Den bortskÀmda liberalen

bananflagga

Det svenska etablissemanget utgĂ„r stĂ€ndigt frĂ„n att svenskar inte existerar, att alla mĂ€nniskor Ă€r flygplansnomader, och försöker stĂ€ndigt undvika att svenska sĂ€rintressen kommer pĂ„ tal. Det Ă€r förvisso sant att svenskar identifierar sig mer med sin bil Ă€n med sin grupp, men svenskfientligheten Ă€r i politiska sammanhang en uppenbart medveten akt vilket blir pinsamt tydlig i den offentliga debatten. Man kan bara konstatera att detta fenomen gĂ„r tillbaka pĂ„ extrem individualism och bortskĂ€mdhet. Det finns ju inget mer tillfredsstĂ€llande för den sjĂ€lvuppfyllda sexuella revolutionĂ€ren att förneka allt som Ă€r högre Ă€n hen sjĂ€lv, och förkunna den ”frigjorda” individen som herre pĂ„ tĂ€ppan.

I realiteten leder detta givetvis till kaos pÄ alla plan. Dagspolitiken förvandlas till en freakshow, dÀr man försöker plÄstra om samhÀllsförfallet genom urvattnad retorik och förnekelse. Man stirrar sig blind pÄ effekter och försöker lösa dem med samma metoder som skapat den naturvidriga situation vi befinner oss i. Hur kan man ta en politik som endast utgÄr frÄn materialism seriöst?

För vakna individer ter sig liberalism som ett nÀrmast psykosartat tillstÄnd som förvandlar mÀnniskan till en rabblande citatmaskin som stirrar sig blind pÄ enskilda faktorer. Det stÄr klart att den rationalism som föddes med upplysningen har övergÄtt i ett kroniskt sjukdomstillstÄnd som totalt kopplat bort oss frÄn vÄr natur och intiution. Vi behöver lagar och regler för minsta bestyr, och klarar inte lÀngre av att lösa situationer pÄ tu man hand genom mÀnsklig heder och Àra.

Vi vet att ”utvecklade” samhĂ€llen leder till bekvĂ€mlighet och en obehaglig vetenskaplighet. Det valfri vĂ€nsterhenshjĂ€rna gör Ă€r att sĂ„ledes utnyttja statens vĂ„ldsmonopol för att propagera mot det svenska folket, till förmĂ„n för den abstrakta individen. Samma henshjĂ€rna skulle i ett amerikanskt fĂ€ngelse likt förbannat söka skydd bland de sina.

Likt ett barn som fÄtt för mycket leksaker och bara vill ha mer har vi börjat identifiera oss med vÄra tillhörigheter, och vill visa upp dem för hela vÀrlden som saknar dessa fantastiska leksaker i form av rÀttigheter och demokrati.

Man tar svenskheten för givet, som ett slags lösdrivande kultur, nĂ„got som bara finns dĂ€r. Det Ă€r givetvis lĂ€tt att sĂ€ga om man Ă€r född i Sverige, talar svenska och bĂ€r pĂ„ svenskt blod. Dessa socialliberaler har aldrig haft en enda anledning i hela sitt liv att reflektera över fördelarna att tillhöra en majoritet, och tar det för givet. De förstĂ„r heller inte kausalitetsprincipen och stirrar sig blinda pĂ„ nuet och det enskilda mĂ€nskliga livet. Det Ă€r enkelt för dessa personer att sĂ€ga att svenskar inte existerar. För dem rĂ€cker det med att lĂ€ra sig svenska och bli en certifierad trotjĂ€nare av den moderna arbetsplatsen, sĂ„ Ă€r man ”svensk”.

De missar samtidigt det faktum att invandrare stĂ€ndigt Ă€r pĂ„minda om att de bor i ett samhĂ€lle vars struktur byggts upp av folk som inte Ă€r som dem, vilket Ă€r varför de mĂ„ste mobilisera sig i förorter, för att kunna ta steget ut pĂ„ den ”moderna arbetsplatsen” genom en rotfast grund, eller stanna i moskĂ©n. SjĂ€lvklart ska invandrare som bor hĂ€r leva i sina egna enklaver och praktisera sin egen kultur, allt annat Ă€r högfĂ€rdsidioti, liksom snacket om ”assimilering”. Problemet Ă€r att dessa sĂ„ smĂ„ningom börjar konkurrera med majoritetsnormen och bryter ned den. Samtidigt sitter översminkade, sjĂ€lvuppfyllda kvinnopolitiker liksom östrogenfyllda stats”mĂ€n” i TV och vĂ€lkomnar galenskapen.

Man tror pÄ allvar att man gör flyktingar gott genom att förneka ras och försöka assimilera in dem. Men förnekar man sig sjÀlv, av ren materiellt insnöad bortskÀmdhet, kan man aldrig hjÀlpa nÄgon annan mer Àn pÄ pappret. Men det passar givetvis plÄnboken att sopa folket under mattan.

Samtidigt fylls arbetsförmedlingen av nykomlingar som varken kan lÀra sig svenska eller hitta enkla jobb pga. kollektivavtal anpassade efter inhemsk produktivitet.

Ras Àr nÄgot verkligt, och man kan inte stöpa alla i samma form. Om en svensk fÄr barn med en afrikan, kommer avkomman hamna mitt emellan tvÄ raser. Eftersom det Àr stor chans att vederbörandes förÀldrar skiljer sig pga kulturkrock, ökar risken för alienation. VÀnsterliberaler hurrar för dylika mÄngkulturella effekter, eftersom man endast Àr intresserad av individualistiska nöjen förklÀdda i kollektivism.

VĂ€nstern förstĂ„r inte vikten av rotfasthet. De förstĂ„r inte att vi Ă€r biologiska stenĂ„ldersmĂ€nniskor med biologiska imperativ, och att hela vĂ„rt vĂ€sen krĂ€ver grupptillhörighet. Om vi inte tillgodoses detta tar vi bort förutsĂ€ttningarna för en stabil grund att vĂ€xa utifrĂ„n, och slits mellan olika vĂ€rldar – dĂ€r TVn, bilen, fotbollslaget eller de tillfĂ€lliga kamraterna blir till godtycklig gemenskapsgrund. Vi fyller det existentiella tomrummet med energisubstitut som godis, lĂ€sk, snabbmat, cigaretter och sexuell revolution. Vi föder upp permanenta patientkĂ„rer och klagar pĂ„ för höga sjukvĂ„rdskostnader.

MÀnskligheten har drabbats av hybris, och tror sig kunna föra över sin vilja pÄ naturen, men naturen slÄr alltid tillbaka. Sannolikt har vÄrt samhÀlle drabbats av ett bestÀndigt psykotiskt tillstÄnd, dÀr vi tror att vi kan tÀnka ut allting istÀllet för att leva efter naturens villkor.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i SamhÀlle. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s