Konspiratorikernas natur

vakensol

På nätet florerar en människotyp som påstår att alla raser, etniciteter och klasser – eller ”mänskligheten” – måste enas mot de ”mörka krafter” eller eliter i form av ockulta sällskap eller ”reptiler” som styr oss genom att ”söndra och härska”.

Ockultism innebär att tjäna ett högre mål än individen och det materiella. Sådana sällskap existerar, kanske även på ”högsta nivå”, men de ”kontrollerar” inte oss mer än vad vi kontrollerar oss själva, genom systemet.

Vi alla är lika delaktiga i vår prekära situation, som vi skapat själva — inte för att någon överlägsen kraft manipulerat oss och styr utvecklingen. Rent filosofiskt är det omöjligt att bevisa att vi inte styrs av krafter som är mycket smartare än oss, men genom att observera världen och mänskligt beteende är det rimligast att anta att vi är vår egen största fiende. Vi är evolutionens sista länk, och om vi inte förstår oss själva kan vi inte begripa världen – dvs vi kan inte börja i ”andra änden”, och resonera bakåt.

Konspiratorikerna hävdar att eliterna splittrar oss genom rasism, politik och nationalism, och att om vi bara tar varandra i händerna, kan vi enas och utmana bankirerna i fredens namn. Den pacifistiska ”marijuana-människan” är idealet.

Ursprunget till denna tankegång går tillbaka på Karl Marx politiska slogan att ena världens arbetare och andra liknande idéer — dvs att det finns några rika människor som är mäktigare än dig, så vad som är viktigt är inte att skapa ett funktionellt samhälle, utan att enas mot dessa rika människor på basis av att de måste förtrycka dig, eftersom att om du är jämlik och slutade upp som fattig, kan det endast vara om någon höll dig tillbaka.

I realiteten är det biologi som separerar oss. Människor gillar att vara med folk som är som dem, eftersom lika barn leka bäst, vilket inkluderar ras, etnicitet, klass, förmåga, region och religion. Denna uppdelning skapar social ordning, men kräver att man erkänner att den existerar och därmed ”fångar naturen” genom realism, likt en surfare som fångar vågen och blir ett med densamma.

Människor dras instinktivt mot två idéer: frihet/anarki och subsidiaritet/socialism. Vår historia kan förstås som en konstant kamp att stävja det inre mänskliga begäret mot dumhet, (dvs anarki och socialism) där de vinnande civilisationerna använder principer, värderingar, kultur och hierarki för att motverka det mänskliga ”djuret” från att sätta kurs mot anarki eller totalitarism. Det finns en apa inom oss, men vi är samtidigt vackrare och mer högutvecklade än våra släktingar, och eftersom vi besitter medvetet medvetande samt saknar övermän kan endast Gud vara vår yttersta referens.

Vi blir ett med skaparens kraft när vi bejakar och fullföljer våra bästa sidor, men eftersom vi är ofullkomliga kan vi lika gärna falla tillbaka i apdynamikens virrvarr – vilken uppstår när vi socialiserar, formar massor och tror att vi är ”befriade” eftersom vi drog ned alla kungar från sina troner.

Socialism i synnerhet är lockande, eftersom den låter oss må bra av att vara materialistiska apor som har ”listat ut” världen så att ingen längre kan ha fel, och så att vi slipper tänka på något annat än våra personliga lockelser i relation till andra objekt som vi antar bara ”finns där”.

Materialism är mer dogmatisk än kristendom eftersom den säger att världen är död, att det inte finns något att veta, och att allt som återstår är insamling av data och statistik.

Socialism lovar att vi inte längre behöver svara inför Darwin och anpassa oss till världen, och att allt vi gör kommer vara uppbackat av civilisationen, i ”rättigheters” namn. Jämlikhet gör per nödvändighet gott och ont jämlikt, vilket betyder att ondskan blir mer effektiv och dominerar, eftersom man bjuder in den i ögonblicket man påstår att den inte finns och känner sig nödgad att posera som god.

Eftersom människor vill ha dessa illusioner, måste de hitta på ett narrativ mot den verkliga historien som återberättar vårt förflutna, inte som en strävan mot vett och sans, utan mot mystiska, universella, absoluta och förutsättningslösa termer som utlöser emotionella responser så som frihet, ”rättvishet”, fred, jämlikhet, tolerans, pluralism och socialism. De är alla samma sak, dvs skydd mot verkligheten genom statsmakten.

Konspiratoriker är nästan alltid ateister och antikristna; alternativt materialister eller vagt spirituella – de avfärdar frälsning och fördömelse som manipulation av massorna och religion som ”folkets opium”.

Kristendomen är tydligen en enda stor manipulation, istället för det omvända – att massreligion korrumperas av sin massnatur (dvs av oss) så att vi inte längre kan ta till oss dess sanningar och varningssignaler.

Konspiratorikernas moral är utilitaristisk; dvs baserad på befrämjande av dödlig mänsklig lycka och undvikande av lidande. De ser det globala etablissemangets ondska som en vilja att skapa lidande och orsaka död. De fokuserar på krigens och hälsoskandalernas destruktivitet, fattigdom, rasism, slaveri, svält, sjukdom, massförgiftning osv..

Emellertid kvarstår faktumet att det under ett halvsekel i det onda etablissemangets grepp skett en massiv ökning av världens population, en enorm ökning av livslängden och levnadsstandarden. Vi har det bekvämt, och vi är för många.

Dessa fakta säger emot konspiratorikerna OM ondska ses i termer av mänskligt lidande och död.

Men gudarna ska veta att ondskan inte sist och slutligen siktar mot lidande och död – dessa är enbart aspekter som ondskan gillar (betänk att onda och smarta personer tenderar att leva länge), medan hjältar ofta måste dö tidigt. Det finns alltså en konspiration — Ondskans mål är fördömelsen av själar; den globala konspirationen är inte att tortera och döda människor utan att fördöma oss genom att få oss att rationalisera ondskan som godhet. Det enda säkra sättet mot fördömelsen, är att varje människa söker sin egen fördömelse.

Därför lever vi i en bisarr värld där alla värderingar är omvända och normaliserade av massan och eliterna som efterapar varandra i en cyklisk rörelse likt en hund som jagar sin egen svans, vilket är en spiral ned till helvetets portar.

Situationen är alltså att den moderna människan intagit en fundamentalt oärlig position i en manipulativ matrix-simulation som opereras av demonisk intelligens och deras undersåtar vilkas slutliga mål är fördömelsen av så många som möjligt. Vad som skadar och sårar oss mest som människor är inte hunger eller krig – utan lögner och bedrägeri (speciellt av våra närmaste) – vilket är varför västerlänningen är fördömd.

Bland radikaler både på mainstreamvänstern och sekulära högern (vilken är en förgrening av vänstern) – är det normalt och anses sofistikerat att beskriva alla stora världshändelser som resultat av ekonomiska faktorer – ett tydligt marxistiskt synsätt.

Denna villfarelse drabbar nästan alla när de ska förklara något de inte gillar – dvs att förövarna anklagas för monetär girighet. Men idén att ekonomiska faktorer är den fundamentala grunden och drivkraften för mänskligt beteende väldigt ny, artificiell och abstrakt. Som kontrast är uppfattningen att vissa människor motiveras av ondska antik, spontan och konkret (tänk sagor och myter). Ondskan opererar genom att avskala oss och få oss att misstro våra myter och vår fulla natur. Eftersom ondska definieras i relation till dess fientlighet mot det goda kräver också realisationen av ondska att man erkänner det godas realitet.

Sekulära personer har svårt att tro på ondskans realitet som huvudsaklig motivering i mänskliga affärer, eftersom de har svårt att tro på det goda. De ser på godhet enbart som subjektivt, vilket uppmuntrar att göra så många som möjligt glada samtidigt.

Etablissemanget, den globala konspirationen, är väldigt rika; men de är inte rika pga att de är onda, eller pga att ondskan är medlet mot deras monetära mål. Sanningen är värre. De är rika så att de kan åstadkomma mera ondska.

Sanningen är alltså mer skrämmande än ekonomi. Ondskan är här, och gömmer sig medvetet. Eftersom den är ond är den också vrickad och klumpig, och sipprar igenom för de som bemödar sig att läsa av hur tillgjorda människor är – som om något kliar inom dem och väntar på att komma ut – ett slags massexorcism. Alla är påverkade, och fri är den som befriar sig från kontrollen. Ju mer medveten man blir, desto hårdare blir trycket och snaran dras åt. Vägen ut ur alla kriser är att agera moraliskt, vilket förgör ondskan.

Kontroll är och förblir det största hotet mot mänskligheten eftersom det begränsar vår förståelse om oss själva och världen och tvingar oss bli eftergivna till mänskliga, snarare än realistiska angelägenheter. Kontroll är dominansen av mänsklig rädsla över världen genom förnekandet av vital information, vilket endast distanserar oss från det rätta eftersom naturen är en matematisk ordning inom allt vi gör, och inte enbart en materiell konstruktion som vi kan tänja, eftersom den slår tillbaka varje gång vi bryter mot reglerna. Ingen kommer undan naturens lag.

Problemet med kontrollsamhällets uppkomst är inte bara dess verklighetsförnekelse, utan att det leder till ineffektiv distribution av energi. När en illusion tvångsinmatas krävs arbete, och omvändelsen av kunskap som kommer med paketet eliminerar nödvändiga metoder och mellansteg. Ju mer centraliserad kontrollen är, desto mer energi spenderas på kontroll, och mindre på uppgiften, vilket går ut över effektiviteten. Kontentan är att vi lider av kollektiv OCD eftersom vi kommit att lita mer på kontrollen än oss själva, trots att vi är sagolika manifestationer av hundratals miljoner år av evolution.

Kontroll inkluderar anarki, eftersom anarki förutsätter att folk pådyvlar ”frihet” på varandra utmed en platt skala, så att varje individ har minimala restriktioner, samtidigt som det förutsätter viss auktoritet för att bibehålla produktivitet.

Realism är den enda inställningen för att fly kontroll. Genom att peka mot en extern realitet som vi är inordnade i, och inte en mänsklig källa, och genom erkännandet att människor inte universellt eller jämlikt kommer uppfatta detta, undgår realism företaget att ändra på folks uppfattningar för att genomdriva en agenda. Istället låter vi verkligheten och folk vara ifred.

Realism gör folk obekväma eftersom vi måste erkänna att all ondska vi räds vistas inom oss, och att våra naturliga instinkter är att skapa en social ordning som är självutplånande. Vi måste därför skylla oss själva och inse att alla deklarationer att våra ledare vilseledde oss var falska eftersom vi föredrog kollektiv fantasi framför realitet.

Dekadens kännetecknas av fritt fall där mänskligheten försöker fånga ett moment och göra det till regel. Realism öppnar våra tankar till att omfatta mer än stundens hetta, och för oss in i händelsernas orsaker och effekter. Varje handling har parallella utfall och sekundära effekter. Realism expanderar världen istället för att dra samman den för att validera en liten grupps undanflykter.

Alla har en sovande potential som väntar på att väckas, så länge vi gör vad som är rätt och undviker de spirituella fallgropar som omgärdar och lockar oss, överallt. Först när vi erkänner våra synder, återfår vi vår kraft.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Psykologi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s