Primitiva marknader

trobcans

Altruister och antikapitalister kritiserar marknadsekonomin för att prĂ€glas av girighet och pĂ„pekar att en annan verklighet Ă€r möjlig. Ofta med hĂ€nvisning till ”Ă€dla vildar” i svunna ö- och indiansamhĂ€llen dĂ€r folk delar med sig av allting utan att bry sig om personlig vinning. Den socialistiske ekonomen, Karl Polanyi har beskrivit ”primitiva ekonomier” som icke-vinstdrivande och marknadslösa utbyten som vi kan dra bĂ„de lĂ€rdom och inspiration av. Men Ă€r dessa folk verkligen altruister?

Nej. Denna obetĂ€nktsamt socialistiska tolkning baseras pĂ„ direkta felaktigheter och missanpassad primitivism. De tvĂ„ kanske kĂ€ndaste ”gĂ„vo-ekonomierna” ovannĂ€mnda individer pekar mot i full beundran Ă€r kulahandeln och potlatch — system som vid slarvig första anblick kan tyckas vara bĂ„de icke-vinstdrivande och altruistiska dĂ„ det rör sig om icke-monetĂ€ra utbyten, men faktum Ă€r att Ă€ven dessa system – likt alla andra ekonomiska system – handlar om ömsesidiga överenskommelser och subjektiva vĂ€rderingsprocesser; avtal dĂ€r bĂ„da parter Ă€r vinnare och gĂ„r i plus.

Att vĂ€rde Ă€r nĂ„got subjektivt och skiljer sig frĂ„n objektivt marknadspris Ă€r viktigt att poĂ€ngtera. Det föregĂ„ende gĂ„r inte att mĂ€ta, men de tvĂ„ Ă€r Ă€ndĂ„ interrelaterade; i kort vĂ€rderar köparen produkten högre Ă€n pengar, medan försĂ€ljaren vĂ€rderar pengar högre Ă€n produkten. Som vi senare kommer se, fungerar det pĂ„ precis samma sĂ€tt i sĂ„ kallade ”gĂ„voekonomier” — dĂ€r vĂ€rderar givaren status och relationer högre Ă€n den bortskĂ€nkta gĂ„van. Dessa ekonomier Ă€r alltsĂ„, tvĂ€rtemot Polanyis beskrivning, inte alls altruistiskt omtĂ€nksamma och ogirigt socialistiska. GĂ„van Ă€r ett medel som fyller samma funktion som pengar.

Kulahandeln och potlatch mĂ„ bedrivas i icke-monetĂ€ra kulturer, men detta bör inte misstolkas för icke-vinstdrivande altruism. Som Malinowski visat i sina vĂ€lellaborerade studier av kulahandeln och som mĂ„nga antropologer visat i studiet av potlatch, handlar de bĂ„da om en annan form av personlig vinning — det handlar om att byta till sig socialt kapital.

I kulahandeln riskerar trobrianderborna sina liv nĂ€r de Ă„ker enkla flottar över havet för att besöka sina melanesiska grannar i syfte att utbyta smycken och knyta nya vĂ€nskapsband. Genom att ge bort ett snĂ€cksmycke till nĂ„gon försĂ€tter man honom i en skuld han senare, pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, mĂ„ste Ă„terbetala. Det handlar alltsĂ„ om ett slags byteshandel dĂ€r den listige kan se till att skuldsĂ€tta nĂ„gon som Ă€ger tjusiga och eftertraktade gods. Vidare handlar utbytet Ă€ven om att knyta vĂ€nskapsband med andra stammar för att undvika krig — ett högst vinstdrivande system, med andra ord.

PĂ„ den amerikanska kontinentens nordvĂ€stkust bor indianstammar som Ă€gnar sig Ă„t potlatch. En till synes hejdlös gĂ„voceremoni dĂ€r stora lass av alla möjliga artefakter skĂ€nks bort. OcksĂ„ detta utbyte Ă€r vinstdrivande dĂ„ det inte handlar om altruism, utan om att demonstrera sin sociala status — ju mer och finare föremĂ„l man har rĂ„d att ge bort, desto högre status visar man att man Ă€r av. OcksĂ„ detta Ă€r sĂ„ledes att betrakta som vinstdrivande.

I en annan del av Papua Nya Guinea finns kula-liknande ceremonier som gĂ„r under namnet moka. HĂ€r ingĂ„r olika stammar i utbyte av snĂ€ckor och grisar som ocksĂ„ handlar om att byta till sig status och vĂ€rdefulla relationer. Intressant i detta sammanhang Ă€r att kommunismens frĂ€msta teoretiska fiende, lagen om utbud och efterfrĂ„gan, gör sig tydlig i moka-ceremonin — Enbart mĂ€n av sĂ€rskild rang (‘big men’) fĂ„r handla med snĂ€ckskal, vilket betyder att snĂ€ckutbudet Ă€r snĂ€vt, nĂ„got som i sin tur ökar snĂ€ckornas vĂ€rde. Vidare ökas snĂ€ckskalens vĂ€rde ytterligare av det faktum att stammarna som Ă€gnar sig Ă„t moka bor lĂ„ngt ifrĂ„n kusten, uppe i bergen dĂ€r snĂ€ckutbudet Ă€r obefintligt. Att byta till sig snĂ€ckor Ă€r inte bara ett sĂ€tt att demonstrera social status, utan Ă€ven ett sĂ€tt att bilda vĂ€rdefulla allianser med kustbefolkningen.

Sociologen Marcel Mauss har ocksĂ„ konkluderat att dessa ”primitiva ekonomier” baseras pĂ„ reciprocitet och inte pĂ„ altruism; ”gĂ„vorna” som polynesier, melanesier och indianer ”skĂ€nker” förvĂ€ntas betalas tillbaka med ”gĂ„vor” av samma – eller ibland till och med av större – vĂ€rde. Om sĂ„ inte görs, vĂ€ntar repressalier frĂ„n antingen individer eller av ”gudarna”. SĂ„ledes gĂ„r det att utröna att ocksĂ„ en ”primitiv ekonomi” vilar pĂ„ grundlĂ€ggande marknadsprinciper.

De primitiva folken förstĂ„r vĂ€rdet av fri handel och hur alla inblandade drar nytta av den. De förstĂ„r ocksĂ„ relationen mellan utbud och efterfrĂ„gan. De mĂ„ inte efterstrĂ€va monetĂ€r vinst, men efterstrĂ€var Ă€ndĂ„ vinst i form av social status och vĂ€nskap. ÄndĂ„ finns det fortfarande kommunister i vĂ„r (sĂ„ kallat) civiliserade del av vĂ€rlden som inte bara ifrĂ„gasĂ€tter, utan ocksĂ„ rentav motsĂ€tter sig grundlĂ€ggande marknads- och ekonomiska principer. Kommunism Ă€r sĂ„ledes att betrakta som en ytterst outvecklad,  osofistikerad och barbarisk livsĂ„skĂ„dning.

Annonser

Om Tyler Durden

Antropolog med libertariansk lÀggning som skÄdar rÄdande samhÀllsordning ur frihetligt perspektiv.
Det hÀr inlÀgget postades i Antropologi, Ekonomi. BokmÀrk permalÀnken.

En kommentar till Primitiva marknader

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Kommunismen och dess irrationella och funktionsodugliga utopier kan kanske beskrivas som en rudimentÀr extremitet tillhörande en intellektuellt och ideologiskt undermÄlig social kropp, behÀftad med en spektakulÀr förkÀrlek för vÄld, allmÀnfarliga inbillningsfoster och samhÀllsomstörtande aktioner utan avseende pÄ framtida följder.
    Den delikata lilla detaljen att dessa aktörer manipuleras via de mÀktigaste oligarkfamiljerna, NWO-strategerna och destabiliseringsfinansiÀrerna, vilka funnit en halsbrytande hÀrskara av lydiga lakejer och fogliga tjÀnstehjon inom de rödimpregnerades led, faller dem icke in.

    En av mĂ€nsklighetens monstrositeter som definitivt borde förpassas till historiens mörkaste kĂ€llarvalv med varningstexten ”Miljöfarligt avfall” tydligt aviserad pĂ„ en gammal hederlig emaljskylt.
    Avslutningsvis kan erinras om den klassiska arbetsskygghet de vĂ€nsterorienterade gynnarna bemĂ€rkt sig för och dĂ€rför infoga det odödliga visdomsordet ”FĂ„fĂ€ng gĂ„ lĂ€r mycket ont”!
    Andreas 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s