En bättre människosyn och metafysik

maxresdefault

Frågan om mänskligt värde är angelägen eftersom det måste ske en komplett förändring i det allmänna medvetandet gällande vår syn på livet, döden och människan om vi vill ha ett sundare samhälle — och rädda den biologiska mångfalden.

Vi bör i stort gå tillbaka till hur forntida folk såg på saker och ting – dvs att den mänskliga individen inte är det moraliska ändamålet i sig, utan att vi är en del av en naturvärld som är mer viktig – vilket uppmuntrar en strävsam och uppoffrande mentalitet, som inkluderar inhumana handlingar för goda ändamål. Detta både negerar och bejakar självets relevans i holistisk bemärkelse.

Lika litet bör människan vara ett medel – en kugge i hjulet – av en allsmäktig stat. Statens förmyndarmentalitet är ett icke försvarbart etiskt övertramp mot naturrätten, där varje individs autonomi och integritet måste respekteras.

En maktfullkomlig stat som kontrollerar sina medborgare vore villkorligt försvarbar om den gjorde det i temporärt syfte – t.ex. för att prioritera miljön – men inte för att upphöja ”demokratin”, ”rasen” eller för att håva in skattemedel för sin egen obsoleta verksamhet och förvandla medborgarna till passiva instrument.

Mänskliga rättigheter har kommit att betyda att Afrikas barn är viktigare än våra egna, och att en dåres röst är lika mycket värd som en ansvarsfull och högaktad individ. Kriminella avarter har samma rättigheter som en krigshjälte eller en person som gjort något med större social nytta än individuell vinst – eftersom ingen tillåts ha en högre social rang än någon annan, vilket ersätts av en popularitetsmarknad. Systemet tvingar oss alltså att skydda och acceptera syndare även då vi vet att det är fel, utan att vi kan göra något åt saken eftersom någon kommer kalla dig för fascist och förstöra din karriär.

En proaktiv, förebyggande lösning på detta problem är dödsstraff och ett avskaffande av meritokrati, vilket är nödvändigt för rättsskipning och rättvisa i allmänhet.

Vad vi behöver är att ta ett steg tillbaka från detta orättvisa, reaktiva ramverk av regler och sterila rättigheter, och återfå våra sinnens fulla bruk genom mänsklig auktoritet – via faderskap, präster, teologer, vise män, lärare, militärer, kungar, drottningar et cetera; vilket kräver tron på ojämlikhet och tron på människans högsta möjliga potential.

Den vanliga medborgaren lever aldrig ett mer förgyllt liv än när vederbörande känner att dennes existens är inordnad i en större ordning där alla har en plats, vilket möjliggör för alla att uppleva stoltheten och ansvaret att tjäna folket och ledarna som en fri man på sin rätta station.

Meritokrati skapar ett onaturligt samhälle där folk gör till sig för att få jobb, och arbetsgivaren möter ett hav av formaliteter vilket skapar en vägg mellan människor, där vi börjar identifiera oss med externa attribut och tvingas självcensurera vårt autentiska jag. Meritokrati innebär att alla börjar på 0 och jagar ”minimikrav”, istället för att skapa mervärde med goda resultat. Detta är förtjusande för individualisten, inte minst kvinnan, som nu kan göra ”vad hon vill” och samtidigt ha mer makt än mannen eftersom hon kontrollerar reproduktionstillgången. Hon kan därmed agera som en privilegierad pomperipossa och ”ha kul så länge det varar”.

Vi bör istället återinföra patriarkatet, där vi i första hand bedömer en person direkt på basis av dennes moral, talanger, användbarhet och produktivitet – istället för via sekundära referenser. Detta innebär att vi värderar alla människor för vad de är baserat på naturrätten – och intar en humanistisk välvilja mot våra medmänniskor, istället för att alla glömmer bort vilka de är och börjar identifiera sig med vad de ”gör” och vad de ”har” – vilket stöper om samhället till en stressportal.

En hög människosyn kräver lika höga straff mot det som bryter mot etablerad moralisk kodex och heder. Sann humanism är sträng humanism; inte att via pacifism förespråka en socialt, kulturellt och andligt avklädd ”mänsklighet” som förtjänar samma konformistiska behandling och ”fri rörlighet”. Tvärtom, om inte gränser kan garanteras, förgås all form av mänsklig höghet, eftersom vi per definition reduceras till det minsta vi har gemensamt med alla människor på jorden – dvs våra begär och våra organ, medan vår kvalitativa dimension får ge vika för ekonomiska relationer, vilket i sin tur gör att en affärsman från Singapore kan vara mer ”västerländsk” än en bonde i Frankrike.

På detta sätt kan vi hitta något att värdera i alla människor och kulturer, genom att bejaka deras företräde. Likaledes kan vi behålla oss rätten att kastrera våldtäktsmän, avrätta landsförrädare, avlägsna individer fysiskt och förklara krig för ett högre mål så som att värna folkets eller miljöns integritet, utan att någon kontextbefriad ”regel” stoppar oss. Vi kanske bestämmer oss för att rädda naturen, och inte vill att hämmande lagar om s k mänskliga rättigheter att komma i vägen för att följa gudarnas kall?

Moderna kristna ber för ”fred” och befolkningsexplosion; riktiga kristna ber om nåd och gör vad de måste.

Heroism berättigar krig, och krig ger människan möjligheten att väcka hjälten som sover inombords. Julius Evola skriver att kriget bryter det bekväma livets rutin, och erbjuder genom sin svåra prövning en förvandlade kunskap om livet, dvs livet enligt döden.

Från ett andligt perspektiv väger dessa möjligheter upp krigets negativa och destruktiva tendenser, vilka ensidigt uppförstoras av pacifistisk materialism.

Krig får en att inse det mänskliga livets relativitet och därför också det som är mer än livet, varför krig alltid har ett antimaterialistiskt värde och ett andligt sådant.

Hur kommer vi till detta upplysta sinnestillstånd, som först verkar så grymt för moderna ”avancerade” individer? Först inser vi att människor tenderar att böja sig för ondska före att sträva mot godhet – eftersom det förstnämnda är lättare och det sistnämnda svårare. Sedan accepterar vi att döden inte är så hemsk som det låter för egot, och att begravningar bör firas lika mycket som sörjas.

Att realiteten inte är vad vi fantiserar om i våra huvuden och sedan projicerar på världen tillsammans med andra människor som validerar våra illusioner.

Vi gör detta genom att tillkännage naturens ojämlika ordning som högre än hur den ”borde” vara enligt många människor samtidigt, som stirrar sig blinda på materia.

Vi beaktar istället möjligheten att våra hjärnor avkodar medvetande, snarare än producerar det i sig själv och sedan förnimmar en död värld där medvetande egentligen inte existerar, annat som en biologisk-materiell ”funktion”, trots att våra hjärnor är generatorer som via drömmar uppdaterar sig själv och formar världen. Att livet därför de facto är en magisk dröm i sig, där medvetande och materia är två sidor av samma mynt, vilket betyder att subjekt och objekt sammanfaller med varandra snarare än att allt bara finns där på förhand som om världen vore en passiv automat som väntar på att användas och förbrukas.

Den moderna vetenskapens uppkomst var som att ta på sig glasögon som lät oss se genom väggar, men att vi råkade somna med glasögonen på i en vaken dröm — likt en tonåring som spelar TV-spel och glömmer den riktiga verkligheten, samt börjar misstro och undvika den.

Modern vetenskap har lett till en ackumulerad ökning av information om fenomen i tidigare outforskade eller negligerade fält, men har därigenom icke bringat människan närmre realiteten, utan snarare distanserat henne. Vad naturen verkligen är, enligt vetenskapen, undflyr all form av konkret intuition.

Ateism har gjort världen tråkig och människan programstyrd, och uppmuntrar att allt tar slut innan det ens börjat.

Den moderna människan ser döden som en klippavsats mot svart mörker — ett neurotiskt tillstånd som uppkommer då vi fokuserar på utilitaristiska mått av människors behag som lever just nu och tror att de är heliga småpåvar — istället för att ha ett evigt perspektiv där ett individuellt livsspann inte spelar så stor roll ur ett större sammanhang, vilket uppmuntrar till personlig ödmjukhet, respekt för våra förfäder och ansvar inför framtiden. Kort sagt ett perspektiv som sätter människan i hennes korrekta kontext och får henne att känna sig hemma i världen.

Detta gör att vi kan föra en mogen politik med folk som vill göra gott avtryck och bli ihågkomna i den egna kulturella domänen, istället för att få alla att ”känna sig” välmående och välkomna genom chipspåsar, rättigheter och tv-serier, och kalla det för ”humanism”.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Etik, Filosofi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till En bättre människosyn och metafysik

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Enligt undertecknads och troende kristens förmenande existerar ingen konflikt mellan den funktionella, kompetenta och ansvarsinriktade rättsstatens vålds- och påföljdsmonopol, där lagens strängaste dom ger utrymme för exekutionsförrättningar, och en stat som agerar enligt det traditionella kristna värdefundamentets rekommendationer och direktiv.
    Fastmer representerar denna skyddsåtgärd det civiliserade rikets oavvisliga plikt gentemot sina medborgare och konsekventa vägran att ställa sig till barbariets förfogande.

    Att värna om den allmänna säkerheten, lagföra brottslingar och utdöma proportionerliga straffåtgärder må ovedersägligt definieras som en av rättsstatens primära funktioner, där gemene mans väl och ve sätts i främsta rummet och där ordning och reda har status av samhällsbärande koncept.

    Att dödsstraffet i sig icke fyller någon registrerbar prohibitiv funktion, må anses vara av underordnad betydelse, då det mest maktpåliggande är att i möjligaste mån och med tillgripande av samtliga rimliga och till buds stående medel reducera antalet tungt kriminellt belastade illgärningsmän som befinns på fri fot.

    Att som nu ge dessa allmänfarliga våldsverkare carte blanche med hänvisning till den eviga offerpretexten och asylförevändningen, bekräftar inte bara rättsväsendets strategiskt tillämpade kapitulation inför den importerade bestialiteten och en skändlig disposition för kriminalitet, då den till yttermera visso ådagalägger ett djupt förakt för den ordinäre medborgarens rätt till en normalt fredad tillvaro.

    Vi har alla kunnat ta del av de otaliga exempel på den nya typen av våldsbrottslighet som exponerar en sensationellt skoningslös och hittills aldrig tidigare skådad råhet utförd av de socialt inkompetenta och subhumana individer, vilka allt oftare attackerar i flock och med förkärlek inriktar sig på de offer som inte förmår uppbjuda något motstånd.

    Att befria världen från dessa laga dömda predatorer genom att anbringa skarprättarens snara, är intet annat än en kristlig barmhärtighetsgärning, där en förlorad själ vidarebefordras till evigheten för att slutligt dömas av Vår Herre, och där de som olycksaligt drabbats av missgärningsmannens framfart förlänas den upprättelse de har att fordra av den stat som förtjänar epiteten vägledande, värdig och rättskapabel.

    Den epidemiska våg av pedofili som sveper över det plågade klotet och som alltmer uppmärksammas, icke minst genom de satans krafter som kämpar för att relativisera och legalisera dessa ultimata illgärningar, borde vara mer än nog för att på allvar etablera diskussionen om dödsstraffets återinförande och tillämpning som en första åtgärd efter befrielsen från Bryssels demoniska diktatur.

    Avslutningsvis kan erinras om att åtta miljoner barn runt om i världen årligen försvinner spårlöst och där ett gigantiskt antal av dem hamnar i klorna på pedofila nätverk med förankringar i den absoluta makthierarkin och dess traffickingoperationer, och där den ofattbara förekomsten av människoslakt och kannibalism frodas till förmån för den som kan betala för de djävulska nöjen som erbjuds.
    Tack för ordet!

    Andreas.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s