Brytningstider

uncle-sam

Kejsaren är naken, och fortet knakar i fogarna. Donald Trump är en synkromystisk figur som har sållat agnarna från vetet och blottat det amerikanska samhällets tvedräkt för vad det är: de som tror på det gamla systemet, och de som inser att det är dags att hoppa av det sjunkande skeppet, ro iland och börja om.

Trump har enat demagogernas artilleri emot sig med en beundransvärd effektivitet. Dvs hela plantskolan med tillhörande desinformationsmedier och ett illvilligt samt dogmatiskt etablissemang som omfamnat regering och storfinans, vilka har vegeterat på folkets bekostnad under vänsterlutande och konservantiva presidenter.

Vänstern befinner sig mitt i en kulturchock. Efter att först ha insisterat på att valet var illegitimt, försökte de måla fan på väggen och kräla kring hoppet om att Ryssland hade hackat valet. När detta narrativ började tyna bort, försökte de bevisa en länk mellan Trumpledningen och ryska regeringsintressen, osv osv…

Likt en fånge som kommer med ursäkter, uppfinner vänstern ursäkter på måfå i hopp om att bevisa vad de hoppas är sant, alltmedan deras fixering och desperation knuffar dem steg för steg mot ruinens brant.

För konservativa — vare sig de är Trumpfans eller ”haters” — har Trumpadministrationen inneburit vind i seglen. I allt väsentligt representerar han omyndigförklaradet av Obama-åren och en amerikansk u-vändning från den socialistlutande och majoritetsfientliga diskursen. Detta ger bred resonans med alla överlappande element utöver hans väljarbas.

Trumps valkrets är angelägna kring frågor om amerikansk kultur och identitet, utöver ekonomiska hänseenden, även om sådana också utgör en viktig faktor med tanke på Obamas ekonomiska kräftgång. En stor del av den vita amerikanska arbetarklassen anser att amerikansk kultur och livsstil har degenererat och de flesta av dem ville ha en stark ledare som var villig att bryta isen för att reparera situationen.

För vänstern är Donald Trump symbolen för det verkliga hotet; han representerar det växande bakslaget mot deras sociala ingenjörskonst, inkluderat heliga kor som civila rättigheter och skendemokrati. Socialliberalen tröstar sig själv högdraget med tanken att hen befinner sig ”över” alla de ”inskränkta cowboy-folken” som håller fast vid sina vapen och sin religion.

1960-talets narrativ har kovänt, och 2016 blev det nya milleniets 1968. Det ”säkra kortet” för kretinen är än så länge att lyda våra alltmer sovjetliknande despoter. Trump har manifesterat och artikulerat detta för oss genom att annamma en relativt mild retorik som likväl har skapat skrämselhicka och panik bland media och etablissemang.

Vänsterns sociala ingenjörskonst har skapat den värld vi finner oss i. Snyltdjuren blev påkomna med handen i syltburken, och allehanda apokalyptiska ställningstaganden och konspirationer tar plats i media och regering ämnat att avhysa misstron mot systemet.

Ju mer demokraturens trotjänare insisterar på att vi lyder dem, ju mer skoningslöst klär vi av dem.

Annonser

Om Admin

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Kultur, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s