Så köper staten din själ

ghey-dictatorship.jpg

Många människor undrar vad som hände med deras trevliga, stabila nationer, och varför människorna de kände när de växte upp har ersatts med våldsamma och spegelfäktande neokommunister.

Det korta svaret är att staten fostrade dessa människor, och bortrövade svenska folket.

Först införlivade man en explicit socialistisk världsbild och använde detta för att uppfostra folk som förväntade sig att det enda sättet att lösa ett problem var att låta staten dumpa pengar på det, och fängsla vem som än satte sig på tvären.

Valfriheten vi tilldelades blev pantsatt mot vår lydnad, vilket betyder att staten ”gick i god” för familjen och hindrade folk att växa upp på sina egna villkor.

Därpå genomförde regeringen en förändring av invandringspolicyn, eftersom det hade blivit fult för vita kvinnor att skaffa barn, så varför inte ersätta dem med någon annans?

Så småningom började den mångkulturella generationen i skolor drivna av staten. Eftersom det vid det här laget var viktigare att få alla att komma överens än att förorda kunskap och kompetens, blev det ”rasistiskt” att tillrättavisa stökiga elever — som oftast var invandrare — varefter auktoritet och pedagogik fick ge vika för silkesvantar.

Gratis skola betydde också gratis dagis så att man slapp sina barn och mamma kunde jobba varpå hushållet kunde ha två inkomster, vilket var ”bra” eftersom det tack vare invandring och sexuell frigörelse fanns för mycket arbete så att ingen fick särskilt mycket betalt.

Vi skiftade från en naturalistisk syn på civilisationen, i vilken staten fanns till för att skydda en organisk civilisation, till ett helt artificiellt och socialistiskt dito, där staten är civilisationen och förväntas se efter sina medborgare.

Bidragsstaten är 1900-talets stora ”bedrift”, och visar med facit i hand varför staten fostrar en permanent skara alienerade, vänsterlutande människor. Ett vanligt misstag folk gör är att förknippa demokrati och socialism med 1900-talets ekonomiska tillväxt, samt monarki och feodalism med fattigdom och misär. Sannolikt hade vi dock varit mycket rikare och bättre idag om vi varit traditionella monarkier, eftersom monarki kräver ansvar och långsiktighet, medan demokrati uppmuntrar hedonism och girighet där alla vill vara herren på täppan för stunden, eftersom alla äger allt och ingen äger något — så varför inte ”passa på” och plundra hela stället?

Infantiliseringen och sedefördärvet av samhället korrelerar strikt med demokratins utbredning. I en process som påminner om mutning, tenderar medborgare som är beroende av staten att vara mer medgörliga och mindre benägna till revolution. Genom att ta pengar från imorgon och ge till de ”fattiga” som kan spendera dem på mackapärer skapar man stimulerad efterfrågan (läs begär) som lämnar de flesta ruinerade och en massiv koncentration av välstånd på toppen.

Välfärdsstaten gör att människor inte längre vill främja situationer där bra saker kan hända, men insisterar på att standardisera allt genom statligt tvång, vilket kräver etablerandet av en universell standard för alla människor. Detta kräver i sin tur en utradering av skillnader mellan oss och en omvandling av folket till en grå, kastlös, raslös, ateistisk och kulturlös massa som sveps i regnbågsdräkt.

Vad som kallas jämlikhet och kulturberikning, är i själva verket avhumanisering. Alla system behandlar individer som komponenter och berövar folk på sin mänsklighet och gudomlighet – vilket är varför alla system är alienerande och underkuvande. Systemets universalism slår knut på sig själv och blir till en fängslande absolutism.

Byråkratin expanderar till att omfatta varje aspekt av livet. Genom att övervaka, reglera och definiera tanken förlorar vi vårt verkliga jag (vilken ersätts av ”personligheter” som tjänar systemet eller reagerar på det).

På detta sätt hindrar socialismen oss från att upprätta ett ärligt förhållande till oss själva och därmed till verkligheten — vilket är ett värre öde än att dö i krig eller att svälta till döds.

Denna statsuniversalism förklarar vänsterns intolerans. När någon tror på ett rätt sätt för alla att göra allt (som ger oss illusionen av valfrihet), måste alla som inte följer med strömmen bestraffas. När staten är källan till allt det goda, är de som går emot den officiella ideologin fiender inte bara av staten, utan av det kvantitativt och kvalitativt tillbakapressade ”folket”, och måste oskadliggöras.

Människans största bedrägeri mot sig själv var att eliminera Gud och ersätta det med staten som orsak i sig självt, vilket producerade en hätsk sosse-mobb som tack vare dunning-kruger-effekten är redo att tysta vem som än inte rättar in sig i ledet. Ett slags psykisk tortyr, istället för explicit fysisk som under kommunismen — men samma psykologi. Om en vänsteranhängare klagar på ”förtryck och diktatur” kan man nästan vara säker på att det rör sig om självprojicering, på samma sätt som när en feminist klagar på patriarkatet innerst inne söker att bli tillrättavisad.

Denna förödelse av samhället avvisar hypotesen om urbanisering och demokrati som våra frälsare, och pekar på Guds nödvändighet, samt det klaustrofobiska tillstånd som uppstår då vi drar för gardinerna till ljuset och faller tillbaka på kontroll.

Någon som har dedikerat hela sitt liv till ett system och är beroende av tron på att detta system är det goda för att kunna känna sig tillfreds med sin plats i världen, måste antingen acceptera att de hade fel eller så måste de rationalisera status-quo, vilket betyder att de måste resonera bakåt och hitta ett sätt att berättiga systemet, även om de innerst inne känner annorlunda.

I takt med att vänstern konsoliderade sin allsmäktighet, rationaliserade konservativa vad som skett som gott och accepterade vänsterns mål och metoder, och slutade upp som vänster själva. Man kompromissade sina principer och blev dragna vid näsan gång efter annan.

Vänsterviruset växer när regeringen sanktionerar socialismens välfärdsmodell, vilket skapar en äggkläckningsmaskin för framtida kommunister som skyr alternativa livsåskådningar samtidigt som de låtsas vara kontroversiella genom att kritisera ”kapitalismen”.

Lyckligtvis börjar fler och fler tröttna, och under ytan finns en outtalad folklig längtan att återvinna riket.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så köper staten din själ

  1. Ping: Så köper staten din själ — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s