Vänsterns psykologi dekonstruerad III

international-friendship-day-article

Psykologer och sociologer använder termen socialisation för att beskriva processen genom vilken barn tränas att tänka och bete sig i enlighet med vad samhället föreskriver. En person sägs vara välsocialiserad om vederbörande tror på och lyder samhällets moraliska kod och därmed passar in som en fungerande del av samhället. Det kan tyckas förnuftsvidrigt att påstå att många vänsteranhängare är översocialiserade, eftersom de ses som rebeller. Antagandet kan emellertid försvaras. Många vänsteranhängare är inte så rebelliska som de verkar.

Vårt samhälles moraliska koppel är så åtstramat att ingen kan tänka, känna och agera på ett helt moraliskt vis. Till exempel ”bör” vi inte hata någon, även fast alla hatar någon någon gång, även om man erkänner det eller inte. Vissa personer är så översocialiserade att alla försök att tänka, känna och agera innebär en tung börda. För att undvika skuldkänslor, måste de konstant lura sig själva om sina egna motiv och hitta moraliska förklaringar för känslor och handlingar som i realiteten har ett ickemoraliskt ursprung. Vi använder termen ”översocialiserad” för att beskriva sådana personer – som torde utgöra en stor del av befolkningen i det janteinfekterade Sverige.

Översocialisering kan leda till låg självkänsla, maktlöshet, defaitism, vit skuld et cetera. En av de viktigaste metoderna som vårt samhälle socialiserat barn genom är att få dem att skämmas över beteenden eller yttringar som går tvärs emot samhällets förväntningar. Om detta skamfilande överdrivs, eller om ett barn är särskilt mottaglig för sådana känslor, slutar han upp med att skämmas över sig själv.

Den översocialiserade personens tankar och beteenden är mer begränsade av samhällets förväntningar än vad de är hos den mindre socialiserade typen. De som dras till högern tenderar därför att bestå av introverta individer med hög integritetströskel — vilket innebär ett värnande av det privata, invändiga, genetiska och etniska (i motsats till det yttre, abstrakta och generiska).

Majoriteten människor beter sig ofta dåligt. De ljuger, de bedrar, de bryter mot reglerna, de slappar sig, de hatar någon, de säger fula saker och utnyttjar andra för egen vinning. Den översocialiserade personen kan inte göra dessa saker, och om han gör dem genererar det känslor av skam, skuld och självhat.

Socialisering är inte bara en fråga om moral; vi är socialiserade att inrätta oss till många normer och beteenden som inte faller under moralfrågor. Därav hålls den översocialiserade personen i ett psykologiskt strypkoppel och spenderar sitt liv genom att vaktas av och vakta flocken.

Hos många översocialiserade människor resulterar detta i en känsla av tvungenhet och maktlöshet vilket orsakar stark kognitiv dissonans. Översocialisering är en allvarlig åkomma som människor åsamkar varandra.

Vänsteranhängaren av den översocialiserade typen försöker bryta sig loss från sitt psykologiska strypkoppel och förkunna sin autonomi genom upprorslystenhet. Samtidigt är vederbörande vanligtvis inte stark nog att göra uppror mot samhällets grundläggande värderingar. Generellt är vänsterns mål inte i konflikt med accepterad moral. Tvärtom så tar vänstern en accepterad moralisk princip och annammar den som sin egen, och skyller sedan på mainstream-samhället för att bryta principen. Exempel: jämlikhet, jämställdhet, välfärd, humanism, pacifism, ickevåld, yttrandefrihet, djurens rätt etc.

Alla dessa har varit djupt rotade värderingar av vårt samhälle under lång tid. Dessa värderingar är explicit eller implicit yttrade eller föreskrivna i det mesta av materialet som presenteras för oss genom media och utbildningssystem. Vänstern, speciellt de av den översocialiserade typen, trotsar vanligen inte dessa principer men urskuldar sin fientlighet mot samhället genom att påstå att samhället inte lever upp till dessa principer (med viss sanningshalt).

Vänstern är alltså lierad med det moderna, kapitalistiska, industriella samhällets konventioner men ”låtsas” trotsa dem så att filosofisk materialism kan fortsätta. Många vänsterliberaler förespråkar positiv särbehandling, kvotering av invandrare och kvinnor samt integration. De vill integrera invandrare in i systemet, göra dem till chefer, advokater och vetenskapsmän som äter ”sill och potatis” på högtider, precis som den vita övre medelklassen.

Vänstern kommer emellertid invända att det sista de vill är att göra bruna människor till vita kopior, och att de förespråkar mångkultur. Men vad består denna allmänhetens mångkultur av? Den kretsar kring trivialiteter som pizza, kinamat, rappmusik, amerikansk klädstil och moskébyggen. Varje gång man väljer att integrera något nytt sker det till priset av en urvattning av den inhemska kulturen, samtidigt som ”mångkulturen” blir extremt ytlig, kommersiell och slentrianmässig. I essentiella termer vill vänstern snarare få invandrare att anpassa sig till vita medeklassideal (alltså det industri-teknologiska systemets värderingar) och få alla att bli sexuella revolutionärer som klär sig och tänker likadant.

Systemet i sig självt struntar i vilken musik man lyssnar på, vad för kläder man bär eller vilken religion man tror på så länge man går i skolan, har ett jobb och klättrar på statusstegen samt är en pacifistisk kretin som håller på det ”röda” eller ”blåa” laget.

Med detta sagt säger vi inte heller att vänstern aldrig gör uppror mot samhällets fundamentala värderingar. Vissa översocialiserade vänsteranhängare har gått så långt att de trotsar någon upplevd samhällelig felaktighet genom fysiskt våld. Enligt dem själva är våld en form av ”frigörelse”. Med andra ord bryter de igenom sina psykologiska barriärer genom att bruka våld. Eftersom de är översocialiserade har dessa barriärer varit mer krävande för dem än för andra, därav deras behov att bryta sig loss från dem. Emellertid rättfärdigar de sitt uppror inom ramen för konventionella värderingar. Om de brukar våld påstår de att de slåss mot rasism och liknande invektiv.

Sammanfattningsvis rör det sig om ett bottenlöst hyckleri. Vänsterns idealismer existerar inte i verkligheten, och söker tvinga på folk en antimänsklig föreställningsvärld. Folk säger en sak i teorin men agerar helt annorlunda i praktiken, och blir offer för extrem kognitiv dissonans.

Vänsterns problem är samhällets problem som helhet. Låg självkänsla, depression och defaitism är inte fenomen som är begränsade till vänstern, utan är ett modernt samhällsfenomen. Dagens samhälle försöker socialisera oss i högre grad än någonsin. Vi är tillsagda av ”experttyckare” hur vi bör äta, träna, ha sex, uppfostra barn m.m.

Det varje anständig medborgares plikt att sätta ned foten och säga nej till galenskapen.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Psykologi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vänsterns psykologi dekonstruerad III

  1. Ping: Vänsterns psykologi dekonstruerad — del II | Den nakne kejsaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s