Kast — inte klass!

viking4

Den demokratiska vÀrdegrundens idé om rÀttvisa kommer frÄn traditionen att fÄ folk att kÀnna sig bÀttre genom att sÀtta deras ojÀmlika situationer i centrum och neutralisera dem. Om vi istÀllet Àr realistiska och följer indo-europeiska ideal inser vi att kast Àr nÄgot verkligt, och att vi lever i en sorglig tid i historien.

En fotbollsspelare frÄn favelan som plötsligt blir rik, börjar klÀ sig som en cirkusapa och köper hÀftiga bilar Àr fortfarande en pöbel; en tölp som vinner miljonen pÄ lotto och slösar allt pÄ en vecka likasÄ.

Det Àr viktigt att förstÄ att ett kastsystem Àr fundamentalt olikt ett klassystem. I ett klassystem Àr vi alla rankade genom hur mycket pengar vi har tjÀnat, investerat och fört över till vÄra Àttlingar. Om du jobbar i köket pÄ ett stort hotell, jobbar upp dig till chef och till sist Àger stÀllet, kan du köpa en hotellkedja och leva bland de rika. Du har gÄtt frÄn arbetarklass till överklass via pengar. PÄ biologiskt sprÄk betyder detta att personen som Àr mest dedikerad att tjÀna pengar formar urvalet för överklassen.

Ett kastsystem Àr baserat pÄ specialisering. Liksom varje ras Àr formad av en serie specifika karaktÀrsdrag som reflekterar specifika gruppreferenser, sÄ som att anvÀnda teknologi för att specialisera sig i agrariskt eller teknologiskt leverne, reflekterar varje kast inklinationen och anlagen demonstrerade av förflutna handlingar. Vissa mÀnniskor Àr mer specialiserade och lyckliga som bönder eller svetsare, och andra som lÀkare. Oavsett om vi gör detta officiellt i ett kastsystem eller inte, Àr det en naturlig realitet.

Vad som Ă€r olyckligt med ett klassystem Ă€r att det gynnar illusionen att politikern Ă€r ”mer framgĂ„ngsrik” Ă€n svetsaren. Denna osmakliga förenkling vilar pĂ„ antagandet om en enstaka karriĂ€rvĂ€g för alla mĂ€nniskor, med en vĂ€lbemedlad topp och en obemedlad underklass, vilket tillĂ„ter de som tjĂ€nar pengar att i mĂ„nga fall lĂ€tta pĂ„ sin lĂ„ga sjĂ€lvkĂ€nsla genom kreditkortet.

Detta betyder att pĂ„ samma sĂ€tt som att en alkoholist i en demokrati har samma röst som en lĂ€rare, bestĂ„r klassystemets översta skikt av mĂ€nniskor som tjĂ€nar pengar pĂ„ vilket sĂ€tt som helst. Intelligenta, hĂ„rt arbetande mĂ€nniskor som driver anstĂ€ndiga företag hamnar pĂ„ samma nivĂ„ som pornografer, knarklangare, internationella vapenförsĂ€ljare, och mĂ€nniskor med ”genialiska idĂ©er” som snabbmat och plastprodukter. PĂ„ detta sĂ€ttet kan fula och karaktĂ€rslösa miljonĂ€rer gifta sig med snygga kvinnor. Eftersom systemet utgörs av utbytbara klossar till individer kan genetiska plebejer hamna pĂ„ ledarpositioner, och ledare kan vara fattiga löntagare. Hela folk kan bytas ut, vilket Ă€r ocksĂ„ poĂ€ngen med systemet.

Ett kastsystem dividerar oss genom plikter och gynnar inte snobbism eller hybris — dessa Ă€r vĂ€nsterfenomen. Om ens kast Ă€r bland ledarskiktet, finns inget högre vĂ€rde i ledarskap Ă€n att vara en svetsare — det var ju inte ditt val utan en produkt av dina förfĂ€der att du Ă€r en ledare. Ditt jobb Ă€r inte viktigare Ă€n en svetsares, men det Ă€r mer specialiserat. Du har högre status, men inte pga. pengar. Den högsta kasten Ă€r vad den Ă€r pga. sin kvalitet och moral, inte krĂ€maranda.

Man kan jĂ€mföra med ett musikband. Om bandmedlemmarna Ă€r kvalitativa musiker, kommer trummisen och gitarristen inte kunna byta plats, men bĂ„da Ă€r essentiella. Även om gitarristen troligen kan vikariera som basist kommer han inte det om möjligt, eftersom han Ă€r van att tĂ€nka inom en annan roll och dĂ€rför Ă€r benĂ€gen att missa basistens subtiliteter. Alla kan Ă€ven sjunga – men en specialiserar sig som sĂ„ngare. Och alla Ă€r unika; utan dem, inget band.

I medeltid och forntid gagnade kastsystemet de individer som nu grupperas i en generisk ”arbetar”kategori (dvs alla de med arbete utan innehav). De gynnades frĂ€mst pga att de tack vare frihet ifrĂ„n monetĂ€r konkurrens hade jobbsĂ€kerhet och dĂ€rför kunde fokusera pĂ„ detaljerna av varje uppgift; nyanser som hade försummats av ett system som konkurrerar med klass, pengar och evig tillvĂ€xt. Ledare behövde inte fjĂ€ska för att vĂ€ljas, och en skotillverkare behövde inte skĂ€ra ned för att göra sina priser ”konkurrenskraftiga”. Alla hade en plats, och medan konkurrens existerade, var det i form av uppgiften sjĂ€lv och inte relaterade bestyr som att tjĂ€na pengar genom den förmĂ„gan — dvs kvalitet över kvantitet.

Regeringen lokaliserades, sÄ som i varje lokal befolkning har man nÄgra ledare och resten av allt annat. Varje kast hade sin egen plats och var garanterade arbete, dÀr de mer kompetenta reste sig till toppen av varje roll, vilket kunde ses som jÀmbördigt med yrken som advokat, doktor eller ledare. Fiendskapen mellan folk över mÀngden tjÀnade pengar var betydligt mildrad, dÄ folk visste sin plats och inte konkurrerade om det mesta av nÄgot enstaka ting, utan arbetade för att bli bÀst i vad de var optimala inom.

Detta förde med sig att kĂ€rlek blomstrade mellan mĂ€nniskor som idag Ă€r mestadels bittra och hĂ€mndlystna mot varandra. Ledarna var inte viktigare Ă€n svetsarna, men specialiserade. Deras roll, i form av ansvariga för att guida ett folk, var inget ”jobb” utan mer av en familjeplikt, och de kunde dĂ€rav arbeta direkt för sitt lokala omrĂ„de och sitt folk. Denna typ av system lĂ„ter oss ta olika roller och vara viktiga inom dem, utan att gradera oss genom hur mycket pengar vi lyckas nĂ€stla in, förleda eller rentav stjĂ€la. Systemet blir eugeniskt och man dödar de dĂ„liga istĂ€llet för att göra dem till pampar som idag.

Tala ut om detta i en modern liberal demokrati och folk kommer börja gnata om förlusten av ”frihet”. Om du frĂ„gar dem vad det betyder, Ă€r den bĂ€sta definitionen ett dagdrömmeri om hur var och en av oss kan vĂ€xa upp och bli president, sportstjĂ€rna, superhjĂ€lte eller skĂ„despelare. En sĂ„dan desperat frihetsmyt kan givetvis inte vara frĂ€lsningen den utger sig för, eftersom dessa mĂ€nniskor dĂ„ inte hade varit desillusionerade kring den valfrihet som i sjĂ€lva verket stressar och maler ned oss.

Ett klassystem trycker ned denna ”frihet” i halsen pĂ„ dig genom att tvinga dig och alla andra in i den ”jĂ€mlika” kategorin av arbetaren, dĂ€r du börjar tĂ€vla mot andra för pengar. Om du inte fascineras av pengar, eller inte har rika slĂ€ktingar, eller inte kommer med nĂ„gon ”briljant” idĂ© som hĂ€ftiga plastskal till mobiltelefoner kommer du jobba för brödsmulor medan alla som tjĂ€nar mer Ă€n dig kommer fĂ„ en dopaminkick av externt sjĂ€lvförtroende skapad av rikedom. Detta förklarar varför sĂ„ mĂ„nga rika mĂ€nniskor lever i bubblor och blir sjĂ€lvdestruktiva nĂ€r denna drog av falsk sjĂ€lvsĂ€kerhet tas bort.

Att kategorisera oss utefter hur mycket vi tjĂ€nar och genom perverterad darwinism anta att detta Ă€r en selektion av de ”bĂ€sta” bland oss, Ă€r hjĂ€rndött. Det gör att vi hatar varandra. Det selekterar inte för den som gör det bĂ€sta jobbet, utan den som kan trolla flest mĂ€nniskor att köpa deras produkt tills att de kan ta pengarna ut frĂ„n systemet och pensionera sig. Och vem kan beskylla dem för det? De har ingen plats tilldelad dem efter tradition, och skonas dĂ€rför av alla andra tokstollar som vill rĂ„na resten av oss sĂ„ att individen kan vinna och externalisera kostnader pĂ„ gruppen och naturen. Ett folk som lyder under penningen och utsĂ€tts för klasskrig Ă€r som bĂ€ddat för konflikt, patologi och utbrĂ€ndhet.

NĂ€r man inser detta ponzi-bedrĂ€geri framstĂ„r kastsystemet som en sjĂ€lvklarhet för en stark och oberoende nation. Vi kommer aldrig vara jĂ€mlika i vĂ€lstĂ„nd, och att försöka utjĂ€mna ojĂ€mlikheten genom att snitta pĂ„ den betyder att vi alla lider under ett system designat för en person som inte existerar — den mytiska abstrakta individen, och som resultat trampar vi över varandra för smĂ„ bitar av papper, metall och nummer pĂ„ bankkontot.

VÀsterlandet vÀxlade frÄn en idé av naturlig hierarki till en platt mÀnsklig hierarki, baserad inte pÄ riktighet, excellens och godhet utan i jÀmlikheten av alla mÀnniskor. FrÄn detta fick vi idén om egalitarism, eller jÀmlik inklusion av alla mÀnniskor, som ett medel för att ta bort hierarki. En del av den hierarkin var kastsystemet, feodalismen, i vilken mÀnniskor hade en arvsbetingad social rang.

Sedan dess har det mesta av vÀnsterns aktivitet direkt involverat attacker mot de med mera pengar, makt och genetiskt kapital. VÀnstern vill invertera hierarkin, med goda mÀnniskor pÄ botten och de parasitiska och korrupta pÄ toppen.

VÀnstern har aldrig förstÄtt social hierarki eftersom de tolkar den i termer av sig sjÀlv. För dem har vissa mÀnniskor pengar eftersom de var pÄ rÀtt plats pÄ rÀtt tid; detta lÄter rimligt för vÀnstern eftersom det Àr hur de sjÀlva lyckas i deras omrÄden av underhÄllning, konsumism, media och regering.

I realiteten reflekterar kast genetisk sÀrstÀllning. Vissa mÀnniskor Àr mer talangfulla och kunniga Àn andra, och den korrekta responsen till detta Àr att sÀtta dem pÄ maktpositioner sÄ att vi alla gynnas av deras högre potential vilken gÄr över i bÀttre resultat.

VÀnstern har bara en riktning vilket Àr erövring genom ideologi sÄ att deras medlemmar behÄller motivationen och hÄller vÀnsterrörelsen levande, vilket betyder att klasskriget alltid mÄste expandera. Att förvÀnta sig nÄgot annat Àn smÄsint materialism frÄn dessa lösdrivare Àr för mycket begÀrt.

Det Àr viktigt att pÄpeka att, som med alla mÀnniskor dedikerade till paradoxala avvÀgar, kommer vÀnstern skylla pÄ dig för vad de gör. Om du dÀrför producerar inkomst och köper ett hus, kommer de anklaga dig för klasskrig för att tÀcka över sina begÀr att ta det ifrÄn dig. Under folkhemmets homogena dagar, liksom i det fria bondesamhÀllets dagar, var detta ett mindre frekvent problem i ett land som Sverige dÀr alla gick Ät samma hÄll, men inte i det mÄngkulturella Sverige.

Detta Àr hur civilisationer gÄr mot sitt slut: för att försona mÀnniskor justeras standarden nedÄt vilket fÄr alla att bli medföljare. Detta leder till fred i neurotiska mÀnniskors ögon som finner detta mÄl tilltalande, men som lÄngsiktigt exkluderar de eftertÀnksamma och flyttar makten till dÄrarna vilket producerar resultat vi ser nu. Sverige var ett land som faktiskt hade nÄgot form av jÀmlikhet med liten och homogen befolkning uppburen genom medelklassen. Sverige var heller aldrig nÄgon aristokrati i verklig bemÀrkelse mer Àn vad det var ett fritt bondesamhÀlle, och upplysningen slog dÀrför aldrig riktigt igenom.

Nu fÄr vi betala för denna medeltida jantementalitet som Ànnu lever kvar och blir destruktiv i modern kontext. Folkhemmet har förstörts allteftersom vÀnstern importerat en ny permanent underklass frÄn afrika och mellanöstern. I framtiden vÀntar mer splittring och kasternas Äterkomst.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Antropologi, Kultur och har mÀrkts med etiketterna , . BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s