Den enda utvägen

Bildresultat för deep woods

Den förhistoriska människan var i allra högsta grad fysiskt orienterad. En pragmatiker som kunde hantverka, bygga husrum, göra upp eld, jaga, döda och försvara sig. Hon hade helt enkelt inte tid med queer-teori eller abstrakta filosofier. Hon var fokuserad på vad som behövdes och rotad i verkligheten. Hon hade bara råd med att överleva och den som misslyckades med att korrekt bedöma verkligheten i förhållande till sig själv satte ofta livet till. Människan var enkelspårig, men direkt införstådd med naturens villkor och därmed okorrumperbar. Målet helgade medlen, medan modern civilisation gjort medlen till målet.

Naturen, den oorganiska, den levande omkring oss och vår egen natur, är oss en gång given. Det största problemet med post-industriell civilisation är att vi mist bäring i moder jord och skapat en diskrepans mellan människa och natur. Vi tror att vi är separerade enheter som traskar omkring oberoende av vidare hänsyn, och har besegrat naturen.

Eftersom naturtillgångarna är ändliga har naturen själv fått ta hänsyn till detta då den genom sin spontana utvecklingsprocess byggt upp en rikt differentierad organismvärld. Under ständiga pendlingar, med ett och annat tillfälligt snedsprång, har organismvärlden under utvecklingens gång befunnit sig i en inre balans och i balans med sina yttre förutsättningar. Själva utvecklingsprocessens arbetsmetod med gallring genom naturligt utval garanterar detta.

Människan är den enda organismen som ställt sig utanför detta självreglerande återkopplingssystem. Genom sin förmåga till insiktsfullt handlande har hon påtvingat naturen sin vilja, och pressat ur den underlag för en folkökning över alla rimliga gränser.

När vi uppfann jordbruket för ca 12 000 år sedan blev vi mindre fysiskt och mer sinnelagsorienterade. Detta innebar att vi med boskapets trygghetsfaktor kunde utveckla vårt abstrakt avskilt från pragmatiska spörsmål, vilket vidgade vårt kreativa sinne, men också ökade utrymmet för felande länkar. Detta spelade emellertid mindre roll i städernas förutsägbara vråer, och vi kunde utöka vår intellektuella arsenal samt lätta på naturliga stressfaktorer.

Rätt som det var hade vi domesticerat både naturen och oss själva. I takt med att vårt abstrakt bröt ny mark planerade vi avloppssystem, infrastruktur och arkitektur. Vi var dock fortfarande materiellt rotade och kunde bilda en syntes mellan idé och materia som i högkulturens tidevarv ledde till storartad konst och bebyggelse. Från en horisontal-anarkistisk samhällsordning fick vi en vertikal och kontrollerande samhällsordning — civilisation. Vi levde nu i centraliserade samhällen och symbolernas värld. Religioner uppstod och människor blev kontrollerbara subjekt. När fler och fler lärde sig läsa och ”tänka”, gick fler och fler också lättare att kontrollera. Människan kom sedermera att bli mer och mer indragen i tankens värld, och alltmer distanserad från materiell förankring. Ett intervall skapades mellan förnimmaren och det förnimmade. Kort och gott uppfann vi kommunikativa symboler syftade att avbilda och beskriva verkligheten.

De filosofiska disciplinerna avlöste varandra, och att resonera sig till livets mening via språk och symboler blev en allt svårare uppgift i takt med att tankens värld expanderade, då blotta frågan om livets mening i sig var en produkt av språket och symbolerna. Att förklara livets mening tycktes vara en satslogisk paradox — en skenfrågeställning, då livets ”mening” inte fanns att hämta i tanken — eller ens i människan.

Vår civilisation mynnar ur en natur som inte introducerade oss något skriftspråk eller symbolism i vardagslivet vilket betydde att vi inte behövde symboler för att representera vår verklighet; vi hade våra biologiska sinnen att ta emot information träffsäkert nog för att anpassa oss efter den.

Vi utvecklades inte ur symboler, de utvecklades från oss — symboler är socialiserade och kan betyda vad som helst. Genom att observera och sedan korrelera observation med symboler i andra hand, måste vi i bibehålla en konsensus mellan sinnen och symboler i första hand.

Med modernismens intåg hade vi nått en punkt då vi helt kunde lösgöra oss från de materiella diktaten till förmån för evig själa- och sinnesvandring. Men så hade vi också givit upp transcendentala mål och frikopplat sinnet från kroppen och materian, där människan blev alltings mått. Problem uppstår när vår symbolvärld börjar avvika från den riktiga världen, vilket blev fallet när den stora massan annammade rationalismen och började resonera sig bort från verkligheten för att skaffa sig livsförsäkringar och kapital genom att göra sig själva till mål.

Idag befinner vi oss i ett samhälle där man inte längre i egentligen mening behöver sin kropp annat än för sinnesintryck. Vi kan arbeta genom datorn och orientera oss genom telefonen och förflytta oss genom bilen. Allt är färdigt i förväg. Man kan klara sig ett helt liv på ideologisk mark. Ett beta-samhälle som premierar försäljare och magnater före naturliga aristokrater och realister. Vi lever helt och hållet i det mentala landskapet, fastän vi egentligen är biologiska stenåldersmänniskor.

Problemet är ju så bara att vi är 7 miljarder människor på planeten som alla är övertygade ideologer. Detta innebär att massan skaffat sig sociala försäkringar och tolkningsföreträden — egalitarism — och höjt kostnaden för dissidens. Eftersom massan bara kan vara en genomsnittlig representation av sakernas natur så kan den inte har rätt mer än vad den vill ha det.

Medan vänstern gapar efter mer rättigheter för människor och djur, sanktionerar de samtidigt det storstadsliv som förgör bådadera.

Om vi är så bortkopplade från naturen och lever ovanpå varandra i betong-koncentrationsläger som vi kallar städer så kan man ju rimligtvis anta att det mesta av våra teorier och övertygelser är lika lata och hybrisfyllda beskrivningar av verkligheten. En massa som lever i sina tankar och aldrig utsätts för fysisk prövning, som vägrar frysa och svettas, är också en förslöad massa som inte kan uppnå någonting verkligt substantiellt mer än på pappret.

Vi lever i en civilisation där det råder inflation på tankar och symboler. Den enda räddningen är således att skoningslöst avprogrammera sig och omformatera sig. En extremt kall dusch är i sålunda mening mer upplysande och givande än en hel kurs i genusvetenskap torde kunna vara.

En fruktbar skola kan endast vara en sådan som utgår från naturen. Att lära barn kvantitativ upprepningsmetod genom att skriva, räkna och läsa i stora klasser på bänkar före att kommunicera och orientera sig i naturen via faderskap, är galenskap.

Skolgång bör vara kvalitativ där könen utbildas avskilda från varandra av självklara och naturliga anledningar. Annars får vi ett kraftlöst samhälle av räkenskaps-individer istället för en armada av män och kvinnor.

Tendensen inom utbildningsväsendet är likriktning och ett brett och snabbt genomflöde. Detta kan bara realiseras genom att sänka kvalitetskrav och vattna ur ämnena. Priset är att vi inte odlar vår viktigaste naturresurs — folket och individen — utan spolar den och istället premierar duktiga idioter. Om demokrati är att alla ska odlas i samma form, inte att ge var och en chans att förverkliga sina resurser och odla sin egenart, då är demokratin inte i harmoni med det ofrånkomliga biologiska underlag den arbetar med.

Eftersom de flesta av oss är uppväxta i städer och har gått i skolan så blir alternativhögerns största utmaning att undvika självförvållad entrism, då vi är i krig mot popularitet och ideologi i sig självt. Det betyder att vi inte behöver teorier och politiker mer än vad vi behöver pionjärer.

Det behövs en upplyst opinion grundad på bred verklighetsinsikt med långt perspektiv.

Och en kall dusch.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Djupekologi, Filosofi, Ideologi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s