Dualismens falska skenbildsvÀrldar

dualism-2

Den demokratiska vĂ€rdegrunden bottnar i kategoriska imperativ vilka fastnaglar ”gott” och ”ont” som tvĂ„ absolut i opposition mot varandra, snarare Ă€n tvĂ„ krafter som agerar i parallel med varandra.

Dualism gör gĂ€llande att det pĂ„gĂ„r en strid bĂ„de i den spirituella och vĂ€rldsliga sfĂ€ren (liksom i varje individ) mellan tvĂ„ motpoler, ”gott” och ”ont”. Detta Ă€r en synnerligen stelbent föresats, eftersom det sĂ„ kallade goda och onda kan vĂ€xelverka beroende pĂ„ kontext och Ă€ndamĂ„l (”den enes död Ă€r den andres bröd”). I vĂ€nsterns fall har det onda inverterats till det goda, och presenterat sig som humanism.

Inte bara har denna dualism undergrĂ€vt vĂ„r kultur; den har förvandlat individen till en tudelad personlighet och skapat en tillrĂ€ttalagd offentlighet, vilket blir resultatet av att undertrycka vad som anses som ”ont” i ens natur genom moraliska och religiösa kategoriska imperativ.

Före denna judaistiska dualism implementerades och politiserades i Europa kategoriserade man inte naturkrafterna med sĂ„dana moraliska attribut. MĂ€nniskor visade i regel alltid sina verkliga intentioner, och vĂ„ld kunde berĂ€ttigas. Att vara god var att tĂ€nka och agera rĂ€ttrĂ„digt, vilket ibland krĂ€vde ”onda” handlingar. Att ta en individ, ett djur eller en grupp av daga kunde ses som ett medel mot ett gott mĂ„l, vilket ledde till en effektiv urvalsprocess. Det fanns kreativa och destruktiva krafter i naturen, ofta symboliserade som gudar. Men Ă€ven de destruktiva krafterna hade kreativa syften, och var del i en transcendental kosmisk enighet. De destruktiva rollerna var vitala delar i en kosmisk process av cyklisk förstörelse och förnyelse. Religion var i den mĂ„n en naturtrogen spegling av folkets inre ideal, snarare Ă€n regler i en bok.

Perserna hade en uppfattning om denna samverkan mellan ljusets och mörkrets krafter vilka ansĂ„gs som tvĂ„ aspekter av tidens vĂ€sen — Zervan. Himmelsguden Ahura Mazdas ljus och den destruktiva anden Ahrimans mörker var bĂ„da utströmningar av Zervan. Ahriman attackerade Ahura Mazdas domĂ€n och signalerade en kosmisk strid mellan gott och ont. Livets mening Ă€r att fortskrida mot Ahura Mazdas ljus och ordning. Ahura Mazda Ă€r inte allsmĂ€ktig men har fördel över Ahriman eftersom eftersom profetian gör gĂ€llande att vĂ€rlden kommer att Ă„terförenas med Ahura Mazdas ljus och ordning vid tidens slut. Gott och ont existerar i zoroastrianismens sjĂ€lva maskineri, men i abrahamitiska religioner Ă€r bĂ„de gott ont och skapelser av en Gud. Judendomens, Islams och Kristendomens metafysik mynnar i hög grad ur zoroastriska influenser. Tack vare semitisk influens kom de abrahamitsiska myterna att handla om absolut monoteism.

Dualismen sĂ€ger att det finns en annan vĂ€rld med fullĂ€ndade regler som skiljer sig helt frĂ„n reglerna i denna vĂ€rld. Med andra ord Ă€r denna vĂ€rld en pĂ„lĂ€ggskalv, men Ă€r inte resultatet av den andra vĂ€rlden, utan snarare en underlĂ€gsen och orelaterad kopia av den. Detta bryter konsekvensprincipen och nedvĂ€rderar denna vĂ€rlds briljanta design samt uppmuntrar oss att avsakralisera den. Dessutom leder den till godtycklighet som kan manipuleras av de som ser pĂ„ sanningen som en sekundĂ€r angelĂ€genhet till personliga mĂ„l. Eftersom vĂ„r samtida tidsuppfattning Ă€r linjĂ€r mĂ„ste man sortera bort det ”onda” och göra det ”goda” till dogm för att kunna framskrida progressivt. Detta betyder att auktoriteter kan manipulera sakernas natur och bestĂ€mma vad som Ă€r gott, likt ett införande av en trend.

Genom att visualisera en vÀrld av separerad struktur i addition till denna, statuerar dualismen att denna vÀrld endast Àr fenomenologisk, och den andra vÀrlden Àr enbart strukturell. Men bÄde fenomen och struktur existerar de facto i denna vÀrld, vilket betyder att den andra vÀrlden Àr en mÀnsklig projektion.

Detta leder oss till en annan form av dualism, vilken Àr separationen mellan mÀnsklig preferens och realitet. Enligt denna vision, som framkommer exklusivt i materialistisk filosofi, Àr det mÀnskliga valet absolut och universellt, medan naturen ses som slumpmÀssig och ologisk. Detta speglar dualistiskt mÀnsklig tankeaktivitet som den perfekta vÀrlden i vilken moraliska absolut hÀrleds ifrÄn utan vidare hÀnsyn.

Enligt materialismen Àr materia det enda som existerar. Eftersom organisationen av tingen följer ett logiskt mönster, verkar det dock som att logik kommer före materia. Organisationen av materia tycks vara en produkt av logik, inte det motsatta. Materialism och metafysik tycks vara tvÄ poler i kontinuum med varandra.

Ett sundare angreppssĂ€tt vore sĂ„ledes att ena polerna inom varje individ för att skapa en hel person som inte lĂ€ngre Ă€r bortkopplad frĂ„n sin undertryckta sĂ„ kallade ondska, samt att genuint ont uppsĂ„t kan stĂ€llas till svars genom en etablerad sanktion istĂ€llet för att ”diagnostisera” och gĂ„ som katten kring het gröt. VĂ€nstern har kapitaliserat pĂ„ detta, och skapat ett neurotiskt skĂ„despelssamhĂ€lle av uppstoppade skuggfigurer, manipulatörer och lösdrivande dĂ„rar.

Kosmos Àr en samverkan mellan poler, inte ett slagfÀlt av moraliska dualiteter. Naturens design Àr genialisk, och denna vÀrld Àr dÀrför logiskt optimal. Att hÀvda en kategorisk division mellan detta och en annan perfekt vÀrld tycks dÀrför vara att gÄ över Än efter vatten. Speciellt nÀr den andra perfekta vÀrlden lÄter som mÀnskligt önsketÀnkande. NÀr vi pekar mot en vÀrld som Àr en korrektion av denna blir vi överfokuserade pÄ mÀnskliga idéer, omdömen, begÀr och kÀnslor. Vi formar vÀrlden efter vad vi önskar vore sant eftersom det trots allt Àr en korrigering. Detta förutsÀtter att vi överger logik och kausalitet och istÀllet fokuserar pÄ en vÀrld som verkar vara en skapelse av en personlighet, och missar dÀrmed skogen för alla trÀd.

Det moderna samhÀllet Àr baserad pÄ en sanningsform som förlitar sig pÄ abstrakta modeller för vilkas korrelation till verkligheten inte Àr garanterad, speciellt eftersom de Àr linjÀra och involverar en förflyttning av objektet frÄn kontexten och analyserade som orsaker i sig sjÀlv (tabula rasa). AlltsÄ, fokus pÄ yta istÀllet för struktur.

Dualism och materialism mÄste bÄda negeras, vilket lÀmnar oss med monism, ett system dÀr materia och idé Àr del i samma kontinuum, och dÀr additionell metafysik Àr del i samma logiska system. Endast ur denna diskurs kan religion bli en fruktbar affÀr istÀllet för atestisk kontra kristen skenfÀktning.

Emmanuel Kant liksom Aldous Huxley postulerade att vÄra sinnen filtrerar en rÄ realitet och staplar upp en begrÀnsad version av det vÄra fysiska kroppar kan förnimma och förse oss med beroende pÄ individ. Vi vet att vÄra sinnen kommer skala av det ofattbara frÄn vÄr perception, och att vi navigerar genom vÄrt minne. Vi bör sÄtillvida överge den mÀnskliga projektionens tidsanda och fokusera pÄ vad verkligheten Àr genom en filtrerande omploppsprocess av resolut realism. Dvs, i vilken grad vÄr teori matchar den utanförliggande realitetens data, istÀllet för att som vÀnstern anpassa datan efter teorin. Detta förutsÀtter att vi observerar vÀrlden, dess funktion och dess potentiella lager, istÀllet för vÄra individuella kÀnslor, begÀr och omdömen gÀllande dess natur.

Annonser

Om Keyser söze

Konservativ realist. GenomskÄdar politik via sjÀlslig och filosofisk analys av mÀnniskans natur och vÄr samtid.
Det hÀr inlÀgget postades i Filosofi och har mÀrkts med etiketterna , , . BokmÀrk permalÀnken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s