Att respektera de Ă€ldre

gandalf-2

Det moderna samhÀllets instÀllning till att Äldras Àr att försöka undvika att vara gammal. Den största komplimangen att ge en gammal person Àr att de ser yngre ut Àn vad deras kronologiska Älder gör gÀllande.

Detta Àr nÄgot jag aldrig begripit, eftersom jag alltid haft respekt för Àldre mÀnniskor, just pga att de Àr gamla.

Eftersom vÀnstern monterat ned all auktoritet, har detta Àven drabbat respekten för vÄra Àldre. Detta illustreras vÀl i filmen Gran Torino, med Clint Eastwood, som gör allt för att undvika sin yngre slÀkt som behandlar honom som en trasig och förbrukad produkt som mÄste plÄstras om och behandlas som en ofrivillig patient.

Denna strÀvan efter evig ungdomlighet och förtrÀngning av det Älderdomliga betyder att man nekat Älderdomen frÄn att ha en funktion. I mellanöstern och Asien, som inte Àr lika hÄrt drabbat av det moderna sinnelaget, respekterar man fortfarande de Àldre. DÀr finns de gamla tidernas spÄgummor och vise mÀn kvar, och man tar hand om sina Äldrande förÀldrar hemma istÀllet för att skicka dem till utilitaristiska anstalter.

Biologiskt har sĂ„klart Ă„ldrande ingen funktion (Ă„tminstone inte för individen) – det Ă€r blott en ackumulation av defekter, med en progressiv ökning av patologiska Ă„kommor, och en ökad sannolikhet för dödlighet. Om man förnekar det högre perspektivet, Ă„terstĂ„r bara att försöka förhindra denna process genom medicinering.

SÄ vitt det sekulÀra framstegssamhÀllet anbelangar, Àr Älderdom helt och hÄllet nÄgonting dÄligt, förutom till vilken grad Äldrandets effekter kan kompenseras, döljas eller fördröjas.

Detta indikerar en brist pÄ högre mening och sammanhang Àn det enskilda livets förgÀnglighet.

Vad Àr dÄ Älderdomens funktion ur ett traditionellt och spirituellt perspektiv? Enligt det psykologiska underbarnet Carl Gustav Jung var den sista fjÀrdedelen av en livslÀngd en tid för spirituella angelÀgenheter.

Åldrandet framtvingar en förenkling av livet i takt med att ungdomens prioriteringar och undanflykter tar ut sin rĂ€tt. Vad finns dĂ„ kvar?

Unga mÀnniskor Àr uppfyllda av begÀr och en vilja att ta sig an vÀrlden. De Àr fokuserade pÄ nöjen och distraktioner.

Ålderdomen pĂ„minner oss om alltings relativitet och skörhet och tvingar oss möta livets essens. En Ă€revördig gammal man kanske inte har kvar sin fysiska pondus, men kan ge oss insikter genom sin visdom. Gamla mĂ€nniskor som inte gjort rĂ€tt för sig kan förvĂ€ntas bli svĂ„rmodiga och irriterade.

VÄr korrupta och inverterade kultur förnekar Älderdomens mystik; dess plikter och realiteter. Man har övergett den verkliga funktionen och det spirituella tillkÀnnagivandet av att Äldras.

Kognitivt förfall med Äldern kan ses vara en Äterspegling av ens inre prioriteringar. Förlusten av ens kapaciteter lÀr den lidande vad som i slutÀndan spelar roll, och vad som inte gör det.

SÄdana lektioner behövs nu mer Àn nÄgonsin, eftersom sÄ pass mÄnga har levt hela liv av extrem ytlighet, distraktion, vanvördighet, materialism och spirituell bedövning.

Alla mĂ€nniskor Ă€r fria agenter, och missöden intrĂ€ffar sĂ€llan endast pga otur eller pga biologiskt förprogrammerade utfall. Carl Jung nĂ€mner i sin bok Man and his symbols, att vĂ„rt undermedvetna försöker guida oss genom vĂ„ra drömmar, vilka bĂ€r pĂ„ symboliska budskap som vi mĂ„ste avkoda. NĂ€r vi misslyckas med att integrera en dröm, Ă€r olyckan ofta framme. Det som verkar vara ”ödet”, Ă€r i sjĂ€lva verket mĂ€nniskors oförmĂ„ga att tolka sina andliga tillkortakommanden och adressera dem med adekvata metoder. Om vi vill bli fullĂ€ndade individer Ă€r mĂ„let enligt Jung att synkronisera vĂ„rt undermedvetna med vĂ„rt medvetna.

Att vi stÀndigt förnekar mening och livets underliggande magi Àr en tragedi av vÄr triviala civilisation.

För att rĂ„da bot pĂ„ Ă„ldersskrĂ€cken behövs en omformatering av det vĂ€sterlĂ€ndska sinnet med tillhörande installation av ett nytt virusfritt filosofiskt operativsystem. Detta virus – kallat individualism – har fĂ„tt oss att stirra oss blinda pĂ„ externa förhĂ„llanden som vĂ„ra fem sinnen kan förnimma. Detta leder till Ă„ldersskrĂ€ck, eftersom vi tror att skalet Ă€r allt som existerar och identifierar oss med det – likt en skrĂ€md apa som klĂ€ngt sig fast vid en gren.

Framstegsoptimismen gör oss Ă€n mer neurotiska nĂ€r tid upplevs som linjĂ€rt fortlöpande ögonblick dĂ€r det nĂ€stkommande tycks viktigare Ă€n det som Ă€r. Verkligheten Ă€r en totalitet dĂ€r tiden – det förflutna, nuet och framtiden – opererar samtidigt snarare Ă€n avlöser sig frĂ„n varandra, vilket gör att alla kopplingar gĂ„s om intet och mĂ€nniskan faller in i temporĂ€ra trender, glömska och rotlöshet.

MÀnniskan Äldras, men hennes essens bestÄr inte av den fysiska gestaltningen, som snarare Àr en manifestation av den inre dimensionens kvalitativa stoft.

Ett samhÀlles kvalitativa förstÄelse av och attityd mot Älderdom Àr en prövning av dess spirituella och religiösa hÀlsa.

Varför lÄtsas vi om att vi Àr humanister nÀr vi inte ens förmÄr vara mÀnskliga?

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Psykologi, SamhÀlle och har mÀrkts med etiketterna , , . BokmÀrk permalÀnken.

3 kommentarer till Att respektera de Ă€ldre

  1. Conny Lundberg skriver:

    Alla mÀnniskor har erfarenheter som Àr intressant att ta lÀrdom av och detta gÀller i högsta grad de Àldre som har mycket visdom att förmedla för den som vill lyssna.

    Gilla

  2. Ping: Att respektera de Ă€ldre — Den nakne kejsaren – Life, Death and all between

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s