En besiktning av nationalsocialismen

42753-3x2-original

Är den tillrĂ€ckligt extrem?

Det Àr populÀrt att sÀga att man varken Àr höger eller vÀnster, eftersom ingenderas representanter gjort nÄgonting för att rÀdda oss frÄn ödet som har varit uppenbart och oundvikligt under lÄng tid. VÀnstern har blivit synonym med politik överhuvudtaget, medan högern utgörs av statsfientliga anarkister eller apolitiska traditionalister. VÀnstern Àr de som sitter kvar berusade pÄ lyxfÀrjan medan högern Àr de som inser att vattenfallet Àr nÀra och vill spÀnna loss livbÄtarna.

Att förstÄ dessa politiska lÀger gör en historisk Äterblick nödvÀndig. VÀnstern uppkom nÀr mÀnniskor i Frankrike, inspirerade av upplysningen och dess föregÄngare renÀssansen, överrumplade monarkin i Frankrike och etablerade ett nytt system. De som stödde detta satt pÄ vÀnster sida i den franska nationalförsamlingen.

PĂ„ högern satt de som motsatte sig denna ”nya” (sĂ„vida man missat vad som hĂ€nde i Aten och Rom) ordning, men var tillrĂ€ckligt bekymrade över landets framtid att de ville samarbeta med den. De ville bevara sĂ„ mycket av det gamla som möjligt, men hĂ€mmades av nödvĂ€ndigheten att kompromissa med den demokratiska regimen.

Tiden efter revolutionen bringade förÀndringar som vi idag kan associera med stalin-erans kommunism. Hela familjer avrÀttades för att vara aristokrater, hemlig polis etablerades, och mÀnniskor dömdes till döden genom hörsÀgner om att de hade dementerat regimens kredibilitet eller stöttat aristokratin. Den nya nationen utarmades snabbt med egalitÀra sociala roller, och triggade en serie av katastrofala krig för att erövra Europa sÄ att kontinenten ocksÄ kunde bli demokratisk. Folkliga revolter tenderar att snabbt producera tyranner som instigerar naiva ideologiska krig för att hÄlla samman det uppluckrade samhÀllet.

Alla dessa vĂ€nsteridĂ©er hade en enda rot: egalitarism, eller idĂ©n att alla Ă€r varandras jĂ€mlikar, utefter valfri tolkning. De börjar med att efterfrĂ„ga rĂ€ttslig jĂ€mlikhet, vilket betyder att en anstĂ€ndig person som bidragit till samhĂ€llet under hela livet har samma rĂ€ttigheter som en kriminell. FrĂ„n detta expanderar kraven till jĂ€mlikt deltagande och subventioner, eller ”socialism”, dĂ€r varje medborgare Ă€r en aktieĂ€gare av industrin Ă€gd av staten, och fĂ„r utdelningar i form av sociala förmĂ„ner eller bidrag som betalas ut direkt till dem.

Högern, Ä andra sidan, hade inte nÄgon idé förutom konceptet om klassisk civilisation, vilken var mer av en spirituell och moralisk kod Àn metod. Ideologi likt den vÀnstern har Àr mer simpel och lÀttbegriplig. Högern ville bevara ett Tolkien-liknande samhÀlle: kungar, adelsmÀn, feodalt kastsystem, heder istÀllet för lagar, etnisk identitet för varje grupp och en vÀlmenande xenofobi mot alla andra, seder, folklighet, kokkonst och en intensiv vördnad för naturen och gudarna de sÄg inom den.

Detta satte högern i ett ogynnsamt lÀge; vÀnstern hade redan genom att agera först Àndrat dialogen utefter sina ÀndamÄl. Vi kan summera högern som en varseblivning om att det finns ett sorts naturlig ordning hos mÀnskligheten, Äterspeglad i parallell med naturen och det gudomliga, dÀr varje person har en ojÀmlik plats som lÄter dem samarbeta mot civilisationens mÄl genom att bidra utefter förmÄga, och vara begrÀnsade mot att delta i angelÀgenheter som Àr opassande för deras lÀggning.

I kontemporÀr era har dessa termer förlorat mening pga de politiska partierna som representerar dem. De flesta konservativa idag Àr en variant av socialliberaler, en konsekvens av bÄde deras nödvÀndiga kompromiss med vÀnsterregimen, och att demokrati krÀver att de sÀger saker som faller den breda massan i smaken.

Denna masskultur har ingen medvetenhet om historien, framtiden eller civilisationens principer. Den bryr sig om konkreta saker, som rÀkningar i brevlÄdan eller patriotiska cirkusförestÀllningar. Som resultat har bÄda partier förenklats relativt till deras originella form.

Ingen sansad person kan stöjda socialliberalism, vilken pĂ„minner om en fanatisk kultur eller sinnesrubbning. Det Ă€r en patologi som betjĂ€nar individualism, eller idĂ©n om ”jag först” som bĂ€rs upp genom undanskaffandet av behovet att upprĂ€tthĂ„lla civilisation, och spendera den anstrĂ€ngningen pĂ„ individen istĂ€llet. Denna institutionaliserade sjĂ€lviskhet leder naturligt till social kollaps, och utgör modernitetens frĂ€msta kĂ€nnetecken.

Under det tidiga 1900-talet, efter det katastrofala första vÀrldskriget, uppstod flera rörelser för att försöka stoppa denna kollisionskurs. TvÄ av dessa, fascism och nationalsocialism, definieras allmÀnt som höger. Men dessa rörelser var bÄda modernistiska i sitt fundament, i det att de inte ville ha den gamla ordningen, utan skapa en vÀnsterregim med högervÀrderingar. Som historien visar oss vÀger civilisationens form över dess fixerade vÀrderingar, och Àven dessa extrema former av stater föll tillbaka pÄ samma problem som erfarits med vÀnstern.

BÄda stod bakom en viss grad av socialism, avsaknad av kastsystem, stÀvjandet av aristokratin, ersÀttandet av kulturen med ideologi, Àven nÀr detta inte var intentionen enligt deras offentliga uttalanden.

Nationalsocialism var en annorlunda typ av antiliberal socialism, men problemet kvarstĂ„r att det Ă€r en stat istĂ€llet för en organisk civilisation, och Ă€r sĂ„ledes fortfarande fast i det moderna ramverket kring egalitarism. Alla försök att omfördela vĂ€lstĂ„nd gör staten till nationens fokus istĂ€llet för kulturen, och medan det Ă€r inom ramen för bra ledarskap att avlĂ€gsna hot: omlokalisera (((andra))) och landsförvisa femtekolonnare — gĂ„r alla steg in i socialism mot en ersĂ€ttning av nationen med staten.

Misstaget hĂ€r Ă€r alltsĂ„ att inte gĂ„ tillbaka tillrĂ€ckligt lĂ„ngt. Att vara höger Ă€r att inte bara vilja ha nationalism utan en hel civilisation byggd pĂ„ eviga principer. Vissa jĂ€mför det med Tolkien, andra ser till medeltiden eller den ”gyllene eran” besrkiven av Platon, vilken var kontramaterialistisk. Dessa tidiga idealistiska epoker involverade handling mot konsekvenser som passade inom en ordning i naturen och det gudomliga, en mĂ„l > medel-analys, i kontrast till materialism, vilken Ă€r en mĂ„l < metod-analys designad att skydda deltagarna frĂ„n att möta konsekvenser eller konfrontera sin egen individualism, mot högre mĂ„l. NĂ€r vi sĂ€ger att vi lever i materialistiska tider, Ă€r det denna distinktion vi refererar till. Ras som politisk strategi Ă€r sĂ„ledes en metodfokuserad och egalitĂ€r inskrĂ€nkning.

Europeisk aristokrati vĂ€gledde vĂ„r civilisations kĂ€rnpunkt — vilken Ă€r det genetiska stratum av indo-europeiska folk — genom mĂ„nga tragedier och utmaningar. De gav sĂ„ smĂ„ningom upp efter att ha försvagats av mongoliska invasioner, pest, muslimska konflikter och internationella konflikter, men vad som verkligen tog ut dem var medelklassens uppkomst. Medelklassen försörjer sig inte genom hĂ€nderna men genom sina böcker och minirĂ€knare, och medan de mĂ„ vara mer intelligenta Ă€n de lĂ€gre klasserna Ă€r de inte tillrĂ€ckligt högsinnade att leda nĂ„gonting annat Ă€n den sfĂ€r i vilken de interagerar. De tycker om lagar, regler, böter, skatter, straff och andra kortsiktiga lösningar som skapar lĂ„ngsiktigt kaos. De omkullkastade monarkin genom att hova in deras pengar och dela maktstrukturen av Europa mot sig sjĂ€lv, och lĂ€t sin kortsiktiga girighet dominera över mer komplext tĂ€nkande och vĂ€lmenande visioner för en kvalitativ förbĂ€ttring av den vĂ€sterlĂ€ndska civilisationen.

En medelklassperson (i princip en glorifierad kontorist) utmÀrker sig sjÀlv genom sin lÀs- och skrivkunnighet. Han kan matte och har memorerat texter. Sedan omdiktar han vÀrlden i sin avbild, och resonerar deduktivt frÄn fysiska fakta. Hans tolkningar av dessa fakta gÄr inte lÀngre Àn sfÀren i vilken han opererar, sÄ han tÀnker exklusivt i termer av pengar, sÀkerhet, kunder och smicker. BorgarvÀrderingar Àr metoder för avancemanget av individen och medelklassen, och stÄr i kontrast till vad civilisationen behöver, vilket förusÀtter de högsinta och mest moraliskt excellenta i förarsÀtet. Under seklena av medelklasstyre har vÀstvÀrlden gÄtt frÄn storhet till mediokristitet.

VĂ€nstern och nationalsocialismen kommer bĂ„da frĂ„n medeklasstraditionen. De Ă€r kortsiktiga och fokuserade pĂ„ mĂ€nniskor; att övertyga andra att agera som en massa som flockas till en ny produkt, sĂ„ de missar bĂ„de det naturliga och eviga i deras tankeprocess. Av denna anledning mĂ„ste bĂ„da undvikas som idealtyp. Vi mĂ„ste vara extrema — sĂ„ extrema att vi undviker modernistiskt tĂ€nk helt och hĂ„llet — och flyr frĂ„n detta system av ideologier, regler och formell kontroll, eftersom vi vet att det leder till galenskap. IstĂ€llet bör vi strĂ€va efter enighet genom kultur, med dess rötter i hĂ€rkomst och kast, vilket förusĂ€tter ett förnekande av egalitarism i alla dess former, oavsett hur nationalistiska de Ă€r.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Historia, Ideologi. BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s