Psykotisk materialism och ateism

barbara kruger19

MÀnskligheten Àr ett slutet kretssystem av sjÀlvbekrÀftande partiskhet. Vi fÄr en idé i huvudet och drabbas av tunnelseende tills vi kan plocka ut tillrÀckligt med data för att bekrÀfta vÄr teori (istÀllet för att vÀlja en teori som passar datan, vilket krÀver en upplösning av den falska dikotomin subjekt/objekt) varpÄ vi projicerar vÄra förestÀllningar tillbaka pÄ vÀrlden och antar att vi har rÀtt eftersom andra hÄller med oss. Om vi vill förstÄ problemet, mÄste vi förstÄ massorna och det kollektiva medvetandets inskrÀnkningar.

Moderna ateister tror inte pĂ„ Gud som koncept men opererar inte desto mindre lĂ€ngs kristen linjĂ€r tankemekanik i sekulĂ€r tappning, vilket gör att de Ă€r fast i tro eller en utsagobaserad verklighetsmodell, och dĂ€rmed saknar verklig frihet frĂ„n tanken och bokstavstron. TvĂ€rtom sĂ„ Ă€r de bokstavstrons slavar – ”du skall inga andra gudar förutom individen ha”. De lever efter parollen ”jag tĂ€nker, dĂ€rför Ă€r jag” fast i förtappad bemĂ€rkelse – eftersom deras riktiga jag Ă€r inaktivt och har ersatts av automatiska kognitiva processer.

En hjĂ€rna kan inte ”tĂ€nka ut” sig sjĂ€lv, pĂ„ samma sĂ€tt som en frukt inte kan Ă€ta upp sig sjĂ€lv. Det handlar mer om att varsebli vad man Ă€r och anvĂ€nda tanken som ett praktiskt och kreativt redskap – ”jag Ă€r, dĂ€rför tĂ€nker jag” — vilket implicerar nĂ„got större Ă€n ”jag” — sĂ„som anden, blodet och arvet.

Den första vĂ€sterlĂ€ndska mytologin började för tvĂ„tusen Ă„r sedan med kristendomens intĂ„g, som gjorde gĂ€llande att mĂ€nniskan Ă€r ett stĂ€ndigt övervakat subjekt av en nĂ„dig, allsmĂ€ktig och byrĂ„kratisk Gud. Med arvsynden följde en beflĂ€ckelse av det dödliga livet, och med domen en ”tvĂ„ngströja”.

Detta förhÄllningssÀtt blev till slut för mycket för vÀsterlÀnningen, vilket banade vÀg för den andra vÀsterlÀndska myten; idén om att förnuftet Àr en separat substans, och att naturen Àr en livlös biologisk maskin som mÀnniskan Àr kommen in i, men pÄ nÄgot sÀtt Àr bortkopplad ifrÄn. Den kristna myten ledde till personlig andnöd, och den individualistiska myten ledde till hybris och rÄ materialism vilken kulminerade i franska revolutionens kollektiva psykos. Bortviftandet av arvsynden ersattes med individuell och kollektiv skenhelighet.

Moderna ateister fungerar pĂ„ djurisk överlevnadsbasis, och avsĂ€ger sig högre strĂ€vanden. SĂ„ lĂ€nge de upplever njutning eller hopp om njutning, kan de fortsĂ€tta; men nĂ€r balansen skiftar över till lidande förlorar de hoppet och vill dö. DĂ„ har de spelat ut sin roll i detta ”meningslösa” slumpmĂ€ssiga universum.

Ateister tycker det Àr absurt och irrationellt nÀr religiösa mÀnniskor talar om evigt liv bortom döden för att förhöja mening i livet. Om detta dödliga liv saknar mening (i ateistens ögon), varför skulle en matematisk extension av den ge mening?

FrĂ„n ett ateistiskt metafysiskt perspektiv Ă€r mĂ€nskligt liv en ”incident” i det biologiskt fysikaliska maskineriet, vars objektiva realitet uppenbarats för förstĂ„ndet genom att lyfta bort det ”förflutnas vidskepliga skynke”.

Ur ett religiöst perspektiv sĂ„ börjar vi med en bild av en vidstrĂ€ckt och fortlöpande historia, som strĂ€cker sig över evigheten, i vilken vi deltar. FrĂ„n detta perspektiv Ă€r ett mĂ€nskligt liv – vare sig 7 minuter eller sjuttio Ă„r – av mikroskopisk varaktighet jĂ€mfört med tidsskalorna i skapelsens historia (om evigheten strĂ€cker sig utan slut Ă€r ett liv, relativt, av minimal varaktighet).

Dödligt liv krĂ€ver hĂ€nsyn i evighetens perspektiv för att ordentligt förstĂ„ det. Ateisten har alltsĂ„ missformulerat frĂ„gan, eftersom han ser pĂ„ evigheten frĂ„n dödlighetens perspektiv – och förmodar det finita spannets giltighet och utmanar giltigheten av det eviga perspektivet; nĂ€r den korrekta proceduren torde vara tvĂ€rtom. Den ateistiska mentaliteten banar med nödvĂ€ndighet vĂ€g för en hedonistisk sjĂ€lvbeflĂ€ckelse hos allmĂ€nheten, och skapar en framstegsmyt som söker röja ur sin vĂ€g allt som inte kan mĂ€tas, rĂ€knas och vĂ€gas.

Moderna mĂ€nniskor tror att detta dödliga jordeliv Ă€r det enda livet – och nĂ€r vi dör utplĂ„nas ”vi” fullstĂ€ndigt, bara för att leva vidare i ”minnet” (som ocksĂ„ utplĂ„nas). DĂ€rför Ă€r precis allt bĂ€ddat för predestinerad förstörelse, som om det aldrig hade funnits – vilket skapat modern nihilism och förtvivlan.

En samhĂ€llsnyttig moral mĂ„ste sĂ„ledes bygga pĂ„ att detta livet Ă€r meningsfullt eftersom det har permanent effekt pĂ„ vĂ„rt eviga liv — vĂ„r ande, livsgĂ€rning, vĂ„ra barn och efterkommande. Mening mĂ„ inte existera som objektiva pĂ„bud, utan blir vad vi gör det till — likt att smida ett jĂ€rn, varpĂ„ vi kan upptĂ€cka Gud.

Av denna anledning behöver vi komma till nÄgon form av tro eller andlighet, vilket innebÀr förtroende. Om det inte finns nÄgot förtroende, finns det inga svar, och dÀrmed inget liv. Att tro pÄ Gud Àr inte samma sak som att ha förtroende för livet. Att tro pÄ Gud kan tvÀrtom vara en kontrollmekanism för att dölja det faktum att man inte har förtroende för livet.

Problemet med de som tvekar Ă€r Ă„ andra sidan att de saknar en inre kompass för verkligheten. Tveksamheterna gĂ„r över i att tveka pĂ„ tveksamheterna – sĂ„ att inget görs för att hĂ€va tviveln. Detta Ă€r i sig ett patologiskt tillstĂ„nd, men extremt vanligt, nĂ€stan universellt som flytande fenomen.

Kontentan Ă€r att vi mĂ„ste veta Guds realitet, och hans natur; och vi mĂ„ste göra det för oss sjĂ€lva – det Ă€r inte nĂ„got som kan lĂ€ras genom andra (möjligtvis utforskas), eller tas pĂ„ ordet – utan mĂ„se ske genom tillit, intuition och hĂ€ngivelse.

Modern epistemologi arbetar för att förstöra validiteten och signifikansen av vÄra bÀsta och högsta stunder, genom att reducera dem till betingade, slumpmÀssiga eller blott kausala effekter; och reducerar vÄra egna responser till likaledes meningslösa faktorer.

VĂ„rt metafysiska antagande Ă€r att allt som hĂ€nder antingen Ă€r den ofrĂ„nkomliga orsaken av nĂ„got lika meningslöst som hĂ€nde innan det; eller nĂ„gon slumpmĂ€ssig och meningslös hĂ€ndelse. IdĂ©n om mening, syfte och förestĂ€llningen att detta har nĂ„got att göra med mig och mitt hopp skrivs av som villfarelse – en villfarelse som endast kan beskrivas i lika meningslösa termer.

En mindre psykosartad ontologisk diskurs hade lett till ett bĂ€ttre och starkare vĂ€st — dĂ€r mening har att göra med gudomlighet, och att vĂ€rlden runtomkring oss Ă€r en vördnadsvĂ€rd skapelse snarare Ă€n en ”uppbunkring” av godtycklig materia.

Det frĂ€msta problemet idag och i nĂ„gra hundra Ă„r Ă€r alienation. Det Ă€r mer uppenbart nu Ă€n nĂ„gonsin eftersom sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor levt liv av fred, bekvĂ€mlighet, konformism och vĂ€lstĂ„nd – liv som mĂ„ ha framstĂ„tt som paradisaktiga för vĂ„ra förfĂ€der. Ändock sĂ„ Ă€r folk djupt Ă€ngsliga och spenderar mycket tid och möda för att distrahera sig sjĂ€lva.

Materialism sĂ€ger att vi borde vara glada och tillfredsstĂ€llda, men den vardagliga upplevelsen prĂ€glas av tomhet, meningslöshet och emotionella konflikter. Moderna mĂ€nniskor Ă€r ensamma pga brist pĂ„ familjesammanhĂ„llning och existentiellt miserabla pĂ„ det djupa planet i det att de kĂ€nner sig existentiellt bortkopplade Ă€ven nĂ€r de Ă€r omgĂ€rdade av andra, eftersom kommunikationen endast sker pĂ„ det ytliga planet och sĂ„ledes inte fungerar. Även nĂ€r de upplever skönhet, glĂ€dje och njutning hemsöks de av en jobbig realisation att allt Ă€r godtyckligt och temporĂ€rt. En stĂ€ndigt krypande Ă„ngest över att behöva konfronteras med döden och mista sina nĂ€ra och kĂ€ra till den ”grymma naturens försĂ„t”.

Det som inte kan uppfyllas andligt, mÄste dÀrför uppstoppas materiellt (ju mer ihÄlig en mÀnniska Àr, desto mer materialistisk).

Vissa av oss kan komma ihĂ„g ”filmsnuttar” frĂ„n vĂ„r barndom nĂ€r allt runtomkring oss var levande, medvetet – vi var en del av vĂ€rlden och vĂ€rlden var en extension av oss. Livet kunde vara roligt och jobbigt men betydde nĂ„gonting, och var pĂ„ vĂ€g nĂ„gonstans – en process som vi var inryckta i och en integral del av. Nostalgi uppstĂ„r nĂ€r vi blir pĂ„minda om nĂ„got livsbejakande och sjĂ€lvvaliderande i vĂ„r omgivning – vilket indikerar att vĂ„r mijö Ă€r en levande del av oss, och att vi tyr oss till den.

Barndomens relation till verkligheten var emellertid inte nĂ„gon explicit medvetenhet. VĂ„r brist pĂ„ sjĂ€lvmedvetande som separata agenter var anledningen till att vi upplevde livet som en obruten helhet, och det var den gradvisa ökningen av sjĂ€lvet som ett subjekt i relation till objektet som orsakade bortkopplingen frĂ„n vĂ€rlden: vilket fick oss att se pĂ„ resten av vĂ€rlden som ”saker” snarare Ă€n ett sammanlĂ€nkat vĂ€sen.

SĂ„ extrem Ă€r den moderna vĂ€rldens alienation att inte bara ser vi pĂ„ resten av realiteten som saker – utan vi ser pĂ„ oss sjĂ€lva som saker. VĂ„ra barn Ă€r ”saker” som ska lĂ€mnas pĂ„ dagis, matas, förses med napp och tas till lekplatser gjorda av plast sĂ„ att ingen gör sig illa och bekvĂ€mlighetsbubblan sprĂ€cks.

I den offentliga diskursen Ă€r det normalt och obligatoriskt att prata om mĂ€nniskor som slumpartade produkter av betingade sociala och evolutionĂ€ra processer; som passiva ”offer” av vĂ„ra barndomsupplevelser; och av trendiga identiteter som i princip kunde laddats ned frĂ„n en dator, eller förflyttas till en annan person efter godtycke.

Uttrycket ”köttrobot” passar vĂ€nsterns mĂ€nniskosyn – som genomsyrar massmedia och den singulĂ€ra, sammanlĂ€nkade mega-byrĂ„kratin som utgör den moderna staten; och som konstant matar oss med sin antirealitet. VĂ„r tankevĂ€rld har förmultnat till en universell lĂ€gsta nĂ€mnare inom vilken allt fast och objektivt pekar mot livets meningslöshet och individuella isolation – att livet Ă€r en illusion – och som simultant förnekas av systemets gycklare som manar oss att visa medkĂ€nsla, generositet, hĂ„rt arbete, gott beteende samt att sĂ„lla oss till politikens heliga idealismer som mĂ„ste tas pĂ„ fullaste allvar: egalitarism, feminism, anirasism; det sociopolitiska paket vi ”köttrobotar” förvĂ€ntas vara dedikerade till samt offra vĂ„ra liv och barn till.

Den ateistiska likgiltigheten Ă€r vad som ligger bakom vĂ€sterlĂ€nningens överdrivna tro pĂ„ massmedian och demokratin, eftersom en misskreditering av dessa inte lĂ€mnar kvar nĂ„got förutom verklighetens ”tomhet”: att dö ensam i misĂ€r och terror – ty ”vad som helst” Ă€r bĂ€ttre Ă€n det.

Totalitarism Ă€r dĂ€rför den naturliga slutdestinationen av modern vĂ€nstersekularism – dĂ€r alla enas kring totalitĂ€r horistontell tankekontroll. NĂ€r livet inte Ă€r nĂ„got annat Ă€n subjektiva kĂ€nslor, vill vi manipuleras till att kĂ€nna de bĂ€sta kĂ€nslorna: vi vill övertygas av tröstande propaganda och vaggas in i en virtuell realitet.

Alternativet, att tvingas erkĂ€nna att vĂ„ra förnĂ€ma utilitaristiska och sekulĂ€ra trossystem innebĂ€r meningslöshet och brist pĂ„ riktighet – innebĂ€r nervsammanbrott. Svaret blir att ha en socialt hĂ€rledd och kalkylerad livsmening, sĂ„ att illusionen framstĂ„r som riktig.

Vad som Ă€n ofredar den kollektiva sömngĂ„ngens desperata drömtillstĂ„nd och som hotar att krossa den virtuella realitetens övertygelser, attackeras med intensivt hat baserad pĂ„ inre sjĂ€lvförnekelse och kognitiv dissonans. De som Ă€r drogade av tv-serier och mĂ„ngfald kommer göra allt för att försvara sin ”leverantör” frĂ„n det förflutna monstrets ”patriarkala tyranner”. TotalitĂ€r tankekontroll vĂ€lkomnas dĂ€rför – ett ”matrix” att leva i och ”hoppas” att ledarna Ă€r ”goda”, vilket inte Ă€r nĂ„got problem eftersom den moderna vĂ€sterlĂ€nningen inte tror pĂ„ den medvetna ondskans demoniska realitet, förutom ”dissidenterna” som hotar sprĂ€cka deras alternativa sociala bubbla. Vad helst de globalistiska multimiljardĂ€rerna vill ha kan inte vara sĂ€mre Ă€n ett liv utan jĂ€mlikhet och mĂ„ngfald.

Alienation Ă€r en mardröm eftersom det inte finns nĂ„gonstans at fly frĂ„n mardrömmen – som utgör allt eftersom den Ă€r metafysisk. Vi Ă€r fĂ„ngar av vĂ„ra egna antaganden, och mĂ„ste Ă€ndra dem för att bli fria.

NĂ€r vi analyserar och empiriskt observerar materialismens resultat (idolisering av ”saker” och produkter) och intuitivt ”ser efter” kan vi inte annat Ă€n avvisa dess underliggande föresatser och vedervĂ€rdiga effekter helt och hĂ„llet. Vi mĂ„ste förestĂ€lla oss nĂ„got bĂ€ttre och riktigare för att sedan bli aktiva deltagare i dess kreativa process.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi, Psykologi, SamhÀlle och har mÀrkts med etiketterna , , , , , , , . BokmÀrk permalÀnken.

6 kommentarer till Psykotisk materialism och ateism

  1. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    TillÄter mig nÄgra enkla reflektioner kring det högintressanta temat om den moderna ateistens dilemma, och gör sÄ ur den troende kristnes perspektiv.
    Det Ă€r lĂ€tt att förföras av den utomordentligt vackra sprĂ„kdrĂ€kt med vilken den framstĂ„ende författaren skrudat sin eteriska, Ă€ndock jordnĂ€ra, essĂ€. Till yttermera visso fastnade den vĂ€lformulerade mening som benĂ€mner ”moderna ateister som opererar lĂ€ngs kristen linjĂ€r tankemekanik i sekulĂ€r tappning”, i minnet och erinrar om det upplivande faktum att man i Keysers eminenta sĂ€llskap gjort Ă„rets bloggfynd.
    Icke minst glÀds man Ät en broder som förmÄr respektera de genuint kristna vÀrderingar som genom tiderna bringat vÀlstÄnd till vÄrt nu sorgligt sargade samhÀlle och antyder vikten av att Ätererövra de forna ledstjÀrnor vi endast finner inom kristendomen, samt ÄterupprÀtta dess renommé och tvaga dess skÀndade banér.

    Den sekulÀra varianten ger en direktassociation till den i grunden destruktiva och mÀnniskofientliga PK-ism som implementerat det förment saliggörande vÀrdegrundsevangeliet, vars hÀrjningar utgör direkta hot mot resterna av den kristna nationalstat vi kÀnde som Sverige, dÀr den reverserade logiken söker utradera alla normer och regelverk vi förknippar med vuxet sunt förnuft, kristen vilja, ansvarsmedvetenhet och proportioner.

    Undertecknad skrivbordskrigare fĂ€ste sig Ă€venledes vid teorin om den metodiskt negligerade arvsynden, vars surrogat Ă€r beskaffat av individuell och kollektiviserad skenhelighet – dĂ€r den hypokritiske hĂ€rförare som titulerar sig statsminister stolt presiderar Ă„ den proglobalistiska parnassens heroiska höjder och icke generas inför att utstrĂ€cka sin egocentriska eriksgata utom den humanistiska stormaktens hank och stör, i akt och mening att globalt predika sin kĂ€tterska lĂ€ra.
    Som bekant har han Ă€ven figurerat inom de rabiata HBTQ-aktivisternas Ă„rliga parader – i barbariets och degenerationens PR-befrĂ€mjande tjĂ€nst.

    Rovdjurets tidevarv profileras inte allena av det dysfunktionella etnopluralistiska konceptet och pseudofeminismen, utan Àven av den hypersexualiserade kultur vars frÀmsta uppgift Àr att som avledningsmanöver vÀdja till mÀnniskans absolut lÀgsta instinkter, varför författarens idé om den hedonistiska sjÀlvbeflÀckelsen hos den icke sÀllan av hybris behÀftade individen, vilken vÀljer att sÀtta en orimlig tilltro till sÄvÀl sina egna kapaciteter som etablissemangets försÄtligt goda vilja att agera i enlighet med medborgarnas bÀsta, belyser ett nog sÄ fantastiskt fenomen.
    En mycket farlig tankevilla, inom vilken de av hÀvd och tradition jantelagskuvade och forcerat sekulariserade och politiserade svenskarna paradoxalt nog alltjÀmt befinner sig.

    AllmÀnhetens anarkistiskt tonade autokontamination som ersÀttning för den alltmer tabustÀmplade kristendomen kommer inom en icke alltför avlÀgsen framtid att frambringa insikt om den moraliska upprustningens oavvisliga betydelse för det europeiska och icke minst det svenska existensutrymmets överlevnad.
    DjĂ€rves med visst fog hĂ€vda att den allmĂ€nt utbredda vĂ€sterlĂ€ndska demoralisationsprocess som 1960-talet introducerade, successivt banat vĂ€g för den undfallande attityd gentemot invasionen frĂ„n tredje vĂ€rlden och dess samhĂ€llsbelastande volymer, för vilka vi de facto aldrig varit dimensionerade för att kunna hantera pĂ„ ett rimligt sĂ€tt. Åter igen, kristendomen i sekulĂ€r tappning Ă€r ett icke fungerande samhĂ€llskoncept som utan vidare dröjsmĂ„l borde förpassas till de kasserade ideologiernas skrĂ€pkammare.

    En förnöjsamt leende och av pojkaktig entusiasm upplivad
    Andreas framför sitt varma tack för privilegiet att ha fÄtt ta del av Ànnu en strÄlande arbetsinsats
    av den oförgĂ€tlige Keyser 🙂

    Liked by 2 people

    • Keyser Söze skriver:

      Sannerligen vördnadsbjudande reflektioner, Ă„ rikets vĂ€gnar! Givetvis mĂ„ste vi respektera vĂ„rt kristna arv, som jag vid sidan om söker inkorporera med en ”hednisk” folkanda, och min kritik Ă€r mestadels kommen ur mĂ€nniskans beklagliga bruk av religionen i frĂ„ga – vilken Ă€r en kĂ€lla till mycket visdom – ty Gudomliga företag mĂ„ste alltid behandlas med ödmjukhet och fördomsfri observation. Vi har inte rĂ„d med att reducera religionen till vĂ€rldsliga bataljer kring kategoriska preferenser, ty detta Ă€r att avsĂ€ga sig all form av from neutralitet och förtroende, vilken mĂ„ste komma inifrĂ„n och inte Ă€gna sig Ă„t extern fastlĂ„sthet.

      Det Àr vÄr plikt att försvara den genuina kristendomen mot de andliga övergrepp som rÄder, och pÄ intet sÀtt retirera in i demonernas lockelser. Arvsynd och domedag Àr anvÀndbara koncept, som uppmuntrar till högre strÀvanden, i motsats till vad vÄr bortkomna statsminister omdömeslöst Àgnar sig Ät. VÄr situation Àr allvarlig, och mÄste analyseras och lösas med tillförsikt, dÄ det torde vara ytterst lÀtt att bli förd bakom ljuset av de mÄnga andliga fallgropar som rÄder, och som poserar som frÀlsare. De tankevillor och den andliga korruption som omgÀrdar oss kompenseras inte desto mindre av ett pacifistiskt yttre, varför vi mÄste ta stÀllning innan det Àr för sent. VÄra maktutövare försöker alltjÀmt fÄ oss att tro att vi har det bra och tredje vÀrlden har det dÄligt, vilket Àr en ormlik skenmanöver som syftar omtöckna vÄra sinnen.

      Den moraliska upprustning ni efterfrÄgar erfordrar en vÀckelse av rikets slumrande andliga aristokrati, liksom folkets sjÀlvmedvetenhet, vilken Àr högerns sakrala mission.

      AngenÀmt!

      Liked by 2 people

  2. Conny Lundberg skriver:

    Emedan jag inte till fullo behĂ€rskar detta pregnanta sprĂ„kbruk förmĂ„r jag dock till fullo förstĂ„ och uppskatta sanningen och dess budbĂ€rare! 🙂
    Det var mig ett utmÀrkt nöje och njutning att ta del av denna sÄ sanna och vÀlformulerade artikel av Keyser och som bonus Àven Andreas likvÀl njutbara och vÀlformulerade ord!
    Stort tack!!! 🙂
    frÄn
    Conny

    Liked by 2 people

    • Keyser Söze skriver:

      I dessa tider torde det vara ytterst viktigt att vĂ„rda det svenska sprĂ„ket – vars germanska högvördighet etablissemanget sökt urvattna till den mest löjevĂ€ckande av verbal avart, och till rĂ„ga pĂ„ allt likstĂ€llt det med sprĂ„klig ”utveckling”. Att bruka och exercera en ansenlig, genuin och Ă€del svenska Ă€r dĂ€rför centralt i kulturkampens namn.

      Liked by 2 people

    • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

      Var hÀlsad, Du luminöse Lundberg!
      Ett sant nöje att vistas i herrarnas uppbyggliga sÀllskap och vÀrjo, utan vilket man finge betrakta sig vanlottad och dÀr icke en rad kommer pÄ prÀnt utan en distinkt nÀrvaro av eftertanke och andlig skÀrpa.
      Att det Àr den rena, goda viljans ogrumlade kÀlla som förser den kultiverade kerberos vid namn Keyser med erforderlig styrka och inspiration dÄ han vakar över vÄrt gemensamma svenska arv, rÄder inga tvivel.
      Orden som ej sÀllan sammanbundits med skulptural skönhet och stÀdse med det friska förnuftets konstruktiva kitt, vÀcker lÀsarens bildningshunger och anklang.
      Andreas, Din trogne tjĂ€nare 🙂

      Gilla

  3. Ping: Psykotisk materialism och ateism — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s