Att komma till rĂ€tta med Gud

42130546-Stabroek-BELGIO-27-giugno-2015-Vetrata-raffiguranti-i-quattro-Evangelisti-San-Matteo-San-Giovanni-Sa-Archivio-Fotografico

I vĂ€st rĂ„der spirituell kris. Ett samhĂ€lle utan gudfruktighet och metafysisk uppslutning Ă€r en civilisationernas restprodukt. Moderniteten har gjort oss förvirrade, och vi slits mellan hopp och förtvivlan. VĂ„r sjĂ€l Ă€r inne i en dragkamp mot vĂ„rt sjĂ€lvuppfyllda ego, och skapar kognitiv dissonans. VĂ„r diaboliska kultur har skapat en nidbild av Gud och fĂ„tt oss att se ned pĂ„ vĂ„ra kyrkor. Är vi hedningar eller kristna? Det spelar förmodligen mindre roll, eftersom vi mĂ„ste sluta tĂ€nka kategoriskt och istĂ€llet tĂ€nka parallellt och forma religionen efter vĂ„ra behov.

Högern behöver komma till rÀtta med Gud. Somliga vill att religion ska vara högerns fundament och installera en teokrati; andra ser detta som irrelevant. Vanligt Àr att snöa in sig pÄ endast en lösning. Etnisk homogenitet Àr nödvÀndigt för ett fungerande samhÀlle, men Àr inte i sig sjÀlv hela lösningen. Ett sundare tillvÀgagÄngssÀtt Àr att inte se pÄ religion som lösningen i sig sjÀlv, men ocksÄ som nÄgonting som mÄnga behöver. Detta avvisar teokratin som tvingar oss att bli troende, och pekar istÀllet mot kulturstyre, vilket krÀver stark nationalism.

MĂ„nga inom högern Ă€r angelĂ€gna om att undvika kristendom eftersom det lett till en konspiration mot oss sjĂ€lva, och skapat en ”personlig moral” som uppmuntrar godhets-signalering. Ett Ă„terkommande argument Ă€r ocksĂ„ att kristendomen — Ă„tminstone geografiskt — Ă€r ”frĂ€mmande” eller icke-europeisk. Detta Ă€r en extern och antropocentrisk syn pĂ„ religion, som reducerar den till mĂ€nskliga spörsmĂ„l kring förfoganderĂ€tt. Hinduismen, en religion som har rötter bortom Indien, Ă€r inte desto mindre indisk.

Den mer relevanta kritiken Ă€r snarare att kristendomen i stora grupper, genom ytlig och bokstavlig tolkning, strömlinjeformas till en dualism som postulerar en annan vĂ€rld dĂ€r reglerna Ă€r mer verkliga Ă€n i denna vĂ€rld, vilket tudelar oss och underkuvar vĂ„r natur. Genom den personliga moralen har kristendomen fĂ„tt folk att tro att det heliga Ă€r det mĂ€nskliga sjĂ€lvet, och att det profana Ă€r det som opponerar sig mot ”kĂ€rlek och tolerans”. Det historiska och filosofiska perspektivet ser istĂ€llet den alldagliga vĂ€rlden som profan och det heliga uppkommer dĂ„ mĂ€nniskan strĂ€var bortom sig sjĂ€lv och slutar ”fĂ€ktas mot vĂ€derkvarnar”. Dvs möter Gud pĂ„ Guds villkor och inte sina egna.

Kristendomens moralism, dess exoteriska natur och tendens att förankra sig som ett ideologiskt system som sÀtter fokus pÄ tukt snarare Àn djupgÄende bemÀstring, gör att den blandar och ger. Kristendomen förenar kontinenten, med den sociala konsekvensen att budskapet blir urvattnat.

Hednisk tro Ă€r Ă„ andra sidan monistisk — den postulerar att det inte finns alternativa regler för detta universum och att allt vi behöver veta finnes i naturen, vetenskapen och logiken — ett esoteriskt, ackumulativt och sjĂ€lvstyrt lĂ€rande dĂ€r vissa kan nĂ„ djupare Ă€n andra baserat pĂ„ kynne. Exoterism Ă€r egalitĂ€r; esoterism Ă€r hierarkisk. FrĂ„gan blir följdaktligen inte om vi ”tror” pĂ„ Gud, utan sjĂ€lva gudsförhĂ„llandet.

Hednisk tro pÄminner sÄlunda mer om en folkanda med metafysiska implikationer Àn en religion/organiserad spirituell dogm för att forma ett egalitÀrt masskick.

Bilden klarnar för oss nÀr vi inser att kristendomen för det mesta Àr en hednisk derivation, eller en syntes av grekiska, nordiska, hinduiska och andra trossystem som ÄterberÀttas i bibeln.

Det fanns en anledning varför hedniska grupper tog till sig kristendom, nÀmligen att den var tÀmligen familjÀr och mer hÄllfast. Kristendomens exoterism betyder att dess symboler direkt kan justeras för att orsaka mÀnniskor att bete sig pÄ ett visst sÀtt. Detta var positivt i den mening att fÄ folk att lÀmna antisociala beteenden bakom sig, men bortnötningen av orginaltron ledde ocksÄ till kulturell upplösning. NÀr en simplare och mer lÀttbegriplig verision av tradition Àntrar scenen som ocksÄ Àr literÀr adopterar folk den och glömmer det gamla, vilken innehÄller den metafysika vÀgkartan för att förstÄ anledningen till tron.

Eftersom hednisk tro och kristendom överlappar med varandra kan vi dock forma en tro som inte Àr strikt riktad mot den ena eller andra, utan uttryckt genom bÄda, och över tid kan detta förÀndras till den mer interna, informella och naturalistiska, hedniska idealtypen.

Om vi filtrerar alla religioner till deras kÀrna och tar mellanvÀgen ser vi en gemensam utgÄngspunkt som inte nödvÀndigtvis behöver formaliseras, och i sitt informella skick förlorar sin mÀnskliga projektion och mer börjar likna den hedniska gudalÀran liksom Àldre indo-europeisk religion. Detta förhÄllningssÀtt eliminerar religionens externa fastlÄshet och ÄtergÄr till den originella formen vilken Àr en observation av naturen och realiteten som skvallrar om ledtrÄdar till det metafysiska som ligger inbÀddat i naturen. Gudarna blir en avbildning av naturen, istÀllet för att naturen Àr en upprÀttning av en personlig Gud.

Med andra ord Ă„terupptĂ€cks religion av de med klart sinne som kan observera naturen. Detta Ă€r essensen av transcendentalism, i vilken glĂ€dje uppkommer ur förstĂ„elsen av vĂ€rldens natur och den inneboende logiken, och dĂ€rför visdomen, skönheten samt en positiv intention mot dess innehĂ„ll; som i sin tur implicerar ett medvetet universum, vilket per germansk idealism — och hinduism — Ă€r tankeliknande, drömlikt och utgjort av information.

Genom detta kan vi bli varse om och inse hur vÀstvÀrlden ska ÄterupptÀcka det gudomliga: att kristendomen mÄste konvergera pÄ det mindre formella och mer intuitiva planet av religiös tro, vilket inbegriper de folk-seder och det existentiella sökande av det inre sjÀlvet som producerat vÄrt klassiska reflektiva sinnelag.

Antigen har vi ett utÄtvÀnt religiöst tÀnkande, eller sÄ tar vi andra vÀgen och omfamnar transcendentalism med disciplin. Detta leder till en mer naturalistisk tolkning av religion som Àr naturligt mindre besatt av personlig moral och metodfokuserade inskrÀnkningar. Vi gÄr frÄn att vara passiva instrument till en aktiv spiritualitet dÀr ÀndamÄlen helgar medlen.

Folk sĂ€ger att hedendomen gĂ„tt förlorad pga dess orala tradition, men sanningen Ă€r att den föds till liv dĂ„ vi Ă„terkallar den. Hedendomen kan ses som den spirituella tĂ€ndvĂ€tska som tĂ€nder gnistan till vĂ„r kristna religion — som i sin tur Ă€r ett rĂ€ttesnöre för vĂ„ra begĂ€r. Hednisk kristendom, i syntes med den perenniala filosofi som redogjorts ovan har ocksĂ„ en annorlunda karta av kosmos och det metafysiska. I detta mytos Ă€r universums naturliga ordning komponerad av information som kommer först, med implikationen att vi alla har en roll att tjĂ€na bestĂ€mt efter vĂ„r logiska placering inom denna ordning. Naturlag och logik kommer först, och inom dem finns andra rum.

Kristendomen Ă€r i sĂ„lunda mening en spirituell ”teknologi” och hĂ„rdvara, medan hedendomen Ă€r mjukvaran. Tillsammans utgör de en onto-teologisk strömkrets och bildar ett kontinuum som vi kan Ă„terupptĂ€cka med början i verkligheten. Som med alla esoteriska ting representerar detta en dörröppning och en konvergerande vĂ€g för vĂ„ra individuella uppfattningar, utan att göra inskrĂ€nkningar pĂ„ nĂ„gon annans.

Kyrkornas byggnadskonst skvallrar om en svunnen högre civilisation, och kristendomen kan göra oss stark sÄ lÀnge vi inte gör den till en dualistisk bokstavsreligion, utan formar den efter vÄr transcendentala potential. Vi lurade oss sjÀlva nÀr vi personifierade Gud, vilket gjorde honom till blott ett hjÀrnspöke. Vi bör med fördel tro pÄ Gud i form av naturens yttersta vÀsen och frÄn den ödmjuka instÀllning att vi som individer Àr begrÀnsade och inte kan lÄta vÄra egon bli större Àn vÄrt sunda och goda förnuft.

Gudfruktigheten Ă€r mĂ„let i den mening att vi vill resa oss över oss sjĂ€lva och undvika mĂ€nskliga mĂ„l, och religionen Ă€r en ”planritning” och kompass. Utan religionens esoteriska sida finns ingen ”innerlig” och ”verklig” gudstro, utan blott en mĂ€nsklig projicering av en personifierad Gud som man ”lyder” genom yttre pĂ„bud, och dĂ€rmed tappar sin sjĂ€lvstĂ€ndighet.

Genom detta symboliserar vi Gud pÄ ett vÀrdigt sÀtt och han blir vÄr ledstjÀrna och vÄrt rÀttesnöre, istÀllet för en allsmÀktig diktator som inskrÀnker pÄ vÄrt samvete och vÄr moraliska integritet. SÄ kan vi ocksÄ respektera Gud som konstitution och tro i harmoni utan att övergÄ i hybris. NÀr vi verkligen kan hÀnge oss till denna högre kraft kan vi ocksÄ lita pÄ den och lÄta den befrukta vÄra sjÀlar.

Att inte tro pĂ„ Gud Ă€r att i verklig bemĂ€rkelse vara galen, eftersom man nekar alla möjligheter till koherens, mening och syfte – vilket bokstavligen innebĂ€r att se pĂ„ allt liv som en villfarelse. Att neka Gud inom oss och vĂ€rlden Ă€r att leva jordelivet i ett frĂ„nkopplat tillstĂ„nd — eftersom vi dĂ„ bara kan observera men aldrig delta i realiteten. Den avskalade mĂ€nniskan tĂ€nker — den fullstĂ€ndiga mĂ€nniskan upplever.

Tron Ă€r inbĂ€ddad i den mĂ€nskliga hjĂ€rnan, och dĂ€rför Ă€r religion ett universellt mĂ€nskligt drag som har funnits i alla kulturer genom historien. Gud Ă€r universums logos, det metafysiska absolutet — alltings essens och orsak. Det Ă€r bĂ€ttre för mĂ€nniskor i det lĂ„nga loppet att strĂ€va efter en bĂ€ttre förstĂ„else och utveckla en personlig relation med detta ursprungliga vĂ€sen istĂ€llet för att Ă„tnjuta tillfĂ€llig hedonism, Ă€ta snabbmat och dyrka kĂ€ndisar. Att förneka Gud sin sjĂ€l Ă€r som att sĂ€ga nej till vatten i en öken.

Liberalen tolkar verkligheten reduktionistiskt, och vĂ€nder den totala verkligheten ryggen. Detta leder till ytlighet inom sĂ„vĂ€l kultur som politik. Liberalen Ă€r dĂ€rför en endimensionell henshjĂ€rna som Ă€r mentalt inkapabel att förstĂ„ konservativas bevekelsegrunder och motiv – dĂ„ liberalen avskalat sin verkliga person och konstruerat en godtycklig individ i dess plats.

HjÀrnan har utvecklats till att vara mottaglig mot vilken tro som Àn förbÀttrar ens överlevnadschanser. Idag Àr den tron demokrati och jÀmlikhet, pÄ bekostnad av naturen. DÀrför mÄste vi istÀllet följa Gud, vara rÀttrÄdiga och med övertygelse skapa en total motkultur.

Att vara Àdelsinnad innebÀr att ha en högre referensnivÄ Àn sjÀlvet varigenom vi endast kan drivas utifrÄn rÀdsla och egoism. NÀr vi lÀrt oss att tro pÄ riktigt behöver vi varken frukta korset eller runstenen som ett hot mot vÄr egen moraliska integritet.

IstĂ€llet för att kasta ut barnet med badvattnet och se ned pĂ„ kristendom eller hedendom sĂ„ bör vi ta tillbaka allt och plocka bort ogrĂ€set. LĂ„t oss sluta utgĂ„ frĂ„n misstro och negativa kĂ€nslor och befria vĂ„ra sjĂ€lar sĂ„ att vi klarsint kan navigera genom tillvaron med gott samvete och en direktlĂ€nk till det metafysiska — livet i sig sjĂ€lvt.

Om vi inte kan göra upp med vÄrt förflutna och möta Gud sÄ kan vi inte heller bygga morgondagen annat Àn frÄn förtryckta kÀnslor och snedvridet omdöme.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Religion och har mÀrkts med etiketterna . BokmÀrk permalÀnken.

2 kommentarer till Att komma till rĂ€tta med Gud

  1. Conny Lundberg skriver:

    Tack för en verkligt bra artikel om den andefattiga verklighet som lĂ€mnat oss utan moralisk och etisk kompass och istĂ€llet inriktat oss pĂ„ materiell tillvĂ€xt till varje pris – en jakt som Ă€r dömd att misslyckas och som t o m kanske i slutĂ€nden innebĂ€r vĂ„r undergĂ„ng.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s