Det rotlösa samhället

deep-ecology

Vi är alla biologiskt och i stort sett, fortfarande stenåldersmänniskor. Att vi i viss mån uppträder annorlunda har förmodligtvis inget eller ytterst litet med konstitutionella egenskaper att göra. Den långsamt uppbyggda kulturtraditionen präglar istället vårt uppträdande, som sedermera övergått i hybris och demokratisjuka.

När det gäller spontana reaktioner, känsloliv, psykosomatiska effekter, över huvud taget sättet att uppleva och internt reagera på omgivningen, fungerar människan som den stenåldersvarelse hon egentligen är. Biologiskt sett är hon anpassad till en miljö som hon i stor uträckning lämnat, inte till den konstlade miljö hon idag skapat åt sig, där hon rotlöst färdas omkring i tillväxtorkanens bärsärkagång.

Anpassningsprocessen genom naturligt urval, som skulle kunna göra klyftan mindre mellan konstitution och miljö, är i det stora hela satt ur spel. Detta innebär inte att människan är genetiskt oföränderlig, bara att förändringarna inte längre styrs i meningsfull riktning.

Miljön har sprungit ifrån människan själv. Stadsmiljön är t.ex. konstlad, onaturlig. Så mycket kan man utan vidare konstatera. Dessutom har många en allmän vag föreställning om att den konstlade miljön, klyftan mellan vår teknologi och vår biologiska natur, utövar ett tryck på oss, producerar ett moment av stress. Vi vet att en människas hälsotillstånd är korrelerat med förändringstempot i hennes liv. Förändring kräver ett fysiologiskt pris. Och ju radikalare förändring, desto högre pris.

Det finns urskiljbara gränser för den förändringsmängd den mänskliga organismen kan absorbera. Genom fortsatt accelererande förändring utan hänsyn till dessa gränser utsätter vi en ökande mängd människor för krav som de helt enkelt inte klarar av. Vi erfar ständigt hur fler och fler människor slås ut. De orkar helt enkelt inte med tidens ökande krav. Andra flyr in i alkoholism, narkotikabruk eller TV-narkomani. Paradoxen med det öppna och uppkopplade samhället är att miljoner människor desocialiseras och blir apatiska — en effekt av den förvirring och osäkerhet som alstras av obeständighet, nyhet och mångfald.

De accelererande trendernas utveckling är omöjlig inte bara ekologiskt utan också hygieniskt. Vår utveckling styrs nästan bara av ekonomiska och teknologiska s.k. framsteg. Vi kan inte i längden låta denna utveckling styra oss utan hänsyn till vår biologiska natur. Vi kan inte fortsätta att låta teknologiska utvecklingssteg ramla fram slumpmässigt, oberoende av varandra och utan hänsyn till det mänskligt biologiska sammanhang där de ska fungera. En utveckling som gör skäl för ordet kan inte bara dikteras av ekonomiska hänsyn på kort sikt.

Skolans uttalade framtida målsättning att fostra människor till en föränderlig värld kan knappast vara politiskt riktig. Det politiska målet torde väl i stället vara att försöka länka in vår värld i ett någotsånär stationärt tillstånd. Eftersom vi inte kan räkna med nuvarande maktpolitiska trassel, måste vi bana väg för en ny kultur som inbegriper en biologisk världsåskådning med en hierarkisk struktur och beständighet.

 

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid.
Det här inlägget postades i Djupekologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s