Narcissism och hybris i vänstersamhället

narcissus

I den post-moderna världen, där identitet är blott något symboliskt och temporärt, blir identiteten ett ytligt substitut för hobbys och tillfälliga sysselsättningar. Den amerikanska populärkulturen har massprogrammerat den moderna mannen och kvinnan. Amerikanerna har sedan landets grundande varit mer intresserade av individualismens nöjen och småborgerliga trygghet än av att ha någon ödesgemenskap. Deras stat kan därför ses som den liberala, moderna, anti-traditionella och individualistiska staten par excellence; som en prototyp till de tragiska missöden vi idag genomlever även i Europa.

Historien tenderar att upprepa sig då människans beteende är förutsägbart. Vi tenderar att oavsiktligt riva ned det andra har byggt.

Problemet är individualism, eller tendensen att sätta självet i första rummet före angelägenheter kring rätt typ av ordning och social struktur i en organisation. För att försvara detta val, bunkrar individer ihop sig i kollektiv för att tvinga gruppen att tolerera var och en av dem eller bli utsatt för deras kollektiva vrede. Folket ersätts alltså av individer.

I forntida kulturer sågs individualism som hybris. Européer har genom historien värnat om maskulinitet och traditionella könsroller, där män som var flickaktiga och narcissistiska blev trakasserade. Så långt bak som i det antika Grekland finner vi historian om Narkissos – MGTOW-prototypen som avvisar all kvinnlig kärlek och ersätter den med kärleken till reflektionen av sig själv. Något som också kom att kosta honom livet, i en historia som vittnar om vad en man är och vad han inte bör vara. Någonting gick fel på vägen och idag har män blivit vad de inte borde vara. De har blivit Narkissos.

Fornkulturerna såg att världen hade en ogripbar ordning av balans, skönhet och sanning. Detta var inte sanning i vår moderna mening av isolerade fakta, men sanning i form av en följdriktig representation av intution och naturlig ordning, enad genom en kreativ föreställning som såg världen i metaforiska termer. Moderna människor misstolkar religion eftersom de inte förstår metaforer och projicerar sin egen barnslighet på religionen genom att göra satir av den.

Hybris sågs som en kränkning av denna latenta ordning, vilken inte var kategorisk i den moderna meningen att ge varje objekt en enstaka kategorisk identitet som man sedan filtrerar utefter en ”ja” eller ”nej”-process. För fornkulturerna hade allting sin plats, och när det fanns balans kunde livet själv inte alterneras som i utopiska fantasier, men kunde gradvis kvalitativt förbättras.

Av denna anledning försummade aldrig forntida folk den mänskliga civilisationens fundamentala form, vilket inbegriper aristokrati, kastsystem, rituella sedebruk, stark symbolism och en vision av realiteten som vi närmast kan beskriva som ”hallucinogenisk” och ”mystisk” idag. För antikens folk var världen levande, och vi människor var bara aktörer i ett större drama som vi omöjligt kunde begripa.

Individualism inverterade allt detta, genom att säga att världens ordning var människan, och vad som spelade roll var materiell trygghet och individuell bekvämlighet, och inte att sätta ribban högre än individen — arv, kultur, kungar, gudar — som individen måste offra sig för. Egot blev den vinnande parten i denna personlighetsklyvning.

Den extrema individualism som fostras av liberal demokrati leder till extrem konformism där medborgarna inte vill befinna sig på fel sida av den allmänna opinionen. Individen är den enda Gud som moderniteten kan acceptera.

Från idén om jämlikhet, som gör gällande att ”Allah ska få va mé” oavsett karaktär, till upplysningsidealet att människan är alltings mått –  där den mänskliga formen (inte innehållet) idealiseras, har denna ordning manifesterats.

Hur undgår vi individualism? Bara genom att hitta ett nytt mål, som inte är förgängligt och inåtvänt. Den moderna uppfattningen gör gällande att livets mål är hedonism: öka lyckan, minska lidandet. Världen behöver dessvärre inte fler människor som ”gör gott” utan människor som blir goda.

Individualism är materialism. Genom att dressera våra sinnen i vad vi upplever oss som i nuet, där vi drivs av rädslan att förlora denna sköra sociala konstruktion, blir vi defensiva gentemot världen och försöker kontrollera den, vilken i sin tur kontrollerar oss eftersom vi håller fast vid illusioner.

Detta leder oss till problemet med utilitarism och demokrati. Liberaliserade folkskaror har ingen visdom eller fungerande moralkompass. Utilitarism låter bra på pappret. Man gör det som glädjer flest människor i deras tankar, vilket är en ytlig måttstock.

Människor har en yttre och inre dimension. Den yttre är lättpåverkad; den är socialiserad, grundad på rädsla och begär och innehåller vårt ideologiska narrativ. Det yttre skiktet är reaktivt; vi observerar världen och hittar på historier om den som känns passande.

Den inre dimensionen är mindre lättpåverkad. Den utgörs mestadels av drivkrafter, inuition och själslighet samt en persons grundläggande instinkt. Detta är delen av oss som både är djurisk och mest förståndig; inte lika materiellt lagd och stimulansdriven som det yttre skiktet.

Här sker också en inversion. Från utsidan tycks den inre dimensionen vara den yttre och den yttre dimensionen vara den inre. Alltså, den sida av människor som är tillgänglig för oss — deras yttre dimension — tycks vara deras faktiska person. Liberalism uppmuntrar oss att identifiera oss med denna fantom.

Av denna anledning lurar individualism oss, och får oss att spela ett offentligt skådespel. Vi tror att vi lever för vårt sanna jag, men lever i själva verket genom den yttre dimensionen av oss själva och andra. Liberalism kopplar således bort personen från sitt autentiska väsen till förmån för skalet — de mest formbara, minst personliga och mest konformistiska delarna av oss själva. Individualism inverterar individualitet genom att få oss att berättiga vår själviska attityd genom den socialiserade normen, vilket förgör vår sanna individualitet.

Detta gynnar de mest triviala, småsinta och bedrägliga elementen i samhället.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Etik, Psykologi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Narcissism och hybris i vänstersamhället

  1. Ping: Västerlandets kris är spirituell | Den nakne kejsaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s