Den skenheliga Afrikasynen

take-action-optimized

VÀstvÀrldens moderna syn pÄ Afrika prÀglas av ett skenheligt patos, som döljer det högmodiga uppsÄtet bakom maskerad vÀlvilja.

Den sekulĂ€ra vĂ€nstern har ett dille pĂ„ Afrika som Ă€r obehagligt, ignorant och helt materiellt – vilket Ă€r en naturlig konsekvens av vĂ„r tids liberal-ateistiska utgĂ„ngspunkter.

SekulÀrvÀnstern ser ur sitt bekvÀmlighetsperspektiv pÄ Afrika med ett ömkande överlÀgsenhetskomplex som genomsyras av skuldkÀnslor.

Afrika ses korrekt som en plats av ohÀmmad svÀlt och vÄld; en plats av kroppsligt lidande. Slutsatsen blir att nÄgot mÄste göras, vilket involverar stora mÀngder vÀsterlÀndsk medicin, pengar och expertis.

Imperativet att ”bota” fattigdom och sjukdom kommer frĂ„n ett vĂ€sterlĂ€ndskt perspektiv av total spirituell och existentiell konkurs. Vi observerar att Afrika saknar vad vi har – medan det som de faktiskt har blir osynligt pga vĂ„r egen arrogans. Afrikaner har t.ex. i mĂ„nga fall en spiritualitet och tro av styrka och renhet som vida överskrider vĂ„r egen.

Trons konsekvenser Ă€r inte bara osynliga, men aktivt förnekade. Vi erkĂ€nner inte att religiös tro gör nĂ„gon skillnad – eller att det kanske gör all skillnad vĂ€rd namnet – inte minst eftersom allt Àr annorlunda för nĂ„gon som ser vĂ€rlden i en evig kontext och frĂ„n en attityd av tacksamhet och frĂ€lsning.

För sekulÀrvÀnstern Àr religiös tro blott en patetisk villfarelse, vilken försöker men misslyckas vÀga upp materiell fattigdom, förtryck och sjukdom.

Detta döljer religionens riktiga uppgift, vilken Ă€r att disciplinera oss bortom sjĂ€lvet och inse att vi Ă€r inbĂ€ddade i nĂ„got mycket större, istĂ€llet för att falla tillbaka pĂ„ oss sjĂ€lva och acceptera alla som de ”Ă€r”.

FrĂ„n vĂ„r utgĂ„ngspunkt av grĂ€nslös existentiell fattigdom och extremt spirituellt lidande — sĂ„ till den grad att vi inte vill ha nĂ„got mer Ă€n ett liv bestĂ„ende av kontinuerlig distraktion, spĂ€nning och njutning som leder till en smĂ€rtlös död (samt organiserar och vĂ€lkomnar vĂ„r nationella utrotning och befolkningsutbyte) — föresprĂ„kar vi samma sak Ă„t afrikanerna: att dessa homogena och originella folk ska vara precis sĂ„ vĂ€rldsliga och ”befriade” som oss.

Afrikas interaktion med vÀst har bringat bÄde gott och dÄligt; men vad som rÀknas som gott eller dÄligt Àr perspektivbundet pÄ huruvida man ser pÄ tro som verkligt eller som barnslig eskapism.

Skadan som vÀstvÀrlden Äsamkat Afrika inkluderar nÀst intill permanent svÀlt, en hög frekvens av extremt vÄld och nÄgra av de vÀrsta regeringarna i planetens historia. Dessa Àr biprodukter av vÀsterlÀndsk medicin, bistÄnd, teknologi, expertis och idéer (sÄ som kommunism).

BistĂ„nd har kommit att betyda en transferering av pengar frĂ„n relativt fattiga mĂ€nniskor i vĂ€st till rika och korrupta mĂ€nniskor i Afrika – som utnyttjar den vite mannens goda tro. VĂ€sterlĂ€ndsk ”altruism” Ă€r ofta lika kontraproduktiv som vĂ€lmenande.

Summa summarum har vÀsterlÀndska interventioner pÄbjudit en massiv befolkningsexplosion.

Innan nÀrkontakt verkade Afrika vara en plats med en sparsmakad befolkning, som gallrades genom en hög nivÄ av dödliga sjukdomar; samt en relativt hög levnadsstandard i termer av ett högt och varierat nÀringsutbud, lÄga arbetskrav och starka sociala band.

Eftersom döden enligt vĂ€nstern Ă€r slutet pĂ„ allt, och materian Ă€r allt som rĂ€knas, följer en utilitaristisk syn pĂ„ mĂ€nniskan dĂ€r det ultimata moraliska imperativet Ă€r att underlĂ€tta för ”individen” att leva ett lĂ„ngt liv. Eftersom den inte erkĂ€nner nĂ„got ovanför individen eller bortom vĂ€rlden, blir konsekvensen att naturen med nödvĂ€ndighet ses som ond (istĂ€llet för som en levande entitet dĂ€r moder jord varsamt ser efter sin holistiska skapelse genom naturligt urval, dĂ€r ”individer” inte betyder sĂ„ mycket).

Fram till 1960-talet hade Afrika mindre svĂ€lt Ă€n Asien och vĂ€st, och medan de hade en hög proportion av vĂ„ldsamma olyckor och dödsfall, var det en brĂ„kdel av det monstruösa och sadistiska vĂ„ld som utspelat sig de senaste decennierna – vilket krĂ€vt teknologi, organisation, ideologi och destabilisering som vita pĂ„dyvlat dem.

Det bĂ€sta vi gav dem var förmodligen kristendomen, men resten av bistĂ„ndet har urartat i katastrofala konsekvenser, vilka förstĂ€rks nĂ€r vĂ€st fortsĂ€tter förse dem med vad vi förestĂ€ller oss vara ”hjĂ€lp”.

Effekterna av vÀsterlÀndsk medicin och offentlig hygien var behjÀlpligt i att reducera kortsiktigt lidande, men har varit lÄngsiktigt och fortlöpande katastrofalt.

De sekulĂ€ra liberalernas ensidiga egenrĂ€ttfĂ€rfighet nĂ€r de beaktar Afrika Ă€r den vĂ€rsta sortens kulturell imperialism; eftersom det uppmuntrar oss att fortsĂ€tta förstöra autentisk sjĂ€lvuppfyllelse i bekvĂ€mlighetens namn – samma livsstil som vi sjĂ€lva kommit att förakta men likvĂ€l Ă€r beroende av.

Vi beter oss som en missbrukande frestare och matar Afrika med samma djĂ€vulskap som har fördömt oss till evig misĂ€r – vilket Ă€r varför varje anstĂ€ndig afrikan förmodligen hatar oss och hellre svĂ€lter Ă€n kommer hit.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Djupekologi, Etik, Religion. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s