Nationalism som botemedel mot rasism

Bildresultat för sverige Ät alla

VÄrt samhÀlle Àr infekterat av beröringsskrÀck, och sopar verkliga utmaningar under mattan för att hÄlla uppe fasaden om den kosmopolitiska kaviar-kommunismens sofistikerade storstadssamhÀlle.

Detta skapar friktion, eftersom ingen törs sĂ€ga vad de kĂ€nner, vilket renderar i köksbordsrasism och ett neurotiskt samhĂ€llsklimat dĂ€r sjĂ€lvutnĂ€mnda antirasister vĂ€ntar pĂ„ att nĂ„gon ska rĂ„ka försĂ€ga sig sĂ„ att man kan anklaga dem för hets mot folkgrupp och framstĂ„ som Jesus i blĂ„jeans, medan antagonisten svĂ€rtas ned med en ”prick i registret”.

Antirasism har blivit en trend och en social manöver för de som vill kunna vara kontroversiella revolutionÀrer och samtidigt dra social nytta av det. I det moderna samhÀllet prÀglas varje offentlig solidaritetshandling av dunkla motiv, dÀr folk agerar helgon pÄ utsidan men drivs av illavarslande begÀr. Verklig solidaritet innebÀr att agera uppoffrande och strÀva bortom sig sjÀlv, vilket Àr motsatsen till offermentalitet och fjÀsk.

Moderna mĂ€nniskor har mĂ„nga ”kompisar” men fĂ„ vĂ€nner, eftersom man vill komma överens med sĂ„ mĂ„nga som möjligt och slippa konfrontera sig sjĂ€lv eller andra för att se vad som blir kvar.

FĂ„ mĂ€nniskor var ”rasister” innan vĂ€nstern började göra en stor grej av det. MĂ€nniskor var vad de var, och huruvida man var rasist eller inte var ointressant – Ă€nda tills egohumanisterna tĂ„gade in och införde socialism i massmediaformat.

Facebooksocialisterna bestod av besserwissrar som började definiera folk i helt kontraproduktiva och onödiga termer, för att tillfÀlligt förhöja sin egen brist pÄ sjÀlvkÀnsla, och kamouflera sina sjÀlvgoda intentioner.

Dessa ville vĂ€nda pĂ„ narrativet till sin fördel via sociala omskrivningar – och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt kringsskĂ€ra det verkliga kruxet med rasism, som var mer komplicerat Ă€n att dela upp folk i binĂ€ra kategorier om ”rasist” och ”antirasist”.

VĂ€nsterns strategi Ă€r att plĂ„stra om effekter istĂ€llet för att rĂ„da bot pĂ„ orsaker. Politiska kampanjer mot rasism kan inte trolla bort rasism, och utgör blott ett spel för galleriet – för att saluföra en utopi som inte finns.

Rasism förvĂ€rras nĂ€r folk inte Ă€r Ă€rliga om fenomenet och inte vill diskutera det pĂ„ riktigt. SamhĂ€llet försöker dölja att ras kanske Ă€r en realitet, och vill istĂ€llet skylla ifrĂ„n sig pĂ„ högerextremister. SĂ„ lĂ€nge man kan slĂ„ss mot vĂ€derkvarnar kan man förnöjsamt Ă„tergĂ„ till ”normaltillstĂ„ndet” som bestĂ„r av social maskerad med smygrasism. Dvs man lĂ„tsas att man inte Ă€r rasist för ideologins skull, som styr samhĂ€llet via indirekt och distribuerad totalitarism – Ă€ven kallat neokommunism.

Vi ville ha en vĂ€rld dĂ€r livet var sĂ„ som vi ”tyckte” att det skulle vara – och vi fick det. Ett samhĂ€lle som förordar ett socialt skönhetsideal framför naturens beskaffenhet, vilket gjorde att vi förtryckte vilka vi egentligen Ă€r och blev besatta av vĂ„r egen spegelbild.

Att bygga ett samhÀlle baserat pÄ sjÀlvförnekelse Àr en skör konstruktion, och löser inte rasism. Rasism kan endast neutraliseras om man slutar förneka rasbetingade realiteter genom att censurera verkligheten och hoppas att det löser sig.

Rasrealism Àr paradoxalt nog lösningen pÄ rasism, eftersom nuvarande skÄdespelssamhÀlle göder konflikt genom oÀrlighet, och provocerar fram nynazism.

NĂ€r vi Ă€r Ă€rliga om ras, och vĂ„gar titta pĂ„ det, kan vi börja utgĂ„ frĂ„n tilltro istĂ€llet för misstro – eftersom ens vĂ€rsta farhĂ„gor tenderar att försvinna nĂ€r man möter dem. Detta inbegriper att vi gör upp med vidskepligheten om jĂ€mlikhet (att alla mĂ€nniskor Ă€r lika trĂ„kiga) och istĂ€llet börjar bejaka vĂ„ra olikheter.

VĂ€nstern vill bĂ„de ha antirasism och eurocentrisk, universell materialism – vilken implicit ser ned pĂ„ andra och dömer dem efter materiella mĂ„ttstockar – vilket gör att man inte har nĂ„got annat val Ă€n att rationalisera alla som fundamentalt likadana, men nĂ„gra som ”ondare” Ă€n andra.

Högern inser att mĂ€nniskor Ă€r komplexa och har en andlig dimension, vilket gör att alla folk Ă€r unika oavsett ”IQ”, medan vĂ€nstern inte har nĂ„got annat att falla tillbaka pĂ„ förutom materialism, vilket uppmuntrar en mentalitet som rĂ€ds och vill förmörka de darwinistiska skillnader som finns mellan oss — eller överdriva dem som i Nazism. Eftersom vĂ€nstern inte har nĂ„got högre att luta sig tillbaka pĂ„ mĂ„ste den undvika eller fanatiskt befrĂ€mja sin egen vĂ€rldsbild genom ideologi – vilket antingen slutar upp i sjĂ€lvförnekelse eller extrem rasism.

JĂ€mlikhet gör gĂ€llande att vĂ„ra kĂ€nslor om oss sjĂ€lva Ă€r allt som spelar roll, vilket leder till att Ă„terkopplingen mellan yttervĂ€rlden och vĂ„r perception kringgĂ„s till förmĂ„n för kĂ€nslomĂ€ssig cirkelgĂ„ng utan korrespondens till verkligheten – som ersĂ€tts med selektivt önsketĂ€nk.

Detta gör att vi försummar vĂ„r interna konstitution, som utgörs av vĂ„r intuition, karaktĂ€r och Ă€ven ras – till förmĂ„n ett rotlöst, svĂ€vande och ytspĂ€nt mĂ€nniskoideal som uppmuntrar charterresor och singelliv.

Konsekvensen blir ett hypokondriskt tillstĂ„nd dĂ€r vi försöker omforma verklighetens natur, för att sedan attackera allt som stör vĂ„r kontrollprocess – vilket ibland inkluderar hjĂ€rnspöken sĂ„ som att ”mjölk och pepparkakor” Ă€r rasistiska symboler.

Eftersom vÀnstern Àr sÄ angelÀgen att undvika rasism, Àr den ocksÄ besatt av rasism, som utgör en pelare i dess konfliktbaserade existensberÀttigande, vilken krÀver ett stÀndigt flöde av dramatik och rationaliseringar för att fortlöpa mot ingenmansland.

VĂ€nstern avslöjar med jĂ€mna mellanrum sin inverterade rasism och klumpiga idealism, sĂ„ som nĂ€r det feministiska företaget ÅhlĂ©ns gjorde en reklampelare av ett fĂ€rgat barn som lucia, vilket ledde till ramaskri.

ahlens-lucia

VÀnstern kunde hÀr inte förutse sitt klavertramp, och slutade upp med att krÀnka ett barn i vad som visade sig vara en klantig marknadsföringskampanj dÀr man försökte dygdesignalera via kapitalism, men slutade upp med att avslöja sin perversion.

IdĂ©n att Sverige tillhör ”alla” Ă€r ett symptom pĂ„ neo-kommunism, dĂ€r atomiserade och individualistiska medborgare vill sanktionera sin anonyma storstadslivvstil via kollektiva pĂ„bud sĂ„ att ingen kan avslöjas med handen i syltburken.

Vi kan emellertid inte lĂ„tsas assimilera invandrare in i ett samhĂ€lle som inte stĂ„r för nĂ„gonting och som inte tillhör nĂ„gon – utan att samtidigt underminera majoritetskulturen.

TvĂ€rtom Ă€r det av högsta vikt att erkĂ€nna svenskar som legitim etnisk grupp i det sociala kontraktet. Allt relationsbyggande mĂ„ste utgĂ„ frĂ„n vĂ€rnandet av det egna om det ska vara fruktbart. Inte genom att skapa en ansiktslös stat och sedan klaga pĂ„ att ”vĂ€lfĂ€rden Ă€r till salu”.

Att erkĂ€nna det svenska folket som en kollektivt representerad realitet Ă€r dock svĂ„rt för dagens individualistiska samhĂ€lle, eftersom det implicerar ett objektivt, förankrat och uppbundet sammanhang, samt ansvar och kontext mot nĂ„got högre Ă€n vad jagets lösaktiga preferenser förmĂ„r pĂ„verka till sin egen fördel. Etnomasochism — eller sjĂ€lvhat — Ă€r en form av rasism, eftersom man abstraherar bort det egnas relevans till förmĂ„n för nĂ„gon annans skenheliga vidkommande.

Rasism upphör dagen dĂ„ vĂ„ra institutioner erkĂ€nner ras som realitet och gör ett slut pĂ„ pluralism – dvs sĂ„ som det var innan andra vĂ€rldskriget.

MĂ„ngkultur orsakar rasism, eftersom varje grupp Ă€r en sjĂ€lvintressent och börjar konkurrera mot majoriteten. Pan-nationalism löser rasism via enighet genom separation – dvs att flytta pĂ„ varje grupp till sin egen kontext, sĂ„ att alla grupper kan infria sina egna öden utan att göra intrĂ„ng pĂ„ varandra. PĂ„ detta sĂ€tt slipper vi tokstollar som Öz Nujen och Soran Ismail, vilka gjort karriĂ€rer pĂ„ bekostnad av det svenska folkets vĂ€rdighet, och salufört kurdisk extremnationalism som en del av den neo-kommunistiska agendan.

Detta krĂ€ver dock en helt ny typ av politik, som bygger pĂ„ tradition, arv, egendomsrĂ€tt, integritet och sĂ€rart, som resulterar i nationalism – istĂ€llet för ett system som vill ena allt och ingen under ekonomiska, politiska universella och abstrakta standarder. Detta innebĂ€r att Sveriges rike mĂ„ste avvisa den franska upplysningsmodellen, och instifta en författning, konstitution och en maktdelning som Ă€r en konkret Ă„terspegling av folkets lynne, historiska karaktĂ€r och lĂ€ggning, istĂ€llet för en abstrakt representation av kontextbefriade universella lagar och rĂ€ttssystem.

Nationalism kan dock bara ske om folk vill, dvs att tillrĂ€ckligt mĂ„nga enskilda individer tycker att det Ă€r en bra idĂ©. Det Ă€r dock inget som kan eller bör tvingas/agiteras pĂ„ svenskar som grupp, genom rashets. En nationell vĂ€ckelse mĂ„ste komma underifrĂ„n — genom Ă€rligt uppsĂ„t och genuin vilja, vilket krĂ€ver en varsam metapolitik utan mörka undertoner – utan att för den skullen övergĂ„ i liberal-”konservativ” Sverigedemokratism.

Om svenskar vill ha mĂ„ngkultur och anser att svenskar som folk Ă€r irrelevant, sĂ„ Ă€r det inte mer med det. Om vi tycker att det inte finns nĂ„got vĂ€rde i att vĂ€rna och bevara sĂ€rarter, sĂ„ kan man lika gĂ€rna sĂ€ga att raser inte finns — eller kalla det för ett ”utdaterat” begrepp.

Om vi tycker att det inte finns nĂ„got vĂ€rde i att bevara den sibiriska tigern, eftersom det ”Ă€ndĂ„ finns lejon”, och att ”alla kattdjur Ă€r lika mycket vĂ€rda” – sĂ„ kan vi lika gĂ€rna lĂ„ta den dö ut, eller fĂ„nga och avla sönder den.

Naturen ”bryr” sig inte.

Rasism upphör emellertid genom nationalism, eftersom det inte lÀngre kommer finnas nÄgot att vara allergisk mot. NÀr vi erkÀnner biologisk mÀnsklig mÄngfald kan vi börja utveckla en hÀlsosam relation till oss sjÀlva och andra. Vi kan bestÀmma oss för att varje etnisk grupp har genetiska sÀrdrag som Àr vÀrda att bevara.

Om vi nÄgonsin vill ha fred pÄ jorden, mÄste vÀnsterns vÀrldsbild dö, eftersom dess antirasism Àr vad som föder rasism, eftersom misstro föder hat.

Det Àr enkelt att sÀga att alla Àr invandrare, att alla raser Àr blandade, och sedan lÀgga locket pÄ. Detta döljer dock realiteten att raser Àr genetiska kontinuum, dÀr européer har mer gemensamt med varandra Àn med andra grupper, och vice versa.

Anledningen till vÀnsterns extrema rasskrÀck Àr att hela deras vÀrldsbild stÄr och faller pÄ myten om den relativa individen, och för neokommunister finns inget vÀrre Àn att nÄgon grupp börjar göra ansprÄk pÄ land och territorium för att bryta sig loss frÄn statens allomfattande helvetesgap.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Ideologi och har mÀrkts med etiketterna , , . BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s