VĂ€nsterns psykologi dekonstruerad — del II

devils ad

NĂ€r vi talar om vĂ€nstern Ă€r det inte sĂ„ mycket en rörelse eller en ideologi som en psykologisk typ, eller en samling av relaterade typer — som i sin tur formar en mytologisk arketyp för ondska. Ondskan verkar i förförande syfte — varför den ofta associeras med det feminina — och vinner nĂ€r mĂ€nniskan vĂ€ljer materialistisk lockelse över det andligas rĂ€ttskaffenhet. NĂ€r en kultur blir övervĂ€gande feminiserad, kan man vara sĂ€ker pĂ„ att det finns ugglor i mossen.

Den psykologiska vĂ€nsterns mest rabiata element bĂ€r ofta pĂ„ neuroticism av olika slag, och lider brist pĂ„ integritet. Denna ”personliga andnöd” projicerar de utĂ„t genom ett hat mot upplevda maktfaktorer som uppförstoras över alla rimliga proportioner.

Det mentala socialliberala tillstÄnd som folk i gemen vaggats in i och som utgörs av konformism, konfliktrÀdsla, godtrogenhet m.m gÄr tillbaka pÄ tvÄ psykologiska tendenser: mindervÀrdeskomplex och översocialisering.

Med mindervÀrdeskomplex menar vi inte bara underlÀgsenhetskÀnslor i strikt bemÀrkelse men ett helt spektrum av relaterade drag som innefattar lÄg sjÀlvkÀnsla, maktlöshet, depressiva tendenser, defaitism, skuldkÀnslor, sjÀlvhat etc.

Moderna vÀnstersympatisörer tycks bÀra pÄ sÄdana undertryckta kÀnslor, och dessa kÀnslor tycks bestÀmma den politiska riktningen av den moderna vÀnstern.

Att vara vĂ€nstersinnad Ă€r alltsĂ„ ett psykologiskt tillstĂ„nd eller en beteendemĂ€ssig inklination — och kan innefatta muslimer och nazister likvĂ€l som kommunister, djurrĂ€ttsaktivister och feminister. En nazist kan vara plĂ„gad av precis samma översocialisering och mindervĂ€rdeskomplex som en feminist, och ta ut sitt sjĂ€lvhat pĂ„ en abstrakt karikering av ”judar”, istĂ€llet för ”vita mĂ€n”. Att nĂ„gonting skiljer sig i uttryckliga termer betyder inte att det skiljer sig strukturellt, psykologiskt. TvĂ€rtom kan tvĂ„ till synes separata fenomen vara en del i samma kausala kedja.

NÀr nÄgon reflexmÀssigt tolkar nÀstan allt som sÀgs om honom (eller om grupper han identifierar sig med) för att vara nedsÀttande, drar vi slutsatsen att vederbörande bÀr pÄ mindervÀrdeskomplex och har lÄg sjÀlvkÀnsla.

Denna tendens Ă€r utprĂ€glad bland minoritetsrĂ€ttsaktivister, oavsett om de hör till minoritetsgrupperna de försvarar eller inte. De Ă€r hyperkĂ€nsliga mot ord som anvĂ€nds för att beteckna minoriteterna. Termerna ”neger”, ”utlĂ€nning”, ”handikappad” och ”bög” för en afrikan, en invandrare, en funktionshindrad respektive en homosexuell hade frĂ„n början inga nedsĂ€ttande konnotationer. De negativa konnotationerna har bifogats dessa termer av aktivisterna sjĂ€lva. Idag har de gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt att pronomen som ”han”, ”man” och ”hon” ses som implicit nedsĂ€ttande vilket tvingat fram nya, könsneutrala pronomen. Ett tydligt exempel pĂ„ hur vĂ€nstern förordar ideologi framför realitet och tradition – och samtidigt urvattnar det svenska sprĂ„ket pĂ„ sin substans.

VĂ€nsterantropologer vill förbrilt undvika att sĂ€ga nĂ„got om primitiva folk som tĂ€nkbart kan tolkas negativt. De vill ersĂ€tta ordet ”primitiv” med ”icke lĂ€skunnig”, liksom de vill ersĂ€tta ”invandrare” med ”nysvensk”. Mellan raderna kan vi utlĂ€sa en paranoia mot vad som Ă€n kan antyda att en primitiv kultur Ă€r underlĂ€gsen vĂ„r egen, eller att utlĂ€nningar kanske inte riktigt hör hemma (utan att vi för den skull implicerar att primitiva kulturer Ă€r underlĂ€gsna, men för att poĂ€ngtera vĂ€nsterns hyperkĂ€nslighet).

De som Ă€r mest kĂ€nsliga mot ”politiskt inkorrekt” terminologi Ă€r inte den genomsnittlige invandraren, förtryckta kvinnan eller handikappade personen, utan en minoritet av aktivister, varav mĂ„nga inte ens tillhör nĂ„gon ”diskriminerad” grupp, utan kommer frĂ„n en privilegierad sektion av samhĂ€llet. Politisk korrekthet har sin högborg bland universitetsprofessorer, som har trygga anstĂ€llningar med behagliga löner, varav majoriteten Ă€r heterosexuella vita mĂ€n och kvinnor frĂ„n medelklassfamiljer.

MÄnga vÀnstersympatisörer identifierar sig intensivt med problem hos grupper som anses vara svaga (kvinnor), besegrade (indianer), frÄnstötande (homosexuella), eller pÄ andra sÀtt underlÀgsna.

VÀnstern sjÀlv kÀnner att dessa grupper Àr underlÀgsna. De hade aldrig erkÀnt för sig sjÀlva att de har sÄdana kÀnslor, men det Àr just pga att de ser dessa grupper som underlÀgsna som de identifierar sig med deras problem (utan att för den skull implicera att de Àr underlÀgsna; men för att göra en poÀng av vÀnsterns psykologi).

Feminister Àr desperat mÄna om att bevisa att kvinnor Àr lika starka och kapabla som mÀn. Tvivelsutan drivs de av en rÀdsla av att potentiellt inte vara det. Varför försöker de annars tÀvla pÄ lika villkor?

VÀnstern tenderar att förakta vad som Àn ses som starkt, gott och framgÄngsrikt. De föraktar vÀsterlÀndsk civilisation, den vite mannen och rationalitet. Deras anledningar till hatet korresponderar emellertid inte med deras egentliga motiv. De sÀger att de hatar vÀsterlandet för att det Àr krigslystet, imperialistiskt, sexistiskt, etnocentriskt osv, men dÀr samma problematik Äterfinns i socialistlutande eller i primitiva kulturer, hittar vÀnstern pÄ ursÀkter. Alternativt erkÀnner man motvilligt att de existerar, medan de entusiastiskt pekar ut och överdriver dessa problem nÀr de förekommer i vÀst.

SÄledes stÄr det klart att dessa problem inte Àr vÀnsterns verkliga motiv för hatet mot vÀst, vilket snarare gÄr tillbaka pÄ vÀsterlandets styrka och framgÄng, vilken ses som hotande mot den egna otillrÀckligheten.

Ord som ”sjĂ€lvförtroende”, ”sjĂ€lvtillit”, ”initiativ”, ”företagsamhet”, ”optimism” et cetera, spelar liten roll i den vĂ€nsterliberala vokabulĂ€ren. VĂ€nstern Ă€r anti-individualistisk och prokollektivistisk (lĂ€s försvarsorienterad). De vill att staten ska tillfredsstĂ€lla allas behov och ta hand om dem. VĂ€nsterliberalen Ă€r inte den sortens person som har en inre övertygelse om sin förmĂ„ga att lösa sina egna problem och tillfredsstĂ€lla sina egna behov. ”Hen” Ă€r antagonistisk till konceptet om konkurrens eftersom hen innerst inne kĂ€nner sig obekrĂ€ftad.

Konstformerna som attraherar moderna vÀnsterintellektuella tenderar att fokusera pÄ lortighet, nederlag och förtvivlan, eller tar en orgasmisk ton som kastar av sig rationell kontroll som om det inte fanns nÄgot hopp att Ästadkomma nÄgot rationellt och allt som finns kvar Àr att fördjupa sig i nuets sensationer.

Postmoderna vÀnsterfilosofer tenderar att tillbakavisa förnuft, vetenskap, objektiv realitet och insistera pÄ att allt Àr relativt. Det Àr sant att man kan stÀlla seriösa frÄgor om den vetenskapliga kunskapens grundvalar, och om hur, om ens överhuvudtaget, konceptet om objektiv realitet kan definieras. Men det Àr uppenbart att moderna vÀnsterfilosofer inte Àr nÄgra behÀrskade logiker som systematiskt analyserar kunskapens hörnstenar. De Àr djupt emotionellt involverade i sin attack mot sanningen och verkligheten. De attackerar dessa koncept pga sina egna psykologiska behov. Attacken utgör en ventil för fientlighetens fromma, och baserat pÄ offensivens framgÄng, tillfredsstÀller den maktbegÀret.

VÀnstern hatar vetenskap och rationalitet för att de klassificerar vissa övertygelser som sanna (dvs framgÄngsrika, överlÀgsna) och andra som falska (dvs misslyckade, underlÀgsna). VÀnsterliberalens mindervÀrdeskomplex Àr sÄ djupt att hen inte kan tolerera nÄgon klassifikation av vissa saker som framgÄngsrika eller överlÀgsna och andra som misslyckade eller underlÀgsna. Detta ligger ocksÄ bakom mÄnga vÀnstersympatisörers tillbakavisande av konceptet om psykisk sjukdom och IQ-testers anvÀndbarhet.

Som ett brev pÄ posten Àr de likaledes antagonistiska mot genetiska förklaringar av mÀnskliga förmÄgor eller beteenden eftersom sÄdana förklaringar tenderar att presentera vissa personer som överlÀgsna eller underlÀgsna andra. Följaktligen föredrar de att ge samhÀllet förtjÀnsten eller skulden för en individs förmÄga eller brist pÄ densamma. Det handlar alltsÄ hela tiden om ursÀkter, egenmÀktighet och undanflykter.

VÀnsterliberalen Àr dock vanligtivs inte en person vars mindervÀrdeskomplex gör honom till en skrytmÄns, egoist, mobbare eller skoningslös konkurrent. En sÄdan person har inte helt tappat tron pÄ sig sjÀlv. Han har ett underskott i maktkÀnsla och sjÀlvaktning, men kan fortfarande göra ansprÄk pÄ kapaciteten att vara stark, varav hans försök att göra sig sjÀlv stark producerar hans otrevliga beteende.

VĂ€nstertypen vi beskriver Ă€r emellertid förtappad bortom det stadiet. Hens mindervĂ€rdeskomplex Ă€r sĂ„ ingraverat att hen inte kan uppfatta sig sjĂ€lv som individuellt stark och vĂ€rdefull. DĂ€rav hens kollektivism. Hen kan bara kĂ€nna sig stark som en medlem av en stor organisation eller massrörelse vilken hen kan identifiera sig med. VĂ€nstern ”gömmer sig” sĂ„ till vida bakom en abstrakt idĂ© om ”mĂ€nskligheten”, och vĂ„gar varken ta ansvar för individer, ras eller kön – utan söker anvĂ€nda dessa som symboler för att genomdriva ideologi. VĂ€nsterns svenskhat gĂ„r alltsĂ„ tillbaka pĂ„ en oförmĂ„ga att stĂ„ upp för sig sjĂ€lv och vĂ€rna folkets integritet, eftersom de Ă€r för osjĂ€lvstĂ€ndiga för att Ă„ta sig ett sĂ„dant ansvar. Kan man inte acceptera sig sjĂ€lv följer det naturligt att man förnekar svenskheten, vilken Ă€r en naturlig förlĂ€ngning av sjĂ€lvet och sĂ„ledes blir förknippat med skamkĂ€nslor.

LĂ€gg mĂ€rke till den masochistiska tendensen i vĂ€nsterns taktik. VĂ€nstern protesterar genom att lĂ€gga sig framför bilar, provocerar medvetet polisen och rasister att misshandla dem, etc. Dessa strategier verkar ofta vara effektiva, men mĂ„nga vĂ€nsteranhĂ€ngare nyttjar dem inte i bemĂ€rkelsen ”mĂ„let helgar medlen”, utan för att de föredrar masochistisk taktik. SjĂ€lvhat Ă€r ett inneboende vĂ€nsterdrag.

De mÄ pÄstÄ att deras aktivism motiveras av medkÀnsla eller genom moralisk princip. MedkÀnsla och moralisk princip kan emellertid inte vara de frÀmsta motiven för vÀnsteraktivism. Fientlighet Àr en alldeles för betydande komponent av vÀnsterns beteende; liksom maktbegÀr.

Mycket av vÀnsterns beteende Àr dÀrför pÄ intet sÀtt rationellt kalkylerat att vara till gagn för mÀnniskorna vÀnstern sÀger sig försöka hjÀlpa. Om nÄgon anser att positiv sÀrbehandling Àr bra för invandrare, Àr det dÄ smart att begÀra positiv sÀrbehandling i fientliga eller dogmatiska termer, istÀllet för att inta en diplomatisk och försonande hÄllning?

VÀnsteraktivister intar emellertid inte en sÄdan hÄllning eftersom det inte tillfredsstÀller deras emotionella behov. Att hjÀlpa invandrare Àr inte deras riktiga mÄl. Rasproblem utgör istÀllet en ursÀkt genom vilken de kan uttrycka sin egen fientlighet och frustrerade maktbegÀr. Kontentan blir att de skadar invandrare liksom den inhemska kulturen, eftersom aktivisternas fientliga attityd mot den vita majoriteten intensifierar konflikter.

Om vÄrt samhÀlle inte hade nÄgra sociala problem ö.h.t, hade vÀnstern varit tvungen att uppfinna problem för att kunna förse sig sjÀlva med en ursÀkt för att skapa rabalder.

Del III

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Psykologi och har mÀrkts med etiketterna , , , , , . BokmÀrk permalÀnken.

2 kommentarer till VĂ€nsterns psykologi dekonstruerad — del II

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Konstaterar med ett leende att undertecknad skrivbordskrigare och nationalistiskt sinnad kÀmpe icke Àr ensam om att hysa vÀlgrundad misstanke om de olika orsakerna till de vÀnsterhysteriska vaktstyrkornas vedervilja mot det vÀrdekonservativa samhÀllskonceptet, samt att fler reflekterat över det ressentiment dessa i grunden underlÀgsna med nÀrmast religiös fanatism hyser mot det traditionella, verklighetsförankrade och förnuftsbaserade tÀnkandet, vilket genererar den aggressivitet de översocialiserade subalternerna tvingas uppamma mot den överlÀgsne.
    Detta förhÄllande skulle emellertid de vÀrdegrundsfrÀlsta blindgÄngarna aldrig vidgÄ, utan fastmer föredra den bleka döden framför att bekÀnna ett dylikt skamligt nederlag.

    Avslutningsvis kan man fundera över vilka reaktioner de ideologiskt vilseförda fÄren skulle uppvisa sÄframt de tog sig mod att studera den fenomenala analys Keyser serverat. Icke osannolikt att de endast kom sig för att tillgripa den sedvanliga arsenalen av kulturmarxistiska och genusinfekterade södertörnspedagogiska invektiv, riktade mot det vita patriarkatet i allmÀnhet och mot den suverÀne skriftstÀllaren i synnerhet.
    Avundsjuka Àr som bekant nÄgot rent djÀvligt!
    Andreas 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s