Vänstern sanktionerar miljöförstöring och sociopati

Its+not+me

Med egalitarianism går högre ideal om intet så som välgörande civilisation och ersätts med egenmäktigt självintresse i gruppformat. Detta skapar en lösdrivande ekonomi där varje entreprenör, i färd med att förvärva personlig förmögenhet, skapar ett unikt företag de äger och extraherar överflöd ifrån. Pga brist på social sammanhållning producerar detta i sin tur incitament att hitta kryphål för att bredda marginalerna, vilket främjar dåliga vanor hos osedliga företag så som avfallsdumpning. Konsekvensen av deras aktivitet förs över på gruppen i form av socialiserade kostnader i en process kallad externalisering.

En negativ externalisering innebär att sociala kostnader överstiger privata kostnader. Förorening och vandalisering är exempel på sociala kostnader​ som sällan svaras för enkom av den skyldige, vilket därmed skapar en negativ externalisering. En positiv externalisering innebär att de sociala fördelarna överstiger de privata fördelarna.

Nuvarande system kan endast fortskrida genom konstant tillväxt, vilket sammanfaller med invandring och välfärdsprogram som medel för att stegra köpkraften och kläcka fler och fler konsumenter. Mekanismen är inställd på kollisionskurs tills den förbrukar alla resurser eftersom individens behov i gruppformat kräver mer och mer tillförsel av välfärd. Denna ekocidala utarmning av miljön är givetvis en skymf mot planeten, men demokratin sanktionerar dess fortlevnad. Personlig bekvämlighet (”mänskliga rättigheter”) ersätter miljöhänsyn.

Eftersom vilken produkt som än kan säljas ses som positiv, kräker ekonomin ut otaliga slit-och-släng-produkter för masskonsumtion och nedskräpning, vilket genererar än mer avfall. Stater uppmuntrar detta genom bidrag, vilket ger medborgare mer pengar att spendera på personliga artiklar. Kvalitet ersätts med kvantitet. Forna tider hade stora ledare, stora poeter och skickliga hantverkare. Idag har vi folk som blir miljonärer genom att lista ut vad massan vill konsumera. Vad för slags framtid finns i det?

Globaliseringen accelererar processen genom att exportera lösdrivar-ekonomin till världen, vilket förutsätter nya marknader och nya leverantörer av billig arbetskraft för att kunna fortsätta mata tillväxtspiralen. Nationerna utarmas och sugs in i den själlösa globala marknadsplatsen.

Demokratiska samhällen gör alltså inte vad de måste när det kommer till ekologism och trasigt beteende — de är snarare orsaken till det. I toleransens namn sanktionerar man kriminalitet, och i jämlikhetens namn tvingar de oss alla att bli offer för kriminella individer.

Fattigdom är inte orsaken till kriminalitet — kortsiktigt och sociopatiskt beteende är anledningen till att somliga individer är villiga att begå brott. Risken för detta ökar i ett mångkulturellt samhälle där känsloband till nationen upphävs och ersätts med samhällsfarlig asocialitet. För att lösa problemet borde samhället bestämma rättsskipning på basis av konsekvent moral. Gör rätt; bli belönad; gör fel, bli straffad. Folk störtar inte regeringar när kriminaliteten ökar; de klamrar sig fast ännu hårdare, köper säkerhetsprodukter, och börjar istället profitera på moralrelativismen.

Vänstern har banat väg för dystopin då de drivit igenom mallen att alla som har pengar får göra vad de behagar så länge de betalar skatt. Detta krockar nämligen med den traditionella ordningen där idén var att den som hade pengar skulle göra vad som var rätt.

Autokrati är makt för maktens egen skull, i motsats till aristokrati där makt är ett medel mot ett mål, nämligen att undivka dåliga öden och gynna goda möjligheter i ett högt civilsamhälleligt ideal med positiv externalisering.

När detta ideal förstördes av vänstern tog autokratin ny form: man samlades och kom överens om vad som skulle vara sant istället för vad som kunde göras med vad som faktiskt var det. Borgarklassens intressen smälte samman med vänsterns dogmer, och ända sedan dess har vi med stora steg klampat in i decentraliserad totalitarianism samtidigt som vi klappat oss själva på huvudet som små lydiga snöflingor. Plötsligt befann vi oss i ett samhälle där folk istället blir fängslade och stigmatiserade för fel åsikter.

Välkommen till uppochned-samhället där individualism styr. Istället för att ha ett gemensamt mål, samarbeta och bruka makt som ett medel, är vi mål i oss själva och makt är själva målet. Fasaden härskar över fakta, och vi reagerar kraftigare mot symbolisk anakronism än faktiska hot.

Ett samhälle med en sund syn på ekologism hade haft mindre individuell frihet eftersom människor på detta sättet hade haft arbetsroller de kan räkna med under en hel livstid istället för att dras med i den konstanta tillväxorkanens ovisshet och miljöförstörande konsekvenser.

Demokratin är kapitalismens nyttiga idiot.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist från Uppsala. Genomskådar politik via själslig och filosofisk analys av människans natur och vår samtid. Analyserar ideologier ur ett psykologiskt perspektiv. Nås privat via bloggens kontaktformulär.
Det här inlägget postades i Djupekologi, Ekonomi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s