Den terapeutiska statens konkubiner

welfare-state-620x355

Vårt samhälle har utvecklat en fientlig inställning till kvinnor som tar hand om sina egna barn, men uppmuntrar kvinnor som tar hand om andras. Det är enkelt att härleda detta till vänsterns krig mot det naturligt goda, vilket har inneburit en svartmålning av moderskapet, som är den högsta av dygder. Kvinnan som arbetar hemma med flera barn negligeras, och kvinnan på institution med andras barn värdesätts.

Detta ter sig märkligt då kvinnan på statlig institution varken städar eller lagar mat, medan kvinnan i hemmet är en komplett hushållerska. Kvinnor har ett dubbelt ansvar idag, vilket är en delförklaring till varför de mår sämre än när hemmafruidealet stod som högst. Idag kommer mannen hem och möts av en utarmad hustru och skrikiga barn som vill få den uppmärksamhet de gått miste om på statens överfyllda barnhem.

Eftersom socialdemokratin fostrat självcentrerande individualister är vi idag beroende av två arbetande vuxna per familj, vilket är en norm som gynnar den tygellösa globalismens maktordning. I Sverige skulle vi kunna bespara oss en enorm summa om vi skärde ned den nuvarande dagis- och äldrevården. Istället kunde vi ha en hemmarbetande vuxen i varje familj, vilket i de flesta fall skulle vara kvinnor pga deras av naturen givna instinkt att bygga bo. Detta skulle leda till harmoniska familjer, stärkt civilsamhälle och minskad arbetslöshet.

En mamma kostar staten skjortan varje år bara för att någon ska passa hennes barn medan hon arbetar i offentlig regi och får sin lön av samma stat. Hon kan lika gärna vara hemma med sina barn och erhålla dagispengen som lön och låta ogifta/barnlösa eller äldre kvinnor arbeta i vårdyrken om det föreligger en sådan efterfrågan. Lägg till att det är kvinnor som arbetar i offentlig regi, bl.a. med att ta hand om barn åt andra kvinnor som måste arbeta för att ha råd för att andra ska ta hand om deras barn. Kvinnor utnyttjar sedan de sociala välfärdsreformerna, som sjukvård, sjukskrivningarna m.m, mest, eftersom det ”demokratiska” och ”fria” samhället bränner ut dem.

Mycket få kvinnor bidrar till samhället (genom arbetsmarknaden) på något konstruktivt sätt. De arbetar med att ta hand om andras barn och åldringar när de borde ta hand om sina egna, de arbetar med att vika ut sig/sälja sin kropp och bidra till översexualiseringen av samhället, de arbetar med att sälja miljöskadlig plast i sk. modeaffärer som andra kvinnor köper genom att överbelåna sig på sms-lån och de tar upp onödiga platser på våra högre läroanstalter genom att läsa degenererad genusvetenskap eller så har de indirekt kvoterats in på vetenskapliga linjer ämnade för män genom att konsekvent fått högre betyg trots sämre kunskap och intelligens än män i grundskolan. Om vi ska vara ärliga är anledningen till att kvinnor i genomsnitt har högre betyg än män i grundskolan att de är mindre rebelliska, följer lättare med strömmen och kan koncentrera sig bättre än killar som tvingas sitta i samma klassrum med tjejer och måste försöka undvika att stirra på deras häckar samtidigt som de måste läsa och räkna.

Denna brist på anständighet är frukterna av översexualiseringen; man har släppt loss demoner att härja fritt och kallat det för frigörelse, samtidigt som man gjort Gud till en karikatyr. Vuxenvärldens svek och totala tystnad lämnar en gråzon för osunda sexualbeteenden som förstärks när ”lyckliga horor” visas upp i TV på bästa sändningstid. I den sexuella frigörelsens spår följde ökade sexuella risker för kvinnor och med fler drabbade av sexuellt tvång och känslor av värdelöshet samtidigt som de uppmuntras att lösa sina problem med tillfälliga partners, vilket resulterar i neurotiska feminister. Det är inte uttryck för en sund sexualitet att tillfälliga förbindelser avlöser varandra, det är ett uttryck för mental ohälsa till följd av en översexualiserad värld. Sexuella brott är således inte enbart invandrarnas fel som misstolkar vår kultur, följer sin instinkt och knappast har några högre kognitiva fakulteter, mer än vad det är västerländsk idioti som bäddar för ett smörgåsbord åt muslimska nykomlingar.

Den missbildade jämställdhet som existerar idag under en paroll för att attrahera kvinnliga väljare är i sin grundform en individualistisk företeelse som vill splittra samhällen som kan stå upp mot de påtvingande egalitära värderingarna (ex.v samhällen som saknar stark gemenskap i form av religion, etnisk homogenitet osv). Missbrukar man en drog så faller man, och västvärlden har missbrukat individualism.

Feminismen är tyvärr primärt ett svek mot kvinnor själva; det som skulle bli befrielsen (rösträtten, sexuella revolutionen m.fl.) blev fångenskap. Kvinnor gick från att att ha ett värde till att plötsligt vara sexualobjekt som blev utnyttjade. Att vara ”fri” i sin sexualitet blev att vara promiskuös vilket bäddar för våldtäkter och sexuella övergrepp och inte minst – miljontals kvinnor och män i gråzonen mellan vad som är lagligt och vad som inte är det. Kvinnor som känner sig utnyttjade och illa behandlade i tillfälliga sexuella relationer och män som känner sig lurade när det framgår att kvinnorna inte är porrstjärnor naturligt.

I traditionella europeiska samhällen respekterade man kvinnans feminina integritet, man förutsatte att en kvinna var dygdig och behandlade henne därefter. Europeisk civilisation högaktade kvinnor så pass att kungar och krigare kunde stanna hästen och lyfte hatten för att låta damen korsa vägen. Artigheten var hög, och samhället var städat. Idag är det norm att vara lössläppt utan historiskt motstycke och då är man som kvinna betydligt mer rättslös. Under statens trygga sköte är det givetvis passande att ägna sig åt individualistisk egomassage klädd i feministiska floskler.

Står man bakom denna galenskap är man inte bara dum; man är ond, eller rentav förhäxad. Detta moralkaos kan inte lösas med mer demokrati, lagar och regler, utan kan endast lösas genom en återkomst av patriarkatet, äran, hedern och skammen. En undanröjning av byråkratin, och ett återupprättande av mänsklig auktoritet.

Då sparar vi både på papper och möda.

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Samhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s