En kritik av modern kristen tro och sekularism

QOTSA-album-artwork_VILLAINS_1000

Kristendomen Ă€r idag associerad med mesigt daltande och predikande, vilket beror pĂ„ att religionen gĂ„tt frĂ„n att vara ortodox till en formalistisk, trivialiserad irrlĂ€ra. Religion praktiseras idag i mĂ„ngt och mycket av bluffmakare vilka gjort kyrkan och tron till en Ă„derförkalkad karikatyr. Majoriteten kristna Ă€r andligt sterila och ofruktbara skĂ„despelare. Inte bara ur moraliskt hĂ€nseende, utan att hela deras sĂ€tt att tĂ€nka och vara Ă€r kontradiktoriskt till religionen och Guds vĂ€sen. Moderna kristna ”tror” pĂ„ kristendomen, men tĂ€nker som materialistiska ateister. 

En stor del av problemet ligger just i denna diskrepans mellan tro och tanke – kristna ”tror” pĂ„ allt möjligt, men deras sĂ€tt att leva och tĂ€nka tycks opĂ„verkade av dessa övertygelser. Det rĂ„der dissonans mellan att tro och att tĂ€nka och agera. Tron utgör blott ett sinnebildligt förhĂ„llande som i sjĂ€lva verket inte pĂ„verkar tankarna, och dĂ€rmed inte skiljer sig frĂ„n ”resten” av samhĂ€llets sekularism.

MĂ„nga kristna tycks besvĂ€ras av ett missnöje att inte kunna transformeras till en hel person – att nĂ„gonting ”fattas” och att detta vakuum istĂ€llet fylls av tvĂ„ngsartad bokstavsbundenhet; att ande och Gud ”utestĂ€ngs” frĂ„n sjĂ€lva förrĂ€ttningen och att yttervĂ€rlden framstĂ„r som avskalad och kylig, eftersom den andliga kommunikationen aldrig ”klaffar”. Samma fenomen som Ă„terfinns hos ”icke troende”. Sanningen Ă€r att alla mĂ€nniskor Ă€r troende eftersom det krĂ€vs nĂ„got att motiveras av och disciplinera sig mot. I forna tider strĂ€vade alla mot Gud genom sina ledare, medan vi idag Ă€r upptagna med att göra vad som kĂ€nns bĂ€st för flest individer. Civilisationen har gĂ„tt ifrĂ„n att ha ett mĂ„l och bygga storslagna katedraler till att fokusera pĂ„ kollektivets kĂ€nslor och begĂ€r.

De flesta kristna Àr vÀnster och har för lÀnge sedan givit upp sin rÀttrogenhet till politikens och medians sfÀr, och har accepterat dess sekulÀra idéer om vad som Àr relevant och viktigt.

All politik Ă€r vĂ€nster – betydandes att hela den offentliga diskursen, via officiella medier, Ă€r sekulĂ€rmaterialistisk i ideologi och tankestruktur. Alla dess antaganden kommer ur en antireligiös kĂ€lla. Moderna kristna Ă€r dĂ€rför förtappade, eftersom vĂ€nstern bokstavligen Ă€r en strategisk och systematisk antikristen ideologi som Ă€r medvetet destruktiv mot det goda. Att moderna kristna inte förmĂ„r inse detta Ă€r bevis pĂ„ deras lĂ€ttja. IstĂ€llet för att utgöra en motkraft, följer de med strömmen, eftersom prĂ€sterna godtagit vĂ€rdegrunden.

VĂ„rt samhĂ€llssystem kan bara fungera genom oĂ€rlighet eftersom det anpassar vĂ€rlden efter sin modell istĂ€llet för att verka genom hur saker och ting Ă€r. VĂ„ra högsĂ€ten ockuperas dĂ€rför av personer som Ă€r bra pĂ„ oĂ€rlighet, samtidigt som deras samveten rentvĂ„s eftersom man Ă€r ”god” sĂ„ lĂ€nge man samarbetar med systemet, och ”ond” om man Ă€r dissident. Kristna Ă€r redo att ursĂ€kta sig sjĂ€lva pĂ„ pragmatiska grunder, och försöka rationalisera sin andligt bortkomna diskurs genom att undvika en uppdiktad bild av ”ondska” samtidigt som avsiktlig vilseledning av andra ses som ”en del av livet” hos den ”ofullkomliga mĂ€nniskan” – nĂ€r i sjĂ€lva verket avsiktlig och kalkylerad vilseföring Ă€r en flerfaldigt vĂ€rre synd Ă€n sporadiskt charlataneri. Det Ă€r vĂ€rre att vara en lögnare Ă€n att ljuga. SamhĂ€llet har i sĂ„lunda mening Ă„terförpackat synden som en nödvĂ€ndig inverterad godhet — man vill  ”synda i fred”.

Att vara oĂ€rlig och samtidigt förneka det Ă€r emellertid att göra frestarens jobb – i systematisk, strategisk form.

Den moderna vĂ€rlden Ă€r byrĂ„kratisk — dvs livlös och förtorkad. LikvĂ€l Ă€r moderna kristna byrĂ„kratiska – de tror pĂ„ byrĂ„krati som den bĂ€sta och lĂ€mpligaste metoden att hĂ„lla kurs. Deras kyrkor Ă€r byrĂ„kratiska – överallt hĂ€rjar det implicita antaganden att organisationen Ă€r rĂ€tt, gruppen har rĂ€tt, och röstsedeln har rĂ€tt. Allt detta Ă€r förstĂ„s djupt okristet, eftersom kristendomen Ă€r rotad i individuell verkningskraft, dĂ€r endast individer kan vara moraliska och frĂ€mja det goda. Varken kyrkan eller Gud Ă€r ”demokratisk”.

Man blir inte kristen blott genom att gĂ„ till kyrkan och formellt förkunna en bekĂ€nnelse. Vi Ă€r alla indoktrinerade materialister sedan barnsben, vilket betyder att moderna kristna ser pĂ„ vĂ€rlden reduktionistiskt, som materialistiska positivister. De tror teoretiskt att vĂ€rlden Ă€r Guds kreation, men deras fundamentala tankestruktur ser pĂ„ vĂ€rlden i huvudsak som den beskrivs av vetenskapen. De ser inte pĂ„ vĂ€rlden som levande och full av mening och tror att det enda viktiga Ă€r vad de ”tror”, ”förkunnar” och hur de ”följer reglerna”. Allt runtomkring dem ses alltsĂ„ som omedvetet, livlöst och meningslöst, och progressivismen ses som en positiv utveckling bort frĂ„n vidskepligheten.

Moderna kristna Àr stÀndigt apologetiska. De tror att Gud Àr förlÄtande i alla situationer. Deras bokstavlighet visar hur de ser pÄ sig sjÀlva som en mekanisk effekt, och likt muslimer söker minimera sin agentur genom att krÀva extern kontroll. De saknar spontanitet och Àr manipulativa i sina interaktioner, vilket Àr resultatet av att tÀnka som moderna materialister och samtidigt försöka leva genom en tro och praktik som Àr fastnaglad pÄ ytan av den livsförnekande vÀrldsbilden.

Moderna kristna Ă€r dagdrivare som sĂ€ger och gör rĂ€tt saker, men som inombords Ă€r förprogrammerade ideologer. De tycker om detta, eftersom de rent tekniskt Ă€r filosofiska materialister, varpĂ„ deras kristendom Ă€r ett pĂ„klistrat ”livsstilsval”. De ber hellre för ”vĂ€rldsfreden” och flyktingarna, Ă€n proklamerar vĂ€sterlandets fördömda diskurs, och Ă€r sĂ„ledes mer fokuserade pĂ„ vĂ€rldsliga ting Ă€n spirituella hĂ€nsyn – vilka intar sekundĂ€r stĂ€llning.

NĂ„vĂ€l, ingen Ă€r perfekt och det Ă€r givetvis svĂ„rt att inte vara en materialistisk ”ateist” rent idĂ©mĂ€ssigt i den moderna vĂ€rlden, eftersom vĂ„r uppfostran, historia och vĂ„r utbildning forcerar oss in i jĂ€mmerdalen.

I grunden Àr detta ett ledarskapsproblem som mynnar ur demokratiseringen av kyrkan.

Icke desto mindre Àr det livsnödvÀndigt att moderna kristna varseblir denna seriösa och dödliga effekt pÄ deras tro. Bara om dessa problem Àr identifierade kan de Ängras; och bara om de Ängras kan de övervinnas och förlÄtas.

Den materialistiska vÀrld vi befinner oss i Àr i sjÀlva verket inte materialistisk. Vi lever officiellt i en materialistisk och sekulÀr vÀrld, i vilken det religiösa och spirituella exkluderas frÄn all seriös och allmÀn diskurs; och dÀr allmÀnna prioriteringar Àr sjÀlviska personliga vÀrderingar sÄ som vÀlstÄnd, trender, sexuell utflÀkelse, identitetsmasturbation, bekvÀmlighet, spÀnning och underhÄllning.

Men om detta var hela sanningen hade den offentliga diskursen varit betydligt mer ”höger” Ă€n vad den Ă€r idag – eftersom materialism implicerar nĂ„gon form av sjĂ€lviskhet eller upplyst sjĂ€lvintresse.

Som vi vet exkluderas t o m det sekulĂ€ra högerperspektivet (traditionell patriotisk konservatism eller libertarianism) frĂ„n den offentliga diskursen genom censur och personliga sanktioner av Ă„siktskorridoren. NĂ€r högern vĂ€l tillĂ„ts Ă€r det inte inom ramen för vuxen debatt utan genom ignorans, lögner, demonisering, attacker etc, vilket betyder att vi Ă€r dikterade av en lĂ€ttprovocerad massa — vars omedvetna, impulsstyrda gruppbeteende viskar om dess djurnatur. Utan ledare vaggas massan fram och tillbaka av vad som Ă€n fĂ„ngar deras uppmĂ€rksamhet i nuet, vilket utgör ”tjusningen” med demokrati.

Vad detta sÀger oss Àr att det sekulÀrmaterialistiska perspektivet inte Àr det ultimata i det moderna vÀst, eftersom den bara utgör en del inom ett högre, mycket mer kraftfullt, ideologiskt pÄtvingat ramverk. Eftersom detta ramverk inte Àr materialistiskt, Àr den de facto immateriell, dvs spirituell. Materialismen Àr i sjÀlva verket en psykotisk inversion av en högre övertygelse. Ett metafysiskt antagande som leder till en förvansklig epistemologi.

Detta styrande, spirituella ramverk som kontrollerar materialism förnekar samtidigt sin egen existens. Det finns inget explicit yttrande av de spirituella trosbekĂ€nnelser, principer, aspirationer av det moderna vĂ€sterlandets styrande ideologi – tvĂ€rtom hĂ€vdas det att det inte finns nĂ„gon sĂ„dan ideologi, och att vĂ€sterlandet opererar utan ideologi. Det sĂ€gs att vi Ă€r ett materialistiskt och pragmatiskt samhĂ€lle utan religion, samtidigt som allt implicit demonstrerar att vi styrs av spirituella vĂ€rderingar.

Varför skulle den styrande klassen förneka sin egen spirituella ideologi? Vore det inte bÀttre att klargöra den, och fÄ alla att acceptera den, liksom i forna civilisationer?

Detta viskar om nĂ„got obehagligt, nĂ€mligen att existensen och naturen av den styrande klassens ideologi hemlighĂ„lls eftersom den Ă€r ond och oförsvarbar. Explicit, strategisk ondska kan bara lyckas genom att ljuga och bedra – vilket Ă€r precis vad vi har att göra med. Ur religiös, metaforisk synvinkel har vi svikit oss sjĂ€lva och Gud, och öppnat för en demonisk infusion av vĂ€rlden, med olycksaliga fingeravtryck överallt. I mer biologiska termer betyder detta att samhĂ€llet just nu drivs av mĂ€nniskans lĂ€gsta natur, och att demokratin gömmer verklighetens natur bakom sig sjĂ€lv, eftersom det inte finns nĂ„got eller nĂ„gon att stĂ€lla till svars, vilket renderat i ett implicit djĂ€vulsskap som inte förmĂ„r bekĂ€nna fĂ€rg.

Vi Àr mitt inne i spirituell krigföring, och vi Àr omgÀrdade av folk som hatar oss. Ju nÀrmare ondskan kommer den slutliga segern, ju mer brÀcklig och sÄrbar blir den, och dÀr i ligger vÄrt hopp.

Hela kristendomens moraliska fundament mÄste revideras och omtolkas. BedrÀgeriet mÄste uppdagas och fördömas.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Religion, SamhÀlle och har mÀrkts med etiketterna , , , . BokmÀrk permalÀnken.

3 kommentarer till En kritik av modern kristen tro och sekularism

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Den sekulariserade avart av kristendom vi nu tvingas genomlida, icke minst genom den islamistbefrÀmjande marxistinfiltratör vilken av den dolda maktens operatörer inaugurerats till att lÀgga beslag pÄ den Àrkebiskopliga tronen, dÀr man strategiskt söker fÄ oss att uppfatta det som vÄr kristna barmhÀrtighetsplikt att förbehÄllslöst acceptera konsekvenserna av massimporterad dysfunktionalitet, vÄld och illvilja, har Äsamkat Svenska Kyrkans församlingar irreparabla skador genom ett gigantiskt svek mot folket, mot nationen och mot Gud.

    I detta formativa skeende borde det fastmer vara ytterst maktpÄliggande att vÀrna om de kristnas, om Àn blott namnkristnas hÀrskaror, vars existens alltmer hotas av koranslaveriets avancemang, dÄ vi med sorg i hjÀrtat och rÀttmÀtig vrede konstaterar att i den verkliga prövningens stund dÄ agnarna skils frÄn vetet och vi nödsakas bekÀnna fÀrg, nesligen bedragits av kyrkans prostituerade portalgestalter och pretentiösa pseudopredikanter.

    Den disharmoni, modfĂ€lldhet och frustration detta frĂ€cka anslag alstrat bland medlemmarna kan icke ha undgĂ„tt nĂ„gon vaken medborgare, dĂ„ kyrkan erfar en rent historisk medlemsförlust, vars följder negligeras av den interreligiositetshysteriska JackelĂ©n, som inte generas inför att begagna sig av manipulativa psykologiska konstruktioner som ”överlappande konsensus” och religionsdialog och dĂ€r det snarast Ă€r en tidsfrĂ„ga innan den skĂ€ndliga prelaten exponerar sina bockfötter inför menigheten och öppet tillkĂ€nnager konverteringen till islam.

    Att ens antyda att det skulle vara möjligt att ingÄ rimliga avtal och överenskommelser med djÀvulen och hans stÀllföretrÀdare Àr ett hÄn mot mÀnskligheten och en förbannad lögn.
    Den sekulariserade avart av kristendomen undertecknad initialt nĂ€mner, kan definieras som förnekandet av den – till dess diametrala motsats fromma…

    Andreas, vĂ€rdekonservativ nationalist, realist och troende kristen 🙂

    Liked by 1 person

  2. Tonymalmqvist skriver:

    Riktigt spÀnnande lÀsning detta.

    Liked by 2 people

  3. Tonymalmqvist skriver:

    Inom somliga kretsar inom kristenheten, frÀmst den karismatiska delen av den, talas det i stora ord om att det behövs en ny reformation. Och det betvivlar jag inte för ett ögonblick pÄ att inte det behövs. FrÄgan Àr bara om man Àr fullt införstÄdd med vad och konkret det handlar om? Vet och Àr man över huvud taget helt införstÄdd med vad det Àr som behöver reformeras? Jag Àr inte sÄ sÀker pÄ det. Och kanske stannar det vid det sÄ pinsamma att det enbart Àr munvÀder och inget annat. Ord finns det gott om.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s