Socialismen kränker människan

healthcare

Varje vecka kan man läsa i nyheterna (om man läser nyheterna) om människor som blir utförsäkrade, föräldrar som blir utbrända, pensionärer som behandlas illa, patienter som feldiagnostiseras, produktiva invandrare som utvisas och förorter som brinner. Dessa händelser är för frekventa för att vara slumpmässiga och slutsatsen måste dras att socialismen varken förstår eller värnar människan, och kränker vår individualitet eftersom den styckar upp samhällskroppen och paketerar oss likt en maskin som stämplar varor och föser dem vidare till nästa procedur. Socialism innebär en maskinmässig syn på människan, vilken aldrig kan göra oss rättvisa.

Det är således meningslöst att tala om mänskliga rättigheter och humanism i ett system som innebär motsatsen av mänsklighet. Den stora utmaningen ligger inte i hur vi ska effektivisera vården och integrationen, eller privat kontra offentlig sjukvård. Grundfelet är människosynen.

Socialism skapar sjuka människor åt staten att ta hand om. Sjukvården är överbelastad, dels eftersom människor som inte behöver vård söker vård för att de kan och dels för att staten lärt oss att bli omhändertagna. Rök och ät hamburgare hur mycket du vill, det finns alltid någon som kommer betala för dig!

Den vedertagna seden är att vi ska spara ihop en pension, leva långa liv och att staten ska ta hand om oss när vi blir gamla. Vi lever mekaniska liv och ser på oss själva som en manick som måste ta oss från punkt A (studenten) till punkt B (pensionen) genom att sköta om vårt fordon (kropp) så ”bra” som möjligt, besiktiga den med jämna mellanrum (hälsokoll), tanka bensinen (äta) och olja motorn (utbilda oss). Det viktigaste har blivit att demonstrera hur bra vi kan följa reglerna, med konsekvensen att vi inte ens fattar vad det innebär att vara människa, eftersom vi kopplat loss från naturen och våra kroppar, vilka ses som separata från ”oss”.

Vi åldras utan att förädlas, och skaffar barn åt staten eftersom det är tabu att värna sin ätt och befrämja sitt folk. Det viktigaste blir att hinna lämna barnen på dagis, samt distrahera dem med teknologi så att vi hinner vara goda medborgare. Inställningen blir att hinna till nästa stund, ett patologiskt tillstånd eftersom vi inte hinner se efter våra medmänniskor eller förankra oss i oss själva. Vi kallar oss för frigjorda, när samma frihet och postmoderna relativism utgör det största hotet mot vår egen civilisation.

Hur kan man vara så infantil att man tror på att BNP mäter ett folks välstånd, bara för att man har råd att köpa saker? Är det ett mått på friskhet att vara välanpassad till ett sjukt samhälle? Vi har blivit så enfaldiga och oförståndiga att det saknar motstycke i historien, samtidigt som vi tycker att vi är häftiga och upplysta för att vi slipper tro på Gud.

Folk är fullt upptagna med att hitta syndabockar till höger och vänster för att rättfärdiga sin feminism eller sin främlingsfientlighet men ingen tar sig tid att ifrågasätta sina fundamentala antaganden och huruvida vi alla gått och blivit dårar. Feminism, socialism liksom rasism och vithetsnationalism är symtom på samma egalitära dårskap vi måste undvika till varje pris. Lever vi i en dröm som vi låtsas vara sann, eller är vi galna? Att vara galen är att inte veta att man är galen. Om man vet att man är galen så är man inte längre galen, eftersom en realisation har skett.

Vi kan inte längre tillåta vårt folk att vanhedras på detta vis, samtidigt som vi ger nazister monopol på att representera svenskarna. Finns det något mer förminskande mot både svenskar och invandrare att de inte tillåts vara något mer än likadana människoapor, samtidigt som vi försummar hela den andliga, genetiska och mytologiska dimensionen av att tillhöra ett folk och en kultur? Det är remarkabelt att vi tror på demokrati och socialism — system som dödat tiotals miljoner människor fysiskt och andligt — samtidigt som vi beskyller nazismen för att inte vara ”tillräckligt socialistisk”, när det handlar om olika förgreningar av samma utväxt, samma psykologi.

Vi är mycket mer än ”jämlika” människor — vi är komplexa, multidimensionella, mytiska varelser med etniska och individuell karaktäristiska vars naturrätt inte kan låta sig kuvas av en uniform, perverterad version av socialistisk kristendom. Högern erkänner att alla är unika individer och respekterar dem därefter, medan socialismen reducerat in oss i sin kollektiva mall som spänt vagnen framför hästen.

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Etik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s