Att se är inte att veta

9219177_orig

Parollen ”att se är att veta” är relaterad till den moderna tron att förnimmelse är lika med realitet; att vad som är på riktigt är vad vi ser, hör, känner, smakar, luktar — och att själva uppfattningen är hur vi vet att det är på riktigt. Om andevärlden var på riktigt hade vi uppfattat den. Om Gud var ”på riktigt” hade han visat sig eller givit oss vinkar.

Detta ”konkretiserande” är typiskt för vår tid, och uppstår eftersom vi tar för givet sinnevärldens totalitet, samtidigt som vi aldrig haft anledning eller ”tid” för att revidera ”självklarheter”. Vi växer alla upp som materialister, och majoriteten vill fortsätta på den inslagna vägen eftersom det är vad som ”funkar”. Få personer får anledning att bryta vardagens normalitet för att ifrågasätta alla förgivettaganden och komma i underfund med hur mystiskt det är att vi är här. För att nå detta tillstånd av ”underfund” krävs att man stiger ur hamsterhjulet, vilket inte sällan kommer med existentiell kris.

Vårt samhälle försöker istället sopa alla medvetandeförändringar och avvikelser under mattan genom diagnostisering och medicinering. Normalitet är det viktigaste som finns i det vetenskapsmaterialistiska jämlikhetssamhället. Vi ”tål” inte något annat.

Naturliga fenomen som depersonalisation, depression, psykoser, psykologiska störningar bör emellertid betraktas med neutral tillförsikt, och kan i sig själva vara ”processer” mot högre medvetandetillstånd. Alternativt störningar i det psykologiska rummet, vilket inte sällan går tillbaka på kognitiv dissonans – oförmågan att tillfredsställa undermedvetna emotionella behov.

Ur gudfruktig synvinkel är den materiella sinnevärlden en manifestation av översinnliga dimensioner vilka våra sinnen inte har direktkontakt med, men som vårt väsen är intimt sammankopplat med. Det är alltså möjligt för oss att konversera med Gud, och alla våra personliga tillkortakommanden beror på vår hybris – vilken kopplar bort oss från den prekognitiva verkligheten till förmån för våra socialiserade personligheter, vilket orsakar kognitiv dissonans mellan egot och själen.

Hybris är en åkomma som får den moderna människan att vifta bort övernaturlighet som hallucination och bedrägeri trots att vi sällan reflekterat över sin egen realitets validitet, och således inte är i position att döma andras.

Likaledes misstror vi rutinmässigt vår egen konstitution och fattningsförmåga, eftersom vi tror på massmedia och politik istället för att lita på vår inre röst. Vi tror inte längre på Gud, men vi tror på simpla människor som sagt sig veta mer.

Förnuftet säger att vad vi förnimmar och följaktligen ”tror” inte är hela sanningen.

Folk använder devisen ”att se är att veta” för att avfärda sådant som inte passar in i deras ”ramar” – så som Gud och demoner; samtidigt som brist på upplevda bevis inte är någon barriär för att blint acceptera sådant som är socialt sanktionerat (global uppvärmning, jämlikhet, byråkrati, demokrati etc).

Att se är inte att veta, eftersom sinnena bara är instrument och är lättmanipulerade samt begränsade. Sinnena kan endast förse oss med indirekt vetskap, vilken är filtrerad och omtolkas, samt är individbaserad. Vi vet att det finns optiska illusioner och att vi inte kan se saker som tekniska apparater kan fånga upp. Vi vet att att se inte bör vara synonymt med att tro.

Fler och fler varseblir emellertid att största delen av samhällets offentliga diskurs är fabricerad. Normaliteten är alltså illusionen, vilken vi tar för givet eftersom den ger oss ”säkerhet” i tillvaron.

All sinnesorienterad kunskap är förmedlad, vilket gör den öppen för manipulation genom att korrumpera intervallet och effekten.

Det enda vi i egentlig bemärkelse bör tro på är vad vi direkt kan veta – utan ”förmedling”. Vad vi tror på torde därför vara vad vi inte kan ”se” – alltså det som inte kan ”mätas” eller ”förstås”.

Det enda vi fullt ut kan lita på är vår intuition, vilken guidar oss till vår rätta plats, så till vida att vi ”själva” inte kommer emellan, och bryter kontinuumet mellan människa och Gud.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att se är inte att veta

  1. Ping: Att se är inte att veta — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

  2. Conny Lundberg skriver:

    Ypperlig artikel som får mitt hjärta att sjunga! 🙂

    Liked by 2 people

    • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

      Min spontana reaktion lyder:
      Inaugurera karln som vår näste ärkebiskop!
      Detta är minsann något annat än vad vi under den skändliga konvertitaspiranten Jackeléns ”interreligiositetsdialoger” med den lede fi och övriga manövrar i antikrists vederstyggliga sold tvingats erfara, i en tid då andligheten belagts med tabustatus.
      Andreas, @mmsoxford 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s