Den ”mörka” medeltiden

Hohenzollern Castle, Germany Wide Desktop Background

Idag vill vi gärna tro att vi är så mycket bättre än vad vi var. Vi har en konkurrerande inställning mot vårt förflutna, samtidigt som teknologin lurar oss att tro att vi är längre fram än vad vi egentligen är. Gå in i ett slott så är du på medeltiden – några hundra år är väldigt lite relativt till människans och jordens ålder. Visst, vi är kunnigare, ”snällare” och mättare idag, men till vilket pris?

Eftersom vi lever i en civilisation där något är ”riktigt” eller ”bra” bara om folk kommer överens om det, så måste vi modifiera denna snedvridning till en mer korrekt verklighetsinsikt: Det bästa i livet vore en sansad mänsklig värld, väl anpassad till naturen och inte opponerad till den i något slags paranoid vision om människa kontra natur. Ett sådant realistiskt samhälle hade varit en motpol till nuvarande samhälle, som stöttas upp av ekonomiska, sociala och religiösa illusioner, och skulle med nödvändighet ersätta den om det kom till kritan. Eftersom samhället i sin nuvarande form misslyckas i varje livsviktig aspekt (oavsett produktionsnivå), skulle vi heller inte förlora något på det.

Av historien att döma har det feodala och apolitiska samhället representerat höjden av människans anpassning till naturen; apolitisk i den mening att man inte behöver övertyga massor om sanningen, eller hålla uppe någon fasad. Rätt ska vara rätt, och sanning är sanning; inte i den mening att vi förespråkar något abstrakt absolut som vi refererar dogmatiskt till i varje situation, utan att sanningen finnes i varje situation och innefattar korrekt bedömning och handling.

Ett apolitiskt samhälle av denna natur hade varit feodalt i den mening att även om pengar hade existerat, skulle det inte finnas någon extrem konkurrens som finns idag, med penningen som enda medel att ta sig framåt. Detta eftersom kast-baserade roller hade ersatt klassroller i ett icke-linjärt, specialiserings-orienterat system där alla tilldelas arbete baserat på förmåga och där alla skördar frukterna av ett mer funktionellt samhälle, även om de individuellt kanske inte tilldelas materiellt överflöd och fler filmkanaler på TVn.

Sättet att ta sig fram på blir snarare synonymt med att vara en kompetent person som utmärker sig i sin roll. Du definieras inte av vad du äger, eller av din samhällsposition; detta är attribut av dig själv, eller mer specifikt, din karaktär. Stora dåd och heroiska handlingar är inte nödvändigtvis de som räddar flest liv, utan de som uppnår något stort, eller åstadkommer något bättre för samhället och naturen som helhet. Sfären du verkar i är din stam, och ännu viktigare, ditt lokala samfund. Resor är sällsynta och förekommer bara i episka sammanhang. Du har inte rätten att välja vilken religion eller vilket beteende du vill; dessa är beroende av det lokala samfundet. Om du deklarerar att du är en bögperson och vill spendera resten av livet med att onanera hade de kastat ut dig ur staden och du hade fått hitta en ny plats. Å andra sidan har du inte en moralisk tvångströja på dig vid varje valsits eftersom att göra det rätta eventuellt kan förolämpa någon. Tvärtom höjs ditt anseende då du öppnar upp andras ögon efter att ha utmanat konsensus och visar dig ärevördig. Du kan till och med bli ledare, eller kung.

Denna sortens apolitiska, feodala och amoraliska samhälle är diametralt motsatt till det vi har nu. I vårt nuvarande samhälle har utilitarismens principer skapat en lustgård för individen på bekostnad av allt annat, inkluderat vår långsiktiga framtid, tack vare en sjuklig fascination för oduglighet. Vår statsapparat säkrar sin makt genom tankekontroll och du blir stigmatiserad för att tänka utanför boxen.

Eftersom sinnesdogmatiken är så stark, och eftersom vår samhällstyp fruktar konkurrens mer än något annat, så kommer varje positiv sak man säger om feodalism mötas med en förprogrammerad reaktion efter all sinnes-marinad i skola, media och politiserad ”historia”. Vår moral har medvetet skolats om att misstro vilken doktrin som än bejakar människans organiska originalitet och ojämlikhet, och att vilken död som helst är det värsta som kan hända. Vi är inte mer fria än djuren de låser in i små celler och matar med hormoner och antibiotika, eller dekorativa träd som planteras i stadens stenöknar. Vi är vilseledda att tro att vi är fria, och att alla sätt de gjorde det på förr i tiden var fel. Att vi var barbarer, och nu är civiliserade övermänniskor.

Se bara till all negativ svartmålning av medeltiden, vilken ses som enkom en tid i mörker och lidande. Med jämna mellanrum kommer en imponerad vetenskapsman ut ur sitt labb och poängterar att medeltiden i någon detalj var lika avancerad som vi är nu – liksom grekerna och romarna var – och pekar mot ett mer avancerat samhälle i sin helhet. En sådan vetenskapsman dränks emellertid snabbt i ”spännande” nyheter om TV-program och förlista flyktingbåtar.

Medeltidens samhälle var så mycket mer moraliskt uppriktigt med den mänskliga naturen att många människor idag hade satts i arbetsläger, förvisats eller fått möta svärdet, oavsett samhällsposition, på basis av sin konsumism och sin toleransbeklädda egoism. Du har dock lärt dig den ”progressiva” synen på historien: att det förflutna var primitivt eftersom de inte hade teknologi, pacifism och moral, och nu när vi har det, är vi närmare utopia.

Trots den subtila propagandan så var det förflutna ingen dålig tid. Den hade inte teknologin vi har nu, eller egalitarismen, och som resultat var den mindre besvärad över individuella spörsmål och teknologins krav. Idag har vi istället gått miste om skrivkonst, hantverk, musik och konst i allmänhet. Var det värt det?

Kärlek

Svenska kvinnor är fortfarande vackrast i världen, men på medeltiden var kvinnorna vackrare än vad de är nu eftersom de producerades ur konsekventa etniska kaster och kriteriet för selektion var mer rigoröst. Sex och kärlek var inte några heliga ideal i sig själva utan praktiska medel mot en familj i vilken man och kvinna var jämlika partners med olika praktisk läggning. Neurotiska och vanskapta kvinnor såldes till zigenare, och man skickade deras manliga motsvarighet till frontlinjen. En samtida nidbild av medeltiden är vidskeplig häxbränning men mer troligt är att ”häxor” var psykiskt störda individer med demonisk läggning som avlägsnades från den genetiska poolen — alltså valfri batikhäxa i dagens samhälle.

Konsekvensen blev att folk visste sin plats, lärde sig att veta hut, och avlade bättre, vilket resulterade i många generationer av vackra och intelligenta människor. Nuförtiden har man tur om man får en av dessa attribut, men de flesta välavlade kvinnor tenderar att ha båda. Det fanns ett stringent etniskt ideal och gnället från ”individualister” kunde endast höras från periferin bland zigenarlägren.

Det fanns heller inget ensidigt gnäll mellan könen som vi har nu. Eftersom feminism polariserat kvinnor mot män har båda könen ingått i en kamp mot varandra där varje individ försöker vara så sexuellt och romantiskt självisk som möjligt tills dess att åldern hinner i fatt och långsiktiga relationer blir nödvändiga; då slår man sig ned med någon som är OK och spenderar resten av livet att manipulera varandra fram och tillbaka. Drygt hälften av alla par skiljer sig och är otrogna i vårt samhälle vilket är ett direkt resultat av dessa krystade relationer. Förr var odygdigt beteende reserverat till då det verkligen var berättigat. Eftersom folk är så alienerade har dessutom giftermål blivit ett socialt kontrakt i sig självt; moderna stadsbor argumenterar att det absoluta valet är närmare ”sann kärlek”, men har samtidigt en godtycklig och urvattnad idealsyn på kärlek i sig självt. Personligt högmod var en av de största synderna på medeltiden och den sociala etiketten högciviliserad.

Idag har hybris blivit normen.

Jobb

På medeltiden väntade ditt jobb på dig, som en ritual av kast och tradition i din lokalitet. Om din far var en snickare, hade du också blivit det, såvida du inte misslyckades så monumentalt att det inte vore passande att du fortsatte som snickare. Om du å andra sidan var en mästerlig snickare – något sällsynt i sig – så hade du stigit i rankingen till byggare och mer högkvaliciferade göromål. Eftersom det var enkelt för vem som helst med grundläggande kompetens att överleva, medan de som var utomordentliga steg till höga höjder, så var detta system eugeniskt. Den blotta naturen av ditt arv av en position från din familj ledde till att du sannolikt var högpotent inom samma område.

Modernister ryggar tillbaka åt denna idé eftersom de gillar det breda konceptet om ”klassvandring” och absolut frihet i jobbval. Detta leder ofta till ”fel-man-på-fel-plats”-syndromet, då allt handlar om godtyckliga val. Absolut frihet innebär hejdlös konkurrens på det ekonomiska planet, vilket betyder att du inte längre har friheten att bara hitta ett jobb och åtnjuta det: du måste ständigt slå dig fram för att inte hamna på efterkälken. Eftersom jobb inte är något slags kontinuerligt utbud, elimineras eller ändras de frekvent, vilket tvingar dig att knäböja inför ditt jobb och forma ditt liv runt det. Eftersom konkurrensen är ihärdig, så konkurrerar du även med din tid: att jobba åtta timmar om dagen betyder att den som jobbar tio kommer gå om dig, vilket slutar med att du jobbar tio timmar om dagen och spender 60 minuter på bilvägen varje dag, fram och tillbaka.

Under den ”förtryckande” medeltiden arbetade man sex timmar om dagen eller mindre och var generellt inom gångavstånd till sitt hem. Det fanns heller ingen onödig konkurrens, så om du var någorlunda kompetent var du på säker mark och behövde inte jobba extra timmar för att bredda marginalerna. Ditt jobb var helt enkelt inte lika viktigt som det är nu; det var bara ett yrke och hur du tjänade dina pengar, och eftersom du ofta var bra på det du gjorde var det också med yrket du identifierade sig inom din lokalitet, i meningen ”detta är mitt bidrag”, istället för ”detta är min källa till välstånd, och hur jag jämför min sociala prestige med din”. Yrket var en livsstil, inte ett förslavande jobb.

Medan det klart inte fanns någon absolut frihet att bryta upp från ett generationsöverskridande kontinuum av snickeri och bli en bögporr-producent, så fanns det stabilitet, och jobb kom i andra hand till viktiga saker som vänner familj och personlig utveckling. Ofta var jobbet också en del av den personliga utvecklingen eftersom det var högspecialiserade yrken och inte byråkratiska skrivbordsjobb vilka alla som kan knyta skorna och stava till sitt namn klarar av.

Tiderna kunde vara tuffa – men du dog som en fri man.

Religion

Omkring 1000-talet efter Kristus blev fler och fler människor kristna. Det här var en långsam förändring, men också en av de saker som kännetecknar medeltidens början. Innan social press tvingade Gud att bli en allsmäktig farsa som lovade en massa saker (och därmed var politiskt gångbar motivation), dvs. innan politik fanns och när ledare styrde och andra kunde ha förtroende för sina ledare, sågs gudar i den ursprungliga hedniska formen som medel för att beskriva naturens ”personligheter”.

Den hedniska synen på gudar tar det oförklarade och sätter det i en större bild där vi ser att det som ibland inte gagnar oss och tycks otacksamt från vårt perspektiv, är fördelaktigt ur naturens perspektiv. Detta i kontrast till moderna människor som jämrar sig över kaoset och brutaliteten i naturen medan man dumpar giftigt avfall och konsumerar plast. Hedningarna var klart smartare, åtminstone i deras psykologiska förståelse.

Gudar sågs inte som separata från denna värld. Om gudar existerar separat försöker vi förevigt påtvinga en världsfrämmande ordning på denna värld, men om gudar existerar inom denna värld ser vi dem i ett kontinuum med naturen och därmed en del av en övergripande sensibilitet där vi inte behöver påtvinga någon neurotisk mänsklig ordning på den. Ur denna syn är människor en del av världen lika mycket som gudar och vi har alla ansvar att värna den, istället för att betonglägga dess yta medan vi klagar på hur brutal och bedrövlig naturen är.

Gud sågs som en kraft inom oss alla, och med syftet att upprätthålla ett övergripade gott liv var det okej för gudar att göra vad de måste. Om några av oss i ”Tors vrede” fick sätta livet till så fick det vara så — vår psykologi var fri från den aldrig sinande skuldbeläggningen, bortförklaringen av döden, sjukdomar och lidande. Blev man sjuk och fick cancer, var det inte sällan en synd att med kraft försöka hela den drabbade, och man lät naturen ha sin gång. Med Guds nåd blev man frisk.

Modern teknologi är som det mänskliga sinnet: delad mellan realiteten som den är och någon trendig syn om vad den ”borde” vara. Forntida folk hade ingen sådan mental defekt.

Natur

På tal om naturen sågs den inte som en fiende som skulle erövras, eftersom forntida folk inte hade en linjär världssyn som sträckte sig mellan ”dåligt” till ”bra” med lite utrymme däremellan. Fornfolken såg naturen som kraften som producerade oss, och en anledning till varat: en tuff läromästare som dödade om någon gjorde något idiotiskt som att plocka upp en giftorm längs med svansen. Vad som var lyckosamt med denna syn var — förutom att inte bedriva ekocidal förintelse på jorden — att man inte såg varje död som en tragedi, och hade därmed sinnen mestadels fria från dödsångest. De hade skrattat åt dagens nyhetsblad vilka beklagar sig över tjockisars och idioters öden då de äter eller kör ihjäl sig. Hedningarna var inte exklusivt fokuserade på individen, som vi är nu, men såg en helhetens ordning; naturens och gudarnas vägar sågs som större och visare än människans vägar.

Krig

Krigen kunde vara extremt blodiga och dödliga, men krigsetiken var emellertid hög. Slagen utkämpades som regel på slagfält fritt från civila, där även kungen deltog som soldat. Jämför det med hur vi idag dödar miljoner civila i ideologiers namn, samtidigt som statsministern talar sig varm om mänskliga rättigheter.

Slutsats

Modern tid markeras av två milstoplar: (1) beroende av teknologi och (2) ett beroende av ett passivt och utilitärt moraliskt tänk. Skillnaden mellan då och nu, och vårt samhälles misslyckande jämfört med vad som kommer ta plats i framtiden (ifall någon med en fungerande hjärna överlever TVn och girigheten) är att våra förfäder inte existerade i ett schizofrent samhällsbygge. De såg en värld, och harmoni med den var den enda vägen, och de korrumperade inte sig själva genom att ingå i avtal med frestaren kring penningen och splittra samhället. Som resultat var de nöjda att leva med mindre teknologi. Färre var literata, vilket också betydde mindre skräpkultur och slöseri med bläck och papper. Färre levde livsstilar av relativ lyx, vilket också betydde mindre sopor eller beroenden av förtvinande oljereserver. De levde i harmoni med sin jord, och med dess diktat, och hade därför inget behov att skapa en fantasivärld och uppehålla densamma genom destruktiv teknologi.

En fusion mellan teknologi och visdom kan hittas, om vi är villiga att återuppta vår kultur och heroistiska strävan. Utilitära och passiva världsbilder, som tror på att individen ska vara heligförklarad över verkligheten, tycks mynna ur en dödsrädsla som kommer från en brist av något högt att värdera i livet. Utilitarism ger oss popularitetstävlingar (demokrati) där man anser att det flest människor känner är en ”bra idé”. Vad detta gör är att effektivt exkludera de få röster som är sansade till förmån för massans kollisionskurs mot individualismens avgrunder. Detta förheligande av självet kommer ur en onödig rädsla för döden, och sättet att övervinna den är att ha meningsfulla projekt som kompenserar dödens oundviklighet, vilket inte uppnås genom liberal demokrati.

Passiviteten mynnar ur denna utilitarism. När man måste konsultera massan för beslut tröttnar man snabbt på att leda och är nöjd med ändlösa kompromisser, vilka genom sin natur att splittra intention istället för att stärka den, betyder att ingenting fås gjort.

När senast hann demokratin ikapp med sig själv gällande problem som inte var uppdiktade föreställningar? Vi slösar tid på klimatförändringar, drogberoenden, islamism et cetera, men dessa problem är en rökridå för att inte handskas med de riktiga problemen som faktiskt skapar dessa effekter, eftersom ingen egentligen tror att det är lönsamt att faktiskt addressera problemen. Således försvinner också ledarskapet — det som alla flockdjur är beroende av.

På ytan har vi bättre livsstilar, men inne i oss själva är vi insmorda i illusion och som resultat fundamentalt neurotiska och deprimerade. Döden styr över oss genom människors konstanta handlingar i dödsförnekande syfte, men istället för att erkänna detta tillkortakommande som orsak till kontrollbehovet, skapar de istället en trosdogm som de sveper över oss alla och förblindar oss till realiteten så att vi kan leva i bekväm illusion.

Vi kan hårklyva kring liberalism kontra konservatism eller skylla på olika etniska grupper, religioner et cetera,  men problemets rot — vad som inträffat det senaste milleniet — är att vi har kopplat loss från realiteten.

Om vi alla jobbar oberoende med att initiera bättre värderingar kommer de intelligenta och moraliskt fullfjädrade människorna i samhället vakna upp och inkorporera dessa idéer i deras vilja. Om du redan tror på detta eller bollar med idéerna och utvärderar dem så är du redan i kontakt med gudarna och en del av deras armé.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Etik, Historia och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s