En fascists bekännelser

maxresdefault

De kallar dig för fascist. Du som vaknat och insett att du lever i en döende civilisation, och att du omgärdas av ideologer vars kroppar ”lever”, men går på tomgång. Du vet inte längre vem du kan lita på, eftersom skenet bedrar och tillvaron blivit förvriden. Det som presenteras för dig officiellt är i själva verket ett bländverk, komponerat av frestaren i egen hög person. Följaktligen inser du att du omringas av fiender som kallar sig för demokrater men vill exploatera dig under falska leenden. Du befinner dig i individualisternas tidevarv, med folk som ryckt undan bottenplattan för sin egen existens, och fallit in i sina personligheter. Som kompensation mot städernas anonyma och ovissa tillvaro, har de förslutit sig i en uppblåst ego-dräkt som fäktas mot väderkvarnar. När du vaknat och insett att du är kidnappad av en stat som vill köpa din själ finns det två alternativ: bli en cynisk enstöring som förkunnar profetior, eller ta på dig riddarrustningen och konfrontera draken.

Att vakna är att se genom väggar, och inse att du befinner dig i en fabricerad realitet. Du inser att din egen moral och världsbild skiljer sig så mycket från det ”normala”, att du börjar titta på dina medmänniskor med svårmod. Dina föräldrars generation var de som svek din egen, eftersom lockelsen triumferade omdömet. I socialdemokratins dödsrike har demokratin förlorat sin mening och moraliska legitimitet, eftersom alla har blivit permanenta mytomaner.

Du börjar se hur saker och ting hänger ihop – att det fyrkantiga samhället med vulgär arkitektur och repetitiva jobb är den oundvikliga konsekvensen av vårt begär efter mer representation, jämlikhet och förmåner. Ju mer vi försöker ”fixa” naturen, desto mer skapar vi en yttre manifestation av vårt inre fångenskap.

De senaste 200 årens adelsmärken innefattar världskrig, ekocid, sexuell utfläkelse, alienation, kommersialisering, konsumerism, skilsmässor, byråkrati, skuldberg, propaganda, kärnvapenhot, instabilitet et cetera. Detta är konsekvenser av vår kollektiva hysteri som sätter individen först, före social eller naturlig ordning, vilket resulterar i ett samhälle som försöker koka soppa på en spik – med lika många riktningar som individer, och påföljande sönderfall.

Vänstern fick allt de ville. De begärde jämlikhet mellan sociala klasser, och fick det. De ville ha öppna gränser med billiga flyg, och fick det. De ville ha kvinnor i arbete och sätta könen mot varandra, och fick det. Slutligen fick de välfärdsstaten och socaliserad medicin, vilket blev kronan på verket. Detta ledde till en hybrid mellan kapitalism och socialism, vilket blev konsumerism, där folk ville ha mer och mer och tyckte det var en bra idé att byta mobiltelefon varje halvår och partner varje vecka.

Demokratin förvandlade folk till sexuella dårar som levde efter att ”fånga dagen”, och plötsligt vaknade upp en dag, 65 år gamla, och insåg att samhället var ”färdiga” med dem. Detta förvandlade våra åldringar till strandsatta dagdrivare som ville förlänga sina liv med piller och SPA-resor, tills de sattes på hem och levde på potatis i resten av sina dagar – eftersom det var viktigare att finansiera invandring än att respektera ”föredettingar” vars utgångsdatum passerat.

Efter detta undrar du vem i hela friden den mystiska ”jämlika” individen som folk hela tiden snackar om egentligen är, och som gör demokratin så ”okränkbar”, varpå du inser att det är en fantom, och att du lever i ett samhälle som tror på spöken.

Du ser att folk snackar om mångkultur, men inser att alla gått och blivit amerikaner. Moderna människor är prylgalna, och hela deras tankeverksamhet kretsar kring objekt av olika slag. De fascineras av datorer, telefoner, bilar, smink, lagar, regler, siffror och andra konkreta ting. De går igång på detta, likt apparater som reagerar på yttre stimuli. Vad beror detta på, tänker du, och kommer fram till att vi låtit oss förföras av en fördömande ideologi – som gör att vi ständigt vill vara distraherade av våra egna sinnen.

Jag vet hur det känns – du ofrivilliga fascist! Smarttelefonen bringar hos dig fram en sorts hatkärlek. Du tycker teknologi har sin plats, men du tål inte teknokrati — och överväger primitivism. Du begriper inte varför alla är så fascinerade av ”nyheter”, och ryggar tillbaka när någon vill visa dig en video på Facebook som visar hur en brandman räddar en kattunge efter en naturkatastrof i USA. Du gillar inte att planlöst färdas genom tid och rum i teknokosmos, och förstår inte varför människor låtsas bry sig om saker som händer på andra kontinenter.

Du börjar hata Amerika, som du inser är roten till det moderna, skönmålade vansinnet. Väck är det klassiska europeiska lynne som intresserade sig för idéer, konst, musik och andra kvalitativa hänsyn. De som inte sveptes med i trender, och hellre kommunicerade med Gud. De som inte lurades till att tro att allt viktigt sker på den sociala arenan, och att ensamhet inte har något värde.

Att vakna innebär att inse att moderna ateister är lika insnöade som moderna religiösa, och du måste nu rädda Gud, dvs varat självt, från den liberala modernitetens hjärnvirus.

Du inser att du befinner dig i en självupptagen hönsgård, med folk som tävlar om att vara bäst och populärast, och att hela ditt politiska system drabbats av denna pubertala ”vem vet mest”-mentalitet.

Å vad har du gjort, kära fascist, för att förtjäna detta?

Förnuftets självhärskardöme lurar oss att tro att vi utan ackumulerad kunskap är nollställda ”kroppar”, och att jaget ”tillgodogörs” genom extern inmatning, och att det inte finns något att veta bortom den sinnliga perceptionen. Utan utbildning, är vi enligt denna programmatiska modell förvisade till ”ignorans” – vilket bortförklarar hela vår mänskliga skapelse och dess fulländade, suveräna konstitution, till konstruktivismens fromma.

Vår förnuftsdyrkan renderar i en fängslande dualism som separerar vår själ från vår kropp och omgivning, där förnuftets medvetandesubstans, som en effekt av materia, förvisar tanken till ett instängt fenomen i en avskuren varelse, vars ofrånkomliga slutpunkt är den solipsistiska och egenmäktiga människan, som upphöjt självet över varat, via sin ”allsmäktiga förnuftighet”.

Tanken har här frånskilts all koppling med anden och världen, som ersätts med individens och förnuftets tvångssjuka primat över naturen. I motsats till det antika Greklands och Roms dygdebaserade, andligt härledda heroism, har vi slutat upp i förnuftets skriftlärda trälmoral, där ”resonemangslustan” sprungit ifrån all moralisk förankring.

Som resultat hänvisar vi till paragrafer istället för att konsultera vår ande, som pressas undan av en PK-mätare. Folket ersätts av en massa, och när detta inträffat finns inga levande människor kvar, utan blott demokratiska härmapor som refererar till varandra.

Mänskligheten är vid det här laget kollektivt upptagen med att dissekera sig självt inom ramen av förnuftets kognitiva ytspänning, och missar därför djupet av sin egen prekognitiva tillvaro, vilket leder till störda frekvenser och en ändlös kakofoni, likt en radio som inte får in någon kanal och fastnar i ett evigt svängningsförlopp.

Meritokrati gör att vi värderar folk baserat på hur mycket de ”lärt” sig (kvantitativt), och börjar se ned på folk som inte kan skriva och läsa, och därmed glömmer att vi är levande varelser. Vi behandlar vår kropp som en ”sak” — likt en leksaksautomat man stoppar in mynt i och får det man vill ha. Istället för att identifiera och prioritera begåvning, tvingar man alla in i prestationskammaren och den lägsta gemensamma nämnarens kollektiva indoktrinering.

Du är nu den fula ankungen, som egentligen är en svan bland kråkor och gamar. Du är dagdrömmaren som endast kan kommunicera med en försvinnande människotyp – de som inte vill vara alls ”kompis”.

Du fascineras inte av trivialiteter, och kastar ut TVn, så att du kan ha ”tråkigt” istället. I dagens samhälle har det blivit fult att tänka, och en katastrof att ha tråkigt. Om du blir påkommen med att sitta och stirra i väggen, insjunken i din tankevärd, anses du lat och improduktiv – eftersom fantasin och tanken tappat sitt värde. Folk blir fastklistrade vid sina telefoner, och endast det som kan tas på spelar roll, vilket leder till att vi börjar kontrollera tillvaron istället för att delta i den. Vi börjar tro att förändring uppnås genom extern modifikation, vilket skapar disharmoni i vår livsvärld, eftersom vi använder externa metoder för att forma oss internt.

När du nått detta stadie, finns ingen väg tillbaka. Verkligheten intar en trolsk skepnad, där änglar och demoner är en realitet. Du är nu en passionerad idealist och kritisk realist, som ställer dig tveksam till den materiella världens objektiva validitet.

Du inser att industrialiseringen satte spiken i kistan på allt som kan betecknas som högkultur, och att vi blivit teknologins undersåtar. Du inser att realiteten är formbar, och att vi gjort den materialistiska vetenskapens modell till allmängiltig realitet, och därmed avskurit vårt sjätte sinne från att uppfatta mer högsensitiva aspekter av verkligheten, vilka vi avfärdat som skrockfullhet, pga våra förstelnade antaganden.

Du inser att t.o.m. dina akademiker, läkare, vetenskapsmän och präster är uppköpta konformister. Rättvisa har ersatts med en steril form av dogmatisk empiri, som inte förmår sätta dit uppenbart skyldiga brottslingar eftersom det saknas ”bevis”. Bränn dem, tänker du.

Du undrar vad folk i gemen sysslar  med, och varför de är upptagna med ”karriärer”. Varför är de så intresserade av sex, sociala medier, nyheter, växelkurser, dramatik, hip-hop och dagspolitik? Du har testat, men det håller inte i längden.

Du tar en titt på alla ”män” ute en lördag kväll och ser hur de präglas av skvaller, mobiltelefoneri och söta drinkar, medan du kommer på dig själv att muttra någonting om hur det var bättre förr.

Du känner dig som en medeltidsman som kommit hit ur en tidsmaskin, och du börjar undra om det inte är dags att fly och flytta till tropikerna. Men samtidigt inser du att detta är ditt hem, och att det är bättre att härja i helvetet än att blint tjäna en Gud som förlåter dig varje kvart.

När allt kommer omkring bestämmer du dig för att stanna och inte röra dig ur fläcken, eftersom du vet att sann förändring bara kan komma inifrån, och att våra yttre förhållanden urartar sig i samklang med vårt inre tillstånd.

Du inser att du trots allt hatar att resa, och inte fattar varför folk jämt och ständigt sätter sig i flygplan. Du beklagar dig över att globalisering förvandlat planeten till en turistattraktion. Du vet om att planlöst resande inte leder någonstans, och således är en illusion (som förstör miljön på köpet). Att flyga genom tid och rum till Thailand, är inte detsamma som att faktiskt ta sig till Thailand, och att semestra i Thailand, är inte detsamma som att faktiskt uppleva Thailand. Du inser följaktligen att det är mer givande att ta en cykeltur genom kvarteret än att åka på impulsiva ”charterresor” till överdådiga hotell-komplex. Du börjar mer och mer ogilla människor och demokrati, och inser att världens befolkning måste minska drastiskt. Från och med nu är John Lennons mördare och den italienska maffian hjältar i dina ögon — personer och organisationer som inte smittats av modernitetens pacifistiska pest.

Du inser att det är någonting skumt med att människor färdas så snabbt genom tid och rum, i så stor skala. Det är inte rätt, tänker du, och längtar efter en naturkatastrof. Kanske att gudarna ger oss en vargavinter med 2 m snö, där allt tvingas stanna upp och folk tvingas tänka till – som att någon knäpper fingrarna och väcker oss ur den sociala hypnosen. Alternativt drömmer du tillbaka till fornstora dagar och undrar hur det var utan all teknologi och alla färdmedel. Det var förmodligen bättre tänker du, eftersom folk läste, talade, sjöng och skrev istället, samt red på hästar. Du kan inte för en sekund begripa hur någon kan tycka det var en bra idé att avskaffa hästen som färdmedel, och ersätta gröna ängar med stenöken.

Förr var samhället stationärt och uppbundet med sig själv, tänker du. Skulle du resa långt bort var det för ett episkt uppdrag, inte för att du ville ”sola”. Folk skapade hembygder där alla kände varandra och var sin egen lyckas smed.

Efter det börjar du tänka på om det inte vore bättre med diktatur, trots allt, och du börjar cyniskt längta efter en ekofascistisk regim. Varför låta människor ägna sig åt miljö- och samhällsdestruktiv aktivitet när man kan fängsla alla och låta dem veta värdet av blod, svett och tårar? Du bollar tanken ett tag, men sedan viftar du bort den. Du minns nazismens och kommunismens fasor, och inser att den typen av hegeliansk megalomani trots allt bör undvikas, och att Hitler var psykopat.

Människor förtjänar mer respekt än så, men samtidigt inser du att demokrati var den sämsta lösningen på problemet, vilket ledde till folk som spenderade all tid genom att manipulera sina sinnen genom teknologi, politik, jobb och mat, samt började flyga världen runt och trampa ned naturen eftersom de hade fått ”rättigheter”.

För att inte drunkna i överflödet och bli överviktiga Mc Donalds-stereotyper förvandlades folk till hälsofantaster som gjorde dieten till religiös praxis. Nyttighet blev näringsnarcissism, där den praktiserande är livrädd för att bli sjuk, och tror att kosthållning kan väga upp orena tankar. Andra människor ses som bakterier som måste undvikas och händerna måste desinfekteras efter varje handslag eller utevistelse. Samhället hade blivit ett hygieniskt dårhus med folk som inte tål närkontakt med sin egenart, där tvål och handsprit var obligatoriska artiklar, och där vi kastar mer mat än någonsin.

Nu finns ingen tro på demokrati. Din hemstad är fejk och varje offentlig kungörelse är en illusion. Du inser att allt du tror att du ser består av imitationer som är designade att lura dig tills giftet börjar verka.

Politik har du hatat sedan du var liten, innan du kunde sätta ord på den galenskap som behandlade medborgare som siffror och folket som en utilitaristisk massa – med politiker som spekulerar om hur de ska ”finansiera” bort samhällsproblem.

Du är en man bland ruinerna, vars enda mål är att återställa patriarkatet. Du inser att bristen på ordning och sedlighet är problemet, och inte politiska program.

När du ser på det motsatta könet, undrar du hur du kunde hamna i en kultur som sänker det feminina till så låga nivåer. Du inser att ditt högsta uppdrag är att bringa tillbaka ära till mannen, och värdighet till kvinnan. Du inser att personer med slavmoral tagit över samhället, och vad de säger eller tycker spelar därmed ingen roll.

Dessa personer har förvandlat din kultur och civilisation till en sandlåda som fastnat i en evig tonårsmentalitet. Du inser att detta tonårsstadium måste avskaffas, och att folk måste växa upp betydligt tidigare. Du är feminist eftersom du inte kan föreställa dig en ofri europeisk kvinna, men du ser ingen anledning till att folk ska vänta med giftermål längre än till 20-årsåldern, och att alla som säger annat är själviska dårar som tror att deras åsikter är viktiga för att de är ”utbildade”.

Att vakna kan få dig att gå i väggen, men samtidigt ge dig orubblig styrka och integritet. Du är nu fisken mot strömmen som småfolket fruktar, likt vampyrer som räds dagens ljus, och du är systemets största hot.

Nu har du kommit för att ta tillbaka din civilisation. Inte som Jesus, utan som Satan själv – genom att ta tjuren vid hornen och offra dig för framtida generationer.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Biografi, Filosofi, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s