Det liberala robotfolkets missöden

huge.99.495313

Det moderna samhället vaggar in oss i en offentlig andrahands-realitet som gröper ur vårt privatliv. I denna socialt kissnödiga låtsasvärld bestämmer kommunikation vad som är sant, rätt, verkligt och relevant (för tillfället). Detta gynnar kommersialismen, och gör att folk blir uppsvepta i ett socialt matrix, där popularitet och rationaliseringar ersätter integritet, intuition och självtillit. Individen tappar tron på sig själv och börjar anpassa sig efter andra, där bristen på självkänsla vägs upp av ego-inflation – med fabricerade självbilder som är referentiella till folk runt omkring och är beroende av extern validering.

Människor är sociala djur som söker bli bekräftade, men eftersom egoistens självbild är helt beroende av denna bekräftelse, ser den andra människor som medel för att vidmakthålla sin egen egotripp — likt en missbrukare som via injektioner införlivar tillfällig eufori.

Det är denna moderna verklighetsflykt som New-Age-gurus beskriver — vår falska självbild som livnär sig på dramatik, och räds släppa taget inför den ”tomhet” som finns bortom egot (där vårt sanna jag huserar).

New-Age-filosofer diagnostiserar symptomet, men missar orsaken vilken går tillbaka på vänsterns världsbild och sociala programmering. Positivism, egalitarism och individualism får våra falska självbilder att blomstra, eftersom man uppmuntrar godtyckliga identitetskonstruktioner som uppluckrar all själslig förankring. Människan måste dresseras och ”hitta på sig själv”, ty utan denna förmedlade ”kunskap” är hon blott ett tomt ark. Demokratin legitimerar denna bortkomna diskurs genom att säga att allas röster i huvudet är lika värda, så länge vi betalar skatt och ger upp vår autonomi till staten. Verkligheten kringgärdas och ersätts med socialiserade illusioner.

Anledningen till att västerländska bohemer dras till österländska filosofier är således att de vill bort från sina egna korrupta metafysiska antaganden, och slutar upp i halvkokt kvasi-buddhism. En kulturell renässans kan emellertid endast komma från avvisningen av all form av vänsterprassel, vilket med nödvändighet implicerar en återfödelse av traditionella högerideal, som bildar en syntes med antik indo-arisk eller ”indisk” filosofi.

Det moderna samhället bröt loss från det traditionella genom uppkomsten av individualism – en filosofi som manar individen att sätta sina begär i första rummet; före någon naturlag eller social ordning. Individualisterna begär sedan universella rättigheter för alla så att deras självcentrerade handlingar försvinner mot en bakgrund där alla gör samma sak (”kollektivism”).

Individualism är individens fiende. Någon som besitter individualitet känner inget behov att få denna bekräftad, eller att prioritera självet över viktigare saker; tvärtom är de som är verkligt individuella benägna att följa order ovan individen. ”Individualister” är de som inte känner sig själva och därför ständigt söker bli sedda, som om de försökte övertyga sig själva genom andras ögon.

Demokratin har skapat en social plattform för bedragare. Dessa är rädda för att förlora social status pga sin självcentrerade läggning, och eftersom denna självcentrering är deras främsta personlighetsattribut, är de medvetna om det och söker dölja det, medan normala människor sväljer lockbetet och blir indragna i den demokratiska sällskapsleken. Detta gör att individualisten kan ta tillfället i akt och avancera som godhetsapostel utan att bli påkommen, eftersom alla är upptagna med att ”uppfylla” sig själv. Dylika personlighetstyper bildar vår kulturelit – dvs de som är bäst på att mygla sig upp i den sociala hierarkin.

Individualism förvandlas till egoism där den som är bäst på att vara egocentrisk, laglydig och ohederlig blir populärast. Våra kändisar förvandlas till idoler som bekräftar demokratens egen narcissistiska iver att resa sig över massan och bli bejakad på bästa sändningstid. För vänstern kan individen endast bli tillfredsställd och lycklig om hen är bekräftad av den demokratiska massan, vilket gör att vi börjar dyrka självkära sportstjärnor lika mycket som vi hatar diktatorer.

Denna psykologi går tillbaka på vår historiematerialistiska diskurs, vilken behandlar världen som en social process i ständig framfart och rörelse, vilket ger oss ett permanent upprorstillstånd.

Detta leder till ett extrovert samhälle som söker kontrollera den sönderdelade samhällskroppens medborgare utifrån. Istället för att få dem att bejaka sitt inre och manifestera sitt sanna jag utåt – och därmed bilda ett folk – förnekar man den inre dimensionen till förmån för socialt härledda personligheter som är redo att ta sig an världen. Det moderna samhället inverterar vår natur och får folk att censurera sitt inre till förmån för externa metoder som stöper alla i samma form, så att vi äntligen kan få det globala envälde vi drömmer om. Biologisk mänsklig mångfald får ge vika för konstgjord ”mångkultur”, och idén om den universella människan.

Detta gör oss nervsjuka, men eftersom det blir viktigare att komma överens och hålla uppe fasaden än att konfrontera våra demoner, ignorerar vi dem och kallar det att vara ”civiliserad”. Detta leder till moralisk andnöd och konsoliderad politisk korrekthet. Civilisationen faller när den blir inåtvänd och anpassar sig till publiken.

Det som tas för givet som ”verkligt” i det moderna samhället är i själva verket det som är mest förgängligt, eftersom allt som förmedlas via extern kommunikation endast ger en begränsad bild av saker och ting, vilket betyder att korruption är nära till hands. Våra positivistiska antaganden får oss att idolisera det vi kan se, och förkasta det vi inte kan se, vilket leder till ett förljuget samhälle som stirrar sig blind på sin egen spegelbild.

Den nya vänstern består av en liten klick sociala ingenjörer (studenter, aktivister, akademiker, tjänstemän, politiker och journalister), och styr vad normala människor ska tycka och tänka – och som lyckats nästla in sig på alla viktiga institutioner, eftersom deras trendbaserade individualism gynnar kapitalet. Detta har visat sig vara en lyckad kombo eftersom det inte längre finns några kungar, präster eller föräldrar som sätter ned foten för vad som kan säljas och köpas.

Vänstern är socialt skicklig och implementerar sina mål steg för steg, så att deras idéer smyger in i vårt undermedvetna och blir till norm innan man hinner reagera. I motsats till att öppet introducera sina förslag på dagordningen för debatt, smyger man in dem genom bakdörren — via reklam, reformer, akademi och public service. Normen blir att vara ohederlig, där människor som är ärliga fruktas och föraktas, eftersom det trots allt är viktigast att vara en god demokrat.

På detta sätt fick de oss att gå med på massinvandring, EU-direktiv, genushysteri och feminism, utan att vi hann fatta vad som hände och fastnade med skägget i brevlådan. Vänstern opererar genom att först skapa utbudet, och sedan via marknadsföring introducera efterfrågan.

På samma sätt fortsätter de ”förbereda” oss inför det ”kontantlösa samhället” och det slutliga målet vilket innebär total kontroll och därmed evig fördömelse. Detta kommer innebära en könlös tillvaro i ett klimat med mental appartheid, där man måste ta ”körkort” för att få ragga på tjejer, samt tvingas tilltala människor med ett rättsligt sanktionerat språkbruk. Hela samhället kommer att vara tillstyltat och kommunikationen kommer vara helt artificiell. Spontanitet kommer gå om intet eftersom ideologin är viktigare än hur människor fungerar. Folk kommer tycka detta är ”ok” eftersom det är det ”nya normala”, på samma sätt som folk idag tycker det är ”ok” med massövervakning, Facebook, EU-supremati m.m.

Filosofisk materialism och rationalism sätter inga gränser av vad som får, kan, eller bör uppnås av förnuftet, och vi kommer därför sluta upp med transhumanism, där mänskliga egenskaper alltmer börjar ersättas och/eller harmonieras med teknologi. Detta kommer att ske oavsett om vi vill eller inte, eftersom mänsklighetens kollektiva förnuft är fullständigt löskopplat och därför inte finner några gränser. Det enda som kan stoppa utvecklingen är att vi kommer i kontakt med vår mänsklighet, och därmed vår ande och moral. Utan det är vi dömda till eviga kontrollmekanismer och teknokrati. Vi ser redan början på detta, eftersom vårt samhälle urvattnar humaniora och upphöjer den hårda vetenskapen, samt premierar den ”amerikanska människan” – dvs de som fascineras av objekt och är mindre intresserade av det som försiggår under ytan och bakom kulisserna – i konstens och idéernas metafysiska värld.

Den sanna högern består av en liten klick radikaler som upptäckt det sofistikerade bedrägeriet. För att uppdaga det moraliska haveri som pågår mitt framför våra ögon krävs emellertid en inblick i det kollektiva psyket, vars skepnad endast uppenbarar sig för de som inte helt förstoppat sin andlighet till förmån för en totalt rationaliserad världsbild innehållandes tillgjorda människor som är beroende av prylar.

Vad som verkligen är relevant är det som utspelar sig bakom den sociala maskeraden, där det i eskatologisk bemärkelse pågår fullskalig psykologisk krigföring mellan änglar och demoner om mänsklighetens öde. Högern är de som blottlägger sprickan som råder mellan vänsterns konstruerade verklighet och den turbulens som hotar sänka luftslottet. De sade åt oss att allt är en social konstruktion, men när vi tittar närmare ser vi ett gäng ängsliga apor som klängt sig fast vid en förvrängd samhällskonstruktion.

När en sansad person möts av ”hashtag”-samhället som försöker rädda ”världsfreden” genom ”namnunderskrifter” och massmedial hysteri dröjer det inte länge innan vederbörande befinner sig så långt ut till höger som möjligt. Efter detta framstår alla ”me-too”-kampanjer som en kollektiv skenmanöver för att sanktionera en dekadent borgerlig livsstil, medan globaliseringens verkliga offer förminskas och hamnar i skymundan.

Våra sladdertackor till makthavare har grundlurat oss in i den utilitära egalitarismens fantasivärld, som förvandlat statskonst till småborgerligt kalkylerande, och människor till ekonomiska enheter.

Genom att göra oss immuna mot alla former av liberalism vinner vi tillbaka oss själva.

 

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Filosofi, Psykologi, Sociologi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s