Individualistiska illusioner

Relaterad bild

VÀnsterextremism Àr en form neuros, och neuros Àr en form av vidskeplighet. Vidskeplighet fÄr mÀnniskor att ange fel orsak till en hÀndelse. Om det regnar en dag Àr det för att nÄgon dödat en spindel, varpÄ ritualen blir att döda spindlar för att framkalla regn. VÀnsterns vidskeplighet Àr att framgÄng kommer ur universell inklusion.

MĂ€nniskor har ett inbyggt systemfel: de ser vĂ€rlden genom sina kraftfulla hjĂ€rnor, och höjer sig sjĂ€lva över verklighetens beskaffenhet. De delar denna inflaterade sjĂ€lvbild med andra mĂ€nniskor, och – om de lĂ€mnas ifred – skapar de en socialt hĂ€rledd verklighetsbild baserad pĂ„ mĂ€nskliga begĂ€r, omdömen och kĂ€nslor grundade i egot. Detta skapar en konflikt mellan samhĂ€llet som en organisk helhet och individens impulser.

Sedermera formar individualisterna ett kollektiv för att utkrĂ€va att ”alla gör som de vill” och skapar friktion. VĂ€nsterpolitik uppstĂ„r nĂ€r folk bestĂ€mmer att det Ă€r viktigare att eliminera konflikt Ă€n att lösa konflikt.

Problemet med denna sorts tĂ€nk Ă€r att det krĂ€ver att vi inverterar vĂ„r metod för att förnimma vĂ€rlden. IstĂ€llet för att observera vad som Ă€r, och konstruera en tes baserat pĂ„ det, mĂ„ste vi konstruera den socialt lĂ€mpliga tesen och sedan leta efter data att fösa in i den — och exkludera resten. Detta sĂ€tter grus i vĂ„ra tankar och Ă€r parallellt till vĂ„r dysfunktionella lĂ€ggning att eliminera konflikt snarare Ă€n att uppnĂ„ kooperativa mĂ„l, vilket krĂ€ver konflikt med det inbyggda mĂ€nskliga systemfelet (som grekerna kallar för hybris, och kristna kallar för ondska).

Exempel finns att hĂ€mta i den kristna berĂ€ttelsen. Adam och Eva bestĂ€mmer sig i Edens lustgĂ„rd att de vill vara gudar genom att Ă€ta den förbjudna frukten, eller Satan som bestĂ€mmer sig för att göra uppror mot Guds ordning eftersom den inte smickrar Satans ego. Eller folksamlingen som begĂ€r offrandet av Jesus Kristus som syndabock. Det Ă€r samma psykologi, och samma patologi, i alla fallen — egot vill kontrollera realiteten.

Vi mĂ€nniskor har en förinstĂ€lld entropi — ”arvsynd” — inom oss. Liksom varje objekt i vĂ€rlden verkar söka Ă„tervĂ€nda till ett tillstĂ„nd av kaos, önskar mĂ€nniskor Ă„tervĂ€nda till det ursprungstillstĂ„nd som existerade innan civilisation. Men de vill ocksĂ„ ha civilisationens förmĂ„ner, och mĂ„ste hitta en vĂ€g för att framtvinga andra att sörja för varje enskild egalitĂ€r individ, sammansatta i egalitĂ€ra kollektiv.

De gör detta genom skuldbelĂ€ggning. IstĂ€llet för att anvĂ€nda direkt tvĂ„ng genom hotet av exlusion, inverterar de Ă€ven denna process, och skapar en falsk positiv belöning för goda gĂ€rningar som kastar de trotsiga i dĂ„ligt ljus genom pĂ„ förhand orkestrerade tabun — flocken rĂ€ttar in varandra i ledet.

Dessa skuldbelĂ€ggande filosofier fungerar genom tillĂ€mpandet av falska motsatser. En falsk motsats existerar nĂ€r ett binĂ€rt tillstĂ„nd pĂ„dyvlas pĂ„ ett mer varierat fĂ€lt av information. T.ex. om du vill att mĂ€nniskor ska göra nĂ„got definierar du eftergivenhet som ”bra” vilket per implikation gör allt annat till dĂ„ligt.

Den klassiska falska oppositionen Ă€r egalitarism. Det lĂ„ter bra: ”gör alla jĂ€mlika”, vilket Ă€r ett annat sĂ€tt att sĂ€ga ”acceptera alla” utan hĂ€nsyn till deras tillskott. Detta gör det mer effektivt att inte bidra men skörda förmĂ„ner Ă€n att kĂ€mpa för att bli produktiv, vilket tillfogar en börda.

Naturligt blir problemet med denna tillstymmelse att den tar bort all kÀnsla för samarbete. MÀnniskor agerar nu som fria agenter mot samhÀllet sjÀlvt. Detta krÀver att samhÀllet mutar individerna för sin medverkan, vilket leder till högre kostnader och lÀgre kvalitet för allihopa.

Med tiden expanderar samhÀllet till en pyramidform, med mÄnga mÀnniskor pÄ botten som behöver mutas och en kognitiv elit pÄ toppen som försöker hÄlla i trÄdarna. Detta skapar en form av laglig parasitism som försvagar de mest produktiva och expanderar andelen kontraproduktiva individer.

MĂ€nniskorna som ger efter för denna impuls gör upp en brokig skara civilisations-marodörer. Skojare, lögnhalsiga försĂ€ljare, pornografer, kriminella, perversa, knarkare, tvehĂ„gsna advokater, tveksamma prĂ€ster, politiker, kommunister et cetera…

Alla predikar ett simpelt budskap: verkligheten Àr inte vad som Àr. Den mÀnskliga vÀrlden av behagliga kÀnslor Àr vad som spelar roll. Om det kÀnns bra, sÄ Àr det bra, och man kan ignorera morgondagens konsekvenser genom social bekrÀftelse i nuet.

Detta Àr varför vÀnsterliberalism Àr svÄr att komma till bukt med. Dess rot Àr egalitarism, vilken Àr en kollektiv filosofi baserad i individualism. Denna individualism skapar konflikt, vilken föder vidskepligheten om pacifism. Detta i sin tur leder till ett tvÄngsmÀssigt, patologiskt sinnelag som inte tolererar nÄgon dissidens och vÀxer som cancer eftersom det Àr socialt impopulÀrt att stÀlla sig pÄ tvÀren.

Motsatsen av egalitarism Àr ett insisterande av ordning, genom hierarki, standard, vÀrderingar, mÄl och estetik.

Beakta följande tabell av trossatser som visar pÄ skillnaden mellan egalitarism och realism.

Egalitarism Realism
LÀmna allt till röstsedeln. Massornas visdom kommer segra. MÀnniskor Àr ojÀmlika. Bara vissa kan ha mandat att ta beslut. Massorna kommer utmanövrera dem och ett dÄligt beslut kommer tas.
Vi kan utbilda alla och göra alla till varandras jÀmlika medelklassmedborgare. VÀlmÄga Àr genetisk till sin natur. Varje person Àr kompetent bara för vissa roller. Att göra alla till experttyckare skapar inkompetens och devalverar ekonomin.
”Vad vi behöver Ă€r ett system…” System antar att mĂ€nniskor Ă€r jĂ€mlika objekt pĂ„ vilka regler fungerar jĂ€mlikt. En bĂ€ttre vĂ€g Ă€r att vĂ€lja de bĂ€sta mĂ€nniskorna och sĂ€tta dem i maktstĂ€llning, och ge dem relativt fria tyglar sĂ„ att de inte hĂ€mmas av en labyrint av regler.
Detta objekt eller denna idé Àr den mest populÀra, bÀstsÀljande och mest framröstade, och Àr dÀrför den bÀsta. De flesta mÀnniskor Àr sjÀlvbedragare och ignorerar konsekvenserna av sina beslut. DÀrför föredrar de att göra ytliga illusioner populÀra.

Som denna överskĂ„dliga resumĂ© illustrerar, Ă€r gapen mellan mĂ€nskliga intentioner (och det individualistiska egot) och vad som faktiskt resulterar i verkligheten tĂ€mligen stort. Vi lever i en vĂ€rld av illusion, en konsensusrealitet formad av individuella begĂ€r om vad som ”borde” vara sant, men som Ă€r baserade i egot och inte i realiteten, varför allt vi gör misslyckas.

Det tar bara tusentals Är för att se hur omfattande försummelsen Àr.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Etik, Psykologi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s