Den ”mörka” medeltiden

Hohenzollern Castle, Germany Wide Desktop Background

Idag vill vi gĂ€rna tro att vi Ă€r sĂ„ mycket bĂ€ttre Ă€n vad vi var. Vi har en konkurrerande instĂ€llning mot vĂ„rt förflutna, samtidigt som teknologin lurar oss att tro att vi Ă€r lĂ€ngre fram Ă€n vad vi egentligen Ă€r. GĂ„ in i ett slott sÄ Àr du pĂ„ medeltiden – nĂ„gra hundra Ă„r Ă€r vĂ€ldigt lite relativt till mĂ€nniskans och jordens Ă„lder. Visst, vi Ă€r kunnigare, ”snĂ€llare” och mĂ€ttare idag, men till vilket pris?

Eftersom vi lever i en civilisation dĂ€r nĂ„got Ă€r ”riktigt” eller ”bra” bara om folk kommer överens om det, sĂ„ mĂ„ste vi modifiera denna snedvridning till en mer korrekt verklighetsinsikt: Det bĂ€sta i livet vore en sansad mĂ€nsklig vĂ€rld, vĂ€l anpassad till naturen och inte opponerad till den i nĂ„got slags paranoid vision om mĂ€nniska kontra natur. Ett sĂ„dant realistiskt samhĂ€lle hade varit en motpol till nuvarande samhĂ€lle, som stöttas upp av ekonomiska, sociala och religiösa illusioner, och skulle med nödvĂ€ndighet ersĂ€tta den om det kom till kritan. Eftersom samhĂ€llet i sin nuvarande form misslyckas i varje livsviktig aspekt (oavsett produktionsnivĂ„), skulle vi heller inte förlora nĂ„got pĂ„ det.

Av historien att döma har det feodala och apolitiska samhÀllet representerat höjden av mÀnniskans anpassning till naturen; apolitisk i den mening att man inte behöver övertyga massor om sanningen, eller hÄlla uppe nÄgon fasad. RÀtt ska vara rÀtt, och sanning Àr sanning; inte i den mening att vi föresprÄkar nÄgot abstrakt absolut som vi refererar dogmatiskt till i varje situation, utan att sanningen finnes i varje situation och innefattar korrekt bedömning och handling.

Ett apolitiskt samhÀlle av denna natur hade varit feodalt i den mening att Àven om pengar hade existerat, skulle det inte finnas nÄgon extrem konkurrens som finns idag, med penningen som enda medel att ta sig framÄt. Detta eftersom kast-baserade roller hade ersatt klassroller i ett icke-linjÀrt, specialiserings-orienterat system dÀr alla tilldelas arbete baserat pÄ förmÄga och dÀr alla skördar frukterna av ett mer funktionellt samhÀlle, Àven om de individuellt kanske inte tilldelas materiellt överflöd och fler filmkanaler pÄ TVn.

SĂ€ttet att ta sig fram pĂ„ blir snarare synonymt med att vara en kompetent person som utmĂ€rker sig i sin roll. Du definieras inte av vad du Ă€ger, eller av din samhĂ€llsposition; detta Ă€r attribut av dig sjĂ€lv, eller mer specifikt, din karaktĂ€r. Stora dĂ„d och heroiska handlingar Ă€r inte nödvĂ€ndigtvis de som rĂ€ddar flest liv, utan de som uppnĂ„r nĂ„got stort, eller Ă„stadkommer nĂ„got bĂ€ttre för samhĂ€llet och naturen som helhet. SfĂ€ren du verkar i Ă€r din stam, och Ă€nnu viktigare, ditt lokala samfund. Resor Ă€r sĂ€llsynta och förekommer bara i episka sammanhang. Du har inte rĂ€tten att vĂ€lja vilken religion eller vilket beteende du vill; dessa Ă€r beroende av det lokala samfundet. Om du deklarerar att du Ă€r en bögperson och vill spendera resten av livet med att onanera hade de kastat ut dig ur staden och du hade fĂ„tt hitta en ny plats. Å andra sidan har du inte en moralisk tvĂ„ngströja pĂ„ dig vid varje valsits eftersom att göra det rĂ€tta eventuellt kan förolĂ€mpa nĂ„gon. TvĂ€rtom höjs ditt anseende dĂ„ du öppnar upp andras ögon efter att ha utmanat konsensus och visar dig Ă€revördig. Du kan till och med bli ledare, eller kung.

Denna sortens apolitiska, feodala och amoraliska samhÀlle Àr diametralt motsatt till det vi har nu. I vÄrt nuvarande samhÀlle har utilitarismens principer skapat en lustgÄrd för individen pÄ bekostnad av allt annat, inkluderat vÄr lÄngsiktiga framtid, tack vare en sjuklig fascination för oduglighet. VÄr statsapparat sÀkrar sin makt genom tankekontroll och du blir stigmatiserad för att tÀnka utanför boxen.

Eftersom sinnesdogmatiken Ă€r sĂ„ stark, och eftersom vĂ„r samhĂ€llstyp fruktar konkurrens mer Ă€n nĂ„got annat, sĂ„ kommer varje positiv sak man sĂ€ger om feodalism mötas med en förprogrammerad reaktion efter all sinnes-marinad i skola, media och politiserad ”historia”. VĂ„r moral har medvetet skolats om att misstro vilken doktrin som Ă€n bejakar mĂ€nniskans organiska originalitet och ojĂ€mlikhet, och att vilken död som helst Ă€r det vĂ€rsta som kan hĂ€nda. Vi Ă€r inte mer fria Ă€n djuren de lĂ„ser in i smĂ„ celler och matar med hormoner och antibiotika, eller dekorativa trĂ€d som planteras i stadens stenöknar. Vi Ă€r vilseledda att tro att vi Ă€r fria, och att alla sĂ€tt de gjorde det pĂ„ förr i tiden var fel. Att vi var barbarer, och nu Ă€r civiliserade övermĂ€nniskor.

Se bara till all negativ svartmĂ„lning av medeltiden, vilken ses som enkom en tid i mörker och lidande. Med jĂ€mna mellanrum kommer en imponerad vetenskapsman ut ur sitt labb och poĂ€ngterar att medeltiden i nĂ„gon detalj var lika avancerad som vi Ă€r nu – liksom grekerna och romarna var – och pekar mot ett mer avancerat samhĂ€lle i sin helhet. En sĂ„dan vetenskapsman drĂ€nks emellertid snabbt i ”spĂ€nnande” nyheter om TV-program och förlista flyktingbĂ„tar.

Medeltidens samhĂ€lle var sĂ„ mycket mer moraliskt uppriktigt med den mĂ€nskliga naturen att mĂ„nga mĂ€nniskor idag hade satts i arbetslĂ€ger, förvisats eller fĂ„tt möta svĂ€rdet, oavsett samhĂ€llsposition, pĂ„ basis av sin konsumism och sin toleransbeklĂ€dda egoism. Du har dock lĂ€rt dig den ”progressiva” synen pĂ„ historien: att det förflutna var primitivt eftersom de inte hade teknologi, pacifism och moral, och nu nĂ€r vi har det, Ă€r vi nĂ€rmare utopia.

Trots den subtila propagandan sÄ var det förflutna ingen dÄlig tid. Den hade inte teknologin vi har nu, eller egalitarismen, och som resultat var den mindre besvÀrad över individuella spörsmÄl och teknologins krav. Idag har vi istÀllet gÄtt miste om skrivkonst, hantverk, musik och konst i allmÀnhet. Var det vÀrt det?

KĂ€rlek

Svenska kvinnor Ă€r fortfarande vackrast i vĂ€rlden, men pĂ„ medeltiden var kvinnorna vackrare Ă€n vad de Ă€r nu eftersom de producerades ur konsekventa etniska kaster och kriteriet för selektion var mer rigoröst. Sex och kĂ€rlek var inte nĂ„gra heliga ideal i sig sjĂ€lva utan praktiska medel mot en familj i vilken man och kvinna var jĂ€mlika partners med olika praktisk lĂ€ggning. Neurotiska och vanskapta kvinnor sĂ„ldes till zigenare, och man skickade deras manliga motsvarighet till frontlinjen. En samtida nidbild av medeltiden Ă€r vidskeplig hĂ€xbrĂ€nning men mer troligt Ă€r att ”hĂ€xor” var psykiskt störda individer med demonisk lĂ€ggning som avlĂ€gsnades frĂ„n den genetiska poolen — alltsĂ„ valfri batikhĂ€xa i dagens samhĂ€lle.

Konsekvensen blev att folk visste sin plats, lĂ€rde sig att veta hut, och avlade bĂ€ttre, vilket resulterade i mĂ„nga generationer av vackra och intelligenta mĂ€nniskor. Nuförtiden har man tur om man fĂ„r en av dessa attribut, men de flesta vĂ€lavlade kvinnor tenderar att ha bĂ„da. Det fanns ett stringent etniskt ideal och gnĂ€llet frĂ„n ”individualister” kunde endast höras frĂ„n periferin bland zigenarlĂ€gren.

Det fanns heller inget ensidigt gnĂ€ll mellan könen som vi har nu. Eftersom feminism polariserat kvinnor mot mĂ€n har bĂ„da könen ingĂ„tt i en kamp mot varandra dĂ€r varje individ försöker vara sĂ„ sexuellt och romantiskt sjĂ€lvisk som möjligt tills dess att Ă„ldern hinner i fatt och lĂ„ngsiktiga relationer blir nödvĂ€ndiga; dĂ„ slĂ„r man sig ned med nĂ„gon som Ă€r OK och spenderar resten av livet att manipulera varandra fram och tillbaka. Drygt hĂ€lften av alla par skiljer sig och Ă€r otrogna i vĂ„rt samhĂ€lle vilket Ă€r ett direkt resultat av dessa krystade relationer. Förr var odygdigt beteende reserverat till dĂ„ det verkligen var berĂ€ttigat. Eftersom folk Ă€r sĂ„ alienerade har dessutom giftermĂ„l blivit ett socialt kontrakt i sig sjĂ€lvt; moderna stadsbor argumenterar att det absoluta valet Ă€r nĂ€rmare ”sann kĂ€rlek”, men har samtidigt en godtycklig och urvattnad idealsyn pĂ„ kĂ€rlek i sig sjĂ€lvt. Personligt högmod var en av de största synderna pĂ„ medeltiden och den sociala etiketten högciviliserad.

Idag har hybris blivit normen.

Jobb

PĂ„ medeltiden vĂ€ntade ditt jobb pĂ„ dig, som en ritual av kast och tradition i din lokalitet. Om din far var en snickare, hade du ocksĂ„ blivit det, sĂ„vida du inte misslyckades sĂ„ monumentalt att det inte vore passande att du fortsatte som snickare. Om du Ă„ andra sidan var en mĂ€sterlig snickare – nĂ„got sĂ€llsynt i sig – sĂ„ hade du stigit i rankingen till byggare och mer högkvaliciferade göromĂ„l. Eftersom det var enkelt för vem som helst med grundlĂ€ggande kompetens att överleva, medan de som var utomordentliga steg till höga höjder, sĂ„ var detta system eugeniskt. Den blotta naturen av ditt arv av en position frĂ„n din familj ledde till att du sannolikt var högpotent inom samma omrĂ„de.

Modernister ryggar tillbaka Ă„t denna idĂ© eftersom de gillar det breda konceptet om ”klassvandring” och absolut frihet i jobbval. Detta leder ofta till ”fel-man-pĂ„-fel-plats”-syndromet, dĂ„ allt handlar om godtyckliga val. Absolut frihet innebĂ€r hejdlös konkurrens pĂ„ det ekonomiska planet, vilket betyder att du inte lĂ€ngre har friheten att bara hitta ett jobb och Ă„tnjuta det: du mĂ„ste stĂ€ndigt slĂ„ dig fram för att inte hamna pĂ„ efterkĂ€lken. Eftersom jobb inte Ă€r nĂ„got slags kontinuerligt utbud, elimineras eller Ă€ndras de frekvent, vilket tvingar dig att knĂ€böja inför ditt jobb och forma ditt liv runt det. Eftersom konkurrensen Ă€r ihĂ€rdig, sĂ„ konkurrerar du Ă€ven med din tid: att jobba Ă„tta timmar om dagen betyder att den som jobbar tio kommer gĂ„ om dig, vilket slutar med att du jobbar tio timmar om dagen och spender 60 minuter pĂ„ bilvĂ€gen varje dag, fram och tillbaka.

Under den ”förtryckande” medeltiden arbetade man sex timmar om dagen eller mindre och var generellt inom gĂ„ngavstĂ„nd till sitt hem. Det fanns heller ingen onödig konkurrens, sĂ„ om du var nĂ„gorlunda kompetent var du pĂ„ sĂ€ker mark och behövde inte jobba extra timmar för att bredda marginalerna. Ditt jobb var helt enkelt inte lika viktigt som det Ă€r nu; det var bara ett yrke och hur du tjĂ€nade dina pengar, och eftersom du ofta var bra pĂ„ det du gjorde var det ocksĂ„ med yrket du identifierade sig inom din lokalitet, i meningen ”detta Ă€r mitt bidrag”, istĂ€llet för ”detta Ă€r min kĂ€lla till vĂ€lstĂ„nd, och hur jag jĂ€mför min sociala prestige med din”. Yrket var en livsstil, inte ett förslavande jobb.

Medan det klart inte fanns nÄgon absolut frihet att bryta upp frÄn ett generationsöverskridande kontinuum av snickeri och bli en bögporr-producent, sÄ fanns det stabilitet, och jobb kom i andra hand till viktiga saker som vÀnner familj och personlig utveckling. Ofta var jobbet ocksÄ en del av den personliga utvecklingen eftersom det var högspecialiserade yrken och inte byrÄkratiska skrivbordsjobb vilka alla som kan knyta skorna och stava till sitt namn klarar av.

Tiderna kunde vara tuffa – men du dog som en fri man.

Religion

Omkring 1000-talet efter Kristus blev fler och fler mĂ€nniskor kristna. Det hĂ€r var en lĂ„ngsam förĂ€ndring, men ocksĂ„ en av de saker som kĂ€nnetecknar medeltidens början. Innan social press tvingade Gud att bli en allsmĂ€ktig farsa som lovade en massa saker (och dĂ€rmed var politiskt gĂ„ngbar motivation), dvs. innan politik fanns och nĂ€r ledare styrde och andra kunde ha förtroende för sina ledare, sĂ„gs gudar i den ursprungliga hedniska formen som medel för att beskriva naturens ”personligheter”.

Den hedniska synen pÄ gudar tar det oförklarade och sÀtter det i en större bild dÀr vi ser att det som ibland inte gagnar oss och tycks otacksamt frÄn vÄrt perspektiv, Àr fördelaktigt ur naturens perspektiv. Detta i kontrast till moderna mÀnniskor som jÀmrar sig över kaoset och brutaliteten i naturen medan man dumpar giftigt avfall och konsumerar plast. Hedningarna var klart smartare, Ätminstone i deras psykologiska förstÄelse.

Gudar sÄgs inte som separata frÄn denna vÀrld. Om gudar existerar separat försöker vi förevigt pÄtvinga en vÀrldsfrÀmmande ordning pÄ denna vÀrld, men om gudar existerar inom denna vÀrld ser vi dem i ett kontinuum med naturen och dÀrmed en del av en övergripande sensibilitet dÀr vi inte behöver pÄtvinga nÄgon neurotisk mÀnsklig ordning pÄ den. Ur denna syn Àr mÀnniskor en del av vÀrlden lika mycket som gudar och vi har alla ansvar att vÀrna den, istÀllet för att betonglÀgga dess yta medan vi klagar pÄ hur brutal och bedrövlig naturen Àr.

Gud sĂ„gs som en kraft inom oss alla, och med syftet att upprĂ€tthĂ„lla ett övergripade gott liv var det okej för gudar att göra vad de mĂ„ste. Om nĂ„gra av oss i ”Tors vrede” fick sĂ€tta livet till sĂ„ fick det vara sĂ„ — vĂ„r psykologi var fri frĂ„n den aldrig sinande skuldbelĂ€ggningen, bortförklaringen av döden, sjukdomar och lidande. Blev man sjuk och fick cancer, var det inte sĂ€llan en synd att med kraft försöka hela den drabbade, och man lĂ€t naturen ha sin gĂ„ng. Med Guds nĂ„d blev man frisk.

Modern teknologi Ă€r som det mĂ€nskliga sinnet: delad mellan realiteten som den Ă€r och nĂ„gon trendig syn om vad den ”borde” vara. Forntida folk hade ingen sĂ„dan mental defekt.

Natur

PĂ„ tal om naturen sĂ„gs den inte som en fiende som skulle erövras, eftersom forntida folk inte hade en linjĂ€r vĂ€rldssyn som strĂ€ckte sig mellan ”dĂ„ligt” till ”bra” med lite utrymme dĂ€remellan. Fornfolken sĂ„g naturen som kraften som producerade oss, och en anledning till varat: en tuff lĂ€romĂ€stare som dödade om nĂ„gon gjorde nĂ„got idiotiskt som att plocka upp en giftorm lĂ€ngs med svansen. Vad som var lyckosamt med denna syn var — förutom att inte bedriva ekocidal förintelse pĂ„ jorden — att man inte sĂ„g varje död som en tragedi, och hade dĂ€rmed sinnen mestadels fria frĂ„n dödsĂ„ngest. De hade skrattat Ă„t dagens nyhetsblad vilka beklagar sig över tjockisars och idioters öden dĂ„ de Ă€ter eller kör ihjĂ€l sig. Hedningarna var inte exklusivt fokuserade pĂ„ individen, som vi Ă€r nu, men sĂ„g en helhetens ordning; naturens och gudarnas vĂ€gar sĂ„gs som större och visare Ă€n mĂ€nniskans vĂ€gar.

Krig

Krigen kunde vara extremt blodiga och dödliga, men krigsetiken var emellertid hög. Slagen utkÀmpades som regel pÄ slagfÀlt fritt frÄn civila, dÀr Àven kungen deltog som soldat. JÀmför det med hur vi idag dödar miljoner civila i ideologiers namn, samtidigt som statsministern talar sig varm om mÀnskliga rÀttigheter.

Slutsats

Modern tid markeras av tvÄ milstoplar: (1) beroende av teknologi och (2) ett beroende av ett passivt och utilitÀrt moraliskt tÀnk. Skillnaden mellan dÄ och nu, och vÄrt samhÀlles misslyckande jÀmfört med vad som kommer ta plats i framtiden (ifall nÄgon med en fungerande hjÀrna överlever TVn och girigheten) Àr att vÄra förfÀder inte existerade i ett schizofrent samhÀllsbygge. De sÄg en vÀrld, och harmoni med den var den enda vÀgen, och de korrumperade inte sig sjÀlva genom att ingÄ i avtal med frestaren kring penningen och splittra samhÀllet. Som resultat var de nöjda att leva med mindre teknologi. FÀrre var literata, vilket ocksÄ betydde mindre skrÀpkultur och slöseri med blÀck och papper. FÀrre levde livsstilar av relativ lyx, vilket ocksÄ betydde mindre sopor eller beroenden av förtvinande oljereserver. De levde i harmoni med sin jord, och med dess diktat, och hade dÀrför inget behov att skapa en fantasivÀrld och uppehÄlla densamma genom destruktiv teknologi.

En fusion mellan teknologi och visdom kan hittas, om vi Ă€r villiga att Ă„teruppta vĂ„r kultur och heroistiska strĂ€van. UtilitĂ€ra och passiva vĂ€rldsbilder, som tror pĂ„ att individen ska vara heligförklarad över verkligheten, tycks mynna ur en dödsrĂ€dsla som kommer frĂ„n en brist av nĂ„got högt att vĂ€rdera i livet. Utilitarism ger oss popularitetstĂ€vlingar (demokrati) dĂ€r man anser att det flest mĂ€nniskor kĂ€nner Ă€r en ”bra idĂ©”. Vad detta gör Ă€r att effektivt exkludera de fĂ„ röster som Ă€r sansade till förmĂ„n för massans kollisionskurs mot individualismens avgrunder. Detta förheligande av sjĂ€lvet kommer ur en onödig rĂ€dsla för döden, och sĂ€ttet att övervinna den Ă€r att ha meningsfulla projekt som kompenserar dödens oundviklighet, vilket inte uppnĂ„s genom liberal demokrati.

Passiviteten mynnar ur denna utilitarism. NÀr man mÄste konsultera massan för beslut tröttnar man snabbt pÄ att leda och Àr nöjd med Àndlösa kompromisser, vilka genom sin natur att splittra intention istÀllet för att stÀrka den, betyder att ingenting fÄs gjort.

NĂ€r senast hann demokratin ikapp med sig sjĂ€lv gĂ€llande problem som inte var uppdiktade förestĂ€llningar? Vi slösar tid pĂ„ klimatförĂ€ndringar, drogberoenden, islamism et cetera, men dessa problem Ă€r en rökridĂ„ för att inte handskas med de riktiga problemen som faktiskt skapar dessa effekter, eftersom ingen egentligen tror att det Ă€r lönsamt att faktiskt addressera problemen. SĂ„ledes försvinner ocksĂ„ ledarskapet — det som alla flockdjur Ă€r beroende av.

PÄ ytan har vi bÀttre livsstilar, men inne i oss sjÀlva Àr vi insmorda i illusion och som resultat fundamentalt neurotiska och deprimerade. Döden styr över oss genom mÀnniskors konstanta handlingar i dödsförnekande syfte, men istÀllet för att erkÀnna detta tillkortakommande som orsak till kontrollbehovet, skapar de istÀllet en trosdogm som de sveper över oss alla och förblindar oss till realiteten sÄ att vi kan leva i bekvÀm illusion.

Vi kan hĂ„rklyva kring liberalism kontra konservatism eller skylla pĂ„ olika etniska grupper, religioner et cetera,  men problemets rot — vad som intrĂ€ffat det senaste milleniet — Ă€r att vi har kopplat loss frĂ„n realiteten.

Om vi alla jobbar oberoende med att initiera bÀttre vÀrderingar kommer de intelligenta och moraliskt fullfjÀdrade mÀnniskorna i samhÀllet vakna upp och inkorporera dessa idéer i deras vilja. Om du redan tror pÄ detta eller bollar med idéerna och utvÀrderar dem sÄ Àr du redan i kontakt med gudarna och en del av deras armé.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Etik, Historia och har mÀrkts med etiketterna , . BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s