Därför hatar vänstern Israel

judios_go_home

På denna blogg för vi ett antal kontroversiella teser. Först och främst att vänstern är en gängmobb där individualister löper amok i grupp och sätter belöning före prestation, vilket resulterar i kvalitetshämmande konsekvenser. Antisemitism är såtillvida en feldiagnos som misslyckas med att identifiera den verkliga förövaren till förmån för en syndabockskarikatyr som kommer trötta ut oss, likt en tjur som rusar mot det röda skynket istället för matadoren. Sionism är i själva verket en variation av nationalism, som är värd att ställa sig bakom.

Oavsett om man tror på förintelsen eller inte är det ingen normal person som tror att Hitler —  en på många sätt neurotisk individ — och nazisterna inte var kapabla till folkmord. Alla vänsterideologier är kapabla till folkmord, som vi sett genom historien.

Tesen om nationen i sig självt är otillräcklig. Vad som fungerar är nationalism, eller att varje nation definieras av ett folk eller en etnisk grupp. Detta har många fördelar. En stark kultur som kompenserar för en mindre stat; tillvaron blir förenklad och mindre formell. Folk förstår varandra och kan kommunicera effektivt. Formaliseringen som är central i det moderna livet skapar ett överstatligt intrång i det privata och ökar graden av entropi (oordning) genom att applicera oflexibla, universella regler på skiftande kontexter, vilket skapar konflikt och leder till energiförlust.

Ironin med andra världskriget var att judarna och nazisterna enades om den korrekta lösningen, vilket var nedmonteringen av den multietniska staten till förmån för etno-stater. Identitär politik fungerar; demokratisk egalitarism och dess etniska motsvarighet – mångfald – fungerar inte.

Hitlers regering stod hängivet bakom sionismen och den judiska emigrationen till Palestina tills dess att kriget förhindrade fortsatt samarbete. Med åren hårdnade attityderna, och policyn förändrades drastiskt. Samarbetspolicyn fick ge vika för obekväma ultimatum.

Idag attackerar vänstern Israel av samma anledning som de attackerade tredje riket: Israel är en framgångsrik etnostat, vilket förolämpar vänsterns jämlikhetsprincip. Vem som än lyckas bortanför vänsterns ghetton hotar också deras sanningsmonopol och måste följaktligen krossas.

På detta sättet utmålas konflikten mellan israeler och palestinier i ett narrativ där israeler är judiska rasister som överfaller oskyldiga palestinier.

Mellan raderna kan vi utläsa det väsentliga: att nationalister — även om deras metoder i stundens hetta var förkastliga — hade rätt: mångfald fungerar inte och äventyrar judars likväl som européers existens.

Vissa påstår att samhällen utgörs av lagar som vem som helst kan ta till sig och bli jämlika medborgare. Historien säger annat. Tredjevärlden-populationer tar med sig inte bara deras egna vanor och seder, men också inneboende avvikelser som krockar med västvärldens standarder.

Israel delar alltså vårt eget dilemma. En förstavärlden-population som konfronteras med ett tredjevärlden-folk som inte kan annamma i-lands-standard och istället förstör värdlandet. Vad som brukade vara civilisation blir ett individualistiskt, emotionellt, korrupt och oorganiserat samhälle. Sverige står inför samma val som Israel, men istället för att stå emot gör man riket till en global avfallsscentral.

Västerländska journalister och etablissemang verkar aktivt vilja importera tredje världen. De kanske tror att de lättare kan kontrollera en permanent, alienerad klass av arbetare, väljare och skattebetalare.

Vi behöver inte ta ställning för Israel och dess subversiva utrikespolitk, men kan med fördel ta ställning för judar som ett på många sätt framgångsrikt folk om vi vill vara konsekventa etnonationalister. Judarna utgör en nation med ett historiskt öde, medan palestinier är muslimifierade nomader som hamnat i kläm.

Det faktum att anti-vita också råkar vara pro-palestina säger en hel del. Fredsprocessen och diskussionerna kring den till synes ändlösa konflikten mellan israeler och palestinier har pågått länge och varje fredsavtal har enbart visat sig vara ett slöseri med inte bara bläck och papper, utan även med tid och människoliv. Minst konkret och givande av allt i denna dispyt är det dominanta, vänsterinfekterade medianarrativet där debatten präglas av orealistiskt drömmande och barnsligt önsketänkande – tvåstatsresolutionen är enbart att betrakta som en tvåstatsillusion och då åsiktsexperternas främsta och enda argument är ”klart araberna ska ha ett land, de är ju förtryckta” är det ganska uppenbart att någon lösning aldrig kommer nås.

Svenskar är ett folk som är förblindande av sin egen särart och stressas undermedvetet sönder av globaliseringen vilket leder till ett neurotiskt och paradoxalt politiskt klimat. Vänsterns sakramenten är demokrati, mänskliga- och kvinnliga rättigheter; vård, skola, omsorg åt alla och trots att Israel är regionens enda land som kan betraktas uppfylla dessa tar man – paradoxalt nog – inte deras parti. Svenska Socialdemokraternas erkännande av Palestina som nation behöver inte ens omnämnas då det enkom är ett rop efter mer röster från Sveriges Israelfientliga, arabiska diaspora så att teaterföreställningen kan fortsätta.

Detta narrativ ignorerar historiska fakta. Båda grupper har haft chans att utvecklas inom samma territorium. Israeler följde upp den europeiska modellen och skapade ett samhälle av kunskap, teknologi, konst och kultur. Palestinier förblir ett tredjevärlden-folk som efter att ha blivit undanträngda adderat religiös fanatism i deras traditionella sociala organisering. I den muslimska världen är religionen en kollektivistisk motivator medan den i första världen för det mesta är ett personligt moraliskt imperativ.

Det kan utifrån tyckas väldigt sympatiskt rättfärdigat och objektivt gott att ställa sig på Intifadans sida, men faktum är att sådan positionering är att både ignorera historien och indirekt svärma för mer lidande och blodspillan. Viktigt att notera är att Palestina, i det närmsta, är en pseudo-nation och att merparten av palestinier är tvångskonverterade ex-judar. Intifadan står dessutom inte bara i kamp mot Israel, utan även i konflikt mot sig själv; Mellanöstern har alltid, och kommer alltid, präglas av intrafada, d.v.s. mellanmuslimska konflikter — även om högsta prioritet ideologiskt ligger i att förinta judarna.

Mål och metod måste alltid präglas av vision före dröm. Kring målet råder full konsensus över hela det politiska spektrumet och visionen är väldigt tydlig; alla vill se ett slut på våldet och terrorn. I det palestinska lägret råder tvetydighet kring målet där Fatah förespråkar en fredlig tvåstatslösning medan islamo-kommunistiska Hamas förespråkar ett självständigt Storpalestina som ska upprättas med våld. Israel är enda part med en tydlig vision; ett fritt och självständigt Israel.

Ett fritt och självständigt Israel är just lösningen på denna ihärdiga och hårda konflikt — och i förlängningen lösningen på judefrågan — som antingen kan sluta i harmoni eller världskrig.

Medan vänstern har jagat syndabockar i form av de rika och juden , har de mer långsynta insett att mänsklig hybris driver demokratin, och att självuppfyllda egon i grupper agiterar för kollektivism eftersom det tillåter varje individualist att omsvepas av rättigheter. Denna hybris och dess manifestation i form av ”kunden har alltid rätt”-demokrati är vad som har förstört oss.

När vi inser detta i relation till judefrågan, måste vi skilja på vänster- respektive högeropposition mot judarna. I vänsterversionen är judarna rika och priviligierade eliter varpå attacker mot dem legitimeras utefter vänsterns teori om klasskrig. På högern ses judarna som utomstående agenter med egenintresse, vilket krockar med värdfolkets nationella intressen.

Vänstern med alla dess tillhörande element i form av nazister och kommunister är trollbundna av en urgammal mänsklig tendens att skylla ifrån sina problem på andra. Civilisationer dör p.g.a. beteenden som de flesta människor finner svåra att begränsa inom sig själva. Det finns således ingen anledning att ursäkta sig själv på någon annans bekostnad. Vad vi anser vara ”sunt förnuft” är relativt till kontexten runtomkring oss, och när folk börjar bete sig som dårar, måste vi börja skilja på ”sunt” förnuft och gott förnuft.

Vår moral och våra handlingar är referentiella till folk som kom före oss. Denna inåtvända tendens mot en grupp tar bort förmågan att se helhetsbilden, vilket kräver en syn på oss själva som en art som kämpar för friskhet, med historien som laboratorium av vad som fungerat och vad som inte gjort det. Vänstern föredrar att skratta åt våra förfäder och fokusera på trender.

Mänskligheten är konsekvent när det kommer till att ljuga och ger i grupper efter för den lägsta gemensamma nämnaren, vilket är dekadent lögnaktighet. Demokratins förkämpar liksom certifierade judejägare bortser från den mänskliga psykologins tillkortakommanden när de främhäver sina teser, som kan verka extremt övertygande och förförande på pappret.

Den enda relevanta mänskliga industrin är produktionen av ursäkter, offerroller, rationaliseringar och syndabockar för att förleda oss ifrån den uppenbara slutsatsen att alla mänskliga problem orsakas av individers oärlighet och massans panikartade kontrollbeteenden.

Människor flockas till vilken förklaring som än undviker att vara riktig eftersom de inte vill konfronteras med den verkligt svåra frågan av det mänskliga samhället, vilket är hur vi bör handskas med faktumet att människor i grupp påminner om primater med telefoner och bilnycklar.

Detta är varför vi har spenderat hundratals år med att jaga det perfekta politiska systemet, genom oändliga krig och enorma volymer med bläck som spillts på lagar och regler.

Därför kommer det alltid vara populärt att skyllda på någon annan än mänskligheten för mänskliga problem. Att skylla på de rika, judarna, eliterna et cetera förflyttar ansvaret från vårt kollektiva beteende till ett symboliskt objekt, vars eliminering teoretiskt innebär att vi äntligen lämnas kvar med ”det goda” i oss själva. Den evige juden fyller här funktionen som den fule skuggfiguren, som i själva verket är vår egen mörka skugga.

Sanningen är den totala motsatsen. Dåliga rika människor skapas av impulsiva träskallar som köper dåliga produkter; judeproblemet uppstår när proletärer avsätter kungar så att invandringen tar fart; eliternas maktkoncentration formas av demokrati och konsumtion. Detta innebär en långsam process mot civilisationskollaps som drivs genom parallellt kulturella, politiska och genetiska krafter.

Vi måste därför bekänna mänsklighetens mörka sida vilket är att folk i gemen inte har någon ”fri vilja”, utan är ostabila egon som följer med strömmen vilken utgörs av animalistiska och primitiva impulser och drifter. Denna mörka sida är vad vänstern försöker sälja till oss i kanderad version, och som i själva verket innebär en inversion av evolutionen, men som likväl tolereras av de flesta människor som söker socialt härledd ”frihet” ifrån risken att avvisas pga att deras mörka sida är utom kontroll.

Vi befinner oss i en tid av internt kaos som förklätts i en passivt snällhetsinfekterad yta. Detta är konsekvensen av de senaste tusen årens nedmontering av funktionell ordning som ersatts med den postkrigstida vänsterordningen som nyligen avslöjat vad som händer när de verkligen får makten de alltid drömt om. Samhället blir mjuktotalitärt; social ordning förtvinar; människor förvandlas till grymma sexuella dårar; den lägsta gemensamma nämnaren befäster sig; jobb blir till slaveri; städerna blir fula; inkompetensen breder ut sig; ledarna består av manipulatörer och folk blir hopplösa och perversa manifestationer av sin mörkaste sida.

Först ångrar vi oss – sedan gör vi om och gör rätt.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Ideologi, Psykologi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s