Modernitetens krig mot människan

0-04600900-1436881155-original

Vi befinner oss vid modernitetens bristningsgräns – epoken som sökte ena oss genom ekonomi och politik, tills verkligheten hann ikapp. Moderniteten representerar kasternas och hierarkiernas inversion. Där vi tidigare ledsagades av kungar och aristokrater – genom dygder och moral – är vi nu bakbundna av borgerligt formrytteri som ersatt ledarskap och intuition med ”handläggning”. Civilisationen har gjort sig av med hederlighet och mänsklig auktoritet till förmån för sterila lagar och regelverk, vilka hänvisat kommunikationen till nedtecknade bestämmelser. Det finns inga fadersfigurer att se upp till, inga kungar att högakta och ingen Gud att svara inför.

Borgarklassen är klipsk och driftig, men saknar den slumrande aristokratiska klassens moralkompass och klokhet – rentav dess manlighet. Alla våra problem går tillbaka på denna uppluckring av de feodala strukturernas blodsband.

Moderniteten har förstört och korrumperat män, men bara för att män fördömde sig själva genom att äta av den förbjudna frukten – vilket ledde till hybris, eller viljan att sätta sig själv före naturens ordning. Idén bakom vänstern är att något håller oss tillbaka och manipulerar oss, vilket endast är rimligt om det mänskliga egot tror att det är Gud, och att allt som kommer emellan – så som verkligheten – är ett hinder som måste nedmonteras. Detta skapar en solipsistisk tendens att skylla våra egna kognitiva missräkningar på världen, vilken är den psykologiska mekanism som triggar den revolutionära andan, som uppstår när vi hatar oss själva och skyller på andra.

För att försäkra de feodala strukturernas upplösning till köpmannaklassens fördel krävdes formandet av ideologi för att motivera proletariatets uppror mot överhögheten, och skapa ett styre baserat på abstraktioner om individens rättigheter, i motsats till naturligt auktoritetsstyre.

Som konsekvens kan vi sällan längre lösa konflikter på tu man hand, kommunicera eller ingå i avtal utan att tvingas operera indirekt via mellanhänder och materiell policy. När vi snöade in oss på synliga förhållanden, glömde vi den andliga domänen – det som gör oss till människor – vilket har skapat moderna individer som är bra på nischer men är emotionellt handikappade.

Vi styrs inte längre av levande och osynliga principer — ”Guds hand” — utan av universella regler som brukas av människor, indirekt genom oss själva. Detta omöjliggör ledarskap, eftersom någonting nedtecknat, dött och fördröjt alltid kommer emellan. Politiker tenderar därför att bestå av folk som är sakkunniga, men inte har någon aning om vad verkligt, moraliskt ledarskap innebär – vilket torde vara grundförutsättningen för att utöva politisk konst.

Demokrati är ett omoraliskt system, eftersom allas lika rösträtt förvandlar politik till en öppen basar där den som är bäst på att fresta, förleda och baktala flest vinner. Eftersom alla måste tas hänsyn till, skapar det ett infekterat samhällsklimat med big-brother-mentalitet där man måste sko sig på varandra.

Det är därför svensk politik, liksom dagspolitik överlag, är fullständigt ointressant för sansade, normala och moraliska individer. Det finns helt enkelt inga intressanta personer i politiken, vilken är designad för översociala, extroverta försäljare och opportunister.

Högern vill bort från ideologi, floskler, ord och symboler, genom att avslöja vår socialt infekterade verklighetsbild och se vad som uppenbarar sig där bakom. När vi gör det inser vi att vi blivit snuvade på vår manlighet, och att hela politiken går ut på att undertrycka vad som är manligt och sunt, vilket är varför Julius Evola talade om ”män bland ruinerna”.

Europas krigarkast har effektivt varit nedsövd i mer än 60 år.

De flesta västerländska män är kastrerade trygghetsknarkare. På 60-talet bestämde sig vänstern för att förstöra familjeinstitutionen, varpå den sexuella revolutionens enorma kraft ruckade undan allt vad som tidigare inneburit ansvar och förmyndarskap. Det är väldigt enkelt att dekonstruera moderniteten när man kastar av dess ideologiska skynke och fokuserar på vad människor egentligen håller på med, och vilka motivationer som driver dem, vilket vi åstadkommer genom realism – när vi observerar hur saker och ting är istället för hur de ”ter” sig eller förhåller sig till ”fakta”. Detta lämnar oss kvar med en demokratisk hord som gjort sig själv viktig och förlöjligar Gud eftersom horden inte kan se bortom sin egen apdynamik, inom vilken impulser och dramatik dominerar scenen.

Det är då inte heller konstigt, att den sexuella revolutionens förkrossande effekter på familjen och politiken, sedermera har fött upp generationer av töntar och förtvivlade feminister. Vi lever inte som sig bör, i enlighet med vår natur, utan genom ett sjukdomstillstånd som leder till alienation.

Det är därför ideologiernas tidsålder har nått sitt slut, eftersom folk märker att de känner helt annorlunda och innerst söker något helt annat än vad staten och etablissemanget tvingar på dem. Alla hatar byråkrati, men tar det för givet. Det har blivit ”normalt” att allt är grått, reglerat och tråkigt.

Det är därför det finns skäl till att vara optimistisk; det goda är starkare än det onda och förr eller senare slår den goda människan tillbaka mot det som söker kränka hennes frihet och självständighet. Problemet är att vänstern alltid kan förlita sig på massorna, medan högern först måste konsultera de ca 5 % av befolkningen som inte följer med strömmen och inte tilltalas av trender och rösträtt för att göra sig populära och relevanta.

Sedan andra världskrigets slut har vi mutats av våra egna regeringar att få en röst per skalle om vi går med på att de får kränka vår heder och bråka om hur våra tillgångar ska fördelas eftersom alla måste ta hänsyn till alla. Lösningen är extremt enkel: vi behöver inte staten, mer än vad den behöver oss. Det enda vi behöver är att lita på Gud eller naturlagen och inse det faktum att vi är mycket mer än vad vi tror eller förstår.

Den vite mannens fysiska och moraliska förfall, inte ”juden”, är orsaken till situationen i väst.

Bristen på faderskap och manlighet görs tydlig genom skilsmässor och singellivsfjäsk. Om en man inte kan kontrollera sig själv kan han heller inte komplettera sin kvinna och det kommer oundvikligen uppstå konflikt, eftersom kvinnor hatar män som inte förmår vara män. Lägg till dagis och skola som lär pojkar hur man ska vara snäll, tvingar dem att plugga med tjejer, samt lär dem att ”dela med sig” istället för att stå upp för sig själva och det är inte konstigt att situationen ser ut som den gör. Vänstern består av ett borgarskap som representerar det moderna samhällets mest bortskämda och bekväma aspekter, men som låtsas representera ”arbetaren”.

Moderna människor fördömer utifrån denna trälmoral vårt våldsamma, primitiva förflutna eftersom vi dödade varandra stup i kvart. Sanningen är dock att vi inte förändrats sedan dess och att män och kvinnor är rovdjur som fortfarande opererar genom sin djurnatur fast i mer kultiverad, passiv (läs bedräglig) form, samtidigt som de kallar sig för ”civiliserade”. Kvinnor bildar grupper och skvallrar om konkurrerande honor över en kopp kaffe, istället för att konfrontera dem och eventuellt döda dem. Skillnaden mellan oss och stenåldersmänniskan är att vi baktalar istället för att konfrontera, och låtsas vara bättre än vi är.

Eftersom moderniteten fördömer manlighet, kastar det även ut allt ledarskap. Konsekvensen blir att ingen kan ställas till svars, eller vill ställas till svars, trots att vi – systemet vi alla ingår i – har dödat fler människor än ”fascismen” vi förfasar oss över. Människors falska attityder som söker transferera sina synder på någon annan, är det moraliska haveri som uppmuntras av sekulär demokrati.

Det är tabu att vara stolt och maskulin – vilket likställs med tyranni. Vänstern opererar genom omskrivningar och binär sortering som sållar bort alla mänskliga drag som inte passar in i dess modell, och stigmatiserar dem kategoriskt.

Systemet uppfostrar inte ledare, det motarbetar dem vilket istället befrämjar krämarkasten som är duktig på charader och administration men som har en extrovert gruppmentalitet vilken är beroende av andras bekräftelse.

Genom detta förstår vi varför moderniteten söker motarbeta kungar och aristokrater, genom att fresta folk med demokrati. Alla män som har någon form av stake kvar vet om att de är tillbakavisade av ett ondsint etablissemang som vill vara relevanta genom rättigheter, och vars vapen är jämlikhet, vilket i själva verket är själviskhet – dvs ”försök inte förneka mig min del av kakan och min chans att bli kändis”.

Det var detta Hitler insåg, och formade en koalition av potenta män som tog saken i egna händer och tvingade krämarkasten att fly parlamentet. Detta kom som en chock för den liberala demokratin som var tvungen att begrava den europeiska mannen – krigarkasten – en gång för alla. Idag är vi konstant motarbetade, men förväntas nicka och spela med tills vi är ”färdigutbildade” och kan fly systemet så gott det går utan att bryta mot reglerna.

Hur är det svenska folket vanhedrat? Det hela är mycket enkelt. Det är invällare överallt. Områdesspecifik, affärsorienterad invandring har ersatts med ideologiskt folkutbyte så att staten kan få mer kontroll samtidigt som den övertygar oss att ”hjälpa människor”.

De flesta svenskar som tvingats gå i mångkulturell skola där värdegrunden  omöjliggör ledarskap och lärande, kan vittna om invandrargäng som dominerar lektioner och skolgård, och där svenska elever som väljer att stå upp mot förfallet stämplas som rasister. Detta leder till att de som inte klarar av att vara undergivna hoppar av och blir skinnskallar eller blir framgångsrika genom att faktiskt börja jobba. Det enda sättet för vanliga svenska tonåringar att överleva skolan är att bli antisociala plugghästar eller att låtsas vara lika sociala som invandrarna och ta sig igenom dårhuset genom att vara snäll eller populär.

Anledningen att folk var våldsammare förr i tiden visar sig enbart vara att de hade mer heder och vägrade trampas ned av kräk, i motsats till vänsterns framstegsmyt och stigmatiserandet av det förflutna.

Idag vänder 99 % andra kinden till – inte pga någon religiös övertygelse – utan för att ”karriären” kan hotas och det är viktigt att låtsas komma överens och undvika konflikt istället för att lösa konflikt – vilket skapar tryckkokare till individer som sedan ska förväntas rösta för mer av samma sak.

Dessutom vet män om att det är omöjligt att agera rättvist i dagens system. Om du ser en tant bli rånad och stoppar gärningsmannen kan du få fängelse eftersom du råkade bryta mot kriminellas lika värde. Det finns inga hedersbetygelser att få, eftersom det inte finns något folk att representera, inga ledare att konsultera och inga kungar som kan vara barmhärtiga.

Det går alltså inte att agera rättvist, eftersom systemet kommer straffa dig på ett eller annat sätt om du måste bryta mot en paragraf för att göra vad som är rätt. Det är därför liberalism, lagar, regler och byråkrati inte fungerar – utan kungar är vi alla dömda till att granskas av pappersvändare och bedömas efter fyrkantiga modeller istället för via moralförståelse och dygd. Ett extremt kategoriskt och stelt system som inte kan uppfatta nyanser och enskildheter till fullo, vilket gör rättvisa omöjligt.

Vi lever i ett samhälle där vi förvägras rätten till att vara oss själva, förnekas naturen och förväntas gå i skolan så att vi kan ha råd att köpa en bil som kan ta oss fram och tillbaka till kontoret tills vi fyller 65 och staten är färdig med att mjölka ut oss.

Om du inte gillar det så är du ”rasist”. Europeiska män måste inse att systemet förklarat krig mot oss i 200 år och att anledningen till att vi inte är i fysiskt krig mot systemet idag är för att de bakbinder och mutar oss. Det är också den enda anledningen till centralisering. Ju mer utarmade vi känner oss, ju mindre motstånd kan vi ge. Vänstern hatar denna typ av resonemang, och kallar det för bondmentalitet. Vänstern är för fin för sådant och alla som visar tecken på maskulinitet och är ärliga om mänsklig natur är enligt vänstern bönder som är bakom flötet eftersom de inte hänger med i trenderna, förespråkar ”fred”, klär sig i tajta jeans och tycker om storstäder.

Vad som måste ske är att vi inombords bryter helt med systemet och inser att vi är omringade av knäppgökar och styrs av idioter, utan att för den skullen övergå i kommunistisk revolutionsmentalitet, utan att vi vuxet och behärskat sköter oss själva och bygger våra egna koalitioner samt får fler och fler att inse förnedringens omfattning, så att vi successivt kan stöta bort och avsätta vänstern, genom att först illegitimera dem helt och hållet.

Vi behöver inte stå upp för ”vita”, ”rasen” eller andra ideologiska koncept. Det enda vi behöver är att stå upp för vår manlighet och integritet, vilket inbegriper självständighet och stolthet, vilket resulterar i nationalism. När vi bryter inombords med ideologi möter vi först djuret inom oss själva, varefter vi kan bli mer verklighetsförankrade, där vi inser att Darwin hade rätt och att vi måste sätta kurs mot en mer sansad och bättre framtid. Vi måste alltså operera under ytan och komma i kontakt med vår egen natur, istället för att svepas med i den socialt inflaterade lögnpressen.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Psykologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s