Katalansk secession

CataloniaIsNotSpain-e1409832413377

I begynnelsen var nationen en språkgemenskap – det är sedan språket som är mediet som för vidare budskap som kultur, normer och lagar. Nationalstaten är, å andra sidan, baserad på erövringar, centralisering och där det som skall förena medborgarna och säkerställa deras gemenskap är skattesedeln. Det finns ingen naturlig relation mellan staten och nationen. Spanien är en nationalstat, men Katalonien är en nation.

I oktober röstar Katalonien för självständighet och spanska centralmakten har lovat att göra allt i sin makt för att stoppa omröstningen och har redan tagit till en handfull auktoritära aktioner för att bekämpa kampanjandet och skrämma väljarna. Man ska inte luras tro att det är i något slags välmenade för Spanien som nationsgemenskap och spanjorernas bästa som staten tar till våld. Intresset ligger inte i att bevara folkgemenskap, utan snarare i att befästa sin roll som ensam härskare över folket och befästa centraliseringens existensberättigande. Den demokratiska statens värnande om demokratin blir i situationer blottad för att vara lika skenheligt som konceptet är förljuget.

Viktigt att notera i sammanhanget är att Spanien är en särskilt komplex ihopsnickrad nation då dess enande inte bygger på språk och kultur, utan det enda som Spaniens många regioner (nationer) delade var katolicismen. Spanien är en religionsgemenskap och dess olika regioner bär än idag alldeles egna traditioner, språk och värderingar. Framförallt Baskien och Katalonien har sedan begynnelsen motsatt sig enandet och har under långa perioder tvingats ge vika för spanska regimens förtryck av inte bara autonomilängtan, utan även av dess folk, deras språk och kultur. Kataloniens självständighet är lika berättigad som varje secessionsrörelse är önskvärd. Ett autonomt Katalonien skulle framförallt innebära en efterlängtad seger för det katalanska folket, men också sända ut signaler till övriga secessionsrörelser att det faktiskt är möjligt att frånkoppla sig huvudstadsregimens byråkrati och riktlinjer för hur folk skall leva sina liv.

I små nationer fattas de politiska besluten i folkets närhet och det blir svårare för staten att ägna sig åt tokstollerier då det blir enklare för folket att ta sig hem till ledaren för att fråga vad han egentligen håller på med. Vidare är små nationer i regel väldigt frihetliga eftersom de är utsatta från stor konkurrens av de större nationerna; för att hålla kvar folket i landet måste stater som Monaco, Malta och Liechtenstein erbjuda sina medborgare stor personlig autonomi. Secession är därför alltid att betrakta som positivt.

Centralmakten i Madrid kommer göra allt i sin makt för förhindra katalansk självständighet. Inte för att de egentligen bryr sig om att upprätthålla någon slags spanskhet, utan snarare för att cementera sin kontroll över en rik region som generar klirr i statskassan och för att varje stat lider av tvångssyndrom med besatthet av att försöka mikroplanera så många människors liv som möjligt in i minsta detalj. Förhoppningsvis blir resultatet en smäll på näsan och ett självständigt Katalonien.

Secession är ett verktyg för att bygga äkta mångfald. En mångfald där oliktänkande kan leva i fred, sida vid sida som grannar istället för att klumpas ihop och tvingas in i påtvingad ”multikulturalism” och lyda under en centralmakt som sätter grupper emot varandra.

Låt katalanerna själva välja hur de vill leva sina liv.

Annonser

Om Tyler Durden

Antropolog med libertariansk läggning som skådar rådande samhällsordning ur frihetligt perspektiv.
Det här inlägget postades i Politik, Samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s