galleriet, kort och gott.

    Och pappskallarna i Svenska Kyrkan ska vi inte ens tala om, som inte lyft ett finger mot ett samhälle som är dess antites. Man kan inte vika sig för världen och följa Jesus samtidigt – det är ju mer hederligt att vara politiker!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s