Modernitetens krig mot mĂ€nniskan

0-04600900-1436881155-original

Vi befinner oss vid modernitetens bristningsgrĂ€ns – epoken som sökte ena oss genom ekonomi och politik, tills verkligheten hann ikapp. Moderniteten representerar kasternas och hierarkiernas inversion. DĂ€r vi tidigare ledsagades av kungar och aristokrater – genom dygder och moral – Ă€r vi nu bakbundna av borgerligt formrytteri som ersatt ledarskap och intuition med ”handlĂ€ggning”. Civilisationen har gjort sig av med hederlighet och mĂ€nsklig auktoritet till förmĂ„n för sterila lagar och regelverk, vilka hĂ€nvisat kommunikationen till nedtecknade bestĂ€mmelser. Det finns inga fadersfigurer att se upp till, inga kungar att högakta och ingen Gud att svara inför.

Borgarklassen Ă€r klipsk och driftig, men saknar den slumrande aristokratiska klassens moralkompass och klokhet – rentav dess manlighet. Alla vĂ„ra problem gĂ„r tillbaka pĂ„ denna uppluckring av de feodala strukturernas blodsband.

Moderniteten har förstört och korrumperat mĂ€n, men bara för att mĂ€n fördömde sig sjĂ€lva genom att Ă€ta av den förbjudna frukten – vilket ledde till hybris, eller viljan att sĂ€tta sig sjĂ€lv före naturens ordning. IdĂ©n bakom vĂ€nstern Ă€r att nĂ„got hĂ„ller oss tillbaka och manipulerar oss, vilket endast Ă€r rimligt om det mĂ€nskliga egot tror att det Ă€r Gud, och att allt som kommer emellan – sĂ„ som verkligheten – Ă€r ett hinder som mĂ„ste nedmonteras. Detta skapar en solipsistisk tendens att skylla vĂ„ra egna kognitiva missrĂ€kningar pĂ„ vĂ€rlden, vilken Ă€r den psykologiska mekanism som triggar den revolutionĂ€ra andan, som uppstĂ„r nĂ€r vi hatar oss sjĂ€lva och skyller pĂ„ andra.

För att försÀkra de feodala strukturernas upplösning till köpmannaklassens fördel krÀvdes formandet av ideologi för att motivera proletariatets uppror mot överhögheten, och skapa ett styre baserat pÄ abstraktioner om individens rÀttigheter, i motsats till naturligt auktoritetsstyre.

Som konsekvens kan vi sĂ€llan lĂ€ngre lösa konflikter pĂ„ tu man hand, kommunicera eller ingĂ„ i avtal utan att tvingas operera indirekt via mellanhĂ€nder och materiell policy. NĂ€r vi snöade in oss pĂ„ synliga förhĂ„llanden, glömde vi den andliga domĂ€nen – det som gör oss till mĂ€nniskor – vilket har skapat moderna individer som Ă€r bra pĂ„ nischer men Ă€r emotionellt handikappade.

Vi styrs inte lĂ€ngre av levande och osynliga principer — ”Guds hand” — utan av universella regler som brukas av mĂ€nniskor, indirekt genom oss sjĂ€lva. Detta omöjliggör ledarskap, eftersom nĂ„gonting nedtecknat, dött och fördröjt alltid kommer emellan. Politiker tenderar dĂ€rför att bestĂ„ av folk som Ă€r sakkunniga, men inte har nĂ„gon aning om vad verkligt, moraliskt ledarskap innebĂ€r – vilket torde vara grundförutsĂ€ttningen för att utöva politisk konst.

Demokrati Àr ett omoraliskt system, eftersom allas lika röstrÀtt förvandlar politik till en öppen basar dÀr den som Àr bÀst pÄ att fresta, förleda och baktala flest vinner. Eftersom alla mÄste tas hÀnsyn till, skapar det ett infekterat samhÀllsklimat med big-brother-mentalitet dÀr man mÄste sko sig pÄ varandra.

Det Àr dÀrför svensk politik, liksom dagspolitik överlag, Àr fullstÀndigt ointressant för sansade, normala och moraliska individer. Det finns helt enkelt inga intressanta personer i politiken, vilken Àr designad för översociala, extroverta försÀljare och opportunister.

Högern vill bort frĂ„n ideologi, floskler, ord och symboler, genom att avslöja vĂ„r socialt infekterade verklighetsbild och se vad som uppenbarar sig dĂ€r bakom. NĂ€r vi gör det inser vi att vi blivit snuvade pĂ„ vĂ„r manlighet, och att hela politiken gĂ„r ut pĂ„ att undertrycka vad som Ă€r manligt och sunt, vilket Ă€r varför Julius Evola talade om ”mĂ€n bland ruinerna”.

Europas krigarkast har effektivt varit nedsövd i mer Àn 60 Är.

De flesta vĂ€sterlĂ€ndska mĂ€n Ă€r kastrerade trygghetsknarkare. PĂ„ 60-talet bestĂ€mde sig vĂ€nstern för att förstöra familjeinstitutionen, varpĂ„ den sexuella revolutionens enorma kraft ruckade undan allt vad som tidigare inneburit ansvar och förmyndarskap. Det Ă€r vĂ€ldigt enkelt att dekonstruera moderniteten nĂ€r man kastar av dess ideologiska skynke och fokuserar pĂ„ vad mĂ€nniskor egentligen hĂ„ller pĂ„ med, och vilka motivationer som driver dem, vilket vi Ă„stadkommer genom realism – nĂ€r vi observerar hur saker och ting Ă€r istĂ€llet för hur de ”ter” sig eller förhĂ„ller sig till ”fakta”. Detta lĂ€mnar oss kvar med en demokratisk hord som gjort sig sjĂ€lv viktig och förlöjligar Gud eftersom horden inte kan se bortom sin egen apdynamik, inom vilken impulser och dramatik dominerar scenen.

Det Àr dÄ inte heller konstigt, att den sexuella revolutionens förkrossande effekter pÄ familjen och politiken, sedermera har fött upp generationer av töntar och förtvivlade feminister. Vi lever inte som sig bör, i enlighet med vÄr natur, utan genom ett sjukdomstillstÄnd som leder till alienation.

Det Ă€r dĂ€rför ideologiernas tidsĂ„lder har nĂ„tt sitt slut, eftersom folk mĂ€rker att de kĂ€nner helt annorlunda och innerst söker nĂ„got helt annat Ă€n vad staten och etablissemanget tvingar pĂ„ dem. Alla hatar byrĂ„krati, men tar det för givet. Det har blivit ”normalt” att allt Ă€r grĂ„tt, reglerat och trĂ„kigt.

Det Àr dÀrför det finns skÀl till att vara optimistisk; det goda Àr starkare Àn det onda och förr eller senare slÄr den goda mÀnniskan tillbaka mot det som söker krÀnka hennes frihet och sjÀlvstÀndighet. Problemet Àr att vÀnstern alltid kan förlita sig pÄ massorna, medan högern först mÄste konsultera de ca 5 % av befolkningen som inte följer med strömmen och inte tilltalas av trender och röstrÀtt för att göra sig populÀra och relevanta.

Sedan andra vÀrldskrigets slut har vi mutats av vÄra egna regeringar att fÄ en röst per skalle om vi gÄr med pÄ att de fÄr krÀnka vÄr heder och brÄka om hur vÄra tillgÄngar ska fördelas eftersom alla mÄste ta hÀnsyn till alla. Lösningen Àr extremt enkel: vi behöver inte staten, mer Àn vad den behöver oss. Det enda vi behöver Àr att lita pÄ Gud eller naturlagen och inse det faktum att vi Àr mycket mer Àn vad vi tror eller förstÄr.

Den vite mannens fysiska och moraliska förfall, inte ”juden”, Ă€r orsaken till situationen i vĂ€st.

Bristen pĂ„ faderskap och manlighet görs tydlig genom skilsmĂ€ssor och singellivsfjĂ€sk. Om en man inte kan kontrollera sig sjĂ€lv kan han heller inte komplettera sin kvinna och det kommer oundvikligen uppstĂ„ konflikt, eftersom kvinnor hatar mĂ€n som inte förmĂ„r vara mĂ€n. LĂ€gg till dagis och skola som lĂ€r pojkar hur man ska vara snĂ€ll, tvingar dem att plugga med tjejer, samt lĂ€r dem att ”dela med sig” istĂ€llet för att stĂ„ upp för sig sjĂ€lva och det Ă€r inte konstigt att situationen ser ut som den gör. VĂ€nstern bestĂ„r av ett borgarskap som representerar det moderna samhĂ€llets mest bortskĂ€mda och bekvĂ€ma aspekter, men som lĂ„tsas representera ”arbetaren”.

Moderna mĂ€nniskor fördömer utifrĂ„n denna trĂ€lmoral vĂ„rt vĂ„ldsamma, primitiva förflutna eftersom vi dödade varandra stup i kvart. Sanningen Ă€r dock att vi inte förĂ€ndrats sedan dess och att mĂ€n och kvinnor Ă€r rovdjur som fortfarande opererar genom sin djurnatur fast i mer kultiverad, passiv (lĂ€s bedrĂ€glig) form, samtidigt som de kallar sig för ”civiliserade”. Kvinnor bildar grupper och skvallrar om konkurrerande honor över en kopp kaffe, istĂ€llet för att konfrontera dem och eventuellt döda dem. Skillnaden mellan oss och stenĂ„ldersmĂ€nniskan Ă€r att vi baktalar istĂ€llet för att konfrontera, och lĂ„tsas vara bĂ€ttre Ă€n vi Ă€r.

Eftersom moderniteten fördömer manlighet, kastar det Ă€ven ut allt ledarskap. Konsekvensen blir att ingen kan stĂ€llas till svars, eller vill stĂ€llas till svars, trots att vi – systemet vi alla ingĂ„r i – har dödat fler mĂ€nniskor Ă€n ”fascismen” vi förfasar oss över. MĂ€nniskors falska attityder som söker transferera sina synder pĂ„ nĂ„gon annan, Ă€r det moraliska haveri som uppmuntras av sekulĂ€r demokrati.

Det Ă€r tabu att vara stolt och maskulin – vilket likstĂ€lls med tyranni. VĂ€nstern opererar genom omskrivningar och binĂ€r sortering som sĂ„llar bort alla mĂ€nskliga drag som inte passar in i dess modell, och stigmatiserar dem kategoriskt.

Systemet uppfostrar inte ledare, det motarbetar dem vilket istÀllet befrÀmjar krÀmarkasten som Àr duktig pÄ charader och administration men som har en extrovert gruppmentalitet vilken Àr beroende av andras bekrÀftelse.

Genom detta förstĂ„r vi varför moderniteten söker motarbeta kungar och aristokrater, genom att fresta folk med demokrati. Alla mĂ€n som har nĂ„gon form av stake kvar vet om att de Ă€r tillbakavisade av ett ondsint etablissemang som vill vara relevanta genom rĂ€ttigheter, och vars vapen Ă€r jĂ€mlikhet, vilket i sjĂ€lva verket Ă€r sjĂ€lviskhet – dvs ”försök inte förneka mig min del av kakan och min chans att bli kĂ€ndis”.

Det var detta Hitler insĂ„g, och formade en koalition av potenta mĂ€n som tog saken i egna hĂ€nder och tvingade krĂ€markasten att fly parlamentet. Detta kom som en chock för den liberala demokratin som var tvungen att begrava den europeiska mannen – krigarkasten – en gĂ„ng för alla. Idag Ă€r vi konstant motarbetade, men förvĂ€ntas nicka och spela med tills vi Ă€r ”fĂ€rdigutbildade” och kan fly systemet sĂ„ gott det gĂ„r utan att bryta mot reglerna.

Hur Ă€r det svenska folket vanhedrat? Det hela Ă€r mycket enkelt. Det Ă€r invĂ€llare överallt. OmrĂ„desspecifik, affĂ€rsorienterad invandring har ersatts med ideologiskt folkutbyte sĂ„ att staten kan fĂ„ mer kontroll samtidigt som den övertygar oss att ”hjĂ€lpa mĂ€nniskor”.

De flesta svenskar som tvingats gÄ i mÄngkulturell skola dÀr vÀrdegrunden  omöjliggör ledarskap och lÀrande, kan vittna om invandrargÀng som dominerar lektioner och skolgÄrd, och dÀr svenska elever som vÀljer att stÄ upp mot förfallet stÀmplas som rasister. Detta leder till att de som inte klarar av att vara undergivna hoppar av och blir skinnskallar eller blir framgÄngsrika genom att faktiskt börja jobba. Det enda sÀttet för vanliga svenska tonÄringar att överleva skolan Àr att bli antisociala plugghÀstar eller att lÄtsas vara lika sociala som invandrarna och ta sig igenom dÄrhuset genom att vara snÀll eller populÀr.

Anledningen att folk var vÄldsammare förr i tiden visar sig enbart vara att de hade mer heder och vÀgrade trampas ned av krÀk, i motsats till vÀnsterns framstegsmyt och stigmatiserandet av det förflutna.

Idag vĂ€nder 99 % andra kinden till – inte pga nĂ„gon religiös övertygelse – utan för att ”karriĂ€ren” kan hotas och det Ă€r viktigt att lĂ„tsas komma överens och undvika konflikt istĂ€llet för att lösa konflikt – vilket skapar tryckkokare till individer som sedan ska förvĂ€ntas rösta för mer av samma sak.

Dessutom vet mÀn om att det Àr omöjligt att agera rÀttvist i dagens system. Om du ser en tant bli rÄnad och stoppar gÀrningsmannen kan du fÄ fÀngelse eftersom du rÄkade bryta mot kriminellas lika vÀrde. Det finns inga hedersbetygelser att fÄ, eftersom det inte finns nÄgot folk att representera, inga ledare att konsultera och inga kungar som kan vara barmhÀrtiga.

Det gĂ„r alltsĂ„ inte att agera rĂ€ttvist, eftersom systemet kommer straffa dig pĂ„ ett eller annat sĂ€tt om du mĂ„ste bryta mot en paragraf för att göra vad som Ă€r rĂ€tt. Det Ă€r dĂ€rför liberalism, lagar, regler och byrĂ„krati inte fungerar – utan kungar Ă€r vi alla dömda till att granskas av pappersvĂ€ndare och bedömas efter fyrkantiga modeller istĂ€llet för via moralförstĂ„else och dygd. Ett extremt kategoriskt och stelt system som inte kan uppfatta nyanser och enskildheter till fullo, vilket gör rĂ€ttvisa omöjligt.

Vi lever i ett samhÀlle dÀr vi förvÀgras rÀtten till att vara oss sjÀlva, förnekas naturen och förvÀntas gÄ i skolan sÄ att vi kan ha rÄd att köpa en bil som kan ta oss fram och tillbaka till kontoret tills vi fyller 65 och staten Àr fÀrdig med att mjölka ut oss.

Om du inte gillar det sĂ„ Ă€r du ”rasist”. Europeiska mĂ€n mĂ„ste inse att systemet förklarat krig mot oss i 200 Ă„r och att anledningen till att vi inte Ă€r i fysiskt krig mot systemet idag Ă€r för att de bakbinder och mutar oss. Det Ă€r ocksĂ„ den enda anledningen till centralisering. Ju mer utarmade vi kĂ€nner oss, ju mindre motstĂ„nd kan vi ge. VĂ€nstern hatar denna typ av resonemang, och kallar det för bondmentalitet. VĂ€nstern Ă€r för fin för sĂ„dant och alla som visar tecken pĂ„ maskulinitet och Ă€r Ă€rliga om mĂ€nsklig natur Ă€r enligt vĂ€nstern bönder som Ă€r bakom flötet eftersom de inte hĂ€nger med i trenderna, föresprĂ„kar ”fred”, klĂ€r sig i tajta jeans och tycker om storstĂ€der.

Vad som mÄste ske Àr att vi inombords bryter helt med systemet och inser att vi Àr omringade av knÀppgökar och styrs av idioter, utan att för den skullen övergÄ i kommunistisk revolutionsmentalitet, utan att vi vuxet och behÀrskat sköter oss sjÀlva och bygger vÄra egna koalitioner samt fÄr fler och fler att inse förnedringens omfattning, sÄ att vi successivt kan stöta bort och avsÀtta vÀnstern, genom att först illegitimera dem helt och hÄllet.

Vi behöver inte stĂ„ upp för ”vita”, ”rasen” eller andra ideologiska koncept. Det enda vi behöver Ă€r att stĂ„ upp för vĂ„r manlighet och integritet, vilket inbegriper sjĂ€lvstĂ€ndighet och stolthet, vilket resulterar i nationalism. NĂ€r vi bryter inombords med ideologi möter vi först djuret inom oss sjĂ€lva, varefter vi kan bli mer verklighetsförankrade, dĂ€r vi inser att Darwin hade rĂ€tt och att vi mĂ„ste sĂ€tta kurs mot en mer sansad och bĂ€ttre framtid. Vi mĂ„ste alltsĂ„ operera under ytan och komma i kontakt med vĂ„r egen natur, istĂ€llet för att svepas med i den socialt inflaterade lögnpressen.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Psykologi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s