Primitiva marknader

trobcans

Altruister och antikapitalister kritiserar marknadsekonomin för att präglas av girighet och påpekar att en annan verklighet är möjlig. Ofta med hänvisning till ”ädla vildar” i svunna ö- och indiansamhällen där folk delar med sig av allting utan att bry sig om personlig vinning. Den socialistiske ekonomen, Karl Polanyi har beskrivit ”primitiva ekonomier” som icke-vinstdrivande och marknadslösa utbyten som vi kan dra både lärdom och inspiration av. Men är dessa folk verkligen altruister?

Nej. Denna obetänktsamt socialistiska tolkning baseras på direkta felaktigheter och missanpassad primitivism. De två kanske kändaste ”gåvo-ekonomierna” ovannämnda individer pekar mot i full beundran är kulahandeln och potlatch — system som vid slarvig första anblick kan tyckas vara både icke-vinstdrivande och altruistiska då det rör sig om icke-monetära utbyten, men faktum är att även dessa system – likt alla andra ekonomiska system – handlar om ömsesidiga överenskommelser och subjektiva värderingsprocesser; avtal där båda parter är vinnare och går i plus.

Att värde är något subjektivt och skiljer sig från objektivt marknadspris är viktigt att poängtera. Det föregående går inte att mäta, men de två är ändå interrelaterade; i kort värderar köparen produkten högre än pengar, medan försäljaren värderar pengar högre än produkten. Som vi senare kommer se, fungerar det på precis samma sätt i så kallade ”gåvoekonomier” — där värderar givaren status och relationer högre än den bortskänkta gåvan. Dessa ekonomier är alltså, tvärtemot Polanyis beskrivning, inte alls altruistiskt omtänksamma och ogirigt socialistiska. Gåvan är ett medel som fyller samma funktion som pengar.

Kulahandeln och potlatch må bedrivas i icke-monetära kulturer, men detta bör inte misstolkas för icke-vinstdrivande altruism. Som Malinowski visat i sina välellaborerade studier av kulahandeln och som många antropologer visat i studiet av potlatch, handlar de båda om en annan form av personlig vinning — det handlar om att byta till sig socialt kapital.

I kulahandeln riskerar trobrianderborna sina liv när de åker enkla flottar över havet för att besöka sina melanesiska grannar i syfte att utbyta smycken och knyta nya vänskapsband. Genom att ge bort ett snäcksmycke till någon försätter man honom i en skuld han senare, på något sätt, måste återbetala. Det handlar alltså om ett slags byteshandel där den listige kan se till att skuldsätta någon som äger tjusiga och eftertraktade gods. Vidare handlar utbytet även om att knyta vänskapsband med andra stammar för att undvika krig — ett högst vinstdrivande system, med andra ord.

På den amerikanska kontinentens nordvästkust bor indianstammar som ägnar sig åt potlatch. En till synes hejdlös gåvoceremoni där stora lass av alla möjliga artefakter skänks bort. Också detta utbyte är vinstdrivande då det inte handlar om altruism, utan om att demonstrera sin sociala status — ju mer och finare föremål man har råd att ge bort, desto högre status visar man att man är av. Också detta är således att betrakta som vinstdrivande.

I en annan del av Papua Nya Guinea finns kula-liknande ceremonier som går under namnet moka. Här ingår olika stammar i utbyte av snäckor och grisar som också handlar om att byta till sig status och värdefulla relationer. Intressant i detta sammanhang är att kommunismens främsta teoretiska fiende, lagen om utbud och efterfrågan, gör sig tydlig i moka-ceremonin — Enbart män av särskild rang (‘big men’) får handla med snäckskal, vilket betyder att snäckutbudet är snävt, något som i sin tur ökar snäckornas värde. Vidare ökas snäckskalens värde ytterligare av det faktum att stammarna som ägnar sig åt moka bor långt ifrån kusten, uppe i bergen där snäckutbudet är obefintligt. Att byta till sig snäckor är inte bara ett sätt att demonstrera social status, utan även ett sätt att bilda värdefulla allianser med kustbefolkningen.

Sociologen Marcel Mauss har också konkluderat att dessa ”primitiva ekonomier” baseras på reciprocitet och inte på altruism; ”gåvorna” som polynesier, melanesier och indianer ”skänker” förväntas betalas tillbaka med ”gåvor” av samma – eller ibland till och med av större – värde. Om så inte görs, väntar repressalier från antingen individer eller av ”gudarna”. Således går det att utröna att också en ”primitiv ekonomi” vilar på grundläggande marknadsprinciper.

De primitiva folken förstår värdet av fri handel och hur alla inblandade drar nytta av den. De förstår också relationen mellan utbud och efterfrågan. De må inte eftersträva monetär vinst, men eftersträvar ändå vinst i form av social status och vänskap. Ändå finns det fortfarande kommunister i vår (så kallat) civiliserade del av världen som inte bara ifrågasätter, utan också rentav motsätter sig grundläggande marknads- och ekonomiska principer. Kommunism är således att betrakta som en ytterst outvecklad,  osofistikerad och barbarisk livsåskådning.

Annonser

Om Tyler Durden

Antropolog med libertariansk läggning som skådar rådande samhällsordning ur frihetligt perspektiv.
Det här inlägget postades i Antropologi, Ekonomi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Primitiva marknader

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Kommunismen och dess irrationella och funktionsodugliga utopier kan kanske beskrivas som en rudimentär extremitet tillhörande en intellektuellt och ideologiskt undermålig social kropp, behäftad med en spektakulär förkärlek för våld, allmänfarliga inbillningsfoster och samhällsomstörtande aktioner utan avseende på framtida följder.
    Den delikata lilla detaljen att dessa aktörer manipuleras via de mäktigaste oligarkfamiljerna, NWO-strategerna och destabiliseringsfinansiärerna, vilka funnit en halsbrytande härskara av lydiga lakejer och fogliga tjänstehjon inom de rödimpregnerades led, faller dem icke in.

    En av mänsklighetens monstrositeter som definitivt borde förpassas till historiens mörkaste källarvalv med varningstexten ”Miljöfarligt avfall” tydligt aviserad på en gammal hederlig emaljskylt.
    Avslutningsvis kan erinras om den klassiska arbetsskygghet de vänsterorienterade gynnarna bemärkt sig för och därför infoga det odödliga visdomsordet ”Fåfäng gå lär mycket ont”!
    Andreas 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s